Spännande upplevelses nere vid hamnen i Hudiksvall.

 VYKORT HUDIKSVALLS HAMN PÅ DEN GAMLA GODA TIDEN

 Under min uppväxttid var Hudiksvall fortfarande en hamnstad med en förhållande vis liten hamn. Det var alltid lika spännande att se båtar av olika storlek lägga till vid kajen.

Min cykelväg från trädgården i Djuped till Läroverket passerade förbi hamnen.

På vag till skolan var det ofta ont om tid på morgonen så då far det full fart på Hamngatan. Jag sneddade vänster bakom busstationen, över bron mellan järnvägsbron och sjöbodarna.  Sista sträckan var Håstagatan.

 

På Bengt Gills bild från hamnen syns det tydligt hur liten yta det var att cykla på utanför RINGEN.

Hem från skolan vår det ingen större brådska 

Hem från Läroverket kunde man ta det lugnt och se om det kommit in någon ny båt. Det var alltid lika spännande att se på när båtarna lossade sin last eller när det var varor som båten lastade.

 Båtarna hade egna kranar men jag minns att Hudiksvalls hamn gjorde en storsatsning och köpte in en mobil lastkran.

Större båtar som kom för att hämta virke från Håstaholmens Sågverk låg ute på redden och lastade från pråmar.

 Den stora utmaningen när vi cyklade hem var att klara av att cykla utanför båtarna förtöjningsringar ( se bilderna )

 Jag ringde till min vän Thomas Julin för att kontrollera hur ringarna låg när vi utförde denna manöver.

 ”Thomas cyklade vi utanför ringen även när den var vikt ut mot vattnet?”

 ”Det var det som var så vansinnigt. Jag var lika rädd varje gång då jag ännu inte lärt mig simma.”

 ”Vattnet var ju alltid så skitigt!”

 ”Hade jag inte drunknat så hade jag säkert dött av alla föroreningar. Stadens alla avlopp gick tydligen direkt ut i hamnen.”

 ”Har du något mer minne från hamnen?”

 ”Jag minns alla vita kondomer som flöt omkring. Vi småpojkar hade ju ingen aning om vad det var. Jag gick till min äldre syster och frågade. Hennes förklaring var att det var måsarna som släppte ut dem med sin avföring.”

 Jag vill minnas att du och jag brukade fråga sjömännen om de hade några frimärken.

 Det stämmer, men vår första kontakt med sjömän, var när vi blev lurade av några äldre kamrater, att hälsa en båt från Tyskland välkommen genom att skrika högt KAPUTT DEUTSCHLAND!

 

Bengt Gills stämningsfulla bild från visar den fina stenläggningen och järnvägsspåren.

 

 

 

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *