Hur vi roade oss på rasterna på Östra Skolan

Spela kula

Ett säkert vårtecken, när snön var borta och marken torr, var när vi började spela kula på rasterna.De två vanligaste spelformerna var pyramid med fyra eller tio kulor och GROP.  Den som ställde upp en pyramid satt på marken med benen brett isär och pyramiden framför sig. Det var alltid lika spännande att se hur många kulor som missade innan pyramiden rasade. Runt den som satt på marken samlades det många elever med eller utan kulor.

När vi spelade GROP, kunde flera elever vara med. I tur och ordning fick man försök få ner den närmast liggande kulan i gropen. Man fick fortsätta tills man missade och fick behålla de kulor man lyckades få ner i gropen.

När jag flyttade hemifrån hittade jag en hel skokartong full med kulor i olika färger. Upp i minnet kom direkt Sten Selanders fina dikt. (En av de få dikter jag kan utantill)

Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag. Jag hade väl femti, han hade fem. Vi spelte. Och han förlorade dem.

 Skifta bokmärken via en typ av ”dopp bok”.

 Ett annat minne är att vi bytte bokmärken via en smart ”anordning” som vi själva tillverkade av våra gamla skrivböcker. Bilderna låg bakom en flik som fälldes upp och man avgjorde själv om man ville byta. I ”dopp-boken” fanns också två ställen, där du fick lämna ifrån dig bokmärket när kan hamnade i den så kallade ”kassan”

Vad svårt det var att förklara detta spännande sätt att byta bokmärken med varandra! Ni som har haft en ”dopp-bok” känner säkert igen proceduren.

Hoppa Hage

Jag gillade den variant av ”Hoppa Hage som vi tillämpade på Östra Skolan. Det var en hage på sex eller åtta rutor. Varje deltagare hade en egen sten som foten på hoppbenet skulle knuffa framåt ruta för ruta. Stenen fick inte hamna på någon linje och när man kom till sista tomma rutan blev man ”ägare” av den rutan. Vinnare blev den som lyckades att samla på sig flest rutor.

 Guld och Silver

Det som slog ut allt annat på raserna var när vi var på fotbollsplan nedanför skolgården.  Eftersom planen var så stor spelade vi ofta mot ett mål. Regeln med tre hörnor = straff skapade stor spänning och dramatik.

En annan spelform jag också gillade var Guld och Silver. Där står alla utom straffläggaren står i målet. Den som räddar en straff blir nästa straffläggare. Om straffläggaren gör mål åker den ut som stod närmast där bollen gick in.

Detta var ett fantastiskt sätt att utöva spontan-fotboll ser jag nästa aldrig idag i vår välorganiserade ungdomsfotboll. Kanske är det därför det är så ont om bra straffläggare i dagen fotboll.

Publicerat av

18 reaktioner till “Hur vi roade oss på rasterna på Östra Skolan”

  1. På Hudiksidan skrev Eva Johansson om sitt minnen kring bokmärken.
    Har bokmärken, filmstjärnor och kulor kvar Trots att mamma sagt att jag inte skulle ta med alla filmstjärnor till skolan så gjorde jag det och blev bestulen på rubbet. Jag visste vem som gjort det men ingen vuxen brydde sig. Ledsen och skamsen 10- åring fick gå hem och ”bekänna sina synder”. Efter mycket möda samlade jag ihop nya och dom har jag som sagt kvar än idag.

    1. På Hudiksidan i Facebook skrev Lars Wiberg följande kommentar.
      Fina bra minnen. Kanske det som gjorde livet uthärdligt. Mina var likadana. Fort hem från skolan och spela kula mot garageväggen på Lantmätaregatan. Ibland gick en ruta i upphetsningen då det var en hundrapirra! Men…men..

      1. Lars, du kommer med så härliga och kluriga kommentarer. Fortsätt gärna med det.
        Lennart

    2. Eva, vilket hemskt minne! Att bli bestulen och veta vem det är och ändå inte få upprättelse måste kännas fruktansvärt. Jag förstår att du gärna ville visa upp din samling trots mors varning.
      Du fick tidigt veta att livet inte på något sätt är rättvist!
      Lennart

  2. Så här skrev Kerstin på Hudiksidans FB
    Kerstin Ersson En annan bok vi använde (förmodligen bara flickorna) var poesiboken. Minns att jag alltid hade svårt att hitta på något att skriva när jag blev ombedd.

    1. Kerstin mitt minne av era posiböcker var att sista sidan alltid var upptagen. Där stod det alltid: I sista sidan vill jag så, vill vara din bästa kamrat ändå!
      Lennart

  3. Så här skrev Thoni Mikelsson på Hudiksidan på FB:
    När vi gick på Östra skolan så stajla vi killar med att kasta ut filmstjärnor från trappen ner mot fotbollsplanen neranför skolan.

    1. Thoni: Härligt med en riktig ”pojk” kommentar!
      Härliga bilder du förmedlar på Hudiksvalls Sidan
      Lennart

  4. Så här skrev Ulla Svanberg på Facebooks Hudiksvallssida.
    Poesiboken Kerstin! Har den kvar o. vilka minnen som dyker upp. Lennart Hanson har ovetandes gjort mig världens tjänst. Tack för det Hanson, fortsätt blogga!

  5. Ulla, trevligt med dina fina kommentarer. Syftet med bloggen är ju att det skall dyka upp minnen hos er som läser på bloggen. I ditt fall har det verkligen gett resultat.
    Lennart

  6. Så här skrev Annkie Medin på Facebooks Hudiksvallssidan!

    Trevligt att minnas allt du skriver, också på din trevliga blogg, även om jag måste gått några klasser under dig. Men jag hade Ida Bodell i Ettan när jag kom till Hudiksvall från Gävle 1953. Tanken på henne skrämmer mig fortfarande.

    1. Annkie, det börjat bli en liten grupp av oss som gick på Östra Skolan. Några har haft Ida Bodell och några Ragnar Nylin.
      Hoppas på flera kommande kommentarer
      Lennart

  7. Detta är en kommentar av Agnetha Ronnedal på Hudiksvalls sidan.
    Dopp-boken minns jag.. men kulspel tror jag inte jag deltog i.. det var nog mest killarna som höll på med det.. I Ditt tidigare inlägg på bloggen har Du skrivit om syslöjden i ett annat hus… jag tänkte faktiskt på det huset en dag.. varför? ja det vet jag inte.. men jag minns att man gick iväg till ett gammalt hus efter Varvsgatan/Trädgårdsgatan….Vilket minne Du måste ha.. och tack för att Du hjälper oss att minnas..

    1. Agnetha, det känns bra att få reda på att jag hjälper Er att minnas. Du har ju tidigare lämnat minnen till mig av mera privat karaktär. Jag hoppas att bloggen skall få fler och fler läsare och därmed också fler kommentarer.
      Lennart

      1. Jag träffade mitt ex för några veckor sedan.. (honom jag bodde med då vi köpte den aktuella lgh), talade då om att jag haft kontakt med Dig och vad vi pratat om.. Så vi gick i genom lite minnen från den tiden när T brukade komma upp och fika tillsammans med oss.
        Många minnen som dyker upp på Hudiksidan.. Både trevliga och mindre trevliga…

        1. Agneta, det finns nog anledning att du och jag träffas på något sätt. Jag hör av mig nästa gång jag är i Hudiksvall.
          Lennart

  8. Jag gick bara en termin på öster, min första i 1:a klass. Sedan flyttade hela klassen till väster och nya Västra skolan januari 1954. Ett rastminne har jag från första tiden. Två pojkar bråkade med varann ute på skolgården (som bara var en gata?). Då kommer överläraren ut på trappan och säger med myndig stämma till den ena: ”kom här!” Pojken säger: ”det var han som börja´”. Överläraren säger till den andra pojken: ”kom här!”
    Så går alla tre in i skolan medan hela skolgården håller andan.
    Hade man respekt för överläraren?! Och vad hette han, minns jag inte?

    1. Tack för din kommentar och minnet från Östra, innan du kommer till den nya skolan på väster.
      Håkan, det blir ofta att det lite otäcka sitter kvar hela livet. Det fanns en specialklass som höll till direkt till höger innan skolporten. Jag var rädd för att hamna där för de elever som gick där var inte som vi tyckte jag.
      Hälsningar
      Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *