Gymnastiklärare Stig "Dirken Gunnarby lärde mig hälsa och stå i raka led. Jag börjar med hålfotsgymnastik.

 

När jag ser bilden på Läroverkets gymnastiksal väller ett antal minnen över mig som är både posetiva och negativa

När jag började på Läroverket ökade antalet gymnastiktimmar rejält. I årskurs 4 på Östra Skolan var mitt gymnastikbetyg B+.

Nu var det inte tal om att ha gymnastik tillsammans med flickorna som jag berättade om i ett tidigare inlägg, där min klasskamrat Eva Löfkvist (Granat) lämnade följande kommentarer.

Jag har också kvar gymnastikpåsen och ett bokmärke sytt med korsstygn på syslöjden.

Jag kommer ihåg ombytet i klassrummet och hur besvärligt det var, att sitta på golvet och byta om.
Jag kommer också ihåg hur vi fick besök någon gång varje termin av gymn.dir. Barbro Gunnarby och det älskade jag.

Stig Gunnarby

Gymnastikdirektör Stig Gunnarby blev en ny bekantskap för mig. Det var en sträng lärare som ofta såg oss elever som värnpliktiga.  Så här beskriver Torsten Myrgren Stig på FB.

Dirken var en f.d. reservare som blivit gymnastikdirektör. Hans längtan(?) till det militära tog sig gärna uttryck i uppställningar och marscher. Favorituttrycken kunde bl a vara ”Ni som blivande advokater, läkare, ingenjörer mm…” Jag minns honom trots allt som en rättvis och trevlig person som aldrig någonsin utsatte mig för den lynnighet som han var känd för. Bara man gjorde sitt bästa och aldrig slingrade sig undan så visade han den högsta respekt även för klumpedunsar som en annan…

Stig satte sig genast i respekt hos oss nybörjare på Realskolan. När han kom från det trånga lärarrum, som han och hustrun Barbro delade, var hans alltid återkommande fras: ”Minsta pilten först och längsta grabben bak!”

Därefter blev det avlämning av antalet närvarande och frånvarande elever.

Som uppvärmning blev det ett antal varv runt i salen innan själva gymnastiken startade.

Någon av de första lektionerna avsynade ”Dirken” våra fötter. Han tyckte jag var lite plattfot och jag skulle en gång i veckan vara med på hålfotsgymnastiken.

Här fick vi träna oss att ta upp olika föremål från golvet typ spelkulor och de gula och röda banden vi hade när vi delade upp oss i lag.

Efter ett tag så blev vi så tuktiga att våra övningar förkortades och som belöning fick vi avsluta lektionen med korgboll en föregångare till basketboll.

När jag mönstrade godkände läkaren mina fötter och jag tar fortfarande upp de flesta mindre föremålen på golvet med fötterna.

 

Publicerat av

17 reaktioner till “Gymnastiklärare Stig "Dirken Gunnarby lärde mig hälsa och stå i raka led. Jag börjar med hålfotsgymnastik.”

  1. Så här skriver Sune Nilsson på FB!
    Jättetrevlig läsning Lennart. Säga vad man vill om ”Dirken” men han lämnade ingen oberörd.

  2. Sune, ibland får jag dåligt samvete för att vi kanske dömer de gamla lärarna för hårt. Tänker också de tre trevliga fickorna som nu börjar bli till åren. Har de barn som läser och har frågor om morfar?
    Jag försöker vara så balanserad som möjligt!
    Hoppas att jag inte sårar någon!
    Hälsningar
    Lennart

  3. det var kul att læsa om Gunnarby. Vi hade ju stor respekt før honom och han var væl aldrig nøjd med våra prestationer.
    Dock en gång i simhallen skulle vi simma under vattenytan. Jag kom upp først efter 4,5 længder- Ca 90 m om jag minns rætt. Efter det var jag en favorit som han hade respekt før ( tænkte i mitt stilla sinne att nu skall du få gubbdj….)
    Annars væntar vi på 17 maj hær i Norge.
    Mvh
    Ted

    1. Ted
      Trevligt att jag har läsare i Norge också. Jag vet inte om du läst ett tidigare inlägg där jag mer eller mindre ofrifilligt knuffade i Gunnarby i bassängen. Då bröt han ju för att jag simmade efter botten. Du simmade väl på ett sätt som gjorde att det inte var tvekan att det var som det skulle.
      Hör gärna av dig mer om det poppar upp något nytt minne. Berätta gärna om vilket år du gick på Läroverket och om du kommer ihåg någon speciell lärare.
      Hälsningar
      Lennart

      1. det var væl fram till -63. Jodå Nøffen var en kjænd skickelse i fysik. Broberg en katastrof i matte (eg,journalist) an auf hinter in neben uber unter vor zwischen. Henne glømmer man inte heller. Sedan var det væl Sundin i engelska/franska.
        Dessa kom fram ur minnet just nu.
        Kul med bloggen, fortsætt att skriva.
        Hj hælsningar från Oslo

        1. Ted, jag ler när du räknar upp dina lärare. Jag delar helt din uppfattning vad gäller Broberg.
          Vem var hon med an,auf…?
          Sundelin OK!
          Hälsningar
          Lennart

  4. Torsten Myrgren Jag gick också plattfotsgympan, Lennart Hanson!
    Skriver Torsten på FB.

    1. Torsten
      Härligt med någon som också varit med om denna förnämliga hälsokur!

  5. Så här skriver Håkan Bengter på FB.
    På oss jagade han fotvårtor. Jag fick göra minst ett besök hos fru Örner och bränna fotvårtor. Dirken menade att dom smittar när man går barfota i omklädningsrummen.

    1. Håkan
      Jag kan ha fått göra samma sak för jag minns att jag varit med om att bränna fotvårtor någon gång. Är det fru Örner i Automathuset?

  6. Du skriver verkligen mycket intressant och underhållande. Kan man få be om ett nytt bidrag till Kanalen i höst? (Kanalen = Hembygdsföreningens lilla tidning). Skrivet på FB avMagdalena Forsberg.
    Jag sänder då ett svar till henne.
    Det är mycket KANALENS förtjänst att jag ”vågade” börja skriva på en blogg om Hudiksvall. När Hembygdsförenings lilla tidning, tog in avsnittet om Östra Skolan, bestämde jag mig för att fortsätta. Du får gärna önska dig ett ämnesområde!

  7. Yngve Aronsson Stig skulle egentligen hetat Pettersson, född i Bollnäs 1915 där fadern hette Gunnar Mauritz Pettersson, lokeldare när Stig föddes. Ser man namnet Gunnarby vet man att det är ättlingar till Barbro och Stig.

    Jag har inga som helst negativa minnen av Stig Gunnarby eftersom jag inte hade något emot fysiska aktiviteter. Som bonnpojk fick man jobba tungt från barnaåren vilket härdade. Stig hade ju nyss börjat på läroverket när jag gick där. Han kom 1947 och slutade 1980. Vi sa nog inte ”dirken” utan bara ”dirren” har jag för mig.

    Enda kvarvarande minnet är ett märke guld med emalj från orientering

  8. Yngve jag blir lika glad varje gång det kommer en kommentar från dig. Härligt att ha en person, med så mycket kunskap, med på blogg-resan.
    Hoppas också få träffa dig vid något tillfälle!
    Lennart

  9. Efter grundskolan stundade fackskolan för oss småttingar. Vi hade naturligtvis växt på oss sen grundskolan, men minns fortfarande hur vi med fasa tog emot Gunnarbys hårda salvor,att hade man som blivande ingenjörer ingen fysisk spänst dög man bara till truckförare!! Där hade han i alla fall en poäng, åtminstone när det gäller mej, jag har kört Timmerbil i snart fyrtiotre år. Men som pensionär i nästa månad tycker jag att spänsten fortfarande är ganska bra. Försöker nu stapla ärtor med mina platta fötter. Hälsar Christer som både har gjort lumpen och FN tjänst trots mina Kalle anka fötter.

  10. Rolig läsning om min morfar, Stig – som aldrig var annat än en morfar som hittade på roliga saker och tog oss på lååånga skidåk. Han älskade oss barnbarn och fick oss att gå ut i naturen, respektera medmänniskor och förstås skulle vi också agilla att röra på oss. Att han var sträng mot sina elever förstod vi nog inte, men vi tyckte det var litet lustigt när folk i Hudik alltid tittade med väldig respekt. Tack igen för rolig läsning om både mormor och morfar 🙂

    1. Anna
      Jag var på en begravning för min vän Göran Åhs vars mor var vår skolsköterska.
      Där träffade jag Christina Gunnarby som jag tog Realexamen samtidigt med.
      Vi bytte minnen kring din Morfar Stig!
      Återkom gärna
      Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *