Journalisternas löner färdigförhandlade – efter centrala förhandlingar: “Känns bra och skönt”

Nu är alla 2017 års löner färdigförhandlade.
De centrala förhandlingarna mellan företaget och norra Mittmedias journalistklubb blev klara på tisdagen.

Under måndagen och tisdagen genomfördes centrala förhandlingar gällande lönerna för journalisterna i norra Mittmedias journalistklubb. På tisdagen avslutades förhandlingarna.
– Vi har ett nytt avtal för 2017 års löner. Det som skilde sig mot det ursprungliga förslaget är att tio medarbetare får en justering med 400 kronor extra, säger Per Åhlin, redaktionell personalchef.
De tio medlemmarna är samtliga före detta anställda i Mittmedia kompetens som vid årsskiftet 2016/17 bytte arbetsgivare till Mittmedia. Journalistklubben har hävdat att de varit underbetalda – vilket arbetsgivaren inte hållit med om.
– Det här innebär inte att vi tycker att det funnits några strukturella problem utan de här tio ser vi att vi kan lägga mer pengar på utifrån deras prestation och för att få ett avslut på förhandlingarna, säger Per Åhlin.

Att det finns strukturella löneskillnader tycker däremot facket.
– De nuvarande och tidigare bemanningsanställda är mycket väl medvetna om det. Jag tycker att det är fascinerande hur arbetsgivaren kan komma till en annan slutsats utan att egentligen berätta varför, säger Tomas Backlund, ordförande i norra Mittmedias journalistklubb.
Att förhandlingarna nu är avslutade och att arbetsgivaren skjuter till pengar utanför potten är han ändå är bra.
– Det är givetvis ändå bra att arbetsgivaren valt att skjuta till pengar utanför potten efter att ha uppmärksammat prestationerna hos just dessa tio medlemmar. Grejen är bara att den här delen av förhandlingen över huvud taget inte handlat om prestationer – den har bara handlat om att jämföra de nyanställda från MMK med lönestrukturen i Mittmedia AB. Den jämförelsen har inte arbetsgivaren valt att göra och det kommer tyvärr att få konsekvenser för många av våra medlemmar under lång tid framöver, säger Tomas Backlund.

Närmast ska alla medarbetare få besked om sin nya lön och sedan kommer både den nya lönen och den retroaktiva ökningen – tio månader påslag.
– Det kommer så fort som möjligt. Jag vågar inte lova att det kommer på februarilönen men jag räknar med det, säger Per Åhlin.

Facket vill se korten på bordet i Sanna-fallet: “Dags att förklara vad som var så fel”

Bild: Oskar Nord

På måndagen hölls ett stormöte på GD om den senaste veckans händelser.
Nu vill facket att företaget berättar vad som ledde fram till att Sanna Wikström slutade.
– Jag tycker verkligen att det är dags att lägga korten på bordet, säger Johanna Hejdenberg, ordförande.

Det har gått en knapp vecka sedan reportaget om Sanna Wikströms död publicerades i tidningen Journalisten. På måndagseftermiddagen höll Mittmedias vd Per Bowallius ett stormöte på Gefle Dagblads redaktion där den senaste veckans händelser diskuterades.
– Det var ett jättebra möte tycker jag. Det är skönt när man träffar medarbetare som uttrycker det de tycker och tänker och det som de undrar, säger Per Bowallius.
Per Bowallius berättade på mötet att han personligen berörts av rapporteringen av Sanna Wikströms bortgång
– Jag kan verkligen förstå den frustration och sorg som anhöriga känner i det här läget, säger han, men vill inte spekulera i om det var arbetsgivarens behandling som gjorde Sanna Wikström sjuk.
– Som jag har sagt förut så vet inte jag vad som är vad. Utifrån min egen erfarenhet av psykisk ohälsa väldigt nära min egen familj vet jag att det är så väldigt komplext, säger Per Bowallius.

Per Bowallius, vd Mittmedia, Johanna Hejdenberg, ordförande i SJF-klubbens Gävlesektion, och Johan Järvestad, skyddsombud på Gefle Dagblad. Bild: Claes Söderberg, Catharina Sandström, Annakarin Björnström/Mittmedia

Från journalistfackets Gävlesektion önskar man nu att företaget berättar vad som låg bakom behandlingen av Sanna Wikström.
– Jag tycker verkligen att det är dags att lägga korten på bordet och förklara för medarbetarna vad det var som var så fel och grovt illojalt att företaget köpte ut henne, säger Johanna Hejdenberg.
Skyddsombudet Johan Järvestad håller med.
– De flesta har en tydlig uppfattning om vad som hänt men man vet inte säkert. Ingen förstår på vilket sätt hon varit illojal och var gränsen för att vara illojal går, säger han.
Finns det en oro på redaktionen över att inte veta var den gränsen går?
– Absolut, jag har själv känt det. Har man sett att det kan hända andra så kan det hända mig också.

Men Mittmedias vd Per Bowallius vill inte berätta mer om händelserna bakom avgångsvederlaget i april 2016, trots kraven om att göra det.
– För mig är det jätteviktigt att vi som företag inte går ut och kommenterar enskilda personer, säger Per Bowallius.
Hur är arbetsmiljön på Mittmedia, tycker du?
– Jag tycker vi har en väldigt bra arbetsmiljö och jag har aldrig jobbat så mycket med de frågorna under mitt yrkesliv. Men vi är i en tuff ekonomisk situation som tär på många medarbetare som hela tiden har risken över sig att vi inte klarar den situationen.
Så arbetsmiljön är inte så dålig att medarbetare blir sjuka och avlider?
– Jag har inga belägg för det. Jag tycker inte att vi har en arbetsmiljö som pressar fram det, säger Per Bowallius.

Det var situationen med Sanna Wikström och en annan medarbetare som ledde fram till att Gävlesektionen våren 2017 röstade om misstroende mot chefredaktören Anna Gullberg och personalchefen Carin Andersson. Under 2017 har flera arbetsmiljöåtgärder satts in på Gefle Dagblad, en konsult var inne under året för att jobba med värdegrundsarbete – men blickarna vändes inte bakåt. Nu tycker Johanna Hejdenberg att man ska göra just det.
– I det här läget måste man nog peta på sårskorpan och faktiskt ta tag i det som har hänt och få älta och diskutera det ett tag innan man kan gå framåt, säger hon.
Chefredaktören Anna Gullberg tog i fredags en tre månader lång timeout från sitt arbete och ersätts under perioden av Daniel Bertils.

Daniel Bertils om att bli utgivare på GD efter Gullbergs timeout: “Ett förvaltande uppdrag”

Bild: Markus Boberg/Mittmedia

I fredags tog Gefle Dagblads chefredaktör timeout.
Daniel Bertils går in som ställföreträdande ansvarig utgivare under tiden.
– Det är en olycklig polarisering som blivit, säger han om situationen på redaktionen.

Det är andra gången som Daniel Bertils kliver in som tillfällig utgivare på Gefle Dagblad. För tre och ett halvt år sedan var han tillförordnad på posten innan Anna Gullberg tog över. Nu är han tillbaka i rollen.
– Det är ett förvaltande uppdrag men det innebär i dag inte att man kan sitta still utan daglig förflyttning. Jag kommer inte initiera några större förändringar eller förändra organisationen eller så utan vi fortsätter jobba på, säger Daniel Bertils.

Bakgrunden till Anna Gullbergs timeout är den senaste veckans medierapportering om fallet med den tidigare medarbetaren Sanna Wikström. Wikströms sambo Kennet Lutti anklagade i en intervju med tidningen Journalisten Gefle Dagblad för Sanna Wikströms död.
– Det är förfärligt det som hänt och så onödigt. Det är en total brist på medmänsklighet, sa Kennet Lutti till Journalisten i ett stort reportage om fallet och arbetsmiljön på Mittmedia.
På fredagen meddelande Anna Gullberg att hon tar en timeout från sitt uppdrag på tre månader.
– Jag är både trött och ledsen, och jag behöver tid för reflektion, sa hon i ett pressmeddelande.

Daniel Bertils jobbar till vardags som affärsutvecklingschef för print och har tidigare varit redaktionschef och chefredaktör på tidningarna i Hälsingland.
– Det är spännande att jobba lite närmare journalistiken i direkt produktion men jag känner också en respekt för det. Det är 3,5 år sedan jag senast var utgivare och uppdraget har förändrats sedan dess, säger Daniel Bertils.
Vad tänker du om den situation som varit på GD som lett fram till att du sitter här?
– Det är egentligen svårt att kommentera för jag har inte varit agerande i det. Jag kan tycka att det är en olycklig polarisering som blivit.
Vilken nytta kan du göra under tre månader?
– Jag kan hjälpa redaktionen att fokusera på det viktiga – det dagliga journalistiska arbetet. Jag känner många sedan tidigare och det är en jätteduktig redaktion.
Har du några ambitioner att bli kvar längre?
– Nej. Jag kan hantera det här tillfälliga uppdraget men det är inget jag långsiktigt vill ha.

Pierre föddes in i branschen – egenföretagaren som blev försäljningschef: “Jag är en förändringsknarkare”

Från att strajpa bilar med reklam till försäljningschef för Mittmedia i Västernorrland.
Pierre Åbergs resa i mediebranschen har pågått nästan hela hans liv.
– Jag brukar säga att jag är född i branschen, säger han.

När Pierre Åberg var två år gammal startade hans föräldrar den lokala filialen till Svensk direktreklam i Sundsvall. Företaget utvecklades till en fullfjädrad reklambyrå med tryckeri, produktion och säljare. Det var där Pierres bana i mediebranschen började.
– När jag var ledig från skolan strajpade jag firmabilarna som stod stilla på helgerna, minns Pierre Åberg.
Han gick vidare till att hjälpa till i produktionen och när en säljare slutade bestämde han sig för att byta inriktning.
– Den roliga delen med jobbet var ju att ha kontakt med kunder och göra dem nöjda, berättar Pierre Åberg.

Kring millennieskiftet såldes verksamheten i omgångar till Sundsvalls Tidning. Pierre Åberg följde med som säljare men gick senare till andratidningen Dagbladet.
– Vi skulle bredda Dagbladet till att bli mer än sex dagar på papper. Vi hade jättemycket digitala idéer och ville även göra en gratistidning på söndagar, berättar Pierre Åberg.
Men styrelsen sa nej – konsekvenserna för betaltidningarna skulle bli för stora tyckte ägaren Sundsvalls Tidning.
Pierre slutade på Dagbladet men begravde inte planerna – och tjatade på pappa Urban att ge sig in i branschen igen.
– De bra idéerna från början var den digitala satsningen men vi behövde en pappersprodukt för att kunna leva på det, säger Pierre Åberg.

Gratistidningen Sundsvalls Nyheter föddes. Första numret kom ut hösten 2007 – men i ST-huset togs det konkurrerande familjeprojektet med ro.
– Vi hade mycket tur. ST tog oss inte på allvar och sen small lågkonjunkturen till. Den var en bra möjlighet för oss när kunderna höll i plånboken och började ifrågasätta invanda saker. Vi ökade jättemycket det året, säger Pierre Åberg.
Men gratistidningen var ingen kassako direkt, verksamheten gick back de första åren.
– Det var fruktansvärt mycket jobb och det är ganska tråkigt att knappt kunna ta ut lön och ständigt stoppa in mer pengar som du inte har, konstaterar Pierre Åberg.

Sundsvalls Nyheter gnetade sig vidare och tog marknadsandelar. I januari 2013 såldes verksamheten, som vuxit sig till en viktig aktör i Sundsvall, till Mittmedia.
– Farsan ville förvalta och jag ville utveckla. Det här blev väl någon form av lösning där vi fick göra båda delarna, säger Pierre Åberg.
Pappa Urban gick i pension i samband med försäljningen, Pierre följde med i övergången och sökte jobbet som försäljningschef för Mittmedia i Sundsvall – som han fick.
Hur går det att jobba utan pappa nu efter alla år?
– Det går väl bra. Jag får försöka omge mig med andra människor som kan komplettera mig i mina fel och brister, säger Pierre Åberg.

Som försäljningschef har han gjort sig känd som extremt förändringsbenägen – en ifrågasättare av vanor och “så har vi alltid gjort”
– Jag brukar beskriva mig som en förändringsknarkare. Som egenföretagare var man tvungen att göra om hela tiden, motsatsen till förändring är död. Världen har förändrats och bilden av vart vi är på väg är supertydlig och om vi tillsammans drar åt samma håll är resan enkel, säger Pierre Åberg.
Hur gick det att gå från ett mindre eget företag till en jätteorganisation som Mittmedia?
– Det var en extremt svår omställning att gå från att kunna bestämma allt själv, genomföra det samma timme och ändra sig om det inte blev bra. Så är det inte direkt här. Även om vi genomför förändringar så tycker jag att det går på tok för långsamt och är för lite, säger Pierre Åberg.

Efter att “ha slutat med allt vad intressen heter” under åren på Sundsvalls Nyheter har han börjat hitta tillbaka till ishallen där han engagerar sig i barnens fritidsaktiviteter. Sonen spelar ishockey och dottern håller på med konståkning. Dessutom äger han en fastighet i Myre söder om Sundsvall tillsammans med brodern.
– Det är skönt att ha en hobbyverksamhet och få utlopp för de där grejerna man behöver göra som egenföretagare. Där kan jag komma på att vi ska bygga om entrén, bestämma att vi ska göra det, hyra en bilningsmaskin och faktiskt göra det samma helg, skrattar Pierre Åberg.

Namn: Pierre Åberg
Ålder: 38 år.
Gör: Försäljningschef i Västernorrland.
Familj: Barnen Isabella, fyller 13 år i år, och Adrian, fyller 10 år i år. Frun Anna-Karin.
Bor: Trelägenhetshus på Södermalm i Sundsvall. Bor i en lägenhet och hyr ut två.

Margaretha är Norrtäljes deckardrottning – ger sina bästa skrivtips: “Lita på dina infall”

Margaretha Levin Blekastad utanför Norrtelje tidnings lokaler i Norrtälje. Foto: Oskar Nord

Få artiklar är en halv miljon tecken långa.
Men den extrema textlängden hanterar Margaretha Levin Blekastad när hon skriver sina deckare.
– Det är roligt att få hitta på själv, det får man ju inte som journalist, säger hon.

Det började på en julmiddag för åtta år sedan. Kulturredaktören Margaretha Levin Blekastad och hennes frilansskribenter skojade om att de borde skriva en deckare tillsammans som skulle publiceras som följetong i tidningen till sommaren. Det slutade inte som ett middagsskämt – fem stycken stafettförfattare påbörjade arbetet med att skriva den sommarens läskiga läsning. Det blev en läsarsuccé direkt.
– Det blev så populärt så vi gav ut den som pocket och det gick också väldigt bra. Det som är så uppskattat är att det utspelar sig lokalt i en miljö som folk känner igen, säger Margaretha Levin Blekastad.
Till sommaren kommer de tre första sommardeckarna ut som ljudbok på Storytel och de har även översatts till tyska.

Samtidigt som arbetet med sommardeckarna tog fart började också Margaretha Levin Blekastads egen bana som deckarförfattare. Nu har två böcker i en tänkt trilogi kommit ut – Blod och is och Blodröd höst.
– Jag har nog alltid haft en längtan efter att skriva och med sommardeckarna upptäckte jag hur roligt det var att skriva på det här sättet – att få hitta på själv, det får man ju inte som journalist. Ska jag citera någon på jobbet och tittar i blocket så tänker man ju ibland att det ju vore mycket roligare om personen sa något annat än det den sa, säger Margaretha Levin Blekastad.
Förutom att fiktionen erbjuder större kreativt spelrum är den stora skillnaden mellan att skriva deckare och artiklar textmängden.
– En bok är ungefär 500.000 tecken. Det var svårt i början att överblicka ett så stort material när man är van vid en artikel, säger Margaretha Levin Blekastad.

Margaretha Levin Blekastad kom till Norrtelje Tidning 1990 och jobbade som nyhetschef i tio år för att sedan bli tidningens kulturredaktör. Dessutom är hon nu ordförande i Journalistförbundets Promedia-klubb som organiserar medlemmar i Närke, Västmanland och Stockholm.
– Det är intressant och utvecklande men bitvis väldigt påfrestande, framförallt under nedskärningsperioder. Sen är det ju ständigt så att man vill alltid ha mer i alla förhandlingar, vi når aldrig dit vi vill utan jag får hela tiden intala mig själv att vi i alla fall lyckades med någon liten bit och att vi får jobba vidare, säger Margaretha Levin Blekastad.
Under året har det varit kylig stämning mellan företaget och journalistklubben i norra Mittmedia, men Levin Blekastad tycker att samarbetet “fungerar skapligt”.
– Vi har inte råkat ut för det som de gjort, vi känner att vi blir respekterade och att vi har ett fungerande förhandlingsklimat.

Hon pendlar till Norrtälje från Lagga utanför Uppsala och när hon inte jobbar lockar familjen som även inkluderar golden retrievern Alice.
– Jag tycker mycket om att vara ute i skogen med hunden. Jag har två barnbarn som jag får skämma bort och håller på med bridge, berättar Margaretha Levin Blekastad.

Margarethas tre bästa skrivtips
Sätt igång. Var inte rädd för att det ska bli dåligt – fastna inte vid första steget, har du väl börjat så rullar det.
Lita på dina infall. När man får en idé så lita på den, kör iväg och se var du hamnar. Det går alltid att stryka.
Se upp för dina favorituttryck. Låt det flöda när du skriver men rensa och byt ut sedan.

Margaretha Levin Blekastad
Gör: Kulturredaktör på Norrtelje Tidning.
Ålder: 60 år.
Bor: Hus i Lagga, på landet sydost om Uppsala.
Familj: Maken Lasse, sonen Aron med familj och sonen David. Hunden Alice.

Måndagsmötet är en serie porträtt med anställda i Mittmedia som publiceras varje måndag förmiddag. Det här är den första i serien Måndagsmötet som även publiceras externt. 

Jonas sprängde drömgränsen – har skickat 100.000 Slack-meddelanden: “Blev en liten tävling”

Här är Mittmedias meste “slackare”.
I veckan passerade Jonas Ericsson 100.000 meddelanden i chattprogrammet Slack.
– Det tar mig en halv minut att svara på någons fråga, då tycker jag att jag kan göra det, säger han.

Jonas Ericssons profilbild i Slack.

I två och ett halvt år har Mittmedia använt chattprogrammet Slack för intern kommunikation. Sedan dess har nästan sju miljoner meddelanden skickats mellan användare och i olika kanaler i verktyget. Den som skickat flest enligt verktygets eget statistikverktyg är Jonas Ericsson, redaktionell systemspecialist som är stationerad i Falun.
– Det blev en liten tävling mellan mig och Elin som är tvåa. Jag bor i princip på Slack, det är som mitt andra hem. Jag har en så pass fri roll så det fungerar att vara lite flexibel och hjälpa till och svara på frågor när de dyker upp, säger han själv.
Han är aktiv med att svara på de olika frågor, främst av teknisk karaktär, som dyker upp i de olika kanalerna och lyfter själv fram det som orsaken till de många meddelandena.
– Jag tycker det är kul med teknik och det blir lätt så att man samlar på sig kunskap då, även om det som ligger utanför mitt arbetsområde. Det värsta jag vet är när någon ställer en fråga och inte får svar. Det tar mig en halv minut att svara och då tycker jag att jag kan göra det eller hänvisa vidare, säger Jonas Ericsson.

Det är inte svårt att förstå att Jonas Ericsson gillar verktyget – men Slack har också kritiserats för att bidra till en stressigare arbetsmiljö.
– För mig är det bara tvärtom, jag vet inte hur det skulle gå utan Slack. Det handlar nog om att begränsa så att man har kontroll. Det går att sätta sig på snooze om man inte vill bli störd eller trycka på de tre punkterna till ett meddelande och säga till Slack att påminna mig om det meddelandet senare. Den funktionen använder jag flera gånger varje dag, säger Jonas Ericsson.
Vad har du för tips till den som inte är lika såld på Slack som du är?
– Testa dig fram, gå med i de lokala kanalerna. Det finns alltid någon kollega som har bättre koll – fråga den.
Vem slackar du oftast?
– Det är nog Pär Krantz, min kollega på IT. Han sitter i Ljusdal och vi jobbar ganska mycket tillsammans på Slack.

De senaste veckorna har Jonas Ericsson och tvåan på meddelande-rankningen, nyhetschefen Elin Woxlin i Bollnäs, tävlat om vem som skulle komma först över drömgränsen.
– Nu ska jag fira med att slacka lite till. Och reta tvåan, avslutar Jonas Ericsson och skrattar.

Topp fem: Mittmedias mesta slackare

  1. Jonas Ericsson, redaktionell systemspecialist i Falun. 100.484 meddelanden.
  2. Elin Woxlin, nyhetschef i Bollnäs. 99.590 meddelanden.
  3. Jonatan Svedgård, sändningsproducent i Falun. 86.279 meddelanden.
  4. Adam Johansson, redaktör på Hockeypuls. 80.538 meddelanden.
  5. Madelene Linderstam, nyhetschef i Gävle. 79.283 meddelanden.

Vändningen: MMK-anställda får sina nya löner – redan till veckan

Foto: Leif Johansson

Företaget ändrar sig.

De anställda i Mittmedia kompetens får sina nya löner nästa vecka.

– Lönekontoret gör en heroisk insats, säger Per Åhlin, redaktionell personalchef.

Bemanningsbolaget Mittmedia kompetens löneförhandling med journalistfacket blev klar före jul. Ändå meddelade bolaget i början på veckan att de nya lönerna inte skulle komma den 25 januari – vilket facket kritiserade.
Nu ändrar sig bolaget – de anställda får sina nya löner och den retroaktiva löneökningen nästa vecka.
– Vi märkte snabbt att väldigt många hade räknat med att få det här och blev väldigt besvikna, säger Per Åhlin, redaktionell personalchef.

Nu kommer lönen att vara rätt och alla få sin retroaktiva löneökning, men vissa avdrag för sjukdom kommer lönekontoret inte hinna med.
– Det blir mer rätt lön än fel. Det vi riskerar är att ha en del korrigeringar på februarilönen, att avdrag kommer då. Lönekontoret gör en heroisk insats för att få det här att fungera och hoppas hinna titta på tjänstledigheter och föräldraledighet så det också blir rätt, säger Per Åhlin.
Hur känns det att ändra sig så här?
– Det är inga problem att ändra sig när så många uttrycker sin besvikelse över att de trott att de skulle få den nya lönen.
De som bytt arbetsgivare under året till Mittmedia AB får den retroaktiva löneökningen för tiden i Mittmedia kompetens på januarilönen.

Ida Forsgren, ordförande i MMK-sektionen i journalistklubben är nöjd med beskedet.
– Det känns bra och vi är nöjda över det här. Det vi tycker blivit väldigt fel är kommunikationen från arbetsgivaren med olika besked om varför den nya lönen inte skulle betalas ut. Hade man sagt från början att lönekontoret hade mycket att göra hade det inte blivit någon konflikt, säger hon.

Nya lönerna dröjer för bemanningsanställda – trots att förhandlingen är klar: “Förvånande”

De anställda i Mittmedia kompetens får vänta på sina nya löner.

Detta trots att de är färdigförhandlade.

– Informationen har varit knapphändig och med kort varsel, säger Maja Sigfeldt, journalistfackets MMK-sektion.

Före jul avslutades löneförhandlingarna för Mittmedias bemanningsbolag Mittmedia kompetens, MMK. Trots det får inte medarbetarna någon ny lön eller sin retroaktiva löneökning på januarilönen. Det beskedet fick de på tisdagen.
– Det är förvånande för vi hade en diskussion efter förhandlingen om att vi inte såg något hinder för att betala ut lönepåslaget så fort lönekontoret hann med. Ingen av parterna såg någon anledning till att MMK-medlemmarna skulle behöva vänta, säger Maja Sigfeldt, vice sekreterare i journalistfackets MMK-sektion.

Maja Sigfeldt, Per Åhlin och Sara Bjermert.

Per Åhlin, redaktionell personalchef i Mittmedia, menar att orsaken till att de nya lönerna inte kommer är att lönekontoret inte hunnit med sig.
– De jobbar frenetiskt med att få klart alla löner. Man får lönen retroaktivt så det är ingen som går miste om några pengar, säger han.
Kan du förstå att de är besvikna?
– Ja, det kan jag förstå. Vi hade väl alla hoppats att alla löner skulle vara utbetalda för länge sen. Det är inte till gagn för någon att det dragit ut på tiden.

Sara Bjermert, andre vice ordförande i Mittmedia-klubben satt också med under förhandlingarna.
– Jag förstår inte riktigt varför det måste betalas ut samtidigt. Jag undrar om man väntat med att betala ut lönerna i Mittmedia AB om den förhandlingen varit klar före Mittmedia kompetens förhandling, säger hon.

Löneförhandlingarna i Mittmedia kompetens slutade med en löneökning på 2,88 procent, alltså mer än avtalet. Men förhandlingarna avslutades i oenighet.
– Det har främst att göra med att löneprocessen på vissa håll inte har gått rätt till med gäller löne- och framtidssamtal. Det har gjort att löneprocessen inte varit så som den var tänkt att vara och det vill vi markera mot, säger Maja Sigfeldt.
Förhandlingarna med journalistklubben i norra Mittmedia har gått till central förhandling som är inbokad i slutet av januari.

Nu får du se mer av Mittmedia – och läsa allt den interna reportern gör

Har du alltid undrat vad en intern reporter gör? Säkert inte, eftersom det är en rätt ovanlig titel. När Mittmedia i somras anställde mig i just den rollen var det en och annan som höjde på ögonbrynen. Vad skulle jag göra? Allt mellan propagandainformatör till kritiskt granskande revisor hördes i förhandsspekulationerna. Jag vågar påstå att sanningen, som så ofta annars, ligger någonstans mittemellan.
Själv har jag hela tiden haft en särskilt förebild framför mig. En förebild som redan jobbar i Mittmedia: Lokalreportern. Vi har såna i nästan alla av de 64 kommuner vi bevakar och deras jobb är att granska, skildra och uppmärksamma det som händer i deras kommun. Både det som är bra och det som inte fungerar. Kort sagt allt från butiker som öppnar till omsorgsnämndens skenande budgetunderskott.
Skillnaden mot mitt jobb är att jag bevakar ett företag istället för ett geografiskt område. Men där slutar faktiskt skillnaderna, tycker jag själv – och då har jag även varit lokalreporter ute i en kommun.

Den 7 september publicerades den första av mina artiklar, med tv-inslag som sig bör. Ett avslöjande om att Mittmedias styrelse tagit beslut om att inte genomföra något stort sparpaket under 2018. Sedan dess har det blivit 72 ytterligare artiklar med kritiska rubriker som Sportens jämställdhetsarbete sågas: “Inte gjort ett jävla skit mer än att anställa en massa kvinnor” och mjukare personporträtt med rubriker som Staffan är insändarredaktör – och manuskung åt lokalrevyer: “Krävs kreativitet och hantverk”. En ganska stor spännvidd av både glatt och kritiskt, således.
Materialet har publicerats på Mittmedias intranät och i vårt kommunikationsverktyg Slack.

Nu öppnar vi upp en tredje kanal, en kanal som vem som helst kommer kunna följa. På bloggen I Mittmedia publiceras från och med nu allt material som jag gör, samtidigt som det publiceras internt. Materialets målgrupp är fortfarande de anställda i Mittmedia, materialet är fortfarande inte en del av Mittmedias externa kommunikation och jag står fortfarande fri att själv bestämma vilka artiklar jag ska göra. Den enda skillnaden blir att vem som helst kommer kunna se vad jag gör.

Varje måndag publiceras ett porträtt på en medarbetare i Mittmedia. Elva stycken har det blivit under hösten – och serien, som kallas för Måndagsmötet, fortsätter under våren.

Vi kräver varje dag transparens av andra. Att bli öppnare själva tror jag bara är bra, även när det rapporteras om saker som inte är bra. Det är ju också en del av vår verklighet – precis som det är i alla typer av verksamheter. Och i en tid när allt fler företag, och myndigheter, försöker styra mediernas rapportering med stora kommunikationsavdelningar känns det uppfriskande att jobba i ett bolag som går åt motsatt håll. Själv tycker jag att Mittmedia hade fått skämmas om man inte rapporterade från sin egen verksamhet med samma arbetsmetoder som vi använder för att rapportera från andra verksamheter.

Några vanliga frågor om arbetet som intern reporter

  • Vem bestämmer vad du ska göra?
    Svar: Jag själv. Jag tar såklart emot tips från massor av människor, såväl chefer som vanliga medarbetare men nyhetsvärderar och fattar beslut efter eget huvud.
  • Vem bestämmer vad du ska publicera?
    Svar: Jag själv. Det finns ingen chef som granskar mina texter innan publicering utan mitt eget omdöme gäller.
  • Vem är ansvarig utgivare för materialet?
    Svar: På bloggen får jag själv betraktas som ansvarig utgivare, även om jag inte är registrerad som det. Slack är ingen ansvarig utgivare för – så även där står jag själv som ytterst ansvarig. Intranätet är lite speciellt, där är faktiskt vd ytterst ansvarig och skulle alltså i teorin kunna stoppa en publicering. Men det har inte hänt och jag håller det för osannolikt att det skulle hända.
  • Vem är din chef?
    Svar: Rent formellt är det Carin Andersson, personalchef, som är min chef men hon är inte arbetsledare, vet inte vad jag gör och vi har rätt sporadisk kontakt med varandra.