Ferieskola varje sommar på gott och ont.

I det här huset fick jag mina första privatlektioner av älsta sonen till Magister Kröger. Rakt över gatan låg Bergmans Järnhandel. Ankaret till höger tillhör Hälsinglands Museum.

Så här stod det i Metro 24/4. Från sommaren 2014 kan det bli obligatoriskt med sommarskola för nior som inte klarat att få behörlighet till gymnasiet.

För min del började detta gälla redan 1954 eller 1955.  Jag är lite osäker på om jag flyttades upp till 2:5 direkt eller om det blev sommarläsning redan första sommaren.

Vad jag minns från första året i Läroverket är att jag fick gå och ”läsa extra” för en elev som gick på gymnasiet. Jag kommer så väl ihåg att han endast tog fyra kronor per lektion för att få ordning på min rättstavning.

Därefter blev det ferieskola varje sommar tills jag lyckades ta realexamen efter sex år.

Det var så naturligt att efter midsommar få gå i ferieskola några timmar tre dagar i veckan i ett eller flera ämnen. Vi var ett ”järngäng” som träffades varje sommar. I bland kom det någon ny bekantskap, men det var sällan någon som försvann från gruppen.

De tre första åren i realskolan hade jag det hemska hotet över mig att bli tvingade att återvända till Östra Skolan och där slutföra den åttaåriga skolplikten.

 Min far ansåg att när skolan slutade skulle jag flytta med ut till sommarstugan varje midsommar och inte flytta hem igen innan skolstarten.  För mig var det allt annat än självklart att slitas upp från min trygga tillvaro hos farmor och farfar och plötsligt bo med min far och styvmor.

Jag gillade inte att vara ”inlåst” i vår sommarstuga. Det var ju en stor kontrast till den fria tillvaro som en stor handelsträdgård utgör.

Nedanför Östra Skolan låg en minigolfbana var ägare var Farbror Berg. Den brukade öppna i början av maj. Där spelade jag så ofta mina fickpengar tillät och nu skulle jag inte få spela där på hela sommaren. Det var en smärtsamt avbrott.

Sommarläsningen i ferieskolan blev därför ingen bestraffning för mig utan ett välkommet avbrott. Det var ju inte längre avstånd mellan sommarstugan och läroverket så det gick bra att cykla på 45 minuter.

Undervisningen skedde i de nybyggda baracker, som tillkommit när skolan ökades med några extra klasser det året jag började. Lärare var en mix mellan ordinarie från Läroverket och blivande lärare.

Det var en avgift för varje ämne men den måste ha varit symbolisk för det var alla skulle ha råd med undervisningen.

Ett par veckor innan skolstart var det tentamen. Jag klarade mig upp till 2:5 och 3:5 men sedan var det stopp och därför blev det 3:5 två gånger för mig.

Om vi fick tentera för en ordinarie lärare, som undervisat i Ferieskolan, klarade man sig alltid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat av

8 reaktioner till “Ferieskola varje sommar på gott och ont.”

  1. Tentamen för att komma vidare var även för mig ett ”stående” inslag under tiden, fyra år, i Läroverket. Jag fick lektioner i bl.a. engelska av Karin Olsson i Stenbo i Forsa. Sen var det tenta för Charlie Humle. IM Björkhagens lärobok i Engelska minns väl de flesta! Limeriken om the Lady of Riga who smiled in the face of a” Tiga ” försökte jag berätta i Limerik på Irland men ingen förstod något! Ja det är smällar man får ta i livet! Än en gång tack Lennart för dina inlägg.

    1. Anders
      Jag talade för en halv timme sedan med Thomas Julin som berättade att du bodde ovanför honom i Hallgrenska Huset.
      Vad det gällde befrielse från morgonbön, hade han en teori att man på Läroverket troligen tog en passare och gjorde en cirkel. De innaför fick inga kort. Hans teori byggde på att en klasskamrat som också bodde på Varvet längre ner i backen fick kort, trots att hon hade närmare till Läroverket än ni hade.
      Du skrev i din första kommentar att du satt i Dublin. Bor du där?
      Hör gärna av dig på mail till [email protected]
      Lennart

  2. Tjusigt foto från Sundsesplanaden. Var det här ”flickorna i tornet” bodde? Vilka var dom, mer än din klassföreståndare Ruth Åblom?

    1. Håkan
      När jag startade min blogg hade jag inte tänkt så mycket på att också använda bilder.
      Så började jag leta på nätet och har delvis lyckats finna lämpliga bilder.
      När Bengt Gill kommer med sina härliga bilder, som han ställer till mitt förfogande, blev allt så enkelt.
      Jag återkommer till ”Flickorna i Tornet” här på bloggen.
      Lennart

  3. Så här skriver Ulla Svanberg på Facebook

    Lennart, jag gick i Flickskolan, men har många roliga ”läroverksminnen”. I Flickskolan gick på den tiden som bekant, bara flickor och före ringning samlades vi utanför entrén. Där kunde vi varje morgon spana in killar som gick förbi, på väg till läroverket. Eftersom killar var en ”bristvara” hos oss, fick killarna total uppmärksamhet och jag minns särskilt en som rodnade – varje gång. Har alltid undrat varför han inte tog en annan väg, men minuterna var ju viktiga på morgonen och kanske mådde han inte alltför illa av vår beundran. Lite längre upp i klasserna, 5:an, 6:an, så hände det att vi fick en ny klasskompis, som kom från läroverket. En dag kom en ursnygg tjej, målad med ”svarta ögon” och väckte stort uppseende (och stor beundran!) och hon ”svarade” lärarna, lite uppkäftigt och trotsigt, vilket vi aldrig vågat göra. Nu vågade vi andra också, åtminstone lite smink och snäva kjolar, men ”svara” en lärare – aldrig! EN manlig lärare hade vi, i teckning, och honom skojade vi med, så han rodnade. Honom har jag mycket att tacka för – intresse för konst, kultur och muséibesök och jag hoppas han förlät oss våra barnsliga spratt. Vi hade frivillig teckning på läroverket.

    1. Ulla, tack för ännu en härlig kommentar och den spännade berättelsen om gossen som gick förbi varje dag och rodnade!

      Jag hade dålig koll på er i Flickskolan, trots att min syster Mona gick där de första åren innan hon tog studenten på Läroverket.
      Jag såg på FB en bild från en teaterföreställning vid Lucia på Flickskolan. På kortet kände jag igen en blivande klasskamrat Birgitta Hamrén gift Skoglund. Jag skrev till henne och bad om hennes minne kring bilden.

      Hej Lennart! Ja det var ju inte igår precis som vi hade kontakt,men kul att du ville veta mer om gamla tider.Bilden som du menar tror jag är från en teater som vi spelade på flickskolan. LJUSLÅGAN hette den. Jag hade den stora förmånen att gå i flickskolan,där vi hade undervisning i allt som jag tyckte var roligt och lättsamt. Du vet, gymnastik bild slöjd teater musik m.m.Jag har ju också haft otrolig nytta av detta senare i livet i mitt yrke. Ulla Ullen hade drama och teater undervisning med oss och det var hon som hjälpte oss med detta drama också.
      Barbro Forslund träffade jag på en student träff och hon var sig precis lik.

      När jag då och då parkerar ovan på ”DOMUS” tänker jag alltid. Här låg det en Flickskola och en gång var jag här och såg en förställning. Varför och vad som lockade dit mig minns jag inte.

      Ulla fortsätt med din fina kommentarer.
      Lennart

  4. Så här skriver Ulla Svanber på Facebook om sitt ”Matteproblem”.
    Körde i matte gjorde jag flera terminer och fick förstås ”läsa” extra matte på sommaren. En sommar åkte jag från ”landet” med en kompis, bak på hans moped när vi hade lektion. Det kostade ju en del och läraren förstod aldrig varför jag körde. Hos honom var det aldrig några problem. Felet var att jag var livrädd för våran rektor, som undervisade i matte, hon var mycket sträng och jag blev helt blockerad. Kunde i alla fall visa vid senare studier att jag klarade matten.

    1. Ulla tack för ännu en härlig kommentar.
      Den bevisar ännu en gång lärarens viktiga roll i skolan.
      Vad det gäler dig så var det rädslan som späkade. När den försvann så kom din kundskaper i mattematik fran på ett riktig sätt.
      Fortsätt att läsa min blogg och fortsätt också med din fina kommentarer.
      Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *