En vecka senare

En vecka efter min avtackning för alla min år i AIK, som var förra helgen. Det var så fint arrangerat och fixat av alla inblandade, stort tack till er!

Mina tjejer uppradade och mina killar står så fint i bakgrunden


Modo-tjejerna


Fick lite fler bilder skickade till mig som Jonas, vår gamla materialare tog den här kvällen


Rörd till tårar och så väldigt mycket känslor


Men det finaste av allt var när alla tjejerna i laget kom åkandes på rad och kramade om mig efter avtackningen. Det var fint!


Ni kommer alltid vara i mitt hjärta


Och väldigt glad blev jag när Erika Grahm, som är lagkapten i Modo, som jag i och för sig känner eftersom vi spelat många år mot varann i klubblagen men även spelat ihop under många år i landslaget. Hon kom också fram efteråt, VÄLDIGT fint gjort, tycker jag.


I veckan har det varit ganska lugnt för oss. Här är från en promenad vid lötsjön


Lilla hjärtat sover gott i vagnen


Provat nya resesängen. Blev ingen succé eftersom jag fick hoppa ner där också, haha!
Men kan tipsa och säga att den är väldigt bra i övrigt. Smidig, lätt, jättelätt att packa upp och ner, och bäst i test på marknaden, kostade runt 2 500 kr tror jag, märket är Babybjörn. Så nu ska bara Bobby börja gilla den när vi är borta också.


Vi har gjort lite fot- och handavtryck


Kevin var och hälsade på och då blev någon väldigt glad 🙂


Bobby har fått två små tänder nu, så nu blir det tandborstning morgon och kväll


Nu blir det en del fix och packning måndag och tisdag för på onsdag åker vi äntligen till värmen. Ska bli så skönt att byta ut det här gråa, trista, kalla dagarna mot – sol, sandstränder och palmer. Kommer sakna nära och kära här hemma men kommer åka till min syster och hennes tjejer som ska bo utomlands i ett halvår så vill åka och hälsa på och se hur dem har det. Spännande ska det bli! 🙂

Känslosamt avsked

Igår var det avtackning, avsked eller om jag ska kalla det hyllning för min hockeykarriär. Det var i min hemmaarena, Ritorp. Stället som inte bara varit som mitt andra hem utan känts och känns fortfarande som mitt hem. Många tycker nog det är konstigt men jag älskar verkligen det där stället.

Men innan jag ska berätta om avtackningen var jag och klippte och slingade mitt hår i veckan, äntligen!


Det blev lite skridskoåkning med min syster och hennes tjejer i veckan också, Bobby var med och var lika intresserad som alltid


Vattenkammad kille


Jocke fyllde år i veckan och igår firade vi honom. Det blev lite mat med nära och kära och efterrätten blev en av mina favoriter, gör lite eget recept med maräng, glass, grädde och massa bär-tårta, en Pavlova. Glömde florsockret på, skulle sett bättre ut då 😉


Som sagt skulle jag hyllas igår innan nedsläpp, matchen var mellan mitt gamla lag AIK och Modo. Här var gårdagens klädsel, ny klänning från Massimo Dutti


Bobby och alla fyra kusinerna lekte tillsammans


Nära och kära på plats hemma hos oss


Tjejerna spelade hockey 🙂


Sedan var det dags att åka till Ritorp, dem har gjort en damhockey vägg i ishallen. Blir glad i hjärtat att jag får äran att sitta uppe där på väggen, båda bilderna är från två olika SM-guld.


Innan matchstart. Då var jag nervös, känslorna var utanpå kroppen kändes det som och jag kände en klump som började sätta sig i halsen och ögonen började nästan fyllas med tårar redan innan. Det kändes verkligen som om jag skulle säga adjö till hockeyn.


Killarna redo att titta på när jag skulle gå på isen


Alltså, vilken FANTASTISK hyllning jag fick!
Tjejerna klappade länge och högt med klubborna i isen, bara en sån liten sak betyder så mycket. Men jag började gråta redan innan det där.
Vår låt, eller AIKs låt som alltid spelas när vi går ut på isen är ”Åh vi e AIK” som börjar med Vi ser hur solen stiger över Råsunda… Redan vid den meningen rann tårarna nerför mina kinder. Innan jag ens hade gått in på isen.


Ordförande Håkan Svensson var på plats och gav mig blommor och en jättefin tavla.
Det kanske låter konstigt att jag blev så känslosam eftersom jag spelade min sista match för 1,5 år sedan, men nu blev det verkligt på riktigt, att jag skulle sluta spela hockey.
Men det finaste var efter själva avtackningen åkte tjejerna fram till mig, en efter en och klappade om mig och dem som jag spelat med sa lite olika, fina saker. SÅ FINT!!
Det blev jättefint alltihop och jag tillät mig själv att gråta, jag grät rätt mycket men kände att jag ville tillåta mig själv att känna det jag verkligen kände just där och då.


Här är tavlan jag fick, hoppas ni kan läsa texten, den är verkligen så fin och välskriven. Den texten läste dem upp medan jag var på isen och då grät jag mycket


Fina blommorna


När något som är så stor del av ens liv tar slut händer så mycket. Jag är klar med hockeyn men eftersom jag älskat och fortfarande älskar sporten så mycket är det svårt att förstå att det är slut. Men jag kommer fortfarande ha hockeyn i mitt liv så det försvinner inte helt, vilket är skönt. Det blev 14 säsonger, 4 SM-guld och 4 EM-guld totalt. Men det är inte bara medaljerna som varit det viktiga för mig, även fast jag ÄLSKAR att vinna. Vägen dit har varit minst lika viktig – alla minnen, med- och motgångar, mycket tårar, glädje, sinnessjukt jobbiga träningspass, massor av matcher och massa annat som jag tar med mig.

Att få stå med min son, Bobby, som jag älskar så galet mycket, var helt otroligt. Även om han inte förstår just nu så kommer det vara ett roligt minne att berätta för honom senare i livet. Jag är så otroligt tacksam över allt jag fått vara med om – fått träffa och lära känna alla fantastiska spelare, tränare, materialare, lagledare, supportrar, föräldrar, vänner och så många andra. Är så tacksam över hur min och Jockes familj alltid ställt upp och funnits där.
Men Jocke har såklart en helt egen kategori. Det han gjort för mig under alla år är helt ovärderligt. Han vet vad jag kämpat och slitit och har stöttat, tröstat, pushat, hjälpt och bara varit där för mig, alltid. Tack hockeyn för ALLT du givit mig, jag kommer alltid att älska dig.
Men nu är det dags att göra annat i livet och ge över nummer 27 till min son, för spela hockey tror jag att han kommer göra 🙂

På lördag

Nu ska jag få avsluta min hockeykarriär, på riktigt. På lördag, 28e januari, på Ritorp när AIK möter Modo, innan matchen (den börjar kl 18) ska jag avtackas för mina år i AIK.

Ett av mina favoritminnen, (fjärde) SM-guldet säsongen 2012/2013.


Många fantastiska och härliga minnen


Uppmärksammades när jag spelade min 300e match i AIK tröjan


Att få vara en del av ett lag är något alldeles speciellt

Jag fick äran att representera Sverige med Damkronorna, över 70 landskamper blev det totalt


Hade kanske någon liten dröm om att få spela hockey när jag hade fått barn. Att få krama Bobby efter en match, att få se honom på läktaren. Det närmsta jag kom det, var en match med gamla spelare från Damkronorna, och även om det bara var på skoj var det så roligt att få uppleva att spela hockey igen nu när Bobby finns också.

Bobby med sin mini-matchtröja på sig. Med mitt nummer, 27.


Jag ska som sagt få någon slags avtackning på lördag och jag är såklart både glad och stolt över det. Men det är verkligen så att, även om jag alltid älskat hockeyn och hur livet var då, kunde jag aldrig tro att det skulle bli såhär bra som jag, Bobby och Jocke har det nu. Jag vet vad som krävs för att spela på elitnivå igen och den tiden vill jag inte missa med Bobby, så valet blir enkelt. Kärleken till sitt/sina barn är helt oslagbart och går aldrig att förstå förens man får barn.

Livet med dem här två är det som gäller nu och jag älskar det även om jag saknar hockeyn vissa dagar.
Ni är livet för mig! ♥