Kör blombussen utan busskort och går på Ullevi och ser fotboll. Sover för länge på rastplatsen i Örebro.

Med den här Blombussen hämtade jag krukväxter!

Bilden på blombussen är från Barnens Dag 1964

Jag fick börja köra firmans stora blombuss direkt efter det jag fått mitt körkort. Jag hade inget busskort men en underlig lag i trafikförordningen tillät att man körde ”eget” fordon och jag var ju delägare av Hansons Blommor.

Jag såg alltid till att jag hade någon kompis med mig på de långa resorna till Skåne och Danmark där jag hämtade krukväxter från olika handelsträdgårdar.

Nedanstående händelse är från en resa tillsammans med Anders Skoglund.

Mitt mail till Anders

Jag minns att du var med mig på en långtradarresa till Göteborg och att vi gjorde ett kort besök hos mormor. Därefter såg vi en fotbollsmatch på Ullevi, som låg nära mormors lägenhet, där vi parkerade blombussen.
Minns jag rätt och vad minns du av den resan.
 
 
Anders Skoglund vid ratten.

 Anders svar

Så här minns jag vår blomsterresa till Trädgårdshallen i Helsingborg som måste ha skett 1960 för du hade ett rykande färskt körkort som säkert inte gällde för tungt fordon men du körde ändå för att du stod som ägare av fordonet.
 
Resan söderut minns jag inte mycket av så den gick säkert bra efter E4:an men den stora grejen på hemresan var att vi skulle åka över Göteborg för att se på allsvensk fotboll.
 
Med en fullastad blomsterbuss startade vi mot Ullevi för att se kvällsmatchen en fredag, vi hade en tight tidtabell för vi måste vara i Hudik på lördag morgon.
 
Jag mins inte besöket hos mormor så det kan ha varit en annan resa men det kan också bero på att jag såg fram emot fotbollen.
 
Vi såg matchen och körde sedan norrut och om vi stannade var det bara några minuter för att handla eller kissa. Mitt i natten måste Hanson vila lite och eftersom tidtabellen tillät en paus svängde vi in på en parkering i Örebro… och somnade.
 
Fyra timmar senare såg vi yrvaket på varandra och började en tokkörning mot Hudik då vi glömde allt utom att komma hem. Naturligtvis skulle vi ha stannat och ringt att vi var försenade men du bara körde mil efter mil så fort det gick.
 
Vi fick ett varmt mottagande av Axel Edward när vi kom hem vid tolvtiden. Han hade nyss skickat hem arbetsstyrkan som skulle lossa bussen och som väntat sen åtta på morgonen. Vi fick själva klara av urlastningen med hjälp av en ilsken AE som säkert hade gått och varit orolig hela förmiddagen att det hade hänt oss något efter vägen.
 
Som alltid fanns farmor i bakgrunden för att gjuta olja på vågorna. Detta var mitt minne av resan… men det var länge sedan.
 

Elefanter på Hudiksvalls gator! Det är Cirkus i stan!

 

Brunnsgatan nu är elefanterna snart vid sin Cirkus på Kotorget.

 

Cirkusen kommer

 

En stor begivenhet varje år i Hudiksvall var när det kom en cirkus på besök. Det var oftast på våren när den spolade isen på Kotorget töat bort. Nu blev det ett jättetält där i stället.

 Jag minns inte mitt första besök på cirkus, men jag kommer väl ihåg, att så länge min farfar levde, var han noga med att vi skulle sitta på de bästa platserna som var i logerna invid manegen. Vid ett tillfälle hade ingen tid att följa med, så då satt jag ensam i en loge för sex personer.

 Jag minns, att jag tyckte det var häftigt att sitta så nära så att jag nästa kunde ta på hästarna som uppträde. Någon gång hände det att clownen skojade med oss som satt så nära och gjorde olika bus och tokigheter.

Här står jag med min lillebror ”PUTTE” och ser på när cirkustältet reses.

 Varje cirkus med självaktning hade med sig en djuruppsättning, som man kunde besöka under pausen. Lejon och tigrar var ju fortfarande tillåtna och enligt programmet skulle de senare uppträda. Jag minns att jag tyckte det var enormt att djurtämjaren kunde få de vilda djuren att utföra ett stort antal konster med tank på hur ilskna de verkade vara i sina burar.

Elefanter har ju alltid varit ett spännande djur och få komma så nära dessa jättar var en stor upplevelse. Även här var jag imponerad av domptören som inte behöver någon bur som skyddar publiken.

CIRKUS SCOTT

 Vissa år kom det två olika cirkusar och om de kom för tätt på fick man välja en av de båda förställningarna.

Ett år kom det en Supercirkus där det pågick verksamhet i tre maneger samtidig. Jag kommer ihåg att det var jättejobbigt att hinna med att se så mycket på en gång.

 Vattencirkus

 En annan cirkus som jag väl kommer ihåg är den som använde sig att mycket vatten i ett flertal nummer så att jag var rädd att de tömde hela Lillfjärden på vatten.

 

Elefanterna går själva till Kotorget

 Det som sitter bäst kvar i minnet är cirkusen som lät elefanterna själv ta sig från station till Domus och sedan Storgatan fram till Brunnsgtan som ledde ner till Kotorget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer till veckans tre inlägg.

Carl Berlin som hjälper bloggen med bilder, var på Glada Hudik Summer Meet lördagen den 20 juli. Han missade gruppen DU VET ATT DU VUXIT….Här är Carls bild av segrarna i Krantz Challenge en Pontiac Bonneville 1958.

 Träff med gruppen Du vet……

Monica Flöjt

Har varit ”på stan” och träffat en massa trevliga människor.
Gruppen ”Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om du….” hade en träff kl 15.00 och vi gick till Sigge Hill och fikade och pratade. Vi blev rätt länge på plats där. Tack till er som kom, Lennart Hanson, Torsten Myrgren, Mats-Erik Jonsson, Kerstin Ersson, Lennart Ersson, Ulla Svanberg, Lasse Tykosson…det kom ju oanmälda också och det tycker jag var kul..Tommy, Krister o Benita.
Jag fortsatte kvällen med att kolla runt på Möljen och även på crusingen….blev lite sent innan jag kom hem men…….det har varit en upplyftande eftermiddag

Spontanfotboll på Hamnplan

Anders Hedin

Jag skrev ganska mycket om just spontanidrott i våras på den här sidan. Själv höll jag och mina kompisar till på Glysis kolstybbplan och spelade boll tills det blev kolsvart ute. Tomas som stod i mål för HIF han var väl med och tog upp laget till femman 1968? Farsan var lagledare för HIF mellan 1966-69.

Christer Larsson

 Funderar lite kring det här med spontanidrott. Jag har en bestämd känsla av att nästan all idrott och lek på den tiden var spontan.Skulle vi spela boll någon stans fick vi ta cykeln för att ta oss dit.Lika var det om vi skulle tävla i något skidspår, så var det skidor dit och ev spårning innan vi kunde tävla,sen skidor hem för att tina upp med en kopp varm choklad i köket. Kommer du förresten ihåg hur det kändes när snö blivit till is i skarven mellan vante och jackärm? En förlamande känsla i handleden,nästan outhärdlig för en lite snorig pys. Av alla sådana tillbakablickar är det väl inte så underligt att man är den nostalgiker man är.hälsar Christer Larsson som höll på med mycket mer spontanidrott än vad som nämndes här

Monica Flöjt

Härliga minnen och håller med Christer om det där med känslan i handlederna och att vi alltid cyklade eller åkte skidor dit vi skulle. Vi i Sanna/Mo hade ju Lövlings sågbacke i Sanna och från 1953 även planen vid Moskolan. Det var fotboll, bollen på burken och brännboll och som du skriver, alla fick vara med. Skidspår ordnades runt över skogen mot Överås och tillbaka över Sannatäkterna. Vi hade även en liten hoppbacke på Ullsätersberget, egentillverkad för den var uppbyggd över en utskjutande sten, så hög var den inte sett med dagens ögon.

 Fotboll på gräs vi Kärleksstigen.

Torsten Myrgren

Jätteträdet brukade vi kalla ”Elefantträdet” det var – då – gigantiskt..!

Håkan Bengter

Elefantsnabeln sa vi. Delar av trädet finns kvar. Jag går runt Lillfjärden varje morgon när jag är i i Hudiksvall. Originalen minns jag också, både ”Väck-Väck” och ”Vilda Ville”.

Anders Edin

Tack Lennart för dina bloggar. Mycket intressant läsning, även om jag inte kommenterar så ofta. När du skriver om original kommer jag ihåg när jag jobbade på Håstaholmen. Där hade vi en ”farbror” som kallades för ”Drängen”. Kommer inte ihåg hans riktiga namn. Det här var i mitten av 70-talet.

"VÄCK-VÄCK" jagar bort oss från gräsplan vid Kärleksstigen!

Vykort taget från Galgberget ner mot Lillfjärden. I mitten av bilden ser man tågrälsen.Med hjälp av den kan man också placera vår gräsplan vid Kärleksstigens början.

 När jag startade min blogg i april tog jag kontakt med två vänner från ungdomstiden som jag fortfarande har kontakt med.

Det är Thomas Julin som idag finns i Forsa och har en av länets absolut vackraste trädgårdar.

Den andre är Jan-Gunnar ”Capillo” Jonson som bor i Kallhäll utanför Stockholm.

När jag känner mig osäker på något tar jag kontakt med någon av dem. Båda har engagerat sig i bloggen och det kommer med jämna mellanrum tips på ämnen jag kan ta upp

För några veckor sedan fick jag följande SMS från ”Capillo”.

”Kommer du ihåg Väck-Väck och Vilda Ville?”

Jag kommer mycket väl ihåg de båda herrarna och efter mitt inlägg om SPONTANFOTBOLL PÅ HAMNPLAN känns det helt naturligt att berätta om ”VÄCK-VÄCK”.

Självutnämnd vaktmästare

Väck-Väck tillhörde ett av de original som ofta finns i varje by och stad. Han hade bland annat helt självpåtaget tagit till sin uppgift att vara någon av vaktmästare för grönytorna som fanns runt om i Hudiksvall. Allmänna gräsmattor fick absolut inte beträdas enligt honom. Bollspel var något som han verkligen hatade.

Denna bild är tagen i början av Kärleksstigen så som det såg ut för 40 år sedan.

 Den stora gräsytan vid Lillfjärden

Efter ett antal år på Hamnplans hårda grusplan fick vi ett tips om en större gräsyta vid början av Kärleksstigen vid Kålhagsgatan.

Vi cyklade med glädje dit för att få spela på en härlig och frodig gräsyta. Miljön runt själva kärleksstigen inbjöd ju också till flera andra verksamheter som trädklättring och fiske.

Kommer du ihåg det jätteträd som fanns där i början av Kärleksstigen och som vi alltid tävlade om vem som kunde klättra högst upp i när vi ville göra något annat än spela fotboll?” frågade Capillo när jag ringde honom för att ”bolla” minnesbilder.

 Nej det gör jag inte, men jag kommer väl ihåg när Väck-Väck kom och jagade iväg oss. Vi försökte att hålla utkik, men han dök ofta upp ur tomma intet!” 

”Du var grym på att hitta på historier om olika personer i kommunen, som givit oss löfte om att få änvända JUST den här gräsytan.”

Han trodde mig sällan och ofta blev vi bokstavligen bortjagade. Jag kan fortfarande höra hans otäcka kraxande VÄCK-VÄCK!”

”Då brukade vi gå iväg och meta istället! Du hittade alltid på nya saker att göra.”

”Vi fick till och med några stora ålar på mete som vi försökte sälja till Restaurang Hörnan. 

 

 

bbbbbbb

Spontanfotboll på Hamnplan i Hudiksvall bakom Kooperativa och mjölkaffären

 Bilderna nedan har jag fått ROWAAX tillåtelse att använda.

http://www.waax.se/fiskarstan/storgatan-vav.htm

 

Storgatan mot Stadshotellet vid korsningen Fiskargatan.

 

I bildens högra hörn vid cyklisten skymtar man en liten butik där mjölken såldes i lösvikt med skopa ur en stor mjölkflaska. Som kund hade du med dig en mjölkanna som rymde 3-4 liter.

 Den stora vita byggnaden var Kooperativa med lägenheter ovanför butiken.

 

Storgatan mot Östra Skolan vid korsningen Skeppargatan.

 På bilden ovan syns Kooperativa tydligare och butikens skylt.

Endast delar av Mjölkaffären syns längst ut till vänster i bilden

PÅ HAMNPLAN VAR DET SPEL ÅRET OM PÅ GRUS OCH IS.

 Mina båda barnbarn Olle och Emil tycker att jag tjatar om att det förekommer alldeles för lite spontanfotboll nu för tiden, Jag brukar berätta för dem om året runt verksamheten på den populära grusplanen bakom ”Koopera”.

Vid en återträff den 20/7 i Hudiksvall parkerade jag min bil på samma ställe som vi för över 50 år sedan spelade forboll. Det kändes häftigt att stå där vi tillbringade många timmar tillsammans efter skoldagens slut. Ibland var vi några stycken och då brukade det bli ”guld och silver”.

Så fort vi blev tillräckligt många för att dela upp i lag, gjorde vi ordning för två mål med våra jackor som målstolpar. När det kom någon ny spelare fyllde vi på laget som låg under eller också blev det ett byte då någon måste gå hem. Alla fick vara med och väntetiden var aldrig lång.

 Vi hade inget som visade på att ett lag var det gröna laget och det andra var det gula laget. Det gick bra ändå.

Från min klass på Östra Skolan blev Tomas Ekholm och Lasse Flöjt två duktiga fotbollsspelare i HIF:s A-lag. Själv fick jag ersätta Tomas i målet vid en A-lags match.

Min vän Jan-Gunnar ”Capillo” Jonson som också blev A-lags spelare i HIF berättar att några vintrar spolades det upp en liten isbana på vår fotbollsplan. Den isen brukade användas då vi inte kunde hålla till på den stora och fina isen på Kotorget.

Dettta är hörnet Storgatan 58 och Skeppargatan kring 1960.

 En av mina kamrater bodde bakom porten på bilden eller möjligen porten nedanför. ”Capillo” bodde på andra sidan Storgatan.

Storgatan 58 idag.

 Detta är korsningen Storgatan 58 och Skeppargatan idag. Så här skriver WAAX på sin förnämliga hemsida.

 

Tur att Fiskarstans gamla byggnader fick stå kvar. Annars hade hela stadsdelen sett ut som på denna bild. Byggnader från Hudiksvalls tidiga historia hade fått ett dramatiskt slut – och en ny tidsepok hade börjat.

Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om du ……

 

 

FACEBOOK – GÄNGET FRÅN HUDIKSVALL

 Stående från vänster Lennart Ersson, Ulla Svanberg, Mats-erik Jonsson, Torsten Myrgren, Kerstin Ersson, Monica Flöjt, Christer Larsson, Lasse Tykosson och Tommy Näsmark.

BAKGRUND

 För ett drygt år sedan mötte jag Staffan Lagerqvist på Roslagsbanan på väg hem till Vallentuna från den stora staden Stockholm.

 ”Lennart jag har hört att det skall finnas sen speciell grupp på FACEBOOK för oss som är ifrån Hudiksvall. Har du hört talad om den? Det är tydligen en kvinna här från Vallentuna som startat den.”

 ”Nej det har jag inte, men jag skall omgående söka reda på den

Jag lyckades inte hitta gruppen, men jag fick någon månad senare se ett stort reportage om i Hudiksvalls Tidning.

Jag sände in en ”ansökan” och några minuter senare såg Mats-erik Jonsson till att jag fanns med i GRUPPEN.

Jag har själv bjudit in ett femtontal vänner till gruppen, där ibland två vännerna Lars Ragnar Forsberg och Lars Ahlbom från HGF= Hudiksvalls Gymnasist Förening.

 När jag som ”medlem” bjuder in en person som redan är vän med mig blir personen antagen direkt. Enkelt och bra, som det mesta med FACEBOOK:

Gruppen har idag 4300 medlemmar och är en av de större lokala grupperna på Facebook.

Jag upptäckte snabbt att det var en mycket aktiv grupp där bilder och texter alltid fick fantastiska kommentarer. Jag blev snabbt själv aktiv i gruppen, som kom att bli lika viktig som min egen Facebokkgrupp.

 BLOGGEN

 När Gunilla Kindstrand på Hälsninglands Tidningar i mars inspirerade mig att blogga om min uppväxttid i Hudiksvall förstod jag att jag skulle kunna ta hjälp av Facebookgruppen.

 Jag försöker ta med ett par bilder i varje inlägg och där har Bengt Bill, Carl Berlin, Yngve Aronsson och Lasse Tykosson varit till oerhörd hjälp.

 Inför varje nytt inlägg gör jag en liten ”puff” på sidan och ofta kommer det snabbt små korta kommentarer som jag sedan tar med  i veckosammanfattningen

TRÄFFEN

 Lördagen den 20/7 bjöd gruppen in till träff. Vi samlades vid järnvägsbron som en gång i tiden användes av BERGSJÖKOA. Med mig blev vi 10 stycken som gick iväg till en uteservering. Det blev över två härliga timmar med gemensamma minnen. Några väckte till liv minne, som hos mig fallit i glömska, men som nu kommer att återfinnas i kommande inlägg.

TACK FÖR ATT JAG FICK VARA MED PÅ DENNA HÄRLIGA TRÄFF.

 

 

 

 

Skräckupplevelsen på Malmbaden gav flest kommentarer denna vecka.

 

Malnbaden i Färg

 

 Anita Blomdahl Va hemskt. Blev själv nerdragen o kröp längs botten till grundare vatten…än i dag är jag rädd där jag vet jag inte når ner!!! Det va inte på Maln.

Ulla Svanberg Stark berättelse. Men du badar ändå, senare i livet? Är det så, beundrar jag dig verkligen. Jag går i till lite mer än knäna, skvätter lite för svalka och då helst bara utomlands i mycket grunt o. varmt vatten. Det accepteras helt av min stora badtokiga familj. Ungarna är som ”fiskar i vatten”, tack o. lov. Bad och TVÅNGmärkestagning i skolan var fruktansvärt. Men du har gett mig en härlig ”bild”, Gunnarby ”badar”, helt underbart! Kram på dig och skön ”badsommar”.

Micael Ljungdahl tråkigt att hopptornen försvann. jag var med när det sista välte där.

Håkan Bengter Jag minns ett tidigare hopptorn på Maln innan det som flyttades från Köpmanberget. Det var flytande och slet sig en gång och flöt långt bort. Tungt att bogsera tillbaka.

Lars Wiberg Som ung grabb kallade vi hopptornet för ”apberget”. Det var traktens ”vrålapor” som hoppade därifrån för att impa på kexen!

Lars Wiberg En gång från tian hoppade jag visst. Sen inte mer…
Men abborrarna under bryggan var kuliga att se.

 

Hudiksvalls hamn i Färg

 Bilden ovan är från Carl Berlins samling)

 Kenneth Flodman Va mycket folk,vad väntar dom på? ( Ett vykort i svartvitt från tidigt 1900 tal )

Lennart Hanson De väntar på båten till Söderham-Gävle eller också på båten till Sundsvall-Härnäsand. (Jag gissar och Yngve Aronsson kommer med fakta)

Yngve Aronsson Passagerarfartyget Gestrikland som gick till Gävle och samtidigt flottbesök. Omkring 1914 har det sagts.

Spännande upplevelses nere vid hamnen i Hudiksvall.

 VYKORT HUDIKSVALLS HAMN PÅ DEN GAMLA GODA TIDEN

 Under min uppväxttid var Hudiksvall fortfarande en hamnstad med en förhållande vis liten hamn. Det var alltid lika spännande att se båtar av olika storlek lägga till vid kajen.

Min cykelväg från trädgården i Djuped till Läroverket passerade förbi hamnen.

På vag till skolan var det ofta ont om tid på morgonen så då far det full fart på Hamngatan. Jag sneddade vänster bakom busstationen, över bron mellan järnvägsbron och sjöbodarna.  Sista sträckan var Håstagatan.

 

På Bengt Gills bild från hamnen syns det tydligt hur liten yta det var att cykla på utanför RINGEN.

Hem från skolan vår det ingen större brådska 

Hem från Läroverket kunde man ta det lugnt och se om det kommit in någon ny båt. Det var alltid lika spännande att se på när båtarna lossade sin last eller när det var varor som båten lastade.

 Båtarna hade egna kranar men jag minns att Hudiksvalls hamn gjorde en storsatsning och köpte in en mobil lastkran.

Större båtar som kom för att hämta virke från Håstaholmens Sågverk låg ute på redden och lastade från pråmar.

 Den stora utmaningen när vi cyklade hem var att klara av att cykla utanför båtarna förtöjningsringar ( se bilderna )

 Jag ringde till min vän Thomas Julin för att kontrollera hur ringarna låg när vi utförde denna manöver.

 ”Thomas cyklade vi utanför ringen även när den var vikt ut mot vattnet?”

 ”Det var det som var så vansinnigt. Jag var lika rädd varje gång då jag ännu inte lärt mig simma.”

 ”Vattnet var ju alltid så skitigt!”

 ”Hade jag inte drunknat så hade jag säkert dött av alla föroreningar. Stadens alla avlopp gick tydligen direkt ut i hamnen.”

 ”Har du något mer minne från hamnen?”

 ”Jag minns alla vita kondomer som flöt omkring. Vi småpojkar hade ju ingen aning om vad det var. Jag gick till min äldre syster och frågade. Hennes förklaring var att det var måsarna som släppte ut dem med sin avföring.”

 Jag vill minnas att du och jag brukade fråga sjömännen om de hade några frimärken.

 Det stämmer, men vår första kontakt med sjömän, var när vi blev lurade av några äldre kamrater, att hälsa en båt från Tyskland välkommen genom att skrika högt KAPUTT DEUTSCHLAND!

 

Bengt Gills stämningsfulla bild från visar den fina stenläggningen och järnvägsspåren.

 

 

 

 

En ny skräckupplevelse vid hopptornet! Denna gång på Malmbaden

Malmbaden med en sin långa härliga sandstrand,

 I förra inlägget berättade jag om min skräckupplevelse ute vid hopptornet vid Köpmanbergsbadet.

 Köpmanbergsbadet stängdes 1952 då vattnet ansågs hälsovådligt. Ett antal år senare flyttades hopptornen ut till Malnbaden.

 Malmbadet 10 minuters cylelväg från Centrum

 Jag badade inte så många gånger ute på Maln. Jag har ofta funderat varför det blev så för badet var verkligen förstklassigt.

Det finns gott om plats för att lägga ut sin filt i sanden bland ett antal dyningar. Serveringen har genom åren varit förstklassig.

 Varje gång jag besökte badet startade jag alltid med att gå hela stranden fram och åter för att se om det fanns någon som jag kände och som tyckte det var ok att jag slog mig ner en stund.

Malnbaden med hopptornet som tidigare fanns vid Köpmanbergsbadet.

 Ny skräckupplevelse

 När jag letade bilder från Malnbaden  fann jag ett vykort med hopptornet som tidigare stått vid Köpmanbergsbadet.

Blixtsnabbt är minnesbilden tillbaka till händelsen då jag trodde att min jag skulle drunkna tillsammans med min gode vän Åke.

Åke, som inte finns längre, var en vältränad idrottsman och duktig i ett antal idrotter. Under några år var han en framgångsrik boxare och bland kompisarna kallade vi honom ”BEN HÅRDE BEN”.

 Jag var medveten om att Åke var en dålig simmare, men tänkte inte så mycket på det när han började simma mot mig, som var på det djupa vattnet ute vid hopptornet. Väl framme vid mig  slutade han simma och i paniken tog tag i mig.

 Han sjönk som en sten och drog med sig mig som satt fast i hans grepp som i ett skruvstäd. Jag vet inte hur länge vi var under vattnet, men plötsligt släpper han greppet och jag kan ta mig upp till ytan igen. Även Åke tog upp till ytan på något sätt och viftar för full med båda armarna för att hålla sig flytande.

 ”Åke försök ta tag i mina ben, så skall jag försöka dra dig mot grundare vatten!”

 På något sätt lyckas vi ta som till grundare vatten Vi var båda så chockade att vi sa inget till varandra och talade aldrig med varandra om händelsen.

För ett antal år sedan läste jag i HT att Åke var död. Han hade fått canser och dött alldeles för tidigt.

För några månader sedan fanns nedanstående ungdomsbild på Åke på Facebook.

Min ungdomsvän och idrottskompis Åke!

 

 

Veckans samlade kommentarer. Ungdomar från Hudiksvall lärde sig simma vid Köpmanbergsbadet.

 

Badet från kanonerna vid Parkhyddan

 Nedan några som lärde sig simma vid Köpmanbergsbadet

Carl Berlin Ja här lärde jag mig simma 1947, jag tror att det var Stig Gunnarby som var simskolelärare. Bassängerna var stora och lilla och den i vänstra hörnet var trekanten. När tåget kom skulle man lägga något på spåret, oftast en kapsyl från en läskedryck eller en liten slant. Då blev dom tillplattade och tunna som papper. (enkla nöjen på den tiden)

Ulla Westin Ja, där lärde jag mig simma, kommer ihåg att simläraren hette Stig. Fick byta från lilla bassängen till den stora då vi klarat kursen.

Bo Engberg Där lärde jag ochså att simma. Det var kallt som fn. Dom tvingade i oss när det var 13 grader en gång

Lena Bodin Där lärde jag mej inte att simma för jag kom aldrig ner i det iskalla vattnet, jag satt för det mesta på land o titta på….

 Monica Flöjt, Vi från Sanna och Mo badade också i Hornån men för att lära oss simma skickade föräldrarna oss till Köpmanbergsbadet. Vi cyklade dit, ca 5-6 km och åldern …..7 – 9 år

 En som som tyckte det var för kallt för att delta i simskolan

 Lena Bodin Där lärde jag mej inte att simma för jag kom aldrig ner i det iskalla vattnet, jag satt för det mesta på land o titta på….

 Några minnen hur det såg ut runt badet,

Torsten Myrgren  Jag minns så väl banvallen och rälsen.

Eva Johansson Nån som kommer ihåg den branta trappan upp till serveringen?

En som var lite avensjuk!

Hans Lindblom Jösses vilka faciliteter stadsbarnen hade. På landsbygden var det ån som gällde. Servering? Knappast

 Tillägg om en drunkningsolycka på Köpmanberget 1951. Yngve Aronsson står för fakta.

Ser att den tragiska olyckan vid Köpmanbergsbadet ventileras i kommentarerna. Jag minns den som igår, gick i 3:4-an då den 6 september 1951. 12-årige Tore Hugg gick i 1:4-an.

En
Tidningsutklipp: Drunkningsolycka
  •