Erikssons Konditori skaffar Jukebox! Fungerar lika bra med både 1-öringar och 25-öringar.

 

I Hudiksvalls Centrum fanns två förnämliga konditorier. Dackås låg då i Centrumhuset och Erikssons på Rådhusgatan vid Wibergs Bokhandel.

Båda var populära ställen där vi träffades över en fika när ekonomin var god.

Dackås servering entrappa upp (Foto Carl Berlin)

Dackås

Många gånger ville man bara kolla in vilka som satt i själva serveringen, som låg en trappa upp. Då gällde det att snabbt smita förbi kyldisken, där alla bakverken såldes.

Väl uppe i gällde det att slå sig ner vid det stora runda bordet, där det fick plats sex till åtta personer. Där gällde det sedan att låssas som om man suttit där en stund.

Det var alltid nervöst när någon av flickorna, som serverade, kom upp för trappan för att duka av. Skulle man bli upptäckt som ”icke” fikande?

Vykort med Erikssons Konditori

 

 Erikssons konditori var i ett plan och där var borden placerade i ett stötte och några mindre rum. Erikssons var inte lika populärt som Dackås. Trots detta finns det ett minne därifrån, som för evigt sitter kvar, hos mig och de som var med dessa veckor.

För att locka över oss ungdomar från Dackås hyrde Eriksson  en hypermodern Jukebox.

Det var en klassisk jukebox, med myntinkast där man betalade för att få lyssna på en vald låt. Intäkten gick till boxens uthyrningsfirma och restaurangen där boxen var uppställd fick en viss provision.

Varje låt kostade 25 öre och vi betalade med 1-öringar.

 

Det gällde att få tag på så många 1-öringar som möjligt.

 Någon hade upptäckt att det gick lika bra att betala med en 1-öring som med en 25-öring som var priset för en vald låt. Detta skedde troligen genom att någon använde ”fel” mynt.

Jukeboxen ”minne” kunde tydligen ta emot ett stort antal valda skivor, för jag minns att jag satt över en timme och väntade på att min låt skulle komma.

På kvällarna måste personalen dra ur jukeboxens elsladd för att den skulle tystna. När de satte i sladden igen dagen därpå, fortsatte jukeboxen att spela.

 Vi var bara en liten grupp som kände till hemligheten med jukeboxen.  Då vi kunde välja 25 låtar för samma summa, som den oinvigde fick betala för en låt, förstår ni att det inte blev så stora intäkter för uthyraren.

Efter någon vecka upptäckte ägaren till jukeboxen, att den övervägande intäkten bestod av 1-öringar. Han blev helt hysterisk och hotade att polisanmäla de besökare som hade betalat med 1-öringar. Undrar hur han tänkt sig få reda på våra namn?

Det blev aldrig någon polisanmälan. Effekten blev istället, att vi som under en kortare period gått på Eriksson för att spela skivor, återvände till Dackås.

 

 

Publicerat av

13 reaktioner till “Erikssons Konditori skaffar Jukebox! Fungerar lika bra med både 1-öringar och 25-öringar.”

  1. Hej Lennart!
    Lite upp i tonåren gick vi en kort period till Erikssons på lunchrasten. En kopp kaffe och så satt vi där och bolmade, rökare, som vi blivit. Lunchpengarna gick till kaffe och cigg. Ohälsosamt och nåt som jag ångrar idag. Det var ju svårt att finansiera rökandet, då konsumtionen steg.
    Ibland gick vi till KK, kanalkondis, men inget slog Dackås, snäll personal som alltid hade överseende med att det för det mesta blev en kaffe eller te, eller som för er, ingenting alls. Ursäkten var alltid: ”jag ska bara prata med…….”. Den där jukeboxen du pratar om, minns jag inte alls, vi gick nog olika år. Vi gick in till ett rum till höger på Erikssons och allt var brunt, brunt, brunt. Minns jag fel?
    Ulla

    1. Ulla, som vanligt trevlig text och trevliga minnen från dig!
      Malin Johnsdotter och du vittnar om att ni rökte alltför mycket!
      Vad jag minns av Erikssons Konditori är att de hade godare bakverk än Dackås.
      Det där med snäll personal på Dackås stämmer helt med min uppfattning. Trevlit att du påminner om detta.
      Hälsningar
      Lennart

  2. Nedaanstående skrev Håkan bengter på FACEBOOK!

    Nu ”Löken” har du hamnat i mina kvarter. Och Hudiksvall var caféernas stad. Själv hade jag aldrig några pengar för att gå och fika, som jag minns, under min skoltid. Men liksom min bror följde jag med ”Nicke” Berggren, och några till på firman, till café Mimer på förmiddagskaffe när jag sommarjobbade hos Bengters Rör. Café Mimer har ju också nyss varit uppe här på sidan.
    En gång drack min kusin Kurt Östlundh (Hotell Hudik) och jag choklad med vispgrädde på Erikssons konditori. Vilken fest!

  3. Håkan, det fanns många fik i vår lilla stad. Du hade ju Café Mimer runt knuten så det var ju självklart att det var dit ni gick.
    När du berättar om choklad med visgrädde kommer jag ihåg att det blev fikat då och då.
    Tack för att du alltid kommer med så trevliga kommentarer och minnen!
    Hälsningar
    LÖKEN

  4. Fönstre längst till höger kallade för ”barnkammaren”, där fanns oxå en jukebox..

    va kul att se bild på gamla erikssons, tror inte jag sett nån bild här på det tidigare

    Detta skrev Gun-Britt Jernberg på Facebook

  5. Gun-Britt, jag har ingen klar bild av hur det såg ut inne på Erikssons.
    Bilden har jag fått använda genom vänligt bemötande från Carl Berlin.
    Hälsningar
    Lennart

  6. Där på baksidan ingången för personal Bestämde jag träff med en flicka och den träffen har snart varat i 45 år. Tiden går….
    Detta skrev Lasse Tykosson på Facebook.

    1. Lasse, det är den här typen av minnesbilder som berikar min blogg.
      Ge hustrun en kram från mig!
      Hälsningar
      Lennart

  7. Å på tal om jukeboxar, Alvar Lundberg hette ju mannen som ägde jukeboxarna, en legend, han bodde på Drottninggatan huset bredvid där Ur å Pen ligger, jag ”jobbade” ju åt honom å skrev namn på artister å låtar som han sedan använde i jukeboxen, jag fick 25 öre för varje etikett jag skrev, det fick jag mycket för på den tiden, gick jun till barnkammaren på erikssons å drack coca cola i glasflaska med sugrör.
    Dessa härliga minnen kommer från Gun-Britt Jernberg och är kopierat från FB,

    1. Gun-Britt, vilken spännade information du kommer med om Alvar Lundberg och hans jukeboxar. Tänk om du också hade hört talas om den hos Eriksson som ”svalde” 1-öringar. Det skulle ha varit en fullträff!
      Hälsningar
      Lennart

  8. Det var Alvar Lundberg som hade alla flipperapparaterna i stan också.
    Han började också att spela tennis på Glysis, men han plankade alltid in. Han var känd som miljonär då.

    1. Hasse
      Bäste Hudikkännare.
      Det finns en kommentar i det första inlägget om Erikssons Konditori.
      Det var någon som hjälpte honom med att organisera uthyrningarna.
      Jag skall se om jag hittar den.
      Fortsätt gärna att kolla gamla inlägg och se om du kan fylla på med dina egna minnen.
      Hälsningar
      Lennart

  9. Taskigt mot jukeboxoperatören! Men det var ju några år sedan.
    Fanns fler utställare i stan på 50-talet
    Sigge Molin lär väl vara den mest kända.
    Hade både jukeboxar och flipperspel.
    Han var verksam från 30-talet och ända fram till 80-90-talet.
    Ingen som har några bra anekdoter med honom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *