Matbespisning saknades på Läroverket. Rökförbud med återkommande razzior!

 

Stränga förbudsregler vad gällde rökning i och kring skolan gjorde att rökarna sökte sig till gränderna i skolans närhet.

Jag gick 10 år på Läroverket mellan åren 1954-1964 och under den tiden fanns det ingen matbespisning värt namnet.  Vi fick själva ordna lunchen på bästa möjliga sätt.

(Jag koppas få kommentarer från er, som följer bloggen, hur ni löste matfrågan.)

Lunch i Centrumhuset

För min del var det väl långt att cykla hem till Djuped så därför var det bra att ha far och hans nya familj i Centrumhuset.

Eftersom styvmor ansvarade för Hansons Blommor i samma hus, fanns det ett hembiträde som såg till att jag kunde äta min lunch där.

Hur lång var lunchrast? Det borde ha varit minst en timme. Jag vet att några av mina kamrater åt i en matsal som låg i samma hus som apoteket eller på andra ställen som ordnade med luncher.

Flickan i fönstret!

Centrumhuset Flickan

Under en period var det extra trevligt att cykla ner till lunchen. Ovanför blomsteraffären fanns stadsarkitektens ritkontor. Där jobbade Ann-Charlott och vi började ”vinka” åt varandra när jag kom cyklande. Det var alltid lika spännande att se om hon fanns på plats.

Efter att ha vinkat i några veckor gick jag upp till henne och bjöd ut henne på bio. Några månader senare flyttade hon till Stockholm men för mig kommer hon alltid att var ”Flickan i fönstret”. Jag brukar fortfarande titta upp mot hennes fönstret, när jag är hemma i Hudiksvall.

”Mosters” blev ofta ett alternativ!

MOSTERS på Håstagatan ( Foto Carl Berlin )
MOSTERS på Håstagatan ( Foto Carl Berlin )

Det som sitter kvar mest vad gäller våra raster är att det ofta blev en tur ner till ”Mosters” som var kombinerad livs och snask butik. Det mest matnyttiga där var nybakade bullar.

På vägen ner mot ”Mosters” stod gänget som trotsade skolans rökförbud och gömde sig.

Rökning inom skolans lokaler bestraffades strängt!

Elever som ”behövde” en cigg varje rast, tjuvrökte på gossarnas toalett som låg längst till höger av Läroverketsbyggnad.

Med jämna mellanrum var det razzia på toaletten, så därför sökte sig många ”rökare” till gränderna utanför skolan.

Jag kommer ihåg en gång när det blev razzia och min vän Einar var på toaletten för att ta sig en cigg. När han kom ut såg han så moloken ut.

”Åkte du fast? var min första fråga

”Nej jag hörde när läraren kom och ryckte i toalettdörrarna”

 ”Men du ser ju alldeles likblek! Något måste ha hä”Det som hände, var att jag släckte min cigarett i handflatan och den ville aldrig slockna. Jag känner mig inte bra så

Läroverket stor bil

Publicerat av

18 reaktioner till “Matbespisning saknades på Läroverket. Rökförbud med återkommande razzior!”

  1. Jag minns att vi kunde köpa grötlunch av vaktmästare Erikssons fru. Inget fel på gröt men det blev lite tjatigt i längden. Ibland blev det en halv winerkrok hos Mosters, sittande på disken till höger om entredörren.

    1. Anders, någon har nämnt tidigare (förmodligen på Facebook) att möjligheten att äta grötlunch hos Fru Eriksson. Jag missade den chansen!
      Mosters var ju något speciellt! Jag kommer ihåg att vi undrade varför sonen också stod i affären. Det fanns många olika historier varför. Några spännande och några tragiska!
      Hörs snart igen hoppas jag.
      Lennart

  2. Som regel gick jag hem till Nygatan på lunchrasten och värmde på morgonens frukostgröt. Under mina år på läroverket var även jag ”ickerökare”.

    1. Håkan vi som hade närma cyklade eller gick hem. Jag förstår att jag hade det bra som kom till ”dukat bord”.
      Har du någon uppfattning om hur lång frukostrasten var?
      Hälsningar
      Lennart

  3. Lennart!
    Lunch serverades bl.a. i en av IOGT:s salar. Jag gick handelsutbildning där och ibland stoppade ”vakten” vid bespisningen mig och min kompis med orden: ”flickor, flickor, nu går ni in och äter, ni är på tok för magra”. Så föste han in oss och vi fick ett ”gratismål”. Om det kostade, vad isf, eller hur maten smakade har jag inget minne av. Inte vilka som åt där heller.
    Åren före på Flickskolan, fanns iaf under några år, en lunchrestaurang, just i Apotekshuset, på Storgatan, snett emot Knapps. Om man någon enstaka gång hade mycket pengar, kunde man äta bl.a. korv med mos där, men det ansågs vara för dyrt för oss skolelever, dom flesta fick allt åka hem och äta. Ulla

    1. Ulla, när jag läser din kommentar förstår jag att på något sätt löste alla sin lunchen på något sätt.
      Nu är problemet ett annat. Vad för sorts mjölk? Smör eller inte? All mat som bara kastas! Mat som inte lagas på skolan utan kommer i kantiner!
      Tiderna förändras
      Hälsningar
      Lennart

  4. Jag och några till, som kom från landet, (3 km utanför stadskärnan?) hade smörgåsar med oss och gick till Karin på Café Hudik och köpte mjölk där. Det var vår lunch och Karin var ju en pärla som lät oss göra så.

    1. Monica, jag blir rörd, när jag tänker på att det fanns personer, som förstod att ni måste ha någonstans att äta och det enda ni köpte var ett glas mjölk. Karin blev en riktig ”matmor” för er.
      Hälsningar
      Lennart

      1. Karin var en underbar kvinna. Besökte alltid det caféet även sen när jag börjat jobba och hade pengar att handla fika för, Karins goda smörgåsar och ett glas mjölk samt en kopp kaffe.

  5. Hej Löken,
    Det var jag som för ett tag sedan mindes att fru Eriksson serverade gröt frukost intill träslöjden. Eftersom jag kom in från Iggesund hade det ordnats så att jag skulle äta skollunch hos familjen Törner på Strandgatan, ( Det var i det hus som Nisse Arndt senare köpte och som jag tror att hans änka fortfarande bor i.) Jag hade mycket hellre ätit hos den dam som hade skol lunch för massor av elever någonstans i ett hus ovanför Södra vägen. Där var det fullt med spännande pojkar. Någon måste ha minnen från det. Det var en ganska hög trappa in från gården. Några år senare var det att rusa hela vägen ner till Godtemplarhuset där det serverades skol lunch men ack på vägen dit låg Dackås och ofta landade jag där istället med en kopp kaffe och cigaretter.
    På tal om rökning så har jag redan skrivit om hur vi landsortsungar slapp morgonbönen och istället rökte på Stationen för att sen ta trapporna upp mot Mosters. Ja, och där köpte vi cigaretter styckevis av morbror och moster. Morbror var Mosters son men han kallades om jag minns rätt för morbror. Sen kunde man röka på Bödelsn gränd och då var man lite säker. säkare än på flickorna toaletter. Där tryckte vi ihop oss i ett bås och rökte som borstbindare. Man var väl tokig eller hur.

    1. Malin, jag blir så glad över att du ger dig tid att skriva så mycket.
      Du har ju mycket att berätta och är ju bra på att skriva.
      En fråga som jag ofta ställer mig är hur lång FRUKOSTRAST vi hade.
      Hörs snart igen hoppas jag!
      Lennart

  6. För det mesta så knatade jag till Runes närköp och köpte en kringla för 50 öre plus en cigg. Rune var den student med alla betyg i stort A men som inte var ”riktigt hemma”. Han övertog en liten butik vid läroverket (Håstagatan?) av sin mor (sägas det) som han drev vidare utan att tänka på inflationen. Därför var kringlorna billiga lååång tid framöver.
    Detta skriver Lars Wiberg på FB.

    1. Rune var och förblev en gåta! Det gåtfulla kring honom gilla jag!
      Jag kan lätt se honom framför mig efter alla dessa år.
      Hälsningar
      Lennart

  7. Detta skrev Eva Johnsson på FB.
    Jag och en kompis åkte fast för tjuvrökning på toaletten. Tror det var ”Johanna” och en lärare till som släpade oss till rektorn. Slutade med nedsatt ordnings- och uppförandebetyg. Inte så muntert att stå till svars för hemma.

    1. Skolan var helt fel ute på den tiden med sina sänkningar av ordnings- och uppförande betyg.
      Nu har skolan andra problem där ingen byr sig om förbuden!
      Hälsningar
      Lennart

  8. Fru Eriksson som serverade gröt var Vaktis fru och LaBellas morsa. Vi som hade långt hem (Måsta och Djuped)(Bl.a Jag och min kompis Sture Blomberg) åt där och vi hade egna syltburkar med oss, som vi fick förvara i ett skåp i köket. Några ”side effects” av åratal med grötfrukost har jag inte märkt.

    Tyvärr var det en del som drev med Rune eller Morbror som han kallades. Han var för snäll för att kunna försvara sig. Att han var A-student som ballat ur behöver nog verifieras.

    Att inte röka var en av Dirkens käpphästar. Det har ju senare visat sig att han hade rätt Sättet att övertyga tjuvrökarna var dock ibland lite väl brutalt.

    1. Olle
      Jag hade ingen aning om att det serverades mat hos Labellas mor.
      Det fick jag reda på genom bloggen.
      Jag själv åt ju nere hos min styvmor i Centrumhuset
      Lennart

    2. Olle
      Jag kommer att minnas era syltburkar med glädje!
      Rune/Morbror var en person som jag hade önskat ett annat liv!
      Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *