Helg

Nästa vecka går vi in i vecka 33 i graviditeten. image1Det är ganska ofta besök hos barnmorskan nu, varannan vecka är jag/vi där och kollar bla hjärtljud, mäter magen, vikt och tar blodprover. På onsdag ska vi göra ett extra ultraljud, ett tillväxt ultraljud – roligt att se den lille och veta så den mår bra ♥

image3I fredags kom äntligen den här möbeln vi beställde för ett tag sedan men som drog ut på leveranstiden. Det är en asiatisk möbel som kommer från norra Kina. Mannen i affären berättade efter vår beställning att det bara finns två stycken just sådana här möbler i världen. Vi beställde den på en asiatisk butik och måttbeställde den så den skulle passa i köket.
Mycket nöjd!

image4Jag brukar för det mesta vilja äta en bra och nyttig frukost, speciellt på helgerna när man kan sitta lite längre och ta det lugnt.
Men igår blev det hederliga rostmackor med smör, skagenröra och avokado, mycket gott 🙂

image5Igår förmiddag gjorde Eric sin sista träning med Tre kronors hockeyskola. Så sött när alla små killar och tjejer spelade match.
Eric är Jockes gudson och har en period just nu när det bara är hockey som gäller.

FullSizeRenderSedan blev det födelsedagskalas för Lizzy, min bror och Idas lilla tjej som fyllde 6 år, redan!
Lizzy och Holly.

FullSizeRender kopiaRoligt med födelsedagskalas!

image7Tjejerna pysslade för fullt hela dagen med alla presenter Lizzy hade fått

image6Det var kul att träffa en liten del av släkten och prata gamla minnen.
Från vänster är det på bilden (som är tagen på Jockes födelsedagsfest);
Min bror Johan, Mormor Eivor, hennes fyra barn – mamma Marlene, moster Veronica, moster Irene (tvillingsyster med mamma), morbror Gregor, pappa Johnny och jag.
Älskar att höra mormor berätta om hur hon hade det med fyra barn, utedass och bara kallvatten i ett av husen dem bodde i när hon samtidigt skulle uppfostra och ta hand om fyra barn. Hon berättade hur hon gick till affären och handlade mat och alla barnen gick med henne dit innan hon hade tagit körkort. Hon hade sjuk disciplin på barnen kan man lugnt säga. Så imponerad över henne! Så hör man hur folk klagar idag, andra tider nu.
När mormor fick mamma och hennes tvillingsyster visste hon inte ens att hon väntade tvillingar så det blev en överraskning 🙂

image8Igår spelades semifinalerna i Riksseriens slutspel. LHC vann över Djurgården och är därmed vidare till SM-final.
AIK spelade mot Luleå och förlorade på straffar, sjukt att en semifinal i SM ska avgöras på straffar.
Så det blir alltså LHC-Luleå (som jag tippat) som möts i bäst av tre matcher i SM-finalerna i nästa vecka. Vi får se om jag får rätt även där att LHC tar hem guldet i år igen.
Lider med AIK tjejerna, vet exakt hur tomt det känns när säsongen tar slut. Däremot ska dem vara stolta och nöjda över att dem ändå tog sig så långt som dem gjorde, med tanke på att dem tappade många spelare inför säsongen, har dålig ekonomi, tränare som hoppade av precis innan säsongstart och en ganska tunn trupp. Bra jobbat tjejer!

Söndagen i bilder

Måndag. Ny vecka.
image1

image3I söndags tog vi tag i dem viktigaste sakerna tills bebisen ska komma. Om två månader är det dags och vissa barnvagnar var det väldigt lång leveranstid på. När vi kollade på Emmaljungas vagnar och sa att det var ca två månader kvar till beräknat födelsedatum sa dem i princip att det var försent att beställa. Det känns som om det beror på var man kollar någonstans och vilken butik man besöker. Jag vet att just Emmaljunga har extra lång leveranstid pga dem beställer just din vagn när du ska köpa den.
Skönt att det inte var några problem med tanke på hur många som påpekat att vi är försent ute. Allt löser sig och det gjorde det även denna gång, man ska inte stressa upp sig i onödan.

image7Oavsett leveranstid så gjorde vi det enkelt för oss. Vi åkte till NK, dem hade den vagnen vi ville ha, bilbarnstolen och spjälsängen. Allt fanns på samma ställe och om vi ville kunde vi få hem alltihop med en gång. Men vi kommer hämta allting när det närmar sig istället, ingen idé att ha allt hemma eftersom det ändå inte ska användas.
Det blev en Bugaboo Buffalo by Diesel vagn, supernöjd!

image2 kopiaDet här måste ju vara en av de smartare sakerna jag sett. Istället för haklapp sätter man på barnet en hel tröja. Jag gillar inte så mycket kladd så det här kommer vara en given sak vi kommer ha hemma sen, haha!

image5Alltid när jag är på NK måste jag kolla in våningen med inredning. Så fina saker!
Jocke ville ha det här bordet, tills vi såg att det var ett Ralph Lauren bord som kostade 55 000 kr. Stolarna gick lös på 16 000 kr/st. Billigt 🙂

image6Och sängarna med alla fluffiga täcken med så sköna och fina lakan.

image4Efter handlandet av barnsakerna firade vi lite med en räk- och kräftsallad och en ceasarsallad.

image9I söndagskväll avgjordes den sista kvartsfinalen mellan AIK-MODO i Riksserien.
AIK vann med 3-2 efter förlängning och straffar. Det var såå nervöst, sjukt spännande och jämn match.
Jag är så glad för tjejernas skull! Nu väntas semifinaler redan denna vecka.

image11Här är lagen som gick vidare från kvartsfinalerna, dem som inte räckte hela vägen var Leksand och Brynäs.
AIK möter Luleå på onsdag kl 19 på Ritorp. Då kommer jag vara där och vara nervös på läktaren. Dessa matcher spelas i bäst av tre.

image10 kopiaJag har haft lite svårt att gå upp i vikt mellan besöken hos barnmorskan. Får prova att ändra kosten lite 🙂 Det blev en söndagspizza igår på en restaurang i Sundbyberg Delibruket Flatbread. En riktigt vedugnspizza – det är grejer det!

Hockey, sol och Göteborgshumor

I helgen blev det lite hockey, det var länge sen men jag gled mest omkring på isen.
image6Min hockeytrunk nuförtiden 🙂
Jag behöver inte så stor väska för att ta få med mig lite kläder och skridskorna till ispassen.

image3Det blev lite is både i lördags och söndags. Nu är det slutspelstider, rolig tid att spela hockey.
Massor med roliga matcher, bästa tiden på hela säsongen.

image7Äntligen får man vakna vissa dagar till sol genom sovrumsfönstret, utsikt från sängen.

image4I söndags var jag med Jockes familj och firade hans farmor som fyllde 91 år som bor i Nyköping, där sken solen. Hans farmor är hur häftig och pigg som helst så det var kul att träffa henne.

image5Det fanns massa gamla fina foton där såklart. Här är Jocke när han var liten. Om vi får en pojke (vilket jag inte tror) så finns det en liten chans för att han kommer se ut såhär.

 

image11
På facebook kommer det upp gamla foton och minnen. Här är Jocke med sin gudson Eric, hans syster Sofias minsta kille, för sex år sedan ♥

image12Igår blev det gomiddag mitt i veckan

image8Mitt favoritmål på hela dagen. Mellanmål på jobbet, så gott!

image10 kopiaOch magen växer för fullt, nu är jag i vecka 31.
Om två veckor ska vi göra ett tillväxtultraljud för att se att lillen växer som den ska, ska bli roligt!

Avslutar med lite Göteborgshumor.
”Vilken krydda är det som står bakom dörren?”

image1

Det här med att…

Det här med att vara gravid.
Funderar lite på varför det är okej att människor vräker ur sig vilka kommentarer som helst till den som är gravid. Jag hade hört lite innan från kompisar och bekanta hur det kunde låta, men jag blir ändå förvånad. För tydligen är det helt okej att säga till någon som väntar barn, saker som;
”Är du säker på att du inte väntar tvillingar med tanke på den där magen?!”
”Guuud vad stor du är!”
”Oj oj oj, vilken mage” och så klappar man gärna på magen, oavsett om man känner varandra eller inte.
Jag är inte känslig alls för vad folk säger, jag stänger av allt sådant just nu. Men för mig är det lite tvärtom, att folk ska påpeka hur liten min mage är.
”Men gud, du har ju inte ens någon mage, du ska ju föda snart”
osv osv.
Det kändes i början som om jag skulle försvara mig. Har helt släppt dem tankarna, för jag kan inte göra någonting åt det. Jag vet att jag äter bra och jag hade på känn att jag inte skulle gå upp 20-30 kg. Däremot tycker jag att det är jobbigt att kroppen ändras så mycket, det har nog med att jag idrottat hela livet. Jag har ju använt min kropp till och för träning, jämt. Därför tror jag att det är svårt för mig att se att musklerna försvinner och att kroppen förändras.
Det konstiga är att, i vanliga situationer i livet kommenterar knappast någon överhuvudtaget någon annans kropp.
Eller hur?
Jag äter det jag vill men å andra sidan gjorde jag det redan innan jag blev gravid. Däremot äter jag varken smågodis eller dricker läsk men det gör jag som sagt aldrig. Däremot mat, all sorts mat och gärna någon efterrätt.
Jag har inte lätt för att gå upp i vikt och alla är olika, det viktiga för mig är att bebisen mår bra och nu går jag varannan vecka hos barnmorskan och dem har bra koll på precis allting. Vi ska göra ett extra ultraljud om några veckor för att se att allt är som det ska, skönt att få en extra koll då.
På tal om god mat, här kommer några godingar;

image3

image4

image7

image5

image9

image10 kopia

image12Såhär ser magen ut nu, vecka 29.
Här är en länk som beskriver så bra hur det är att vara höggravid, ni måste kolla in den! Mycket rolig, tyckte jag själv. Antagligen för att jag känner igen mig.
http://mama.nu/artiklar/21-bilder-som-perfekt-beskriver-hur-det-ar-att-vara-hoggravid/

image1Hoppas ni får en trevlig söndag! 🙂

Fredag

Fredag!
På fredagar nu under tiden jag varit gravid har jag varit mer trött än vanligt, så idag blev det hem direkt efter jobbet och bara vara hemma och ta det lugnt.

image2Jocke kom med förslaget att äta plankstek, blev riktigt lyckat!

image3Jag tycker för det mesta att tiden går fort men just nu går det rätt sakta. Ca 10 veckor kvar och man förstår inte hur mycket magen kommer växa mot slutet. Lillen i magen sparkar och rör sig så mycket nu, jag har svårt att sova bra på nätterna. Några andra saker som jag får känna på är illamående, sura uppstötningar, halsbränna, kramp i vaderna och konstant kissnödig. Riktigt kul att vara gravid, haha! Illamåendet är helt klart värst, bara att stå ut.

Men en annan sak är att jag glömmer saker hela tiden, vilket jag i och för sig kan göra annars också men just nu är det extremt. Den här veckan har jag tappat bort TVÅ kontokort! Först mitt eget, måste ha tappat det någonstans. Jag har två kontokort men hade glömt koden till mitt andra så det kunde jag inte använda. Då lånade jag Jockes kontokort en dag, då lyckades jag tappa bort hans också. Vem lyckas med det!? Jag – uppenbarligen 🙂
Så det blev att tillägna en kväll att spärra kort och beställa två nya kort. Behöver jag säga att Jocke inte var helt nöjd med att lyckas med den här bedriften… Jag behövde verkligen ett kontokort en dag för att fylla på mitt SL-kort med en ny månad och hade tappat mitt eget kort, glömt koden till det andra, tappat Jockes Amex-kort och när jag frågade om att låna hans andra kontokort blev svaret ”Du tror väl inte att jag lånar ut mitt sista kontokort till dig!?”
Det var väl kanske inte mer än rätt, haha!

image1 kopiaVi var på en kurs i veckan som barnmorskan rekommenderade att gå på som förstagångsförälder som var kostnadsfri. Både jag och Jocke gick dit tillsammans och det var mycket vi inte visste, information om amning, hur dem första dygnen kommer vara, lite om förlossningen och lite andra små bra tips. Det här är en bild på en bebis som är i magen i vecka 30 alltså som jag är i nästa vecka, nu är det verkligen en liten bebis där inne.
Hoppas ni får en trevlig helg!

Veckan i bilder

Det verkar inte bli någon snö till jul, tråkigt. Jag älskar när det ser ut såhär när det är vinter.
image2image1Visst är det fint!?

image6Årets julklapp på jobbet.
Vi valde att ge bort pengar till dem som verkligen behöver det, helt rätt tycker jag.

image7Det blev massor av lappar och alla fick välja det projektet man ville skänka sin del med pengar till. Jag valde att skänka mina pengar till ett skolprojekt så barnen ska få möjligheten att gå i skolan.

image8Sedan var det dags för årets julfest med jobbet.
Vi är ett specialistbolag, jag gillar att dem produkter vi har är vi specialister på och jobbar bara med det vi är allra bäst på.
Här är jag med två andra specialister, Senada och Hannah.

image10 kopiaRedo för fest och julbord.
Vi var på Junibacken på Djurgården. Så häftigt ställe att vara på!
Vi började med att ta välkomstdrink, sedan åkte vi sagotåget. Alla som åkt det vet hur fint det är och Astrid Lindgrens varma röst berättar om saker i de olika sagorna hon skrivit. Jag har alltid sett alla Astrid Lindgrens filmer när jag var liten, ska föra det vidare till våra barn, det är så härliga filmer och sagor som hon gjort.

image9Efter sagotåget var det direkt in på dansgolvet – gissa vem som var där?
Clabbe! 🙂
Alltså, Claes af Geijerstam. Han var så grym! Han mixade, snackade, körde grym musik och så hade vi lite musiktävlingar.
Sedan var det dags för ett julbord där allt och lite till fanns i matväg, sedan körde Clabbe på med massa musik igen. Det blev en riktigt lyckad kväll!

image11Igår kväll hade Juniorkronorna träningsmatch mot Danmark, genrep inför JVM som spelas senare i år.
Jag, Jocke, Sofia (Jockes syster) och hennes två söner, Eric och Elias var där och tittade.
Sverige var helt klart det bästa laget och kunde vinna med 5-0.

image12Killarna fick se massor av grymma killar och fick några nya idoler under kvällen.
Här är dem med Joel Eriksson Ek, som annars spelar i Färjestad. Han tränar tillsammans med JRM Skates and Skills och med Jocke, kul! Vi är såklart extra glada att det går så bra för honom!

image13Och ännu en Idol. Alex Nylander. Vi är glada för att det går så bra för Alex också, känner hela deras familj och dem är underbara. Jocke har tidigare varit tränare för Alex och hans brorsa William.
Yngst i laget och stod för 2 mål och en assist igår.

image4Avslutar med att visa att magen växer, även om det inte syns jättemycket än så ser jag stor skillnad. Nu är det halvvägs, alltså vecka 20. Fram till vecka 20 är alla bebisar i princip exakt lika stora i magen. Det är nu, alltså efter vecka 20 som det är genetik, vad man äter osv som gör skillnaden på storleken på barnet i magen. Däremot hur magen växer och hur man ser ut som gravid är helt individuellt.

image3Vi var på ännu ett ultraljud. Barnmorskan gick igenom hela kroppen på lillen och som ni ser så var han/hon helt vild precis hela tiden så gick inte att få några bra bilder. Men så länge allt var bra gör det ingenting alls. Jag fick till och med ställa mig och hoppa för att den kanske skulle lägga sig still en liten stund men inte ens det fungerade.
Barnmorskan gick igenom alla delar av kroppen – hjärtat, lungorna, hjärnan, fingrar, tår, armar, ben, ryggrad osv. Så häftigt att se varenda del av kroppen. Vi ska inte ta reda på om det är en pojke eller flicka men Jocke ska tydligen bli barnmorska – för efter ultraljudet vet han vad det blir säger han, haha!

Hur sätter man en rubrik på det här?

I förra inlägget skrev jag om mitt 2015, en liten sammanfattning med både roliga och mindre roliga saker som hänt. Jag skrev om en tråkig sak som jag inte gick in mer på. Jag tänkte ta upp det nu.

Det är ett ämne som jag tycker det tas upp för lite om och som är väldigt tabubelagt.
Missfall. Alla känner till det, men det pratas väldigt sällan om det.

Jag blev gravid våren 2015. Både jag och Jocke blev såklart jätteglada när vi gjorde graviditetstestet och det visade positivt! Jag har aldrig tagit för givet att vi ska kunna få barn. För hur ska man kunna veta att man ens kan bli gravid? Jag tänkte en del på att jag alltid tränat hårt och har hört att det kan vara lite svårare efter tränat på så hög nivå och plågat kroppen en hel del.
Av flera anledningar skulle vi göra ett tidigt ultraljud, för att se att allt var okej. Så pass tidigt att vi bara var i vecka 7 eller 8. Jag och Jocke hade pratat innan om att vi inte riktigt vågade vara så glada som vi ville, men samtidigt ville vi berätta nyheten för alla.

Den här dagen var en vanlig jobbdag för mig. Jag ville inte vara borta från jobbet så åkte till barnmorskan på lunchen. Jag och Jocke gick in tillsammans i rummet där ultraljudet skulle göras och direkt när vi kom in sa barnmorskan att vi skulle göra ultraljudet med en gång. Skönt, tänkte vi, så slapp man vänta.
När man gör ultraljud, som ni säkert vet, ser man fostret i magen på en skärm. Jag visste inte hur det skulle se ut men blev orolig när barnmorskan hade varit tyst – i vad som kändes som en hel evighet.
Sedan fortsatte vi titta på skärmen en stund till, då såg man något som såg ut som en liten ”påse”men den såg tom ut. Då kom dem första tankarna av att något inte stod rätt till. Panik inombords.
Sedan tog det ännu en stund innan barnmorskan sa ungefär såhär;
Som ni ser här” så pekade hon på skärmen ”här är fostersäcken…men som ni kan se är den tom.”
Varken jag eller Jocke sa någonting mer än ett svagt ”okej”, vi blev väl chockade båda två och vad säger man!? Vi förstod ju båda två att det inte var något positivt besked.
Barnmorskan sa sedan att vi skulle sätta oss ner framför hennes skrivbord så skulle hon förklara mer. Många olika känslor kom med en gång.
Ledsen?
Tomhet?
Förbannad?
Misslyckande?
Orättvisa?

Efter ultraljudet var vi båda i någon slags trans, jag var ju bara på sjukhuset under lunchen så jag åkte tillbaks till jobbet. Det var bara torka tårarna och gå dit som om ingenting hade hänt. Det blev en lång dag.

Det visade sig vara en ofostrig graviditet. Vi hade aldrig hört talas om det tidigare. Allt är precis som en vanlig graviditet, det finns en fosterhinna, organen har växt, vätska har samlats och kroppen är gravid. Men det finns inget foster. Det stöttes bort tidigt, någon gång innan ultraljudet. Däremot om jag hade gjort ett till graviditetstest hade det vistats positivt, så sjukt. Nu är vi glada att vi gjorde ett tidigt ultraljud, så vi fick veta så pass tidigt.
Vad tror ni vi gjorde när vi kom hem?
Googlade.
Inte bara en gång. Vi, eller framförallt jag plågade mig i hemska historier på nätet från andra som varit med om samma sak eller ännu värre. Många hade varit med om samma sak men det är ganska ovanligt att man drabbas av detta. Det var många som gjorde ultraljudet mycket senare, några i vecka 13 och några så sent som vecka 18! Och kroppen fortsätter som sagt tro att den är gravid, magen fortsätter växa och allt är precis som en vanlig graviditet. Så vidrigt!
Jag kände en skam eller en känsla av misslyckande att jag kanske borde känt det? Jag kände mig lurad eftersom min kropp fortsatte vara gravid. Nu hann inte min mage börja växa men jag mådde så sjukt illa och hade lite andra graviditetssymptom. Sedan fick vi vänta ytterligare en vecka för att kolla så det verkligen var tomt i magen, och det var det.

Barnmorskan tyckte att jag skulle låta kroppen stöta bort den tomma fostersäcken av sig självt. Däremot kunde det ta tid men det brukar gå av sig självt. Jag klarade inte av att fortsätta vara gravid en enda dag till än vad jag behövde. Det blev några jobbiga dagar då ingen kunde eller ville ta emot oss på sina gynmottagningar eller sjukhus. Ingen kunde hjälpa oss dem närmsta veckorna, så vi tog beslutet att gå till en privatklinik. Jag var tvungen att göra en såkallad skrapning, vilket innebär att man suger ut det som finns kvar i magen, exakt samma ingrepp som en abort. Jag blev sövd och det var ett kort ingrepp men det var i alla fall helt vidrigt både innan och efter men det var bara ta sig igenom det. Jocke var grym under hela den här tiden men det var lika jobbigt för det.

IMG_4861Så varför berättar jag det här? Jag förstår inte varför man inte får prata om missfall. Nästan 40 procent av alla graviditeter slutar i missfall, så varför ska man behöva gå och bära på det?

Har hört från så många att man ska vänta minst tolv veckor innan man ska berätta nyheten. Efter tolv veckors graviditet, står det i en av mödravårdens texter, ”kanske vill man berätta för de allra närmaste”.
Men då är min fråga, de allra närmaste? Varför är det så? Varför ska man inte få skrika ut till hela världen en så glad nyhet att man ska få barn och bli förälder!? Om man vill såklart. Var kommer den usla traditionen ifrån egentligen?

Vi valde att berätta tidigt om graviditeten för våra familjer, men ingen annan. Egentligen hade jag velat berätta för både min familj och mina vänner, för vi var ju superglada och vem vill inte berätta en glad nyhet för dem man älskar!?
Jag kommer bara fram till en sak, att varför vi kände en sådan skam och misslyckande, och så många andra som fått missfall känner så. Det måste vara för att det är sådant SJUKT hyschande om att man ABSOLUT INTE får berätta för någon. Vilket innebär att man ska stå där helt själva med den här sorgen, för det är faktiskt en slags sorg man känner. Så varför kan vi inte berätta när man själv känner för det, att man är gravida? Och är det så att det inte går vägen får man stöttning men framförallt ta sorgen om den skulle komma. Tillsammans kan man istället ta sorgen, istället för att stoppa undan känslorna och stå där helt själva.
Det är extremt många som är med om samma sak, så jag tänker i alla fall vara glad med en gång och inte gå efter någon gammal tradition att hålla tyst för att det är så det ska vara.
För när jag tänker på det, vad är det värsta som kan hända – att man råkar bli glad i onödan?

FullSizeRenderNu är vi i alla fall superglada att vi har en liten som växer i magen just nu ♥

Tack för att ni tog er tid att läsa, kram till er!