Kamrater från flick- och enhetsskolan!

Flickskolan en ståtlig byggnad som blev en parkeringsplats!

 I mitt album har jag två klasskort från L1:4. Ett där vi är fotograferade framför trappan till Läroverket, och ett med rutor med våra namn under.

På gruppkortet är vi 5 pojkar, men på kortet med namn är vi bara 4. Var det verkligen en som gav upp så snabbt?

Barbro Forslund, Margareta Forslund, Birgitta Hamrén, Birgitta Harning, och Ingrid Nyblad kom till klassen från Flickskolan.

Barbro Forslund och Birgitta Hamrén träffade jag på en studentträff i augusti. 

Vi kom att tala om ett kort som jag sett i Hudiksvalls Hembyggsförenings tidskrift KANALEN.

 

LJUSLÅGAN julspel på Flickskolan. Birgitta Hamrén längst ut till vänster.

 När jag fick se bilden skrev jag till Birgitta, som är gift med vännen Anders Skoglund, som hjälpte mig till en gymnasieplats. Nedan hennes svar om pjäsen.

Bilden som du menar tror jag är från en teater som vi spelade på flickskolan. LJUSLÅGAN hette den. Jag hade den stora förmånen att gå i flickskolan, där vi hade undervisning i allt som jag tyckte var roligt och lättsamt. Du vet, gymnastik bild slöjd teater musik m.m.

Jag har ju också haft otrolig nytta av detta senare i livet i mitt yrke. Ulla Ullen hade drama och teater undervisning med oss och det var hon som hjälpte oss med detta drama också.

Många lärare mobbade eleverna som kom från Enhetsskolorna.

Några av mina klasskamrater kom från enhetsskolorna i de större kranskommunerna.

Jag retade mig på att många lärare hånade den för att de inte hade tillräckliga kunskaper.

”Kommer lilla fröken från Enhetsskolan?”

”Tog ni aldrig upp detta  i Enhetsskolan?”

”Vad lärde ni er egentligen i Enhetsskolan?”

”Ni får det inte lätt ni som kommer från Enhetsskolan!”

”Steget till Gymnasiet verkar vara för stort från Enhetsskolan!”

Detta var hånande repliker som kom med jämna mellanrum från olika lärare.

Så här efteråt är jag besviken på mig själv över att jag aldrig vågade reagera på vad lärarna vräkte ur sig. Kanske var jag rädd för att själv få höra någon lärare säga.

”Hanson skall ta det lugnt nu och vara rätt om den gymnasieplats,  han fick på nåder.”

PS:

När jag tittar på klasskorten, så är det några flickor som försvunnit mellan L1:4 och L2:4.

Var det så illa att de gav upp eller fanns det andra skäl? 

 

 

 

 

mmmmm

L1:4 rena katastrofen! För mycket skolk på Café Sundet!

 

Den bästa klassföreståndare jag hade under mina 10 år på Läroverket.

 I ett tidigare inlägg har jag berättat om hur jag till slut lyckades få en plats på Latinlinjens fyråriga utbildning.

Anders Skoglund min vän och idrottskompis skapade en plats åt mig när han bytte linje från L1:4 till R1:3.

Av mina klasskamrater från Realexamen 1959 var vi bara tre som började L1:4.

Det var Einar Bostedt och Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson som båda kommit in som reserver och så jag som bytt till mig en plats. I klassen var vi 4 gossar och 23 flickor.

Var det så klokt att börja på Gymnasiet?

Jag började fundera vad jag givit mig in på. Fyra år där tonvikten låg på språk.

Jag hade nätt och jämt fått godkänt i engelska och tyska i mitt realexamensbetyg.

Nu tillkom det ytterligare två språk, franska och latin.

Även om L1:4 var ett sätt att gå om 5:5 an så blev det svårare än jag trott.

Jag börjar skolka från lektionerna i Latin

  

I huset till vänster fanns ett Café där jag höll till på latintimmarna. (fota Carl Berlin)

 Det fanns under min skoltid ett Café i  huset till vänster. Jag kommer inte ihåg namnet. Här satt jag när jag skolkade från lektionerna i Latin. Jag vill minnas att vi hade 5 timmar i veckan och någon av dagarna var det till och med dubbeltimme.

Tursamt nog låg lektionerna i latin de första timmarna på dagen så det jag kunde skylla på magont, som hade gått över efter någon timmes extra sömn på morgonen.

”Capillos” practical jokes

Under skoltitiden var min största tillgång, förmågan att snabb lära mig texter utantill.

Min lärare i latin hade börjat undra över min frånvaro på hans lektioner. Jag förstod att det var dags att vara med på en lektion.

Kvällen före åkte jag hem till ”Capillo” och bad honom gå igenom översättningen av morgondagens ordspråk.

Det har aldrig blivit klarlagt om huruvida ”Capillo” avsiktligt valde ett annat ordspråk än det vi hade i läxa till kommande dag. Han översatte texten och jag memorerade den snabbt. 

Lektor Quarnström min ärare i latin

”Det var roligt att se Hanson här igen. Jag hoppas du inte redan kommit för mycket efter i latinundervisningen.”

”Jag har försökt göra läxorna ordentligt. Jag har hela tiden kollat med mina kamrater vilka stycken Lektorn gått igen.” 

”Hanson kan få visa hur han lyckats genom att börja översätta dagens ordspråk på sidan 10.

Jag började min översättning. Jag läste upp den memorerade texten på ett sätt som skulle låta trovärdig.

”Hungern är den bästa kryddan”

”Driver Hanson med mig? Översätter Hanson verkligen texten på sidan 10?”

 Jag översatte Cuiusvis hominis est errare.

Som betyder Vem som helst kan fela.  

Cibi condimentum est fames = ”Hungern är den bästa kryddan” är ordspråket vi arbetade med förra veckan.  

Är det verkligen någon idé att Hanson fortsätter att läsa latin?

Jag vände mig mot min vän ”Capillo” med orden Cuiusvis hominis est errare !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vykort av Sanna Gästis väckte minnen!

 

SANNA GÄSTIS uppskattat för alla typer av ”fester”.

Kommentarerna hämtade från FACEBOOKSIDAN Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om…..

 Kjell E Genberg

Som 7-åring bodde jag mitt emot.

Kåge Swedin

Min mormor har jobbat där, hon hette Signe Stolpe.

Gun-Britt Jernberg 

Sanna Gästis har jag varit på många julfester när jag var barn, å vi bodde i Hälsingtuna…roliga minnen, Tack Lennart för allt du bidrar med…

Inger Lantz Forsström

 Där hade mina föräldrar bröllop 1947

Monica Flöjt

Hemma i Sanna  Jag bodde mitt emot Mo skola, ca 1 km väster om Sanna Gästis.

Många bröllop och andra fester har jag varit på där. I kiosken fick man köpa lösa cig o tändstickor, sen ut ”på hea” Östanbräcksheden och tjuvrökte 🙂

Gun-Britt Jernberg

 Jag kommer ihåg att jag var avundsjuk på er Monica, för ni bodde så nära skolan. Det var under åren 1956-1958. Därefter flyttade vi till stan.

Barbro Westin

 Hammarströms hette familjen som drev Gästis. Sonen bodde kvar länge efter att verksamheten upphört. Jag kommer ihåg en rundlätt mörk kvinna som jobbade som kokerska där. Är det nån som kommer ihåg henne?

Bent Åke Nilsson

Kvinnan hette med ganska stor sannorlikhet Alice Väppling f 1915 och död 1989
Bodde 1970 på Hudiksvallsvägen 7b
Minns faktiskt kvinnan mycket väl. Hon hade en speciell dialekt och anledningen kunde vara att hon var född i Överkalix. Hon var ogift och verkade ha dött på Tunbacka servicehus ifall någon minns henne där Har hittat uppgifterna i mina underlag till släktforskning.

Barbro Westin

Tack Bengt alldeles rätt, Alice Väppling var det. Vilken tur att du har koll. Har ältat detta i snart ett dygn nu! Nu vet jag vem jag ska fråga istället för pappa Ivar.

Monica Flöjt

 Signe Stolpe minns jag. och Alice var den som lagade så god mat.

Bengt Åke Nilsson

Vid många begravningar skulle det i gamla tider avslutas med mat. Var skulle man ordna detta i Hälsingtuna, jo på Sanna gästis. Där hölls väl kommunfullmäktigesammanträdena för Hälsingtua kommun.

 Tråkigt egentligen att en sådan lokal att hyra inte finns tillgänglig längre. Finns väl bara sockenstugan, församlingshemmet och Godtemplargården att tillgå.

Monica Flöjt

Bengt Åke det var härligt när Sanna Gästis var ”levande” men det blev ju andra tider och då ”bar” det sej inte, tyvärr. Men mycket roligt har det varit där och även som du skriver, många begravningar och fullmäktigemöten.

Christer Larsson fina minne som kom som direktkommentar på bloggen.

 Ulf Hammarström, din vän och idrottskamrat, renoverade uthuset till Sanna Gästis. Där han bodde i många år har jag för mej.

Bröllopsfesterna var många på Gästis ,när vi grabbar var i tonåren, då brukade vi ligga i häcken och spana var gubbarna på kalaset gömde sina förfriskningar, för att senare när dom gick in läppja på dryckerna.
Nu byggs nog Gästis om till lägenheter tro jag

PS: Hittade i boken I VÅRA KVARTER ( KJELL E GENBERG ) denna bild. Tydligen användes SANNA GÄSTIS också till FÖRETAGSEVENT.

Chrysler Valiant 1960

Hällsäter Bil visar 1960 upp en Chrysler Valiant utanför SANNA GÄSTIS.

 

 

 

 

 

Möte på tåg! Delar minnen från Hudik!

 SANNA GÄSTIS  ett viktig landmärke vid norra utfarten (gamla E4:an)

Med jämna mellanrum  överträffar verkligheten dikten.

Jag var på väg hem från träning och satt på tåget mellan Östra Station i Stockholm hem till Vallentuna.

En Lindömedlem som jag lärde känna under min tid som klubbchef på golfklubben satte sig bredvid mig.

Vad trevligt att se dig Lennart på tåget igen, så att vi kan få en liten pratstund.”

Jag berättade om årets härliga sommar upp i stugan i Vallsta.  Talade också om att jag denna sommar varit tre besök i min kära hemstad Hudiksvall som ligger 6 mil från stugan.

”I början av 50-talet hade min far, som var ansvarig för ett större vägbygge i Hudiksvall, ett jobb som pågick under två år. Det gällde norra utfarten mot Sundsvall.

Under den tiden bodde han på Sanna Gästis straxt utanför stadskärnan. Jag bodde med honom under två sommarlov. Känner du till Sanna Gästis?”

”Vilket sammanträffande! Jag fick en bild från ungdomstiden införd i måndagens Hudiksvalls Tidning. Det är mina biljardpolare som står på trappan utanför entrén.

Längst fram står Ulf Hammarström som tyvärr dog för drygt två år sedan.

Ulf var en fin idrottskamrat till mig. Vi var fotbolls- och handbollsspelare och spelade tillsammans i Hudiksvalls IF i många år.

 Han bodde många år med sina föräldrar på Sanna Gästis, så jag har varit i där många gånger.”

”Jag har för mig att Hammarström själva bodde inne i Centrum, där mamman hade ytterligare ett hotell och matservering.”

”Ditt minne är förträffligt! Ulf bodde i ett hus som revs när DOMUS kom till stan. Jag har tidigare på min blogg haft med en bild på Hotell Turisten och Biografen Röda Kvarn.”

Hotell Turisten som också hade matservering.

”Jag kommer så väl ihåg norra utfarten. Hudiks Backe var stensatt och där låg en bilverkstad som hade service på Hansons Blommors bussar.”

”Asfalten hade inte slagit igen helt ännu och jag minns att pappa sa det var ett drygt jobb att stensätta hela backen. Far berättade att han försökte använda sig så mycket som möjligt av lokal arbetskraft.”

MALNBADEN Ett härligt bad på cykelavstånd från centrum av Hudiksvall

”Minns att jag cyklade ut till Malmbaden. Heter det så? Jag var 13 år då.”

”Rätt igen. Du är född 1938 så tiden du berättar om bör ha skett  1951. Jag har en blogg på Hälsinglands Tidningar där jag berättar om min egen tid i Hudiksvall åren 1950-1970.”

”Den måste jag läsa. Hur hittar jag din blogg på nästet?”

Sök på ”GOOGLE” Skriv Löken Hanson!”

Kommentarer till 2 inlägg vecka 40!

Stig ”Dirken” Gunnarby

Gunnarby och jag går skilda vägar!

Det blev inte så många kommentarer denna vecka.

En orsak kan vara att mitt inlägg om Gunnarby togs bort på Hudiksvallssidan av sidans utmärkte redaktör. Jag hade valt en  olämplig INGRESS på inlägget som gjorde att han inte tyckte inlägget hörde hemma där. Klumpigt av mig!

Det enkla sätt som Facebook har, vad gäller korta kommentarer, uteblev således vad gäller mitt första inlägg denna vecka.

Kjell E Genberg

Kjell E Genbergs minnesbild från gymnastiklektioner.

Jag var nog inte hans bästa elev. Gillade aldrig ribbstolen och talade om det. Då blev han lite arg.

 

Sune Nilsson

 Sune Nilssons minne från gymnastiken.

”Dirken” var en märklig man. Hade många dråpliga situationer med honom. Skuggboxning på stället med fnys- köör!

Uffe Lindeborg

 Uffe Lindeborg som har en egen tidning i Vallentuna minns sin lärare i gymnastik.

Känner igen en del av känslan. Hade själv en gymnastiklärare som släckte mitt intresse för löpning. Jag var duktig på det som 12-åring och hade riktigt bra tider när jag fick en stenhård lärare tog bort mitt intresse.

 

Skolläkare William Jessen

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen

Christer Larsson, som troget kommenterar och berättar egna minnen.

Jag har av olika anledningar inte skrivit på länge, men jag har läst allt som skrivits.

Blir jätteglad när jag ser att du skall fortsätta med bloggen. 

Samtidigt blir jag förbannad när jag tänker på hur en sån människa kunde få vara gymnastiklärare?   Har själv så många dåliga minnen från sagda lärare så jag mår illa! 

 Tycker för övrigt att idén  om en bok skulle sitta fint!   

 Läser allt med sto glädje.

 

Ulla Svanberg

 Ulla Svanberg, som berättar om paralleller från Flickskolan.

 Jag blir som Christer Larsson både förbannad o. upprörd över denna Gunnarby.

 Klassa en elev som ”farlig ledartyp!”. Tur att du var ”outspoken” o. kunde stå på dig o. att dr. Jessen fanns.

Vi i Flickskolan hade också Agda Åhs som skolsköterska, mycket snäll o. trevlig.

Jag gick i samma klass som Kerstin Åhs, Agdas dotter.

Vissa lärare o. annan skolpersonal minns man med glädje, medan andra verkligen kunde förpesta skoltiden.

Man undrar ju hur dom mådde som inte vågade ”svara” för sig.

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen

Skolläkare William Jessen på Läroverket.(  Sonen Ulrich Jens Peder Jessen hjälpte mig med bilden.)

Fortsättning på inlägget ”Gunnarby och jag går skilda vägar” 

Efter att i affekt ha lämnat Gunnarbys gymnastiklektion gick jag upp till skolans skolsköterska Agda Åhs.

Jag vill ha en tid när skolläkaren är här nästa gång!”

”Har det hänt något i gymnastiken? Jag ser på ditt schemat att du kommer därifrån.”

”Nej det är ingen fysisk skada jag vill tala med doktorn om. Jag är tveksam om jag vill fortsätta med gymnastik. Vill rådgöra med doktorn.”

”Doktor Jessen kommer hit i morgon. Du får första tiden som är klockan tio.”

Samtalet med Doktor Jessen 

”Då ses vi igen. Rektor Hennisch är inte kvar på skolan. Hur känns det?” 

Jag har inte tänkt så mycket på det. Den nya rektorn, Arne Elfving ”hjälpte” mig, så jag fick börja på gymnasiet. Han verkar just”

”Vad är då ditt problem idag?”

Gunnarby och jag kommer inte så bra överens. Det skar sig redan första lektionen! Han ser mig som ett dåligt föredöme för gruppen.”

”Du har alltid varit rakt på sak. Du kommer inte hit och försöker skylla på något annat än det som gäller.

Har du verkligen tänkt igen ditt beslut? Du kan ju knappast ångra dig och gå tillbaka till gymnastiken igen.

Jag vet att du idrottar mycket och du är en duktig handbollspelar, så bortfallet av gymnastiktimmarna påverkar verkligen inte din fysiska hälsa.

Om det kan få några konsekvenser när du söker kommande utbildningar kan jag inte svara på. Du kan knappast bli Gymnastikdirektör!

Jag fick mitt INTYG på att jag var befriad från gymnastikundervisningen.

Mitt beslut får konsekvens direkt.

Gunnarby ansåg med all rätt, att om jag inte var med i gymnastiken, skulle jag inte få vara med i skolans duktiga handbollslag.

Det kändes tungt men Hudiksvalls Tidning och Hudiksvalls Nyheter ”hjälpte” mig in i laget igen. Så har skrev en av tidningarna.

Hudik möter Östersund i skolhandboll.

Till den matchen får man hoppas att Hudik tar sitt förnuft till fånga och sätter in Lennart ”Löken” Hanson i laget. Han är permanent i Hälsinglands juniorlag och under sådana förhållanden borde han vara given i skollaget.

Av någon underlig anledning satt han nu på läktaren när Hudik mötte Sundsvall och var ytterst nära att åka ur turneringen.

Skollaget tog sig till semifinal

Gunnarby lät nåd gå före rätt och jag fick vara med i laget igen.

Laget tog sig till semifinal för skollagen i Sverige.

Vi mötte Eskilstuna och om den resan och matchen återkommer jag senare till  här på bloggen.