Sakine trivs i hetluften – tar gärna ställning i obekväma frågor: “Upplevs som modig”

Sakine Madon i Västerås.

Liberala ledarskribenten Sakine Madon har alltid varit provokativ.
Som ung skrev hon krönikor om bortskämda medelklasstudenter.
– Jag är egentligen diplomatiskt lagd, berättar hon.

Vilka är Sveriges mest engagerande opinionsbildare? Frågar du sajten Idagora, som varje månad sammanställer de mest engagerade ledartexterna i den borgerliga lokal- och regionpressen, är svaret ofta Sakine Madon. Sedan hösten 2016 är hon en av två politiska redaktörer på VLT i Västerås och hon räds inte att ta ställning i de obekväma frågorna, både i sina ledartexter eller i sociala medier.
– Det är många som säger “oj, du är så modig” men jag tycker att jag är ganska försiktig och mina syskon brukade kalla mig “svennig” när vi växte upp. Jag är egentligen diplomatiskt lagd men i det svenska debattklimatet så upplevs jag väl som modig, säger Sakine Madon.

Hennes familj flydde från Turkiet några år efter en militärkupp 1980, samma år som Sakine föddes. Föräldrarna var politiskt engagerade i fackföreningsrörelsen och Sakine Madon beskriver hemmet som socialistiskt.
– Jag har ju ärvt mitt politiska intresse hemifrån, men det har aldrig funnits något krav på vad man ska tycka. Jag grubblade mycket över politik och tänkte först att jag var vänster eftersom jag var feminist. Snart insåg jag att jag är väldigt mycket emot kvotering, säger Sakine Madon.
Det politiska engagemanget tog henne till Liberala ungdomsförbundet samtidigt som hon skrev krönikor i en gratistidning. Efterhand insåg hon att opinionsbildning utanför partipolitiken var roligast och lade krutet på det.
– Jag skrev krönikor om bortskämda medelklasstudenter så redan då var det många som reagerade på det jag skrev, berättar Sakine Madon.

Efter en konflikt med tidningens chefredaktör lämnade hon tidningen. Då hörde Expressens ledarsida av sig, där hon skrev krönikor i många år. 2013 blev hon politisk redaktör på tidningen Norran i Skellefteå. Där var hon i tre år innan hon fick frågan om att jobba på VLT.
– Jag tycker det är jätteroligt och lärorikt att få lära känna en annan region i Sverige och en ny politisk kontext, säger Sakine Madon.
Hon skriver ofta om känsliga ämnen som hederskultur, yttrandefrihet och integration. I en av hennes mest omdiskuterade ledartexter från fjolåret kritiserade hon Västerås kommun för att ha separata badtider för kvinnor och män, tider som inkluderade även barn.
– Jag tycker det är fel och de låga åldersgränserna fick mig att reagera, säger hon.
Får du mycket hat och hot riktat mot dig?
– Det är inte det som präglar min dagliga vardag men visst har jag fått hot genom åren. Men hoten är försvinnande få mot allt jag får, säkert 90 procent av alla kommentarer och mejl är trevliga och jag har som policy att svara på allt. Ibland kan det vara lite tröttsamt och slitigt men jag skulle inte vilja vara utan läsarkontakten, för mig har opinionsbildandet alltid handlat om att få en dialog, säger Sakine Madon.

Sommaren 2016 sommarpratade hon i P1-programmet Sommar och pratade bland annat om flykten från Turkiet och samhällets syn på hedersvåld.
Hon är engagerad i ett nätverk som heter förortsfeminism och mycket av fritiden går, förutom familj och vänner, åt till hennes samhällsintresse.
– När jag har lite ”egentid” slutar det ju bara med att jag sitter och tittar på politiska dokumentärer och svarar på mejl, säger Sakine Madon och skrattar.
Annars är hårdrock ett stort intresse – favoritbandet är Slayer som i år inleder sin avskedsturné, hon ska se bandet i december i Stockholm. Och hon söker sig gärna utanför journalistkårens vanliga domäner.
– Det är befriande att inte bara vara bland journalister som befinner sig i homogena bubblor. Nästa sommar har jag tänkt att man borde åka till dansbandsveckan i Malung och Ullared måste jag också uppleva, säger Sakine Madon.

Fakta: Sakine Madon
Ålder: 38 år.
Bor: Huvudsta, Solna norr om Stockholm.
Gör: Politisk redaktör på VLT.
Familj: Sambo och två barn.

Nyanställda Sandra ville bli bästa säljaren – lyckades på tre månader: “Tycker om att sätta mål”

Sandra Rudman i Västerås.

Mediesäljaren Sandra Rudman har gjort en raketkarriär.
Från att hon anställdes tog det tre månader att bli Månadens säljare.
– Om man guidar kunderna rätt ser man effekt och då tjänar de mer pengar – som de kan använda till marknadsföring, säger hon.

Västeråsaren Sandra Rudman hade börjat ledsna på att gå upp vid fem på morgonen och pendla till Stockholm. Då fick hon tips om att VLT sökte säljare och tog kontakt med rekryteringsfirman och blev snabbt nyfiken.
– Jag drivs av att göra affärer. Jag älskar sälj, det är det roligaste man kan göra, säger hon.
Som ny säljare fick hon en kundlista som “inte var någon godispåse direkt” med flera kunder som inte längre köpte så mycket. Hennes första steg var att bjuda in varje företag till ett möte för att få höra deras åsikter om varför de lade sina marknadsföringspengar på annat håll.
– För vissa var vi bara papperstidningen och då får man berätta om vad vi faktiskt har att erbjuda. Sedan bokade jag in separata möten med respektive marknadsansvarig och såg till att göra grundläggande behovsanalyser, något som många saknade. Sedan gjorde vi upp marknadsföringsplaner och började jobba långsiktigt, säger Sandra Rudman.

Arbetet gav snabbt resultat. En bilhandlare som knappt annonserat alls tidigare flyttade över stora pengar och fler annonsörer följde efter.
– Det finns ingen i Västmanland som slår oss räckviddsmässigt och jag ser det som självklart att våra kunder ska välja oss. Vi kan erbjuda helheten och en kontinuerlig kontakt med kunden och till och med guida kunden i hur de ska märka av marknadsföringen, säger Sandra Rudman.
När hon anställdes satte hon, halvt på skämt – halvt på allvar, upp ett mål: Att bli Mittmedias bästa säljare.
– Jag frågade hur lång tid det skulle ta och vad som var rekordet, minns hon och skrattar.
I november i fjol tilldelades hon priset som Månadens säljare i Mittmedia – så det går att säga att hon lyckades redan efter tre och en halv månad.
– Jag tycker om att sätta mål och ta mig dit, säger Sandra Rudman.

Från den första maj väntar en ny tjänst för Sandra Rudman, då blir hon säljledare i Västerås och ska coacha sina kollegor samtidigt som hon behåller några av sina större kunder.
– Det ska bli väldigt spännande och intressant. Jag ser fram emot det och hoppas att jag ska kunna inspirera mina kollegor och följa med på säljmöten och bidra med hur man ska tänka långsiktigt, säger hon.
Just längre kampanjer och lång framförhållning är hon van vid från tidigare säljjobb, något som skiljer sig mot den klassiska lokaltidningsförsäljningen med kortsiktiga lösningar och införsäljning på telefon till morgondagens tidning.
– Det har jag varit ganska tydlig med till mina kunder att det inte kommer generera något i längden, då är det mycket bättre att sätta sig ner och göra en längre strategi. Om man guidar kunderna rätt ser man effekt och då tjänar de mer pengar – vilket gör att de har mer pengar till marknadsföring, säger Sandra Rudman.

På fritiden tränar hon mycket – och kompletterar med att äta “extremt mycket” godis.
– Träningen är min lugna stund i vardagen. Jag har alltid varit en sådan som stressar mycket och när jag tränar hinner jag reflektera över dagarna och funderar över hur mina säljmöten ser ut, berättar Sandra Rudman.
När hon har tid och möjlighet har åker hon ut och pussar och kramar på familjens 24-åriga häst som nu lever ett lugnt pensionärsliv på en gård utanför Västerås.

Fakta: Sandra Rudman
Bor: Västerås
Ålder: 33 år
Gör: Säljledare.
Familj: Singel.

Madelenes får ger stickade ylletröjor – stoppade tågtrafiken när de rymde: “Jag gick under jorden totalt”

Madelene Linderstam i egenstickad kofta, halsduk och mössa.

Fyra timmar per dag lägger Madelene Linderstam på att sticka.
Drömmen är att “slöjda hela sin garderob”.
– Alla borde prova att sticka, säger hon.

Det började när Madelene Linderstam väntade sitt första barn och hon tänkte att hon skulle skaffa sig en hobby vid sidan om jobbet. Valet föll på virkning men efter att tag bytte hon virknål mot stickor. Och där är hon fast.
– Jag stickar kanske fyra timmar om dagen och då jobbar jag och har barn. Det låter klyschigt men det är så bra för jag sitter framför en skärm hela dagarna och då gör jag inte det hemma också. Det är det ultimata pysslet för en person som inte kan sitta still, säger Madelene Linderstam.
Det vanligaste invändningen mot att börja sticka är just att tålamodet inte räcker till, berättar hon. Men det stämmer inte alls.
– Jag är världens mest rastlösa person men det händer något hela tiden men du måste ändå sitta still. Det är extremt avkopplande, säger Madelene.

De tre fåren på Madelenes gård. Bus är linslusen längst fram, bakom syns Morsan och Trean.

Hemma på gården i Mehedeby finns tre stycken Gästrikefår: Morsan, Bus och Trean. Men det är inte lammkött som lockar – utan fårull. För Madelene är en riktig “garnsnobb” berättar hon, som är noga med varifrån garnet hon använder kommer och då är de tre vandrande ullproducenterna ett trevligt litet tillskott till garnbudgeten.
– Vi klipper dem två gånger per år, det blir ungefär fyra pappkassar med ull som räcker ungefär till en tröja. De är jävligt softa och enkla att sköta. När de inte rymmer, konstaterar Madelene Linderstam.
Jag hörde att det varit en “liten incident” härom veckan?
– Ja, det är helt sinnessjukt att själv bli en nyhet. Jag får ett samtal från min granne som säger att “fåren är på järnvägen”. Tågen stod stilla och en kompis fick åka och rädda upp det. Trafikverkets representanter var inte jätteglada. Men det löste sig och när jag kom tillbaka till jobbet är det någon jävel som filmat fåren och skickat till SVT som gjort en grej på det. Jag gick under jorden totalt, säger Madelene och skrattar.
Efter några dagars husarrest fick fåren komma ut i hagen igen men rymde snart igen – nu står en investering i elstängsel högt på inköpslistan.

Tillsammans med två vänner driver Madelene podden Stickkontakt där de pratar om stickning och garn. Podden kommer ut varannan vecka och de tre stickarna åker också ut på event för att prata om sitt handarbete.
– Utifrån låter det konstigt att ha en podd varannan vecka i ett smalt ämne och vi är extremt nördiga och väldigt smala. Men det finns väldigt många stickare och vi riktar oss mot de digitala stickarna. Vi får extremt mycket kärlek från våra lyssnare, det blir en härlig bekräftelse, säger Madelene.

Även på jobbet blir det mycket stickande: I telefonmöten, på lunchen eller närhelst tillfälle ges. Sedan 2016 är Madelene Linderstam nyhetschef på Gefle Dagblad, före det jobbade hon som webbredaktör på Arbetarbladet och som fotograf på Gefle Dagblad.
– Jag älskar det här jobbet och gillar stressen, det är mitt heroin. Jag tycker inte om när det är lugnt utan tycker väldigt mycket om när det händer mycket mycket och är heta nyhetslägen, säger Madelene Linderstam.

Madelenes bästa tips för att börja sticka:
“Slacka mig! Jag kommer kasta dig rakt in i fördärvet.”
“Kolla på Youtube, följ stickare på Instagram eller lyssna på en podd. Det är väldigt inspirerande.”
“Börja med något du vill ha, det är den bästa moroten. Lägg inte ribban för lågt, läs en rad i taget och gör som det står att du ska göra.”
“Köp bra grejer från början. Det är ju lite av en prylsport med stickor och garn.”

Fakta: Madelene Linderstam
Ålder: 31 år.
Bor: Mehedeby, tre mil söder om Gävle.
Familj: Man och två barn. Tre får och en katt.
Gör: Nyhetschef på Gefle Dagblad.

Lisa flyttade hem till Sverige – efter 16 år i USA: “Kommer aldrig att ha allting nära mig”

Lisa Nordin i Örebro.

1995 gick flyttlasset från Kumla över Atlanten.
16 år senare flyttade Lisa Nordin, säljcoach på kundcentret, tillbaka.
– Det var en stor omställning att komma till Sverige, berättar hon.

Som säljcoach hjälper Lisa Nordin sina kollegor att bemöta kunderna som ringer in till kundcentret i Örebro, när hon inte själv sitter i telefon för att hjälpa kunderna.
– Jag sitter med och lyssnar när kollegan pratar med kunderna och ger tips på vad som går att förbättra och ser till så att vi följer vår servicepolicy, säger Lisa Nordin.
Hon började på kundcentret i september 2015. Då hade hon bott i Sverige i fyra år. Innan det var hon i 16 år bosatt i North Carolina i östra USA.
– Min pappa jobbade på Ericsson och fick jobb där. Tanken var att vi skulle vara där i ett år men vi trivdes och blev kvar, säger Lisa Nordin.

Hon var sex år när familjen flyttade västerut. Som 22-åring bestämde hon sig för att prova på livet i Sverige.
– Vi hade alltid varit i Sverige på somrarna och hälsat på släkten men det var helt annorlunda att flytta hit och komma in i kulturen och folks vardag. Det var en stor omställning och ganska svårt att anpassa sig, berättar Lisa Nordin.
Något som skiljer sig åt mellan länderna är mentalitet – det svenska introverta och det amerikanska extroverta. På det temat har hon flera exempel.
– I Sverige kan det vara så att man träffas på en fest och snackar med någon. Sen får man en vänförfrågan på Facebook men när man ses på stan så kollar personen ner i mobilen och undviker ögonkontakt. Den sociala biten saknar jag från USA, det är en helt annan öppenhet och det var svårt att anpassa sig till det, säger Lisa Nordin.
Annars är det framförallt vännerna som hon saknar.
– Här saknar jag mina vänner och när jag var där så saknar jag min familj. Så på något vis kommer jag aldrig att vara hel, jag kommer aldrig att ha allting nära mig. Men man får försöka göra det bästa av situationen med Facetime och Skype och åka dit och hälsa på, säger Lisa Nordin.

Med sig från USA tog hon ett intresse för amerikansk fotboll och genom den träffade hon sin franske sambo Ceasar, spelare i det lokala laget Örebro black knights. Så nu finns ett land till på familjelistan – men båda trivs i Sverige och nu letar de efter hus, gärna i trakterna kring Hallsberg.
– Vi är sugna på att flytta ut på landet, gärna med närhet till skog och friluftsliv. Nu blir det Sverige ett tag framöver, konstaterar Lisa Nordin.
Annars tog sporten dem båda till Brisbane i Australien under ett halvår 2014. Lisas sambo spelade amerikansk fotboll och som “spelarfru” jobbade hon som städerska.
– Han spelade för att det var kul, det var inga pengar i sporten där han spelade. Men det var ett jättebra tillfälle att följa med och jag har alltid velat åka till Australien, säger Lisa Nordin.

På kundcentret jobbar hon inom prenumerationsavdelningen med fakturor, adressändringar och digital hjälp. Några gånger har hon varit ute på olika mässor runt om i Mittmedias område och hjälpt kunder öga mot öga istället för öra mot öra.
– Jag älskar ju att prata med folk, det tror jag att jag fått med mig från USA, och det är lättare att träffas och kunna visa än att bara förklara över telefon, säger Lisa Nordin.

Fakta: Lisa Nordin
Ålder: 29 år.
Bor: Lägenhet i Örebro.
Gör: Säljcoach på kundcentret.
Familj: Sambon Ceasar.

Elias komponerar klassisk musik – vann DJ-tävling på inneställe: “Allt utom musiken är en sidogrej”

Elias Zazi i Södertälje. Bild: Oskar Nord

Efter att ha jobbat som elevassistent, laboratorieingenjör och drivit färghandel har Elias Zazi hittat hem.
Sedan årsskiftet är han kulturredaktör på Länstidningen i Södertälje.
– Musik är min stora hobby, säger han.

Elias Zazis föräldrar flydde från krigets Libanon när han var 11 år. Efter att ha bott i Älvkarleby, Sala och Hallstahammar bosatte sig familjen till slut i Södertälje där det fanns släktingar. Elias har blivit kvar i staden, men uppskattar också tiden på de andra orterna.
– Hade vi bott i Södertälje hela tiden har vi kanske inte haft det svenska språket vi har. Vi växte upp bland svenskar, pratade och lekte med svenska kompisar, säger han.

Det var musikintresset som fick honom att ringa till Länstidningens redaktion 1999 för att klaga på den undermåliga bevakningen av orientalisk musik.
– De sa att de inte hade någon som kunde skriva om det så jag skrev ner fakta som de utgick från och så gjorde de en stor artikel om assyrisk/syriansk musik. Sedan frågade de mig om jag kunde tänka mig att recensera. Jag svarade “vad är en recension?”, minns Elias Zazi.
Vad som var en recension lärde han sig snabbt och det blev runt 20 sådana per år av både orientalisk och västerländsk musik samtidigt som Elias jobbade som laboratorieingenjör på Astra Zeneca. Och även om han haft många andra jobb har musiken alltid stått i centrum. Elevassistent, färghandlare och jobb i kiosker är några av de yrken han hunnit med.
– Musik är min stora hobby. Allt annat är en sidogrej, säger Elias Zazi.
Och på det temat kan han också sätta DJ på visitkortet – i början av 80-talet vann han en DJ-tävling på innestället Studion i Stockholm och under några år vände Elias Zazi plattor i Stockholms nattliv.

Numera är det egna kompositioner av klassisk musik som står i fokus för hans musikskapande.
– I slutet av 90-talet skrev jag en sats till en stråkkvartett utan att ha gått några kurser. Jag kontaktade en professor på Musikhögskolan som läste noterna och kunde rekommendera en lärare, berättar Elias Zazi.
Elias tog lektioner i komposition för läraren och har därefter skrivit klart sin stråkkvartett och har också skrivit en pianotrio som ensembler framfört. Det finns inspelningar och just nu jobbar han med att lägga ut dem på Youtube.
Ett annat engagemang är i kulturföreningen Mezzopotelge med både kör- och musikverksamhet.
– Samtidigt försöker jag skriva en komplett bok som handlar om alla de ungefär tusen skalor, maqam, som finns i orientalisk musik, berättar Elias Zazi.

Under 2017 var Elias Zazi projektledare för Mittarabi, en mobilapp i Gävle med nyheter på arabiska som Mittmedia fick bidrag från Google för att genomföra. Syftet var att göra det enklare för personer som inte förstår svenska att ta del av nyheter. Elias Zazi hade sedan tidigare experimenterat själv med att göra tv-nyheter på arabiska i Södertälje.
– Jag tycker att det är jätteviktigt. Många invandrare som bott här i flera år står utanför samhället. För att du ska få med dem i det svenska samhället måste de veta vad som händer omkring dem, säger Elias Zazi.
Projektet Mitt arabi i Gävle avslutades före jul, det fanns ingen ekonomisk bärighet efter att bidraget från Google tagit slut. Elias Zazi hade gärna sett att det fick fortsätta i någon form.
– Det kanske inte ger oss så mycket pengar men vi når den här målgruppen och då kanske de börjar läsa våra tidningar, säger han.

Fakta: Elias Zazi
Ålder: 53 år.
Gör: Kulturredaktör.
Bor: Villa i Blombacka, Södertälje
Familj: Frun Heyam och de tre vuxna barnen Caroline, Gabriel och Joseph.

Naturälskaren Michelle utvecklar de personliga sajterna: ”Vi får nya överraskningar varje dag”

Michelle Ludovici i Sundsvall.

En gemensam startsida ska bli många unika och personaliserade.
Naturälskaren Michelle Ludovici på DMU är en av dem som jobbar med utvecklingen.
– Varje dag är en utmaning, säger hon.

Det var naturen och den svenska mentaliteten som fick Michelle Ludovici att lämna Tyskland och flytta till Sverige. Som utbildad gymnasielärare blev det första stoppet Engelska skolan i Sundsvall där hon undervisade i tyska och franska. Efter ytterligare ett år som lärare på en gymnasieskola bestämde hon sig för att göra något annat, och sökte sig till civilingenjörsutbildningen på Mittuniversitetet. Ett stort hopp kan tyckas, men det finns likheter.
– Det hjälper i båda att känna igen mönster och tänka logiskt och strukturerat, säger Michelle Ludovici.
Fem års utbildning resulterade i en masterexamen i industriell ekonomi och datavetenskap och efter en vinst i Mittmedias programmeringstävling Midhack rekryterades hon till DMU, Mittmedias digitala utvecklingsavdelning. Efter att ha jobbat med annonsverktyget Reacher i ett och ett halvt år jobbar hon numera med personaliseringsprojektet, som i korthet går ut på att Mittmedias nyhetssajter ska presentera ett personligt anpassat innehåll för besökarna istället för att en webbredaktör väljer ut artiklar som visas på startsidan.
– Personaliseringsprojektet handlar om att öka relevansen i artikelurvalet, att visa artiklar baserat på läsarens intresse och var de bor. Genom att göra det hoppas vi att de stannar längre på våra sidor och läser mer och det ska göra att fler blir Plus-kunder och att färre hoppar av, berättar Michelle Ludovici.

En av de stora utmaningarna med projektet är att undvika så kallade filterbubblor, att användarna bara får den typen av innehåll de konsumerat förut och aldrig överraskas med nya infallsvinklar och ämnen.
– Om vi bara skulle visa den kategori som du oftast läser skulle det bli tråkigt för en människa, därför tittar vi också på vad liknande användare läser och vad alla användare på sajten läser. På det sättet undviker vi en filterbubbla och får in artiklar som är allmänt intressanta för många. I de tester vi gjort blir listorna väldigt varierande och det ser bra ut så här långt, säger Michelle Ludovici.
Projektet fick i december fyra miljoner kronor från Google. Michelle Ludovici tycker att det är utmanande – och det mest spännande som hon jobbat med.
– Varje dag är en utmaning och vi får nya överraskningar varje dag. Man får hela tiden nya insikter och att få jobba tillsammans med så många smarta människor är väldigt givande, säger Michelle Ludovici.

Den svenska naturen var en lockelse när flytten gick från Tyskland. Michelle är en hängiven vandrare som varit i Skuleskogens nationalpark, tio mil norr om Sundsvall, många gånger.
– Jag älskar att vara ute i naturen, jag har varit i Skuleskogen minst 30 gånger och övernattat både på sommaren och vintern. Nu vet man vilken stuga som är bäst och när man behöver vara där för att få bästa platsen. Att komma ut i naturen är ett bra sätt att komma bort i tankarna och slappna av, säger Michelle Ludovici.
Hon har även lärt sig åka skidor och spenderar en hel del tid med att löpträna, spela tennis och fotboll. Tyskland, där hon är född, eller Frankrike, där hon är uppvuxen, saknar hon inte.
– Absolut inte, livskvalitén är så mycket högre här. Det finns många fördelar med att leva i Sverige, även om det är många svenskar som klagar. På jobbet finns det inte samma armbågsattityd och hierarkier som det gör i Tyskland och det gör att man blir mer kreativ och innovativ, säger Michelle Ludovici som också hyllar sina kollegor på DMU.
– Jag stortrivs här och många av oss är kompisar på fritiden också, säger hon.

Fakta: Michelle Ludovici
Ålder: 33 år.
Gör: Teknisk projektledare.
Bor: Lägenhet i Granloholm, Sundsvall.
Familj: Vänner och kollegor i Sundsvall. Föräldrar i Frankrike.

Läs tidigare Måndagsmöten:
► Karin startade ”Glesbygdsgirls” – deltog på FN-konferens i New York: “En stereotyp nidbild av glesbygden”
► Internetpionjären Mats utbildar journalister i Vietnam – och driver hälsobrunn: “Är så otroligt nyfiken”
► Louise gick från kund till säljare – efter 20 år som egenföretagare: “Höll på att jobba ihjäl mig”
► Johanna formger ledarsidorna – och inreder med färg och form: “Gillar retro och skandinavisk design”
► Gert håller takten på jobbet – och i dansbandet Wickys: “Spelar för att det är jävligt roligt”

Karin startade ”Glesbygdsgirls” – deltog på FN-konferens i New York: “En stereotyp nidbild av glesbygden”

Karin Gahnström Jonsson i Östersund.

Karin G Jonsson försöker lyfta fram glesbygden i sin kulturbevakning.
På Facebook har hon startat gruppen Glesbygdsgirls.
– Jag ville snacka om livet utanför stan, säger Karin G Jonsson.

Karin G Jonsson är uppvuxen i Kälarne i Jämtland. När hon skulle börja på gymnasiet gick flyttlasset in till Östersund och efter journalistikstudier på folkhögskola sommarjobbade hon på ÖP:s webbredaktion och fortsatte som frilansande ledarskribent. Det var då, 2015, som hon genomförde sin idé Glesbygdsgirls, en Facebookgrupp för kvinnor på glesbygden.
– Jag hade skrivit mycket om glesbygd och feminism men funderade på vad det gör att jag skriver på ledarsidan – når det folk? Så en dag bara drog jag igång det och det blev så jävla stort. På bara ett dygn var det typ tusen personer som ville gå med, berättar Karin G Jonsson.
Glesbygdsgirls är en grupp på Facebook där kvinnor som bor på glesbygden kan dela sin vardag med varandra. Ett sätt att bekräfta varandra och göra upp med storstadsnormen.
– Jag kände att jag behöver ett ställe där tjejer kan snacka om hur det är att vara brud på glesbygden. Det är ett tryck på tjejerna att flytta till städerna om de “vill bli något”, säger hon.
Vad beror den här stadsnormen på?
– Jag tänker att det är en kvarleva från industrialiseringen och en önskan att effektivisera samhället. Schablonen är att om man bor på glesbygden så är man lite efter och långsam. Från staden kommer det många berättelser och att vi får en varierad bild av livet där, men från glesbygden har det bara fått plats en stereotyp nidbild, säger Karin G Jonsson.

Glesbygdsgirls fick stort genomslag. I fjol tilldelades hon Mittmedias Klara Lindh-stipendium och förra veckan bar gruppen Karin G Jonsson till New York och FN-högkvarteret. Där deltog hon i ett panelsamtal om kvinnor och glesbygd som Sveriges representant på ett nordiskt arrangemang med rubriken “Rural realitys in the nordics”.
– Min utgångspunkt var att berätta varför jag startade Glesbygdsgirls och det viktiga i att lyfta glesbygdsberättelser, säger hon.
Hur kändes det att vara där?
– Det var en otrolig lättnad när det var färdigt. Jag kände att min ingång behövdes, men jag kände mig ändå oviktig – “jaha, var det här allt?”, tänkte jag efteråt. Men jag tycker att det gick helt okej, säger Karin G Jonsson.

Att lyfta fram annat än det som händer i staden är något som Karin också tänker på i sitt jobb som kulturredaktör.
– Det är svårt eftersom jag måste prioritera jättehårt. Men jag kan kompensera tyngden för en glesbygdsgrej jämfört med en stadsgrej som jag kan promenera bort till. Vi kanske har varit på ett evenemang i stan varje år men så händer det något i en by där vi inte varit på flera år – då kan det väga tyngre att åka dit, säger Karin G Jonsson.
På fritiden är hon en flitig kulturkonsument, umgås med vänner och familj – och är en frekvent loppisbesökare.

Karins tips på fyra glesbygdsgirls du borde följa på sociala medier:
Underbara Clara. “En bra introduktion, hon är lite ansiktet utåt för glesbygdsliv – både på gott och ont.”
Elin Löwenhaupt. “Köttbonde i Småland som delar med sig av sitt liv på en bondgård.”
Stina Stoor. “Författare från Västerbotten som blev jättehyllad för sin debutbok. Skriver nyanserat om glesbygdsliv.”
Amanda Bergman. “Sångerska i hajpade bandet Amason som berättar om sin hästgård i Dalarna och hur det är att vara kulturskapare och bo på glesbygd.”

Fakta: Karin Gahnström Jonsson
Ålder: 24 år.
Bor: Lägenhet i Östersund.
Gör: Kulturredaktör på Östersunds-Posten.
Familj: Mamma, pappa och två yngre systrar.

Internetpionjären Mats utbildar journalister i Vietnam – och driver hälsobrunn: “Är så otroligt nyfiken”

Mats Wikman i Västerås.

Mats Wikman var med och startade första VLT-sajten.
Han är kvar på VLT.se – och hinner dessutom med att utbilda journalister utomlands, driva en hälsobrunn och sälja “inredning för egensinniga” på nätet.
– Jag gör en sak i taget, säger Mats Wikman.

Mats Wikman började sin journalistiska bana som lokalredaktör i Sala. Men ganska snart lockade det nya internet och han spenderade allt mer tid på redaktionen i Västerås. 1995 fick han uppdraget att starta den första hemsidan för VLT – men den fick inte innehålla några nyheter.
– Det känns ju helt vansinnigt i dag, men vi fick rewrita tre nyheter från VLT klockan tio varje dag. Jag fick inte sitta på redaktionen för arbetet ansågs vara var tekniskt och inte journalistiskt. De första åren jobbade jag i princip ensam med sajten, berättar Mats Wikman.
Men tidningen gjorde aldrig någon satsning på nätet och Mats Wikman tröttnade och tog tjänstledigt. Istället blev han delägare till hälsobrunnen Sätra brunn och arbetade där under flera år.
– De tidigare ägarna gick i konken och fastigheten med 114 hus var till försäljning. Konkursförvaltaren tänkte stycka upp fastigheten men vi var några på byn som gick ihop och köpte brunnen efter att till slut ha hittat en bank som ville låna ut pengar till oss. I dag är det ett välmående företag som går alldeles utmärkt. Jag är väldigt stolt över att ha fått vara med om det, säger Mats Wikman.

Han är kvar som delägare i företaget och hjälper till med att arrangera konsertkvällar på sommaren. Men 2007 ringde dåvarande chefredaktören på VLT och ville att han skulle komma tillbaka och jobba på webbredaktionen. Och även om det inte är mycket som är sig likt är han kvar på det som i dag är desken för Västmanland och Stockholm i Västerås.
– Man behöver inte vara 18 år och ha kepsen bak och fram för att klara av det här. Du behöver inte vara en “digital native”, det går att lära sig bara man vill det, säger Mats Wikman.

Mats Wikman under ett utlandsuppdrag i Myanmar med de första utbildade journalisterna någonsin i landet. ”Unga, smarta och helt inställda på att jobba för att demokratin ska leva och fortsätta att utvecklas”, säger Mats om gruppen.

Under åren har det även blivit flera utlandsuppdrag för Mats Wikman för att lära ut sina kunskaper om journalistik i bland annat Myanmar, Ukraina, Ryssland och Vitryssland. Flest resor har det blivit till Vietnam.
– Jag tycker att vi har mycket att dela med av i Sverige när det kommer till yttrandefrihet och demokratifrågor, säger Mats Wikman.
Något som han går igenom på sina utlandsutbildningar är digitalt berättande, där Mats Wikman anser att det finns mer att göra.
– Ska vi vara elaka mot oss själva gör vi fortfarande papperstidning på webben, jag förväntar mig en brantare kurva när det gäller att utveckla berättandet. Jag tror att vi behöver sticka fram mer i bruset, säger han.
Framtiden för journalistiken tror han är ljus.
– Jag tror att pendeln kommer slå tillbaka, jag är helt övertygad om det. Vi kommer att vara i brygga många gånger men klarar vi av att förändra oss och behålla trovärdigheten så kommer vi vinna den här kampen, säger Mats Wikman.

Under åren på Sätra brunn började han och frun Anne-Marie att sälja inredning i ett hus på brunnsområdet. Butiken har stängt men lever vidare på nätet där e-butiken Broarne lockar med “inredning för egensinniga”.
– Vi brukar säga att om du inte vill ha det som grannen har så ska du gå till oss. Vi gör en del egna grejer som tyger med mönster vi tycker saknas. Det är mycket retro också, säger Mats Wikman som sköter “e:t” i e-handel och vars fru sköter sortiment och fotograferande.
Den fritid som finns kvar ägnar Mats åt jakt och musik. Han spelar de flesta instrument och är aktiv i folkmusikbandet Westmannafolk.
– Det låter som att man är den mest speedade människan, men jag gör en sak i taget. I grunden handlar det om nyfikenhet och det är ju därför man är journalist – för att man är så otroligt nyfiken, säger Mats Wikman.

Fakta: Mats Wikman
Ålder: 59 år.
Gör: Journalist, deskredaktör.
Familj: Frun Anne-Marie, tre egna barn och tre bonusbarn.
Bor: På en gård strax utanför Sätra brunn.

Louise gick från kund till säljare – efter 20 år som egenföretagare: “Höll på att jobba ihjäl mig”

Louise Deime Jutterström, mediesäljare i Gävle.

Nu säljer Louise Deime Jutterström de annonser hon tidigare köpte.
Här berättar hon om vändpunkten som gav egenföretagaren sin första anställning.
– Även nu sköter jag mitt jobb lite som ett eget företag, säger hon.

Entreprenören Louise Deime Jutterström startade sitt vitvaruföretag redan på gymnasiet. Hon fick hjälp med att starta aktiebolaget men med två tomma händer i övrigt började hon sälja tvättmaskiner och andra vitvaror.
– Jag fick ett aktiebolag av min pappa men fick inte ta några lån för honom. Så jag började från noll och köpte två tvättmaskiner som jag sålde och fick in lite pengar, köpte några nya och så fick man bygga på ett lager efterhand, berättar hon.
Företaget gick bra och Louise Deime Jutterström utökade med fler bolag. Butiksytan ökade från 80 till 900 kvadratmeter och hon blev en känd företagarprofil i Gävle.
– Jag är ju verkligen entreprenör, det är ett sätt att leva och jag är uppvuxen i en företagarfamilj. Man ställer upp och jobbar, pengarna faller inte ner av sig själv – inget kommer gratis och du måste jobba hårt för att få ihop det, säger Louise Deime Jutterström.

Hennes bolag omsatte kring tio miljoner kronor årligen – men våren 2017 kom bakslaget. Vitvaruföretaget hade börjat gå sämre. Fler handlade sina vitvaror på nätet eller i stormarknader. Samtidigt hjälpte hon till på de restauranger som maken drev.
– Jag började må lite dåligt, få typ panikångest. Jag var på akuten tre gånger men de hittade inget fel. Till slut sa hon i luckan att “jag förstår varför du är här”. Jag höll verkligen på att jobba ihjäl mig, säger Louise Deime Jutterström.
Hon satte sig ner med sin pappa, också företagare och den som fungerat som mentor under hela hennes företagarkarriär. Han uppmanade Louise att försätta bolaget i konkurs.
– Jag hade tänkt avveckla istället men det tar ju längre tid – och det var akut. Jag skulle inte palla. Den första juni gick jag till tingsrätten. Det var jättetufft, jag grinade och var helt förstörd. Det var ett nederlag men jag pallade inte längre, säger Louise Deime Jutterström.
Hon åkte på semester med sin familj – och hade tänkt ta ledigt en tid.
– Det var många som tyckte synd om mig, men det var egentligen inte alls synd om mig. Jag mådde ju mycket bättre. Alla mina anställda har fått nya jobb och jag har betalat alla skulder, jag satte ingen på pottan, säger Louise Deime Jutterström.

Någon längre ledighet blev det inte tal om. Louise såg en jobbannons och efter en stunds eftertanke valde hon att söka jobbet som mediesäljare i Gävle – som hon fick.
– Jag sköter mitt jobb lite som ett eget företag och trivs med att det är frihet under ansvar. Här skulle jag kunna gå tidigare och hämta barn om jag behöver och jobba in det på kvällen. Jag tycker att jag hittat balansen nu, säger hon.
Att gå från att vara egenföretagare till att vara anställd var en stor omställning, men hon trivs med jobbet, att ha kollegor och att få lära sig nya saker på utbildningar av en arbetsgivare.

Att gå från att vara annonsköpare till annonssäljare tror hon är nyttigt.
– Jag kanske har mer trovärdighet bland kunderna. Jag vill inte sälja för säljandet skull utan jag vill vara en partner som de ska komma tillbaka till och bygga ett långsiktigt förtroende med. Det är som när tvättmaskinen gick sönder för mina kunder, då ville jag ju att de skulle komma tillbaka till mig och laga den eller köpa en ny, säger Louise Deime Jutterström.

Fakta: Louise Deime Jutterström
Gör: Mediesäljare.
Ålder: 38 år.
Bor: Villa i Fridhem, Gävle.
Familj: Maken Thomas och sönerna Dennis, Hugo och Åke.

Johanna formger ledarsidorna – och inreder med färg och form: “Gillar retro och skandinavisk design”

Johanna Larsson Beijar i Sundsvall, där redigeringsnavet är placerat.

För ett år sedan startade Johanna Larsson Beijar sitt instagramkonto.
Nu följer över 4.000 personer hennes inredningsuppdateringar.
– Det har gett väldigt mycket mer än jag kunde tro, säger hon.

Johanna Larsson Beijar flyttade med familjen från bostadsrätt till villa – då blommade inredningsintresset ut. Hon bestämde sig för att starta ett konto på Instagram som bara handlar om inredning.
– Jag startade inte kontot förrän jag var helt säker på att jag ville lägga ner den tid det tar och tänkte att om jag ska göra det ska jag göra det helhjärtat. Men jag hade inte räknat med att det skulle vara så många som ville följa mig eller att jag skulle träffa nya fina vänner via Instagram, säger Johanna Larsson Beijar.
Kontot har funnits i drygt ett år och har över 4.000 följare. Johanna beskriver sin inredningsstil hemma i huset som harmonisk med mycket färger och mönster.
– Det ska vara ganska tidlöst, jag gillar retro blandat med mer modern skandinavisk design. Jag brukar satsa på det jag själv gillar och det jag tror att jag kommer gilla om 5-10 år också, säger Johanna Larsson Beijar.
Det finns flera rum kvar att inreda i villan i Sundsvall och längre fram drömmer Johanna om ett orangeri på gården.

I höstas intervjuades Johanna av Bostadspuls på st.nu och visade upp sitt hem. Bild: Therese Hasselryd/Mittmedia

Något som ofta väcker uppskattning bland hennes Instagrambilder är tapeterna på väggarna – och färg och form har alltid varit ett intresse. Något som också kommer väl till pass på jobbet, där hon jobbar som redigerare på Mittmedias redigeringsnav i Sundsvall med att redigera alla tidningars ledarsidor, något hon gjort sedan 2015.
– Ledarskribentsgänget är jättehärliga. Förmodligen är jag en av de som läser flest ledartexter i Sverige och texterna är ofta väldigt välskrivna, det är ett privilegium att få jobba med dem, säger Johanna Larsson Beijar.
Utmaningen med att redigera ledarsidor ligger inte främst i formen – utan i texterna. Det går inte att korta och ändra hur som helst för att det ska passa bättre in på sidorna.
– Jag kan göra små justeringar om innebörden är densamma och det gäller även rubrikerna. Det blir ganska mycket bollande om hur sidan ska se ut och den kontakten gillar jag, säger Johanna Larsson Beijar.
Redigeringsbanan kom hon in på tidigt efter journalistikstudierna i Sundsvall, dit hon flyttade från Österbotten i Finland där hon är uppvuxen. Utöver det har hon även varit reporter, nöjesredaktör och featureansvarig – och då, bland annat, skrivit om inredning.

Förutom inredning är träning ett stort intresse. Johanna Larsson Beijar löptränar och styrketränar på pass på gym. För några år sedan utmanade hon sig själv att springa Stockholm maraton, och i år ger hon sig ut på Stockholms gator för tredje gången för att springa 4,2 mil.
– Det stämmer som de säger att man klarar mer än man tror. Efter att jag klarade att springa ett maraton har jag vågat säga ja oftare och utmana mig själv. Det blev lite av en vändpunkt för mig och hänger även ihop med att jag vågade starta Instagramkontot, säger Johanna Larsson Beijar.

Tre inredningstips från Johanna Larsson Beijar
► Utgå ifrån det du tycker om och var inte rädd för att blanda stilar. För att det inte ska bli för spretigt kan du låta två-tre färger eller ett visst material utgöra en bas i rummet, det ger ett lugnare intryck.
► Satsa inte för mycket på en ny trend. Investera i stället i hyfsat tidlösa basmöbler som du vet att du kommer att fortsätta gilla och förändra stilen med nya kuddar och mindre detaljer efter säsong.
► Konst och växter är ett bra sätt att göra hemmet mer ombonat och personligt. Många museer har webbshops där du kan hitta snygga och prisvärda affischer att rama in. Ett bra budgettips när det gäller växter är att byta sticklingar med vänner och kollegor.
Fler tips finns i reportaget som Bostadspuls gjorde med Johanna Larsson Beijar. Där finns också fler bilder på hennes hem. Johannas konto på Instagram heter @kvarteret_krukan.

Fakta: Johanna Larsson Beijar
Ålder: 41 år.
Gör: Redigerar alla ledarsidor i Mittmedias tidningar.
Bor: Hus på Södermalm i Sundsvall.
Familj:
Maken Aron, barnen Elsi, 11 år, och Jack, 8 år. Snart utökas familjen med mellanpudeln Louie.