Kommentarer till inläggen vecka 35! Carl Berlins bild framkallar minnen! Lars W slår in böcker under julruschen! Tommie får leka med mormor Märta! Pelle N bodde ovanför bokhandeln!

Texten på skylten kunde också varit: KÖP DIN STILSAMLING HÄR! Fotograf Carl Berlin

Mitt inlägg med rubriken EN DAG SOM HUSMOR fick inga kommentarer. Ingen överraskning i sig, men samtidigt gläder det mig att ett stor antal läst mitt lilla kåseri.

Det andra inlägget som handlade om försöket att lista ut kommande prov i engelska och tyska har fått ett antal kommentarer. Merparten av dessa är knutna till bilden på Wibergs Bokhandel från 1966 som jag lånat ur från Carl Berlins fantastiska samling bilder från Hudiksvall-

Anders Lagerqvist undrar om Spionen Wennerström. också handlade på Wibergs Bokhandel?

 Kanske spionen Wennerström införskaffat en bunt stilar från Wibergs. Det var väl dem du använde som underlag för dina krypteringsövningar?

Lars Wiberg jobbade extra vid jultid.

Jag jobbade på Wibergs Bokhandel i min ungdom ett tag och fick lära mig att slå in böcker i julpaket. Men jag är inte släkt trots namnet och det var bra fostrande att jobba där.

Pelle Nordell bodde ovanför bokhandeln.

Där på övre bodde jag till -66 Farsan var fastighetsskötare där Tror att alla fönstren på övervåningen var våra  När vi flyttade ut så flyttade Hudiksvalls bibliotek temporärt in under deras renovering. Två rum och kök med gott om plats för trampbilar o cyklar. Flyttade senare till en vindslägenhet i samma hus och där fanns en jättelik vind att leka i.

Staffan Holmstedt älskar gamla bilder

Älskar dom där gamla bilderna! Det rinner till i nostalgiådran. Och till höger ses HEA, där pappa var filialföreståndare en del år…

Tommie Svenssons mormor jobbade i bokhandeln.

Min kära mormor Märta Strömberg jobbade där ock som liten var det roligt att springa ock busa runt hyllorna !

Håkan Röstlund har aktuella uppgifter om huset och är duktig på bilmärken.

Man har i dagarna öppnat dörren på hörnet igen till biblioteket, bilen till vänster en Renault R8 62-68:)

 

 

Engelska och Tyska provskrivningar! Provsamlingarna fanns införskaffade! Vilket prov valde läraren denna gång? Koden måste absolut knäckas!

 

Här i Läroverkets Aula har jag skrivit många prov. Godkända 70% och Underkända 30%. (Fotograf Bengt Gill)

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om 1956 som ett dåligt år vad det gällde skolan. Underkänd i både engelska och tyska. Sommarläsning i engelska och en månad i Tyskland hjälpte inte. Det blev till att gå om 3:5.

Jag klarade 3:5 (försök två), 4:5 och 5:5. Förmodligen var det sommarläsning ytterligare två gånger.

 Hur lyckades jag med Realexamen?

När jag skriver detta, så har jag en längre tid försök hitta en bra förklaring, till att jag till slut lyckades med en Realexamen. En del av förklaringen finner ni nedan.

Prov varje månad i engelska och tyska.

Inför varje prov så ägnade lärarna sista timmen före provet åt en sorts peppning. Viktigast var genomgången av några extra svåra ord i provet. Även någon mening där översättningen inte var helt enkel fick klassen hjälp med.

På Wibergs Bokhandel införskaffade jag alla stilsamlingar som fanns att köpa! (Fotograf Carl Berlin)

Med hjälp av ovanstående ord och fraser gällde det nu för mig att hitta igen det kommande provet i någon av det provsamlingar jag införskaffat på Wibergs Bokhandel.

Vissa gånger gick det snabbt att hitta det kommande provet. Lärarna höll sig ofta till samma författare flera gånger i rad.

Vid andra tillfällen var det inte lika enkelt och om jag träffade rätt, så var det mer tur en skicklighet.

Nu gällde det att lära sig så mycket av texten som möjligt utantill. Det är kanske förmågan memorera texter som gjorde att jag till slut lyckades ta Realexamen

Spänningen när proven delades ut var olidlig. Glädjen var total när allt stämde. Jag hade prickat rätt och kunde i lugn och ro fullfölja skrivning.

Det gällde ju inte att få ett för högt betyg, utan försök få till en trovärdig skrivning, som gav ett betyg mellan B+ till BA.

En viktig uppgift under provet var att kontrollera, så att läraren hade skrivit av texten exakt från stilsamlingen.

Är det någon av er som läser bloggen som känner igen er i detta?

PS

Som värnpliktig soldat hamnade jag i Flyget. Där utbildades jag på Signalskyddsskolan till Kryptobiträde. Jag åkte därefter runt på olika flottiljer och utbildade officerare i att skriva och lösa kodade meddelanden.

 

 

 

 

 

 

EN DAG SOM HUSMOR! Uppsatsskrivning 3:5 A 1956!

Här satt jag alltför sällan!

Nar det var dags för uppsatsskrivning i aulan, var jag alltid hänvisad till de tre fri ämnen som fanns att välja mellan.

Vid ett tillfälle dök det upp ett ämne som jag gillade och jag satte full fart redan från start. Året var 1956 och jag gick i 3:5 A.

En av de få böcker med Uppsatser som jag fortfarande har kvar.

EN DAG SOM HUSMOR 

”På fredag åker din far och jag fram och tillbaka till Stockholm i affärer. Hembiträde Gerda Kanon är ledig, så du får ta ansvaret för hushållet den dag.” 

Det var min styvmor Britta som kom med detta överraskande besked.

”Du kommer att ha stor nytta av den här dagen, om du i framtiden blir gift och din fru blir sjuk och kanske måste åka till lasarettet.” 

Mina protester gick inte hem och det bara bara att göra det bästa av situationen.

Jag fick en lapp av Britta, där det stod vad jag skulle göra från fem på morgonen till klockan nio på kvällen.

När jag gick och lade mig på kvällen hade jag mardrömar och vad som skulle hända dagen därpå.

Då väckarklockan ringde fann jag att jag inte var ensam i sängen, utan där låg också min fyra åriga bror Tommy.

”Jaså, du vaknar nu, jag har försök att få liv i dag flera gånger. Ett tag trodde jag du var död!”

”Din mor sa att du aldrig brukade vakna för fem!”

”Nu är jag vaken och vill ha mat!”

”Är det något speciellt du önskar?”

Tommy ville ha små pannkakor och jag förstod att han menade plättar.

När Tommy fått sina plättar, var det dags att väcka min syster Mona, så att hon kom iväg till skolan. Själv var jag ju ledig från skolan för att genomföra EN DAG SOM HUSMOR.

Mona ordnade själv sin frukost innan hon gick iväg.

”Nu, när det är bara du och jag kvar hemma, tycker jag att du kan klä på mig.”

”Ja, om du går och letar reda på dina kläder.”

När det gått tio minuter och jag inte hörde något från Tommys rum, gick jag dit för att se vad han hade för sig.

Jag fann honom då liggande under sängen och bara litet av hans ena fot stack fram.

”Vad håller du på med där under sängen?”

”Jag letar efter en av mina strumpor!”

30 minuter senare var han till slut klädd och jag skickade ut honom på gården.

Det var dags att diska efter frukosten. Det gick inte bra, utan jag lyckade tappa både en kopp och ett fat i golvet som båda olyckligtvis gick sönder.

När jag var på väg till sopporna, kom det en härlig kommentar från Tommy.

”Jaså, du har diskat!”

Klockan tolv kom Tommy in och ville ha lunch. Han vill ha tre kokta ägg.

Jag hade ingen aning om hur länge ett ägg skulle koka. Jag försökte med 12 minuter. Jag hade sett när hembiträdet Gerda elegant hällde bort vattnet, men när jag gjorde på samma sätt så följde äggen med och krossades i slasken.

Det var nog tur, för då såg jag att äggen var alldeles grön och förmodligen oätbara.

Det blev fil och flingor för Tommy istället. När jag senare berättade för Britta om äggen fick jag veta att löskokta ägg kokas cirka 4-5 minuter och att mina efter 12 minuter var oätbara.

Till middag hade jag lovat kåldolmar, som jag själv gillade. Dessa kunde man köpa färdiga på Öhmans Livs.

Jag stekte upp kåldolmarna i lite smör och var precis klar när mina syskon kom hem.

Efter maten lade jag Tommy och läste en saga innan han somnade. Mona gick iväg en stund till en klasskamrat för läxläsning.

Jag avstod från att diska, då jag inte ville förstöra delar av matservisen också.

Klockan nio kom Mona hem och en halvtimme senare min far och Britta.

En sak var jag i alla fall säker på, att om jag blev gift och fick barn och min fru blev sjuk, skulle jag skaffa minst två hembiträden.

Jag fick skriva om ett ämne som passade mig. Då blev det också ett bra betyg!

 

 

Hos fam, Nyberg på Kålhagsgatan 32! Adress med många beröringspunkter! Olle Nyberg hjälper mig att minnas!

 

Hemma hos Familjen Nyberg

Det har inte varit helt lätt att få fram ett årtal på bilden ovan. Först ringde jag till lillebror Hasse Nyberg.

Löken jag kommer ihåg den där bilden. Jag sitter på en stol och är 5 år. Lasse är då 7 och Olle och du är 10 år.

Hur får jag tag på storebror Olle? Senast jag träffade honom var i Orfabacken  ovanför Arbrå  för över 20 år sedan.

Olle bor kvar vi Odenplan. Försök på hans gamla nummer 301415.

Jag kollade på Hitta.Se och mycket riktigt, Olle bodde kvar på Karlbergsvägen.

Hej Olle! Det här är din gamle ” lekkamrat” Lennart Hanson som ringer.

Löken är det du som ringer? Senast vi sågs var i Orfabacken uppe i Hälsingland den 27/2 1986. Skälet till att jag kommer ihåg detta är för på natten mördas Olof Palme.

Olle, jag har en blogg på Hälsingslands Tidningar. Jag skriver om vår ungdomstid och har ett så bra bild på dig, mig, Lasse och Hasse. Hasse är säker på att kortet är taget år 1952. Min fråga till dig är nu.

Hur kommer det sig att vi började ”leka” tillsammans?

Jag har inget bra svar på det. Jag kommer ihåg att jag var hemma hos dig i Djuped ett flertal gånger och din farmor Elin bjöd alltid på Sockerdricka.

Din mor bad mig ofta stanna på middag. Hon berättade när vi blev äldre att jag alltid kollade vad det var för mat innan jag tackade ja eller nej.

Många hade en dröm att få äga en fin Märklin anläggning

Kommer du ihåg att vi brukade få gå in till familjen Assur mitt emot vår lägenhet och se när pappa Assur körde sin fantastiska Märklin anläggning. Han fällde ner en hel vägg och vi var helt förstummade.

Jag minns det mycket väl. Min far och hans nya familj flyttade till etagevåningen ovanför din familj några år senare.

När Hansons flyttade till Centrumhuset, flyttade Barbro Holma, kemilärare på Läroverket, in i den våningen. Du läst extra för henne 1962 när jag tog studenten. Vi möttes några gånger i trappan när du var på väg till er gamla lägenhet.

Du bodde i 32B och Lars-Olof Johansson bodde i 32A huset mitt emot.

Du menar ”JOE” han utbildade sig till läkare och när han studerade i Stockholm hyrde han min lägenhet. Han var en mycket duktig idrottsman också!

Jag sände en hockeymatch på Globen mellan AIK och Leksand för cirka 30 år sedan. Då var han Leksands läkare. För drygt en vecka sedan mötte jag honom igen när studentgrupp 1963 hade 50 års jubileum.

Under familjen Johansson bodde Elisabet Sunedotter som du förlovade dig med.

Det finns i huset ytterligare en kärlekshistoria.

Familjen Broman bor i den ena etagevåningen i hus A. Jag är klasskamrat med Lasse som gifter sig med Inga Hammar. Ingas bästa väninna är Laila Löf som är min andra stora kärlek hemma i Hudiksvall.

Ja du Löken det var många minnen på en gång. Kommer du att skriva något om när vi spelar fotboll och handboll i HIF?

Det kommer längre fram i höst och jag har några lagbilder när vi vinner olika mästerskap!

Trevligt, det ser jag fram mot och jag skall fundera på hur vi började ”leka” med varandra. Kanske var det genom HIF:s plantskola? Jag ringer om jag kommer på något!

 

Högst upp i bildens högra hörn kan man se Kålhagsgatan 32A och ana 32B. Bilden är tagen av Carl Berlin i samband med Barnens Dag på Kotorget

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer till inläggen vecka 34! Gäddor fångade i Lillfjärden blev till fiskbullar från Långvind på HÖRNAN! Bröderna Wästbergs företagshistoria!1950 fanns inte begreppet krisgrupp!

Ännu en härlig bild ur Carl Berlins samling

Jag hittade ingen bra bild från Restaurang Hörnan så det fick bli en korvkiosk istället

Här kommer det ytterligare ett härligt fiskeminne från Lars-Gösta Larsson 

Vi var några grabbar som brukade sätta ut gäddkrokar på Lillfärden på vintern. Vi brukade smyga ut dem i mörkret längs sidan mot Kärleksstigen. När vi fick några gäddor så lade vi dem under stentrappan hemma på Ringvägen och så fick de frysa till is där. Sedan tog vi in gäddorna och spolade dem i kallt vatten så att de såg helt färska ut. Vi gick till köksingången på Restaurang Hörnan och sålde dem till köksmästaren. Han brukade alltid fråga: – Var har ni fått de här? – I Långvind, sa vi. Vi vågade inte berätta att Lillfjärden var vår fiskeplats. Vi fick en femma och efter ett par dagar hade Hörnan fiskbullar på menyn!

Inlägget om min Kägelbana med material från Bröderna Wästberg

Örjan Lindgrens härliga slogan som alla sa ner de åkte förbi BW.

Bräderna Wästberg tel: trä trä fura fura trä

Monica Flöjt som jobbade i ett företag på andra sidan gatan.

Jag jobbade mitt emot från 1962 AB JE Arndt Byggvaruhus.

Det var färghandel och vi sålde golvmattor också. Cement, kol o koks och eldningsolja och andra oljor. Återförsäljare till Esso

Jag undrade om Yngve Aronsson kände till historien om Bröderna Wästberg?

Ja Lennart Hanson det vet jag eftersom jag har skrivit om dem i Hudiksvall del 1, sid 38. Nils Wästberg berättade för mig då 1993 om företagets historia. Har det på band. 1974 sålde de familjeföretaget till Byggma AB där Nils fortsatte som VD några år. Nu är ju detta Beijer Byggmaterial AB.

Inlägget om olyckorna med Syster Mona och Bror Tommy 

Pelle Björnekarr återger en otäck upplevelse från ungdomen.

Detta var före krisgruppernas tid, eller hur? Om man tänker tillbaka så är det ett otal draman man har varit med om men det tillhör ju livet och man kanske inte ska älta dessa alltför ofta. Vissa, som dina två, sitter dock så djupt att man inte kommer undan.. Själv blev jag begravd under en jättesnökoja som kollapsade, men min kamrat fick närmast övermänskliga krafter och lyfte stora snöblock som gjorde att jag kunde befrias från snömassorna som satte mig som i ett skruvstäd.

Monica Flöjt om avsaknad av krisgrupp.

Vilken dramatik när Mona föll ur bilen och vilken hemsk känsla att bli lämnad ensam i bilen och inte få veta nåt. Händelsen med gungan satte väl också sina spår antar jag. Tänk om detta skett i dag….ojojoj, hela krisgruppspaketet. Då fick du bearbeta detta ensam

Två händelser som satt djupa spår! Lillasyster Mona faller ur bilen i 50 km! Lillebror Tommy knockas av trä gunga!

 

Min syster Mona på Marknaden 1950

Detta hände första sommaren som jag skall vara med min far och hans nya familj ute i stugan i Nordenholm. Jag bor under skoltiden med min farmor och farfar i handelsträdgården i Djuped.  På sommaren skall jag vara i sommarstugan, enligt min far.

Mona faller ur bilen i 50 km/timmen

Far, Britta, Mona och jag är på väg ut till stugan i familjens silvergrå Hudson. Det är före tiden med säkerhetsbälten och barnsäkra dörrar i bilarna.

Far och Britta vid Hudson, bilen utan säkerhetsbälten och barnsäkra dörrar!

Mona och jag sitter i baksätet. Vi har just kommit till Y-korsningen, där vägen till höger leder till Lingarö. Vi svänger vänster och nu börjar den långa, hemska, backen ner mot Nordenholm.

Jag tror inte min far Axel-Edward körde speciellt fort, max 50 km/timmen. Plötsligt hör jag hur bildörren på Monas sida flyger upp och stängs igen. Mona är borta!

”Mona har ramlat ur bilden! Hon är inte kvar! Stanna bilen!”

Min far reagerar blixtsnabbt! Hoppar ur bilden och rusar uppåt i backen. Mona sitter vid vägkanten och blöder ur ett stort sår i huvudet. Britta sveper in sin dotter i en filt och försöker stoppa blodflödet.

Far vänder bilen och sedan kör han i över 100 km/timmen hela vägen till Hudiksvalls lasarett. Väl framme rusar båda in i sjukhuset med Mona och jag blir ensam kvar i bilen på en ödslig parkering och får uppleva mina längsta timmar någonsin. Ingen kommer tillbaka för att informera mig om vad som händer.

Mona hade klarat sig lyckligtvis bra och vi kunde åka till stugan igen.

Det var svårt att somna den kvällen.

 Tommy knockas av trägunga

Jag har aldrig varit förtjust i att gunga. För att göra det hela lite roligare brukade jag se hur långt jag kunde hoppa. Det var vid ett sådant tillfälle som det hände som gjort att jag aldrig satt mig i en gunga igen.

Jag hade gjort några lyckade hopp och gungade extra högt fram och åter för att slå mitt gamla rekord. Från ingenstans kommer min lillebror Tommy rusande och jag har ingen chans att stanna upp. Gungans träplatta träffar honom i pannan och han flyger iväg bakåt och blir liggande.

Jag är övertygad att jag dödat honom och skriker förtvivlat på hjälp.

Ut ur stugan kommer både min far och styvmor blixtsnabbt för att undersöka Tommy. Själv sitter jag fortfarande kvar på gungan förtvivlad och skräckslagen.

Det var några hemska minuter innan Tommy vaknade till liv och undrar vad som  hänt.

Han hade fått ett fult märke i pannan, men det hade inte gått hål. Han fick en jättestor bula men tydligen ingen hjärnskakning.

Jag fick en ordentlig utskällning av min far för att jag gungat vårdslöst och gungan plockades bort från ställningen.

 

Tommy några år senare i stugan!

Tommy och jag talade aldrig om den hemska händelsen. Han fick inget synbart märke i pannan.

Min bror dog allt för tidigt på grund av medfött hjärtfel. Om han fått leva, hade jag gärna  velat ha hans synpunkter på mina två senaste inlägg.

 

 

Bygger en enkel Kägelbana i Skålbo! Grundlägger Tommys bowlingkarriär? Tio år senare spelar bror i landslaget!

Kägelbanan i Backe i Jämtland.

Jag har tidigare berättat om den tomma ytan vid vår sommarstuga

Ytan var ursprungligen  planerad för en tennisbana, som aldrig kom till stånd.

Tre år innan hade jag gjort iordning en plan för badminton, men det fanns fortfarande kvar en stor yta som inte användes till något annat än parkering för bilar.

På en Folkets Park anläggning jag besökte, fanns en mycket enkel kägelbana invid minigolfbanan. Den verkade mycket uppskattad, för det var lika mycket folk på båda banorna.

Bygger en enkel kägelbana

Nästa gång jag kom ut till stugan föreslog jag att vi skulle bygga en enklare KÄGELBANA på ytan som fortfarande inte användes. Min far Axel-Edward var med på noterna och jag fick tillåtelse att gå till Bröderna Wästberg och beställa masonitskivor och brädor till underrede och sargar.

Många är de byggmästare som inhandlat material på Bröderna Westberg nere vid Hamnplan med infart från Storgatan.

Bilden ovan är från FISKARSTAN FÖR OCH NU   http://www.waax.se/fiskarstan/bef_1.htm

Kägelbygget tar fart

 Det var betydligt mer arbete med att bygga den enkla Kägelbanan än jag trott.

Min far kom ut med jämna mellanrumför att kontrollerade bygget och retas lite.

”Nu skulle din gamle slöjdlärare Arvid Grönlund se dig. Jag tror han skulle höja ditt betyg från B till BA.” 

Jag räknar med att Kägelbanan är klar i morgon  Sportkompaniet säljer förpackningar med 10 käglor och 4 klot som var helt gjorda i trä. Du kan väl köpa hem två förpackningar så har vi åtta klot och 10 reservkäglor.”

Kägelbanan blir en succé

Intresset för kägelbanan blev över förväntan och den som kom att spela mer än alla andra var min bror Tommy.

Han var vid den här tidpunkten 10 år och han utmanade alla i grannskapet. Han blev mer och mer överlägsen och till slut fick vi införa ett sorts handicapsystem.

Kägelbanan användes bara en sommar, för efter vintern var alla masonitskivor så skeva att det inte gick att användas till kägelspel. Masoniten gick inte att använda till något men virket blev till ved och de finaste virket det gick utmärkt att göra tändved.

Kägelbanan viktig start för Tommys bowlingkarriär?

Det är jag skriver detta inlägg som jag kommer på att kanske var det här grunden lades till det bowlingspel som gjorde att min bror 10 år senare spelade i landslaget.

Själv fick jag nöja mig med ett DM tecken.

Lennart och Tommy spelar bowling tillsammans i Strands bowlinglag och vinner serien.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer till inläggen vecka 33 Hamnfiskad ål säljs fångad i Saltvik. Utdelning av strömming ute på Kråkön. Inkomst för en hink löjor blev 2 x 50 öre.

 

”Capillo”  Jonsson ror och jag lägger ut långrev.

Anders Lagerquist som fanns med i vårt gäng på den tiden.

Pojkarna Julin och jag fick låna en eka av ”varvsgubbarna”  en ofantligt tungrodd bjässe, Ove hade ordnat en långrev som lades ut i hamnen. Morgonen efter hade vi fått två gigantiska ålar som vi sålde till köksmästaren på Stadshotellet med garanti om att de var fångade i Saltvik! Brottet preskriberat!

Håkan Bengters fiskeminne

Min far la ut siknät ibland i Malnviken utanför Bormästargrundet. Vi rodde ut med en liten plåteka. Det hände vi fick någon sik också. Och jag fick förstås hjälpa till att rensa näten. La strömmingsnät med Georg Skoglund en gång på 60-talet, mellan Saltvik och hans egen kobbe Truthällan. När vi lagt näten spottade han i sjön med ett ”tvi – tvi”. Och på morgon hade vi strömming, mycket mer än vi kunde göra med. Vi åkte ut till Kråkön och gav bort till hans vänner där.

Magdalena Forsberg gillar varken långrev eller ål

Långrev var ett elände tyckte jag som barn. Först gräva upp mask, sedan agna, sedan ro ut och lägga nät, sedan upp på morgonkvisten och ta upp reven. Ofta ål, vilket jag tyckte var kul, far spikade upp ålen på väggen, skar ett snitt och drog därefter av skinnet med en tidning emellan.

Jan-Olof Zetterbergs långrevsminne

Glömmer aldrig när jag och min svärfar Gösta , lade ut långrev i Vintergatan . Det måste vara , mitten på 70 talet . Vi fick 5 Ålar som röktes , flottig runt munnen hela midsommarhelgen .

Delixa Vestergren gillar badminton men är besviken på dagen ungdomar

Dagens ungar sitter hellre framför datorn eller tv spel och spelar hela dagarna..än att vara ute..jag skulle mer än gärna spela badminton igen..men det är jätte länge sen man gjorde det..sen det där setet är värdelös

Lars Lindströms härliga Skålbominnen om badminton och fiske.

Ja Sivert o Elsa Wallin hade också en badmintonplan i Skålbo och där spelade vi ofta badminton när jag var där på sommarlovet ibland. Men eftersom jag i stort sett saknar bollsinne så gick det inte så bra för mig. Jag förlorade för det mesta. Börje F och jag brukade spela där när vi inte var ute och fiskade eller gjorde ”hyss” av olika slag. Bl.a. så fiskade vi löja åt Ture P som skulle lägga långrev och behövde några löjor. Vi lade nät under bron till Anderssons holmen och fick en hel hink med löja som säkert skulle ha räckt flera år åt honom. Han hade förutspeglat 5 öre/löjan men det sprack när vi ställde upp hinken med alla fiskarna på hans brygga. Jag tror vi fick 50 öre var. Han var ”ekonomisk”.

Christer Larssons badmintonminnen

Badminton var mycket vanligt när vi var små.Även vi hade turneringar ung  som gammal tävlade vi mot varandra och vi hade jätteroligt. Det skulle vara kul att se några ungdomar av idag ta gräsmattan i besittning och spela med rackertar som köpts på någon mack och var trasiga redan i förpackningen! Förmodligen hade vi nog lite mera tålamod.som ett kuriosum i sammanhanget kan jag berätta att min far som var mekaniker hade skadat ett öga när han var ung med blindhet på det ögat som följd.Det gjorde att han hade svårt med avståndsbedömningen när han spelade,särskilt höga bollar.var det så att han hade ledningen någon gång slog vi bara höga bollar. Taskigt va?

 

 

Badmintonturnering på Skålbo slutar med katastrof eller kanske inte ändå!

 

Regler för Badminton

Innan jag började skriv ner detta minne från sommarstugan i Skålbo tog jag fram mitt stora sportlexikon tryckt 1975. Viktiga uppgifter där är att racketen är av trä och bollarna av äkta fjädrar.

Tanken var att anlägga en tennisbana på tomten 

 Jag har tidigare berättat att min far var av den åsikten att under sommaren var man i sommarstugan från skolans slut till skolans början.

Ett sommarlov är ganska långt och känns extra långt när man känner sig som ”fånge” och inte får cykla till Malmbaden eller till stan.

När min far köpte sommarstugan i Skålbo  var hans planer att anlägga en tennisbana på tomten. Det gjordes iordning en yta för detta men sedan stannade bygget av.

Jag gör själv ordning en badmintonplan 

Jag tyckte det var trist att den stora ytan inte användes till något. I redskapsboden fanns ett gammalt badmintonnät med tillhörande stolpar och några risiga rackertar. Jag satte upp nätet och mätte upp spelytan som jag markerade med hjälp av de plastband som användes i blomsterbutiken vid binderier.

Min far blev djupt imponerad av ”bygget”och när jag förslog att vi skulle bjuda in våra grannar till en turnering var han helt med på noterna.

Det här har du verkligen gjort bra. Om du ser till att bjuda in några grannar som vill vara med, så köper jag ut ett nytt nät, fyra rackertar och ett dussin badmintonbollar. Säg att vi bjuder på lite grillat när turneringen är klar. Kolla om vi kan spela redan kommande helg?

Dagen därpå kom min far hem med nytt nät, fyra trärackertar och ett dussin bollar.

Jag köpte det bästa de hade på Spotkompaniet. Det blev inte billigt, men bjuder man in till en turnering får det inte verka fattigt.

 Lyckad turnering 

Grannarna Wahlin och Fransson, som var sportintresserade, ställde upp på direkten. Med mig och min far blev vi fyra stycken. Jag gjorde ordning ett spelschema. Alla fick möta varandra och så avslutade vi med en dubbelmatch.

Alla var jättenöjda och efter att vi tagit oss ett dopp bjöds det på grillspett.

 Jag glömmer att ta in de nya racketarna

På natten vaknar jag av ett regnoväder. Plötsligt slår det mig att jag aldrig tog in racketarna i redskapsboden. Jag rusar ut och plockar snabbt in dem. Jag försöker få dem torra med en handduk.

När jag kommer ut i boden på morgonen, möts jag av fyra skeva rackertar. Jag förstod att jag aldrig skulle få chansen att köpa nya utan berättade omgående för min far vad som hänt.

Jag köper ut nya rackertar och så får jag hitta på något bra sätt som du får arbeta av skulden på. Det var en trevlig turnering och jag hoppas det blir fler innan sommaren är slut 

Han överaskade ibland min far!

 

Fiskafänge 2. Ror drag får jätteabborre. Tre strömmingsnät ger tre fulla hinkar.

 

Min far Axel-Edward Hanson lägger ut strömmingsnät. Han har på sig den typ av arbetsrock som han alltid hade på sig i Handelsträdgården

Fiskafänge 1. Jag berättade om långreven på 100 krok som gav en oätlig lake.       Fiskafänge 2. Nu handlar det om två lyckade fisketurer.

Ror drag med far i Drevisfjärden

Medan familjen fortfarande hade kvar sommarstugan ute på Nordenholm i Rogsta socken, föreslog min far plötsligt en söndag eftermiddag att vi skulle ro drag.

”Vi prövar om vi kan få någon fisk här i Drevisfjärden. Samtidigt får du träna dig i att ro ekan, så att du själv kan åka ut och fiska på lite djupare vatten. Nu står du ju bara vid stranden och där får du ju bara småfisk.” 

Far var till en början inte nöjd med min sätt att ro, men efter ett tag gick det riktigt bra. Bak i ekan satt han själv med ett kastspö där han släppte ut lite mer av linan då och då.

Plötsligt blev det ett riktigt hugg och det dröjde en bra stund innan lyckades få in fisken  i båten med hjälp av en håv. Det var en abborre på tryggt ett kilo.

Jag minns den här abborren så väl, för att jag blev så översaskad att fisken slutat växa på längden och i stället börjat växa på höjden.

Abborre på dryga kilot!

Vi fisk en gädda på samma vikt och min far var nöjd med fisketuren. När vi kom tillbaka till stugan levde de båda fiskarna fortfarande och min far beslöt att de skulle få simma i vår pool av plåt ( 2 x 4 meter) som var nedsänkt i gräsmattan. Han skulle ta sig ann fiskarna dagen därpå.

Morgonen därpå var de båda fiskarna döda och låg och flöt uppe på vattenytan.

”Ta upp dem med håven och och gräv ner dem i komposten. Vi vet ju inte hur länge de varit döda. Det vågar man inte äta!”

Lägger strömmingsnät i Lingarö

När vi bott några år i stugan vid havet, som min far ofta sa, inhandlade han tre strömmingsnät.

”Strömmingen går till nu så här skall det fiskas egen strömming. Du får köra båten och jag lägger i näten. Tidigt i morgon får du hjälpa till igen när vi skall ta upp fångsten. Vi måste gå upp tidig!”

Det gick ganska bra att lägga ut de nya näten. Värre var det när vi skulle ta upp näten. Han skällde hela tiden på mig för att jag antingen körde båten för fort eller för sakta.

Det blev en rejäl fångst. När vi lossade strömmingen från näten blev det tre fulla hinkar.

”Du får hänga upp näten på tork. Se till att få bort allt sjögräs som fastnat. Själv börjar jag rensa. Nu blir det strömming i olika former några dagar framåt.”

Min far var jättestolt och jag fick senare till uppgift att gå iväg till våra närmaste grannar med olika formar med strömmingsrätter han och min styvmor Britta lagat.