Yxdrama i träslöjden på Läroverket. "Janken" Vestin gör sin egen bastrumma!

Träslöjden hade sina lokaler i bottenplanet längst ut till vänster på byggnaden.

 Jag träffade min vän ”Capillo” och berättade om mina planer med en blogg.

Vi gick igen olika lärare i haft på Läroverket.

 Kommer du ihåg vad vår slöjdlärare hette i förnamn?” frågade jag.

 ”Nej, men han var den i särklass lataste lärare jag någonsin mött i skolans värld” blev svaret.

 ”Efternamnet var Grönlund och hans son gick i min klass. Jag tror sonen heter Lars och att pappans namn  började på A.”

 ”Lennart jag tror han hette Arvid och han satt hela tiden på sitt arbetsrum. Vi brukade smyga på honom när vi letade lämpligt virke till våra träskålar.”

”Du och jag kom i samma klass när du gick om 3:5:an. Du brukade berätta om Håkan med yxan och ”Janken” och hans bastrumma. Det är ju något du måste skriva om på din blogg!”

  JAN-ERIK ”JANKEN” VESTIN

Gösta Svenssons orkester med Jan-Erik ”Janken” Vestin längst ut till Vänster. Bilden från Sockenbilder

Bilden ovan har på Sockenbilder följande text:

Gösta Svenssons orkester Hudiksvall, Ruben Nyström piano, Sune Baggström altsax, Olle ”Lassas-Olle” Olsson kontrabas, Jan Erik ”Janken” Vestin trummor, Inger Andersson sång, Gösta Svensson tenorsax.

Jan-Erik bodde på Varvet och han fanns med i vårt gäng kring bröderna Julin. Redan tidigt klargjorde han för oss att han vill bli musiker och helst av allt trummis.

En trummis behöver en rad olika trummor och därför hoppades han få hjälp av Arvid i träslöjden med att tillverka en bastrumma.

Jag kommer ihåg hur de vecka efter vecka sakta men säkert böjde och formade en stor plywoodskiva så att den mer och mer tog formen som en trumma.

I slutet av läsåret kom ”Janken” med ett stor trumskinn som de lyckades spänna på trumman.

”Janken” blev sedermera en mycket skicklig och välkänd trummis, som spelade i olika band i Hudiksvall och runt om i Sverige och Finland.

HÅKAN OCH YXAN

Jag tror inte jag lyckades tillverka en enda sak i träslöjden på Läroverket.

Jag höll hela tiden på med en träskål, som till slut blev förstörd genom ett hål i botten.

För att få timmarna att gå, så brukade jag hitta på olika tävlingar.

En av dessa tävlingar var att hugga fast yxan så hårt i huggkubben att den inte gick att få loss.

Vid ett tillfälle hände det som inte fick hända. Min vän Håkan missade huggkubben och högg sig i stället i sitt knä.

Jag kan fortfarande höra hans vrål. Sekunderna som gick innan jag förstod vad som hänt och innan Arvid förstod att han måste ringa efter en ambulans.

KLASSEN UPPVAKTAR MED BLOMMOR OCH SNASK

Håkans knä blev inte så allvarligt skadad för yxan träffade yttersidan av hans knä.

Vi var några i kassen som besökte honom när han kom hem från sjukhuset. Vi hade med oss lite gods och blommor tog jag från Hansons Handelsträdgård.

Jag kommer ihåg att Håkan vände på slangen på dammsugaren och sköt på personer som passerade förbi hans vänster.

 ”Nu är han frisk igen!” tänkte jag

Publicerat av

17 reaktioner till “Yxdrama i träslöjden på Läroverket. "Janken" Vestin gör sin egen bastrumma!”

  1. Janken bodde i huset vid Gävle Fisks salteri och rökeri på varvet. Sista gången jag träffade Janken var 1965 och då var han trummis i Finska radions Big Band.
    En annan trummis i samma generation vat Anders Spets men var han tog vägen vet jag inte.

    1. Anders, hoppas att fler minns Janken och kan berätta vad som hände med om honom. Skall höra om Thomas Julin vet något!
      Anders Spets var en anna storhet på trummor. Jag tror han fick problem med droger, men det är sådant jag hört och inte har belägg för.
      Hälsningar
      Lennart

      1. Vi sökte Janken när vi hade klassträff från klass 1-4 på Östra skolan åren 1948-52, det var 2012, men vi fick inte tag på honom! Vi var ca 35 st som träffades på Östra skolan och sen middag på Stadshotellet.
        Mvh Anncharlotte Steringer

        1. Anncharlott
          Jag har själv försökt ta reda vad som hände med Janken.
          Jag har fått tips om att så vad musikern Gösta Svensson vet om vad som hände.
          Under en tid skall ha tillhört och ansvarat för Finlands Radios orkester.
          Kanske leder din kommentar till att jag verkligen försöker få tag på Gösta.
          Lennart

  2. Lennart!
    Jag gick i Flickskolan med en tjej som hette Britta Grönlund, hennes pappa var slöjdlärare och hon hade en bror. Det måste vara samma Grönund! Britta var snäll och trevlig, men fick tyvärr ärva kläder efter sin bror, ex. skjortor (att ärva kläder var vanligt, men inte så kul, när man hade en bror!) Många år senare på ”marknan” i Hudik, kommer det fram en tjej till mig och hälsar – snygg, med ursnygga kläder, absolut ”sista mode” – jag kände inte igen henne. Det var Britta Grönlund! Trevlig som alltid, men det är allt jag minns och hon bodde inte kvar i Hudik.
    Huggit mig i knät med yxa har jag också gjort, ett mycket litet jack, turligt nog, men skidbyxorna gick sönder förstås och jag minns att jag inte var ärlig om hur skadan uppkommit, för jag fick naturligtvis inte använda yxa. Jag förstod aldrig varför killarna fick göra allt det ”roliga!”
    Ulla

    1. Ulla
      Som vanligt har du något trevligt att dela med dig här på bloggen.
      Jag blir nyfiken på vad det blev av Britta som du mötte på Marknaden.
      Anders vet jag inget om men kring pappa Arvids sommarställe ute i på någon av öarna hände det något som fallit i glömska.
      Hälsningar
      Lennart

    2. Ulla, som vanligt kommer det trevlig läsning från dig på bloggen!
      Jag blir så nyfiken på Britta som du mötte på Marknaden.
      Jag vet inte vad som hände med Anders efter skolans slut.
      Hans far Arvid skapade rubriker om någon händelse ut på landstället. Om detta har jag alltför otydliga minnen.
      Hälsningar
      Lennart

  3. Detta får vi veta om ”Janken” av Kjell E Genberg.
    Janken var en av grundarna till jazzklubben Jaznie som föddes på Café Mimer.

    1. Kjell
      Anders Lagerqvist kom med en pusselbit om Janken. Du med en annan. Hoppas det kommer fler.
      Hälsningar
      Lennart

  4. Ja om träslöjden på Läroverket. Efter första terminen eller läsåret samlade läraren gruppen (var väl inte hela klassen) och gick igenom vad vi hade gjort. Han skulle ta betalt för virket och det var ju en överraskning för oss. Det blev någon krona på var och en.
    Men en av pojkarna kallsvettades till det blev hans tur. Han hade byggt en hundkoja och där hade det gått åt mycket virke. Läraren var dock hygglig och jag tror han lät honom pruta ordentligt. Ove hette pojken och han hade nog gjort ett bra arbete under terminen.
    Detta underbara minne kommer från Håkan Bengter på Facebook!

    1. Håkan, vad härligt att du kommer ihåg det där med avgiften för virket!
      Undrar vad Janken fick betala för sin bastrumma?
      Mina brädstumpar till träskålarna kan inte ha kostat mycket!
      Hälsningar
      Lennart

  5. Gossen Grönlund minns jag mycket väl. Vi gick i paralellklass på Öster. Att jag aldrig glömmer honom var följande. Min mor Anna Lisa hade sytt en anorack till mig med ”dragsko” i midjan, mycket stolt hade jag den i skolan, på en av rasterna blev jag retad av min namne som sade att jag hade kjol. Då brann der för mig och Grönlund fick en omgång. Följden blev att han skvallrade för sin mamma som ringde hem till oss och sade att jag hade slagits och att Anders var ”halvdöd”. När jag så småningom kom hem efter den dagliga lekstunden med pojkarna Kjellin fick jag förklara mig. Dagen efter hade jag min anorack igen men utan ”dragsko”. Gissa om jag var sraj när jag senare fick Arvid G som lärare på Läroverket, men inget hände.

  6. Anders, jag minns Arvid Grönlund bäst när han kom ut från sitt arbetsrum och roppar ”STÄÄÄDA HOOOP!
    Då gick det undan för att få lite längre rast!
    Jag tyckte synd om sonen Anders som måste ha sin far som lärar. Tror inte han led själv! Frågade honom aldrig!
    Hälsningar
    Lennart

  7. Själv gjorde iag lumpen på I14 i Gävle med Janken. Låg på samma lucka med ett tiotal andra . Minns att han hade ständig nattpermis eftersom han samtidigt spelade med Sandviken Big Band. Skicklig trummis men det blev naturligtvis sena nätter och en del efterspel, vilket inte var bra i längden.

    Arvids son hette Lars Grönlund ( möjligen hade han två söner). Lasse jobbade på samma avdelning På Telefonaktiebolaget LM Ericsson ( som det hette på 60-talet)som jag gjorde, dock som säljare medan jag konstruerade grejorna som dom försökte sälja. Gick dock över till Datacentralen efter ett par år och jobbade med programvara i stället för att sitta med lödkolv framför oscilloskopet.

    1. Olle
      Jag har givit Arvids son fel namn! Det rätta är Lars!
      Jag minns att jag tyckte det var spännande att ha en musiker som kompis.
      Jaken bodde inte lång från Thomas Julin på varvet. Familjen Julin bodde i Hallgrens stora hus.
      Synd att ”Janken” inte fick leva så länge.
      Lennart

      1. Hej alla,
        många namn kommer i era inlägg. Jag gick i Löroverket i två ynka år, dessutom i samma klass, ha ha. Slutade trots uppflyttning uppåt, men fick många kompisar under de två åren. Kina Hallgren bjöd hem mig ibland med andra, kul tid när vi lyssnade på jazz, typ Mel Torme eller Chet Bakers trumpet. Hennes lillebror jobbade på Korsnäs AB i Gävle, så även jag. Tomas Julin, är han tsndläkarsonen, isåfall var jag och han medl.i Pistolklubben samtidigt på 60talet? Träffar ibland Tomas son i Waxholm.
        Instämmer med alla andra om Löroverkets speciella atmosfär.
        Dirken helt galen mef dagens måttstock, Pottan osannolik underbar som biologilärae, Asklund snäll rökande eng.lärare, la Bella höll alltid boll på raster, men hans far en skit, jag fanns på Pesverket åren 47-48, ni verkar vara yngre? Jag återkom som vuxen och läste ing.matte i en av de gamla teckningsalarna under trappan till Aulan. Blev färdig ingenjör i Gävle Polhem 75, I am a slow starter! Återkommer med mer om någon svarar.

        1. Johnny
          Ursäkta att jag inte svarat tidigare.
          Dina minnesbilder som du fått på två år är på pricken.
          Jag är född 1942 och behövde 10 år på Läroverket för att få till en studentexamen.
          Nu när jag till slut svarar får du gärna återkomma med fler minnesbilder.
          Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *