Egna minnen från "Hansonska Gropen"!

Storgatan 43 + 45 i början av 50-talet.

INNAN RIVNINGEN AV HUSEN BÖRJADE  

I huset till höger i bild bodde min far Axel-Edward Hanson med sin nya hustru Britta. Där bodde också mina båda halvsyskon Mona och Tommy. Själv bodde jag med min farmor och farfar ute i Handelsträdgården i Djuped

Det var en stor lägenhet med sju fönster ut mot Storgatan.

Jag kommer vagt ihåg Sundelins Musikaffären och Hudiksvalls Bazaren. där jag köpte min första julklapp och sedan tappade min julklappspengar. 

I huset i mitten tror jag det var en Sjukvårdsaffär. I det huset bodde familjens hembiträde under många år Gerda Kanoon.

 MIN FARS VISION OM ETT STORBYGGE MED BIOGRAF 

I min fars planer ingick dels en egen Paradvåning och Affärslokaler.

Fasaden mot Storgatan skulle innehålla sex butiker med pelare som bildade en arkad.

Fasaden mot Storgatan. Skiss införd i Hudiksvalls Nyheter 30 juli 1958.

 

Denna skiss är från Lars-Gösta Larssons utmärkta serie NU & DÅ. Fanns införd i HT 11/12 2001.

 TELEVISIONEN OCH ANDERS SANDREWS DÖD STOPPAR PROJEKTET. 

Jag kommer väl ihåg hur stolt min far var när han varit i Stockholm 1956 och träffat Anders Sandrew. Nu skulle det byggas en ny stor biograf i stället för Röda Kvarn som skulle rivas för ett kommande DOMUS.

Jag minns också hur besviken min far var när styrelsen i Sandrew koncernen körde över sin ordförande. Televisionen hade börjat sitt intåg i de svenska hemmen och att i det läget bygga en ny stor biograf i Hudiksvall ansågs för riskfullt.

Anders Sandrew dör kort därefter i oktober 1957. 

Antalet TV-licenser växte snabbt, och inför fotbolls-VM 1958 i Sverige började TV bli en vanlig apparat i de svenska hemmen. 1957 inleddes reguljära sändningar. 

BYGGET STANNAR!  GROPEN BLIR KVAR I ÖVER 20 ÅR

Den 18 september 013 får jag nedanstående mail från Göran Strömbohm

Hej ”Löken” Läser med behållning din blogg. Som infödd hudikbo känns mycket igen. Hittade häromdagen en HT från 29 maj 1980. Första sidan toppas av en artikel om Axel Edward och hans grop. Den följs sedan upp med en nästan helsida inne i tidningen. Det är mycket text med tanke på det format HT hade på den tiden. Om du inte har tidningen kan jag skicka den, om jag får din adress. 

HT första sidan 29 maj 1980

 

 Texten till ovanstående bild inne i tidningens reportage.

”Det finns folk som tror än idag att jag rår om den här jävla gropen fast jag sålde den 1966″ säger Axel-Edward Hanson”

JAG FICK UNDER ÅREN UTSTÅ MÅNGA SKÄMT OCH GLIRINGAR.

När bygget i gropen stått stilla ett antal år, bytte gropen namn från Hansonska Gropen till Hansons Familjegrav.

Tidningen SE utsåg under ett antal år Sveriges Fulaste Plats.  Den Hansonska Gropen  vann aldrig, men kom TVÅA flera år i rad.

1964 blev min far ålagd att snygga upp planket runt Gropen. Planket målades vitt och stadgades upp. Händelsen sammanföll med min studentexamen.  ”Tur att LÖKEN tog studenten så att pappa Hanson tvingades måla planket.”

Det bästa skämtet är från 1975 när HT hade nedanstående Aprilskämt

Gropen hade efter 20 år blivit helt vattenfylld och ädelfisk hade inplanterats.

På bilden tagen av Curt Eriksson ser vi den legendariske färghandlaren och idrottsledaren K:J:Strid med en stor laxöring frrån Hansonska Fiskodlingen  ( Bilden från NU & DÅ 13/12 2001)

K:J:Strid fiskar i Hansonska Gropen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blombussens dragbil byggs som "husbil"!

 

Tidningen Mil Scania-Vabis tidning Nr 2 1956

   TEXTEN TILL OMSLAGSBILDEN

En frejdig svensk trädgårdsmästare Axel-Edward Hanson från Hudiksvall i glatt samspråk med en belgisk blomsterarbetare.

I bakgrunden Hansons storstilade Scania Vabis.

INGRESSEN TILL ARTIKELN I TIDNINGEN MIL.

En trädgårdsmästare med framåtanda och ett ”sjutusan-jävlar-humör” att vilja klara det otroliga är Axel-Edward Hanson i Hudiksvall.

Europas snyggaste trailerbuss 1956 en investering på 180.000 kronor, egna växthus i Belgien har han och själv driver han upp massor med tulpaner hemma i Hudiksvall

 

Sidorna 6 och 7 i Tidningen MIL 1956

FARFAR EDWARD FICK ALDRIG SE  DET STOR FINA BILBYGGET 

Ni som har följt mig här på bloggen, vet att jag aldrig bodde tillsammans med min far. När far och mot skildes, när jag var 2 år, var det farfar Edward och farmor Elin som tog han om mig och jag betraktar dem därför som mina föräldrar.

Det smärtar mig fortfarande, att farfar Edward dog, veckan innan min far kom hem med sin stolthet från Ulm i Tyskland. Farfar hade sett ritningar och några bilder, men fick aldrig se den fina blomsterbussen på plats i Djuped.

JAG FICK FÖRTROENDENDET ATT VARA KAMRER PÅ EN LÅNGRESA.

”Nästa resa, när vi skall ner till Belgien och hämta azaleor, får du vara kamrer. Det innebär att du skall hålla ordning på 4 olika valutor. Jag har gjort en beräkning av kostnaderna och du skall införskaffa valuta för Danmark, Tyskland och Belgien.”

”Vilka två chaufförer blir det på den här resan.?”

”Det blir din bror Roland och Ecken Eriksson.”

MIN ENDA RESA I EN ”HUSBIL”.

Det blev en fantastisk resa för mig. I och med att det fanns både toa och kök och en elegant inredning med fåtöljer som lätt förvandlades till sängar behövde vi bara stanna till vid några bensinmackar för att fylla på bränsle.

Med ett enkelt handgrepp blev fyra fåtöljer två härliga bäddar. Om fler skulle sova fanns det också två hängmattor.

 I ett pentry fanns gasolköl, diskbänk, skåp och ett stort kylskåp

För min del gällde det bara att hålla reda på de olika kassorna och bokföra våra utgifter.

Det jag minns mest från den resan, är när vi åkte genom några små städer i Tyskland och Belgien. Jag var övertygad om att bilen skulle fastna i något gathörn.

Jag minns också hur det dundrade mellan väggarna i de städer som hade stenbelagda gator.

Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog tur och retur. Jag minns att det tog sin tid att lasta alla azaleor över 12000 plantor i olika storlekar.

BLOMBUSSEN ÄR FÖR LÅNG

Efter några resor visade det sig att det 18 meter långa ekipaget var för lång för att färdas lagligt i Belgien. Min far försökte lösa detta problem genom att åka över små gränsstationer.

Det höll inte i längden, och därför beslutade min far att bygga bussen. Han ville behålla den fina dragvagn. Den byggdes på så att längden blev den i Belgien tillåtna 14 meter.

Jag kanske återkommer till det fordonet i ett senare inlägg.

 

 

 

 

Kommentarer till inlägg vecka 43

Kommentarerna till veckans båda inlägg var så korta, att jag denna vecka även tar med mina svar.

Det som blev lite speciell denna vecka var att det kom en kommentar till ett inlägg från april.

 

Stig ”Dirken” Gunnarby Foto Bengt Gill

Skandal på badhuset i Hudiksvall! Elev knuffar ner lärare i bassängen!

 Detta skriver Lars Benett

 Dirken, alltså Stig Gunnarby hade ett inte i alla lägen tillfredsställande och i sig inte ett godtagbart uppförande och humör.

Vi elever på gymnastik-timmarna, delades alltid upp i de som var bra och de som inte var bra.

I badhuset kritiserats ofta de som var lite överviktiga, som kokosbollsätande fetisar. Dirkens fru Barbro var dock vänligare.

Mitt svar till Lars

Trevligt att du ger dig tid att kommentera inlägget som jag skrev redan i april. Vår gymnastiklärare ”Dirken” var en värdeladdad person. Jag valde att ”hoppa” av gymnastiken i gymnasiet. Ett beslut som kom att straffa sig direkt. Fick inte vara med i läroverkslaget i handboll.

Så fick jag mitt smeknamn ”LÖKEN”!

 Så här kommenterade Monica Flöjt

 Ja, Löken Hansson känner väl de flesta i vår ålder till :-)
Nu vill vi höra fortsättningen om ”fönsterhänget”

Mitt svar till Monica.

Monica, den kommer när jag känner mig helt mogen för att berätta min egen version.
Det går ju en serie i SVT som heter MIN SANNING.
Kanske MIN SANNING skall komma i samband med veckan på Museet där jag skall vara med den 26/11.

 

Min Livmedikus William Jessen. Foto Peter Jessen

Doktor Jessen ”stoppar” mitt håravfall!

 En ny kommentar från Monica Flöjt

Doktor Jessen :-) en underbar doktor och person.
Minns dej som bäst med hårsvallet för det hade du under tiden vi gick samtidigt i läroverket. :-)
Detta årtionde hade det inte varit så stort problem för nu rakar ju många yngre av sej allt så fort det börjar tunnas ut.

Svar till Monica

Monica, jag tar till mig ordet HÅRSVALL.

Om man leker lite med orden blir det då HAN FRÅN HUDIKSVALL MED SITT HÅRSVALL!

Några tröstens ord från Christer Larsson

Jaha du Lennart, trots diverse medikamenter och hokus pokus får vi nog finna oss att fortsättningsvis se ut som” bruspungar” i våra huvuden. Men insidan är ju ograverad?

Svar till Christer

Christer, jag får trösta mig att det bara kostade 20:- och inte 500:-
Glädjande var ju att det inte blev ett stort ärr till ingen nytta.
Doktor Jessen var mycket nöjd med att han inte förstört mitt vackra ”ansikte”!
Hälsningar
Lennart

 
 

 

Doktor Jessen "stoppar" mitt håravfall!

 

Doktor Jessen min LIVMEDIKUS

 Jag har här på min blogg berättat om två viktiga möten med Doktor Jessen.

Där har jag förespeglat om ytterligare ett, som kommer här.

Börjar tappa hår vid 17 års ålder.

Jag åker på språkresa till England sommaren 1959. Arangören vill att jag skall sända ett kort på mig själv. Jag sänder kortet nedan som är från min konfirmation 1956..

 

Året är 1956. Då fanns det så här mycket hår

There are all your hair?

Resan gick till Great Yarmouth. Där blev jag placerad i en engelsk familj, som bestod av en äldre dam och hennes 40 åriga dotter, som fortfarande bodde hemma hos sin mor.

När bussen kom till torget där vi skulle bli hämtade kom min värdinna omgående in i bussen.

”Vem av er är Lennart Hanson?”

”Det är jag som är Lennart!”

Var har allt ditt vackra hår tagit vägen?

Hon hade tydligen valt ut mig för mitt vågiga hår, som fanns på mitt konfirmationskort.

Nu såg jag ut som på bilden nedan (det är dålig skärpa på bilden, men vad som hänt med mitt hår framgår ändå ganska tydligt). Hon var besviken, men jag var välkommen ändå.

THERE ARE ALL YOUR HAIR?

 I Bollnäs fanns en läkare som opererade för 500:-

Mitt tredje besök hos Doktor Jessen skedde på hans praktik som låg mitt i stan.

”Jag har börjat tappa hår och det går fort.

Det lär finns en läkare i Bollnäs, som gör en operation som gör att håravfallet stannar upp.

Tycker Doktor Jessen att jag skall vända mig till honom?”

”Jag vet hur han gör! Han klipper av ett par senor i pannan så att hårbotten blir mindre spänd.

Jag kan göra den operationen så slipper du åka till Bollnäs och  jag är inte lika dyr. Tala med min sköterska så bokar hon en tid.”

En vecka senare blev jag opererad. Jag fick lokalbedövning, men kan fortfarande ”höra” det knastrande ljudet när senorna knipsades.

”Jag gick in med saxen från två håll, så att du inte skall få ett fult ärr i pannan.

Nu är vi klara. du behöver inte komma på något återbesök.” 

”Hur mycket är jag skyldig?”

”Det kostar 20:-. Jag skulle kanske ta lite mer betalt, men det här är min egen protest mot ”ocker-läkaren” i Bollnäs.”

Några år senare på Hudiksvalls Golfklubb

Några år senare möter jag på golfklubbens parkering Doktor Jessen. Han är där för att spela med en kollega. Han ropade på mig, och bad mig komma till hans bil.

”Bäste bror, den här gossen opererade jag för ett antal år sedan

för att stoppa hans håravfall. Jag tror det bromsade upp något.

Vad jag vill visa dig, är att jag gick in på två ställen i hans panna och knipsade några senor. Kolla vilket snyggt jobb. Du kan inte se i hans panna var jag gick in med saxen. 

Det kallar jag ett snyggt jobb.”

Kort från 1969.

 Tack Doktor Jessen för din hjälp under skolåren.

Utan din hjälp och stöd hade jag kanske varit ett SKINHEADi dag!!!!!

 

 

 

 

Så fick jag mitt smeknamn "LÖKEN"!

 

STOR LÖKEN AXEL-EDWARD i ett växthus med enbart tulpaner!

Hur blev jag Löken Hanson hemma i Hudiksvall? 

Att jag som son till en trädgårdsmästare, skulle få smeknamnet LÖKEN är ju i sig inte så konstigt.

Jag tror aldrig att det blivit ett sådant etablerat namn utan idrotten, som i mitt fall var fotbollsspelare i Hudiksvalls IF.

Laguppställningen presenterades i HT

När det var dags för en match i fotboll, så presenterades laguppställningen i HT samma dag som matchen spelades.

Jag bodde ju med min farmor Elin i Djuped och vi fick HT av min far Axel-Edward när han kom ut till handelsträdgården från sin bostad i Centrumhuset  

När det var dags för match, kunde jag inte ge mig till tåls till min far kom, utan cyklade ner till kiosken vid minigolfbanan nedanför Östra skolan och köpte en ”egen” tidning.

Det var alltid lika spännande att se om man blivit uttagen att spela.

Plötsligt en dag står det LÖKEN och inte Lennart i HT.

Första gången trodde jag att det stod fel i tidningen när det i stället för Lennart Hanson stod Löken Hanson.

Jag tror det är första gången jag hör namnet LÖKEN på mig själv. Det kändes väldigt konstigt till en början men sedan kände jag mig enbart smickrad.

Mitt smeknamn LÖKEN slår igenom med rekordfart.

Alla i Hudiksvall som läste HT:s sportsidor tyckte tydligen att jag fått ett passande smeknamn för plötsligt var det bara LÖKEN som gällde.

Jag själv var stolt och gjorde inget för att förhindra spridningen av smeknamnet utan började själv skriv under med Lennart ”Löken” Hanson.

Ett tidningsutklipp från HT 1963

Ingen känner Lennart Hanson! Många vet vem LÖKEN Hanson är! 

Jag börjar mer och mer acceptera att bli kallad LÖKEN och inte Lennart.

På Lindö Golfklubb i Vallentuna där jag var Intendent i 25 år kallades jag för INCIDENTEN ett namn som Janne ”Loffe” Carlsson lyckades förankra ganska snabbt.

Hemma i Hudiksvall var jag fortfarande LÖKEN Hanson

Jag roade mig några gånger med att be vänner som skulle besöka Hudiksvall att kolla när de var på plats om man kände till någon Lennart Hanson född 1942.

Svaret skulle troligen bli att de inte hade en aning.

Då skulle de i stället fråga om de kände till någon LÖKEN Hanson född 1942.

Då plötsligt vet väldigt många vem personen är och berättar gärna SKRÖNAN om när han hängde utanför fönstret i Biologisalen som ligger på Läroverkets tredje våning.

Biologisalen låg på våning 3. Det är  fönstret  längst upp till höger i bilden.

 

Kommentarer till 3 inlägg vecka 42!

 

 

Nils-Erik Asklund

 

Nils-Erik Asklund en legendarisk lärare!

Håkan Bengter var med på Nils-Eriks begravning.

 Vill minnas att jag och en till elev (möjligen Håkan Svan) paraderade vid jordfästningen med en fana framme vid koret. Det var ”Dirken” som bad mig ställa upp. Minns att jag inte orkade stå så länge utan blev ganska snart avlöst.
Som lärare hade jag nog Asklund bara som vikarie emellanåt.

Lars Wiberg på ELBA Bageriet 1961!

Eva Johanssons minne från ELBA
Elbas låg i näst sista huset innan Skolgatan (numera August Palms gata) möter Strandgatan. På väg till Malnbaden kunde man stanna där och köpa sockerkammar – om man hade pengar.

Kåge Swedin jobbade också på ELBA Bageriet!

Där har jag också jobbat ca två veckor, Bagaren själv kryddade med cognac både i kakorna och i sig själv. haha
Det kan ha varit 59-60 ungefär.

C-å Edström minns ett annat bud som körde ut nybakat bröd på den tiden.

Det fanns en Tore också som var brödbud. Kommer ihåg honom så väl. Nån som vet mer om honom!

Åke Palm kom ihåg namnet.

C-å du menar nog Tore Åkerdahl

Jan-Olof Zetterberg

Tore med gitarren

Malin Johnsdotter-Zeltman kommer ihåg Tore från tiden på KULLEN.

Det var bara de riktigt populära flickorna Kerstin Knapp, Kina Hallgren mfl som tackade ja när Tore bjöd upp dem på Kullen. Själv var jag för feg och såg bort. Jag var ju lite yngre and Kerstin och Kina och skulle säkert inte ens vara på Kullen

Världens bästa mellanmål

Läxläsning och Bullens Pilsnerkorv!

Vilka härliga minnen det dyker upp här.
Bullens pilsnerkorv var lite extra för oss för normalt var det vanlig falukorv som gällde….den var ju det billigaste som gick att få tag på….Bullens pilsnerkorv var lyx. Hemlagad potatismos och Bullens pilsnerkorv….då var det fest :-)

Läxläsning och Bullens Pilsnerkorv!

 

Julkort från Bo Larsson/Fritzeus julen 2006.

 I klass L2:4 dök det plötsligt upp en ny gosse i klassen. Bosse Larsson som kallade sig själv för ”LÅNGHALLA” 

Klassen bestod nu bara av tre gossar, Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson, Bosse Larsson och jag. Vi kallades i bland för The Three Latinos

Capillo” och jag hade förutom skolan, idrotten tillsammans. Vi spelade båda i Hudiksvalls IF:s lag i fotboll och handboll.

Bosse hade trillat ner från taket på Dellåkvarn, som låg vid södra utfarten mot Iggesund. Han hade skadat sin rygg allvarligt och hade stödkorsett, så någon idrott var inte aktuell för hans del.

Bosses stora intresse var jazzmusik. Han försökte få mig intressera. Jag köpte en hel del jazzskivor och Orkesterjournalen men blev aldrig någon jazzdiggare.

Bosse och jag försökte hjälpa varandra med skolarbetet. Vi åkte mestadels hem till mig i handelsträdgården i Djuped.

Det blev inte så mycket läxläsning. Vi åt ett mellanmål och sov sedan ett par timmar.

Därefter cyklade vi ner till Biljardsalongen, som låg väg i väg med HT. Där var det många i gänget som träffades på kvällarna för biljard- och kortspel.

Bosse och jag var mycket tillsammans under tiden fram till 1968. Därefter har vi haft sporadisk kontakt och Bosse hade bytt namn från Larsson till Fritzeus.

Julen 2006 kom det ett stort julkort med BULLENS PILSNERKORV på framsidan. Det var en kort text: GOD JUL, JAG RINGER, BO

Bosse ringde i mellandagarna. Han berättade att han sett detta kort och då drog sig till minnes följande.

Farmor Elin plockar Påskliljor i ett växthus.

”Vilken härlig tid vi hade när vi åkte hem till dig och käkade. Din underbara farmor Elin såg till att det alltid fanns färdigkokt potatis som vi stekte. Därefter stekte vi Bullens små pilsnerkorvar. Världens bästa mellanmål!

Det brukade alltid finns minst en halvt dussin burkar av Bullens Pilsnerkorv hemma hos din farmor.

Efter mellanmålet gick vi ner till Elin i trädgården en stund. Vi berättade att vi hade ätit och nu skulle börja med vårt skolarbete. 

Farmor tyckte det var bra att vi lagade mellanmålet själv. Hon tyckte också att det var bra att vi hjälptes åt med läxorna. Det var tider det ”LÖKEN”.

”Jag hade nästa glömt det där med att vi åt stekt potatis och pilsnerkorv. Det dröjde en stund innan jag fattade vad du vill säga med julkortet.

Det är ganska fantastisk, att du Bosse senare i livet, skulle bli både köksmästare och hovmästare på flera kända restauranger.”

”Nu ”LÖKEN” är det din uppgift att få till stånd en träff för oss gamla latinare. Einar Bostedt, ”Capillo”, du och jag. Vi bor ju alla fyra runt Stockholm.”

Min målsättning är att få till stånd en träff innan årets utgång.

Bosse Larsson/Fritzeus och jag besöker Farmor Elin på Loka Brunn.

 

 

 

Lars Wiberg på ELBA Bageriet 1961!

 

 

ELBA Bageriet levererade till ”Mosters” Foto Carl Berlin

Bloggen får fler och fler läsare

Nu har bloggen varit igång i över ett halvår. Detta är inlägg 110 och så här långt har det kommit 610 kommentarer. Tre av fyra kommentarer kommer fortfarande via Facebook och gruppen Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om….. men fler och fler börja skriva direkt på bloggen.

Jag ser via statistik att jag får fler och fler som följer sidan. Det gläder mig mycket men jag blir extra glad när det kommer en kommentar eller ett eget minne från Hudiksvall.

Karin Bylund min Webbredaktör!

Webbredaktören bygger formulär

Min webbredaktör håller på att utforma en underavdelning på sajten som heter Hansons backspegel. Det är tänkt som ett uppladdningsformulär där ni läsare enkelt kan förmedla bilder och texter.

Håll utkik på http://helahalsingland.se/hudiksvall/htnostalgi/hansonsbackspegel

Sidan är fortfarande under uppbyggnad, men Ni kan redan nu skicka in bilder

Läsarminnen ny kategori

Jag har tidigare låtit några av läsarnas minnen bli ett ”eget” inlägg. Det har varit från Christer Larsson och Anders J Dahlström.

Nedanstående bidrag kommer från Lars Wiberg

Lars Wiberg
  • Såg att ELBA Bageriet var med i en blänk om ”Mosters” och då måste jag nämna att jag jobbade en sommar på ELBA bageriet som trettonårig springpojke (1961) och levererade bakverken till Hudiks caféer.

  • ELBA står för ElBAgeriet i Hudiksvall och var det första bageriet med en elugn som gjorde jobbet. Låg i en källare i boningshuset som mästaer bodde i.

  • Jag jobbade tidiga mornar med att köra ut allehanda godsaker till beställarna.

  • En gång så var cykeln så lastad att jag välte den på Trädgårdsgatan med allt innehåll. Lådorna var surrade med remmar så det gick att baxa upp allt, men glasyren på mazarinerna for all väldens väg. Wienerbröden gick att rädda men mazarinerna fick reklameras.

  • Elba låg på Mäster Palms gata (tror jag) och det var en bra nerförsbacke nedför Strandgatan där det gick undan med tungt last. Men då var det ingen trafik på den tidpunkten.

  • Mäster gick upp vi tretiden och bakade ut degen som han förberett kvällen innan. Vi packade och jag for iväg vid sjutiden. Hemma sen några timmar senare så fikade vi tillsammans med wienerbröd och kakor. Men bara ett wienerbröd!

  • Skrapade formar på em. samt knådade deg och sen en sista runda med cykeln innan det blev kväll. Lönen var 50 :-Sek i veckan. Mycket för en yngling på den tiden.

    Jag jobbade sen som indrivare av skuldsedlar, men den storyn ta vi sen. Eller som portier på Stadshotellet, eller ….

  • Författare Lars Wiberg.

Nils-Erik Asklund en legendarisk lärare!

 

Nils-Erik Asklund en legendarisk lärare!

 I mitt inlägg L1:4 Rena katastrofen hade jag med en bild på min klassföreståndare Nils-Erik Asklund.

Jag hade hoppats att bilden skulle väcka flera minnen hos bloggens läsare och att det också skulle komma några kommentarer. Så blev tyvärr inte fallet.

När jag sätter mig för att skriva om Nils-Erik plingar det till i datorn. Det är min vän Anders J Dahlström som sänder en fantastiskt finstämd minnesbild av Nils-Erik.

Där finns mycket av det jag tänkt få fram om min härliga klassföreståndare i L1 och L2.

Hej igen Lennart !
Ja du – jag har också många minnen från lektioner med N-E Asklund. Denna egna, speciella och helt underbare språklärare med hur mycket som helst att berätta.

När han kommit ”upp i varv” var det knäpptyst i klassrummet och vi fick de mest otroliga berättelser om London och han introducerade cockney snacket på ett fantastiskt sätt – rena enmans showen !

Det här är ett av minnena

Vi hade just börjat i 1:5 på hösten 1958 och kom till Läroverket eller ”Peset” som det kallades fyllda av respekt och beundran. Det var dags för vår första lektion i engelska språket – lärare Asklund .

 Vi hade tagit plats vid bänkarna när han kom formligen inrusande i klassrummet som ett jehu. Utan att varken hälsa eller se på oss greppade han kritan och började skriva det engelska fonetiska alfabetet på tavlan!

Tänk dig hur vi som nyss fyllt 11 reagerade ! Totala grekiskan på tavlan och Asklund som dessutom började ljuda alla krumelurer !! Jag kan garantera dig att de följande lektionerna hörde man ”knappnålen” under hans lektioner ! Senare blev hans lektioner de som man riktigt längtade efter !

Efter en lunchrast , jag tror i 4:5 , kom rektor ner till klassrummet och berättade att han avlidit hastigt . Sorgen och saknaden blev chockartad för oss.

Nils-Erik Asklund var min klassföreståndare 1959-1961. Han hade stor del att jag orkade med två år på Latinlinjen. När han allt såg som jävligast ut kom han in i klassrumet och lyfte oss alla med en halv lektion undervisning och resten av tiden ägnade han åt fantastiska historier från tiden innan han utbildade sig till lärare. Genast kändes livet lite lättare igen. Asklunds lektioner gav mig ny kraft.

Det var några lärare som dog under mina 10 år på Läroverket. Som elev brydde man sig inte så mycket. Det kom alltid en ersättare men det fanns ingen som kunde ”ersätta” Nils-Erik Asklund. Hans speciella smackande ljud hade tystnat.

 

Läroverket i Hudiksvall där jag tillbringade 10 år.

Minnen från Café Sundet + Flickskolan!

 

Café Sundet låg i byggnaden till vänster i bild (Foto Carl Berlin)

 

Veckans inlägg handlade om Café Sundet och Flickskolan.

Båda inläggen framkallade minnen och på Hudiksvalls sidan på FB ”bytte” några minnen med varandra.

L1:4 rena katastrofen! För mycket skolk!

Kjell E Genberg minns följande Café Sundet.
Granne med Tre Bockar låg Kurirens redaktion där jag fick kneg 1955

Anders Martinsson kommer med följande fakta.
Hette det Café Sundet? Jag köpte fika i korg som det namnet på, till jobbet när jag var springgrabb hos Soneruds maskin i sjöboden, typ 1961. Kommer ihåg tanten och hennes lilla kök.
 
Lars-Gösta Larsson bekräftar Anders fakta
Anders Martinsson, som brukar vara välinformerad, har alldeles rätt. Visst var det Café Sundet som låg där.
 
Lars Lindström kommer ihåg ägaren
Café Sundet med Linnéa Svensson
 
Jan-Olof Zetterberg undrar om..
 Kan det vara där Engelska , puben nu finns
 
Västra Tullgatan 2 en gång i tiden.
 
Monica Flöjts tankar

Synen på flickskolan var inte snäll….där gick ju bara de fina flickorna som inte kom in på någon högre utbildning………..så gick pratet bland många.
Birgitta Hamrén/Skoglund träffar jag på lite då och då på stan, vi lärde känna varandra när de bodde på Västra Tullgatan och min moster och morbror hyrde av dem.
Det är fortfarande intressant att läsa dina ”anekdoter” . Jag småler igenkännande ibland.

 
Christer Larsson minns alla snygga tjejer
 Flickskolan kommer jag mest ihåg för att det gick snygga tjejer där! Nåja skämt åsido, jag hade den stora förmånen att en timme i veckan ha maskinskrivning i dessa lokaler. Det var ett tillval som vi hade möjlighet att ta frivilligt. Färdigheten i maskinskrivning skulle sitta fint nu, men icke. Lärarinnan var för övrigt din kompis Anders Skoglunds mamma.
 
Leif Wallin
 Där gick jag i tvåan, inget trevligt ställe tyckte jag.
 
Hans Andersson
Min gamle kollega från arbetsförmedlingen, Ulla Ullen var rektor där när det begav sig.
 
Christer Bergström
Min farfar Carl Bergström startade Bergströms Musikhandel AB där i källaren. Innan den flyttade till nuvarande adress.
 
Lennart Bengter
Min farfar Carl Bergström startade Bergströms Musikhandel AB där i källaren. Innan den flyttade till nuvarande adress.
 
Torsten Myrgren
Under några år i mitten av 60-talet var jag med i Hudiksvalls Sångarförbund. Vi övade i Flickskolans Aula under ledning av Einar Mickelsson. Einar var kyrkoskrivare, körledare, pianolärare och kantor. En särdeles trevlig och rolig person.
Einar Mickelsson till vänster i bild.
 PS:
Lars Wiberg har ett underbart minne från Flickskolan som kommer i en uppdatering.. 
Som alla vet var detta en flickskola! Men när det lackade mot jul och det var luciadags fanns det inga stjärngossar i klassen ’(?) Därför inkallades en broder till systern som gick i skolan som verkställandes stjärngosse med viss motvilja. Det gick men gummibandet i mössan gick av och det var en försiktigt gång i salen.