Morgonbön och Frikort väckte många minnen till liv!

Morgonbön i aulan på Hudiksvalls Läroverk. (foto Bengt Gill)

Några som hört av sig till mig efter attbloggen varit igång några veckor berättar att de läser texterna men sällan kommentarerna.

Jag gör därför som förra veckan att jag plockar ut några som verkligen är värda läsning och eftertanke.

Så här skrev Malin Jonsdotter från Vail i USA.

Jag kan hålla med om att morgonbönen var helt bortkastad på oss och att det religiösa innehållet inte skulle vara med men idag gillar jag allt att samla tankarna, ta några djupa andetag och bli lite mer i nuet. Jag vill hoppas att det var avsikten som vi aldrig begrep.

Ander Lagerqvist som bodde på Varvet berättar följande.

Lennart Du hade tur som bodde i Djuped. Vi som bodde på Varvet fick inget frikort eftersom Effe Carlstedt som bodde i samma hus hade besökt morgonbön i alla år han var lärare i Läroverket. Det var bara att pinna på i arla morgonstund. Det gick bättre på vintern då bröderna Julin och jag sneddade över fjärden då isen låg trygg och säker.

Så här skrev Yngve Aronsson som verkligen kan Hudiksvalls historia.

Jag träffade Gustaf Rask på mejeriet i Hudiksvall på sent 30-tal när jag följde farsgubben som levererade mjölk dit. Han arbetade ju där åren 1937-1945 före präststudierna. Han brukade bjuda på karameller!
Och Tore Davidsson från Hofors var populär präst i Idenor åren 1948-1962. Fotbollspelare i Strand några år! Ja, örfilen var nog befogad om jag känner Bengt rätt! Det var ju inte förbjudet då, jag minns rottingen som stod i ett hörn i skolsalen i Rogsta! Jag hälsade på hos Tore och Ingrid i deras vackra Hälsingegård i Överbyn, Forsa något år före Tores bortgång 2004.

Håkan Bengter minns Cecilia Bruces Morgonbön och Baptisten som verkligen fick fart på Aulan.

Det blev meningslöst för att det var obligatorisk närvaro, både föredragande och lyssnare var trötta. Inte många läste med i ”Fader vår”.
Undantag fanns. Minns när en gång Cecilia Bruce ledde morgonbönen och avslutade med sin luta och sjöng ”Morgen” på tyska, vid tiden i början av 60-talet en riktig slagdänga. Cecilia var min första lärare i tyska.
En ungdomsevangelist från baptistkyrkan hade morgonbönen en gång och fick det tända till lite i aulan, så fler läste med i bönen.

Lars Wibergs bror gillade inte Morgonbön och protesterade på sitt eget sätt.

Jag hade inga problem med detta men min bror som var åt det andra hållet med det kommunistiska sydde in sitt frikort i kepan.
Varje gång han kom till trappan och skulle visa kortet, lyfte han kepan i en gevalirestiskt (?) gest åt vaktis samtidigt som han visade kortet i kepan.
Det drog vaktis på smilbanden åt.

Tyvärr så blåste hans kepa ner i fjärden då han praktiserade på ångbåten.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *