Det blev bara ett enda dopp vid Köpmanbergsbadet, trots att jag bodde endast 100 meter ovanför badplatsen.

 

 

100 meter ovanför badet var mitt barndomshem.

 Jag har ett flyg foto över Hanson Handelsträdgård där jag skymtar järnvägsrälsen som gick rakt igenom badet.

 Själva badet låg mindre än hundra meter från mitt barndomshem. Det gick en stig rakt ner från vårt hus. Det var personalen i trädgården som under åren trampat upp den när de efter dagens arbete vill ta sig ett dopp.

Vad det gäller själva badet har jag bara ett minne som är kopplat till själva bassängen som var uppdelad i en minde med grundare vatten och en djupare där hopptornet stod högst upp i högra hörnet.

 Året är 1949 och jag följde med en finsk gästarbetare i trädgården som vill vissa mig när han dök från 10 meter som var den högsta avsatsen.

När vi kom ut till hopptornet kom det en fråga på finlandssvenska.

 ”Har du lärt dig simma ännu? Jag skall visa dig, att upp kommer man ändå, även om man inte kan simma.”

 Han tog tag i mina armar och höll mig utanför bryggan. Så släppte han mig och jag försvann ner i vattnet. Jag vet inte hur djup det var under hopptornet men jag upplevde att jag bara sjönk och sjönk. Så kände jag botten och reflexmässigt sköt jag mig upp igen. När jag skräckslagen kom upp till ytan igen och viftade med armarna tog han tag i mig och lyfte mig upp på bryggan igen.

”Där ser du pöjk! Upp kommer man, men det sägs att man bara kommer upp igen 3 gånger, sedan blir man kvar där nere, om man inte kan simma.”

Det blev inga fler bad för mig på Köpmanbergsbadet men badplatsen inbjöd till ett flertal äventyrliga lekar sunt själva badet.

I de två hytterna där badgästerna bytte om ville vi alla sätta någon form av bomärke med namn och datum. På den tiden ristade man med en kniv, då Ryon-Märk och färg på sprayburk ännu inte fanns att tillgå.

 Den branta trappan och stigen upp till kanonerna vid Parkhyddans servering inbjöd till våghalsiga klättringar utanför själva trappan. (Kolla själva på kortet hur brant det var)

För mig gjorde det inget att stadsläkaren Bertil Erwald lät stänga badet 1952 då han ansåg vattnet vara hälsovådligt. Jag var 10 år och hade lärt mig simma med hjälp av en tung och obekväm korkdyna på familjens landställe ute på Skålbo

Publicerat av

6 reaktioner till “Det blev bara ett enda dopp vid Köpmanbergsbadet, trots att jag bodde endast 100 meter ovanför badplatsen.”

  1. Det var ynkligt med ett futtigt dopp! Då har du badat och simmat desto mer vid Orbadens strand!

    1. Tack Lotta! När jag väl lärt mig simma blev det mer och mer bad! I Ljusnan och Orbaden simmar jag varje år 200 meter=simborgarmärket. 100 meter mot strömmen blir 300 simtag och 100 med strömmen blir det bara 50 simtag.
      Hälsningar
      Lennart

  2. Torsten Myrgren skriver så här på FB sidan!
    Där badade man i de späda barnaåren! Minns så väl banvallen och rälsen.

    1. Torsten, Tågen kom inte så ofta men det kändes ändå lite underligt med räls rakt genom badet!

  3. Ja, där lärde jag mig simma, kommer ihåg att simläraren hette Stig. Fick byta från lilla bassängen till den stora då vi klarat kursen.
    Detta skrev Ulla Westin på FB-sidan.

  4. Ulla, det är nog många som gick i simskola vid Köpmanbergsbadet. Det var meningen att jag också skulle gå där men min far tyckte att jag skulle vara i sommarstugan på heltid.
    Hälsningar
    Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *