Åskådare+Spelare om hockey/bockey 64

L:3 laget där Lennart Ersson lyckas namnge flera spelare.

När jag var färdig med mina två inlägg om 1964 års oförglömliga möte mellan L:3 och lärare från Hudiksvalls Läroverk hade jag en stilla önskan.

Hoppas någon av åskådarna läser detta och hör av sig med en kommentar. Skulle någon i elevlaget också höra av sig skulle det vara en verklig bonus.

Först kom Matts Persson som var en av åskådarna. Hans härliga mail fanns med i del 2, men jag återger det igen.
Den matchen glömmer jag aldrig!
Gick själv i nian den vintern.
Magister Henrikssons entré är oförglömlig, i klädd Vargskinnspäls, målvaktsklubba o ”halvrör” av antikt snitt! Lärarlagets målvakt.
Magistern fick skjutsat in på insen och fram till målet, där blev han ställd som ”kollosen på Knossos”
Vid anfall försvarade han sig med målvaktsklubban på de anfallande spelarna!
Helt underbar match!
Det var verkligen en folkfest!

På bilden av Elevlaget kände Håkan Bengter igen en kamrat från ungdomstiden.

Vem är eleven i den ljusa höghatten? Kan det vara min barndomsvän Gunnar Ericson, han gick väl latinlinjen det året. Själv pluggade jag i Luleå och minns alltså inte den här festliga matchen.

Håkan fick svar från Lennart Ersson.

Apropå hockeymatchen mot lärarna 1964. Den minns jag särskilt väl eftersom det var min klass som svarade för arrangemanget. Behållningen gick till en skolresa till Stockholm. Jag var själv med och spelade tillsammans med ett antal av mina klasskamrater. Beträffande den gamla bilden med spelare så är det mycket riktigt Gunnar Eriksson i den höga hatten. Jag är själv med på bilden liksom Thomas Olsson och Olle Öhlen. I övrigt har jag litet svårt att känna igen personerna på bilden eftersom vi var tämligen utklädda inför evenemanget.

Mitt sportreferat från matchen låg närmare ett kåseri. Jag rycktes med i den spexartade stämningen under matchen och är glad att jag inte fick mitt alster inte blev refuserad av redaktionen.

Jag blev givetvis glad när följande mail kom från Anders Lagerqvist.

Toppentrevligt referat. Där låg radiosporten långt efter. Inte ens Lars Ragnar hade gjort det bättre, så Hylandsspecialist han är.

Under veckan kom det en eftersläntrare från Bengt-Göran Nordin. Det var en kommentar som kom till inlägget:

KAMRATER FRÅN FLICK- OCH ENHETSSKOLAN.

Trevligt att läsa Dina bloggar genom HT.

Det är många minnen som kommer fram. Ett särskild händelse som jag inte glömmer. 

Du blev inkallad till rektor Henrix efter att Du hängt utanför fönstret på biologilokalen. Han frågade:  

Vad skulle jag sagt om Du ramlat ner?

Svaret Du gav:

Hansson avledhastigt.

Kommer Du ihåg detta?

Kanske något att påminna gamla klasskompisar om?

 

 

 

 

 

Öppnar "hemlig" fotolåda på Museet!

I BACKSPEGELN MED HANSON

I mars fick jag ett erbjudande från Gunilla Kindstrand, chefredaktör för Hälsinglands Tidningar, att starta en Nostalgiblogg.

Det första inlägget kom i slutet av mars.

Min webbredaktör blev Karin Bylund, som jag träffade första gången i augusti, då hon visade mig runt på tidningen och jag fick samtidigt möjlighet att besöka Hudiksvalls Tidnings fotoarkiv.

Karin Bylund och jag utanför HT-huset.

Tanken  var att jag samtidigt skulle träffa Gunilla Kindstrand.

Gunilla blev förhindrad och vi båda träffades senare i vår stugan i Vallsta, när Gunilla stannade till en timme efter besök på Ljusnan på väg till Ljusdals Posten. 

Vi planerade då bloggens framtid och Gunilla ville att jag skulle vara med, när Hudiksvalls Tidning flyttar ut hela sin redaktion till Museet sista veckan i november. 

 Gunilla Kindstrand och jag framför gäststugan i Vallsta

Vi fortsätter vår planering via mail och öppningsdagen kom följande förslag från Gunilla.

I morgon skriver jag så här (om du tycker det är OK):

”Kl 13.00 öppnar vi en dammig låda från vår arkivvind. Hur såg Hudiksvall ut 1964?  Vad minns vi? Vem känner du igen?”

Vi har en stor trälåda bilder med oss som du kan premiäröppna – om du vill?

TISDAGEN DEN 26 NOVEMBER PÅ MUSEET. 

På min Facebooksida skrev jag så här dagen före.

Tisdagen 26/11 finns jag på Museet i Hudiksvall tillsammans med delar av Hudiksvalls Tidningens redaktion.
Jag är inbjuden som bloggare på Hälsinglands Tidningar
Det skall bli spännande att se om det dyker upp några Hudikvänner som fortfarande bor i Staden eller flyttat hem igen.

25/11 en hel-sides-annons i HT

EN DAG PÅ HÄLSINGLANDS MUSEEUM

26/11 var jag tillsammans med HT:s redaktion på Museet i Hudiksvall.
Jag fick äran att ”öppna” en gammal låda ( upphittad på HT:s vind ) innehållande bilder från 1964 som låg sorterade dag för dag där jag med hjälp av besökarna försökte identifiera personer och miljöer.

Anländer till Museet 26/11.

 

Hemliga lådan med fotografier från 1964.

ÅTERSER MIN FÖRSTA FLICKVÄN EFTER 48 ÅR

 

Familjesidan i HT 28/11 2013

NÅGRA AV MINA VÄNNER SOM OCKSÅ FANNS PÅ PLATS 

Hasse Nordin som jag har regelbunden kontakt med fanns med som ”trygghet” när det var bildvisning. Hasse är en mycket duktig ”Hudiksvalls-kännare”

Anders Skoglund  såg jag senast när STIGFINNARNA var på besök i huvudstaden. Vid bildvisningen fann Anders en bild på Café kronan som han ville ha en kopia på.

Bengt Gill gymnasievän som jag inte sett på nästa 50 år som förser bloggen med fantastiska bilder. Vi är några som önskar att Bengt gör en utställning med sina Hudiksvallsbilder

Monica Flöjt som överlämnade boken HUDIKSVALLS LÄROVERKS HISTORIA som tillhört min klasskamrat från Östra skolan Lasse Flöjt. Monica är kusin med Lasse.

Christer Larsson som jag lärt känna via bloggen och som är bloggens flitigaste ”kommentator”.

Birgitta Davidsson/Eliasson som bjöd in mig till ett 50 års jubileum för 1953 års studenter trots att jag av olika skäl egentligen inte tillhör gruppen.

( Kommer mer om detta på kommaand inlägg på bloggen! )

Janne ”RYON” Olsson som jag haft kontakt med under åren. Han bjöd in mig till ett jubileum där jag fick stå på Biografen Sagas scen och berätta skolminnen.

 

 

 

4000 på hockey-bockey-match! del 2!

 

HT Sporten 6/3 1964.

 Fortsättningen på mitt sportreferat (kåseri)  i HT 1964.

När jag publicerade del 1 hoppades jag att någon av bloggens läsare skulle ha varit bland publiken på matchen och höra av sig på något sätt.

Jag blev bönhörd och följande kom till min e-post adress ( [email protected] )

Den matchen glömmer jag aldrig!
Gick själv i nian den vintern.
Magister Henrikssons entré är oförglömlig, i klädd Vargskinnspäls, målvaktsklubba o ”halvrör” av antikt snitt!

Lärarlagets målvakt.Magistern fick skjutsat in på isen och fram till målet, där blev han ställd som ”kollosen på Knossos”
Vid anfall försvarade han sig med målvaktsklubban på de anfallande spelarna!
Helt underbar match!
Det var verkligen en folkfest!
Hälsningar Matts Persson.

 

Här kommer slutet på mitt referat.

Det blev en mycket jämn första period där lärarlaget lyckades få en knapp enmålsledning.

Domare Hanson meddelar Speaker Skåret att Lärarlaget tagit ledning med 1-0 och att han själv var målgörare.

Målgörare var domaren Hanson som tycktes vara köpt av lärarlaget.

I andra perioden blev det betydligt hårdare spel och Lammet Dahlgren fick ingripa vid flera tillfällen.

 

Lammet Dahlgren hjälper Fröken Berglund. Magister Skåret refererar. Magister Mohlin hör dåligt!

 Den styva läkare han är fick han snart liv i sina patienter igen. Han fick ta hjälp av nål och tråd samt dispril och andra kända läkemedel.

Allvarligast såg det ut för Latinlärarinnan Berglund, men även henne fick ”Lammet” på benen igen så att hon kunde fortsätta att spela som ”de gamla grekerna spelade.

”Smokingliraren” Magister Ersson kom igång riktigt fint i den andra perioden och ökade lärarnas ledning till 2-0.

En spelare i lärarlaget som gjorde en strong insats var Magister Sundberg som förenade nytta med nöje genom att sälja varm korv.

 

Matchhjälten Magister Henriksson tar en rökpaus under matchen. Som synes garderar han sig för överraskande anfall.

Sista perioden gick helt till Elevlaget, men Magister Henriksson var i det närmast omutlig. Han släppte bara in ett mål varför Lärarlaget vann matchen.

Domare Hanson börjar tappa greppet om matchen och flyr!

När domaren Hanson, som under matchens lopp mer och mer tappat kontrollen över  matchen, utsattes för ett flertal överfall av det förbittrade Elevlaget.

När hesa Fredrik förkunnade att matchen var slut stod det på anslagstavlan 2-1 till Lärarlaget.

Efter matchen utdelade Rektor Elfving chokladmedaljer till samtliga spelare.

En stor folkfest, som Gymnasieklassen L:3, ordnat, var tillända. 

LENNART ”LÖKEN” HANSON

 

 

 

4000 på hockey-bockey-match! del 1.

HUDIKSVALLS TIDNING SPORTEN 6 MARS 1964

 Mina senaste inlägg på bloggen handlar om två för mig mycket speciella och viktiga lärare vid Läroverket i Hudiksvall.

Klass L-tre hade lyckats få till en hockey-bockey-match mellan lärare och elever.

I lärarlaget ingick dess båda favoritlärare Bertil Dahlgren och Ragnar Henriksson.

Jag fick förtroendet att vara domare för detta viktiga prestigemöte!

HT-sporten bad mig skriva ett referat av matchen och lovade sända en fotograf.

Jag återger här texten som jag skrev uppe på redaktionen direkt efter matchen.

Det kom mer att likna ett kåseri än ett sportreferat.

När jag var klar och lämnade texten till rubriksättaren var jag mycket tveksam om mitt alster i huvud taget skulle komma med i tidningen dagen därpå.

 

STORMATCH PÅ GLYSISRINKEN

 Närmare 4000 människor hade samlats runt GLYSISRINKEN på torsdagskvällen för att åse ÅRHUNDRANDETS HOCKEY-BOCKEY-MATCH mellan ett rent proffs betonat lärarlag från Hudiksvalls Allmänna Läroverk elevlaget L-tre smoke eaters.

Det förstärkta L-tre laget

Det blev en FOLKFEST utan like och det riktigt kokade i GLYSIS NYA INOMHUSARENA när matchens manager MAGISTER SKÅRET sprang in på isen med sin stereohögtalare för att presentera de båda lagen.

Magister Dahlgren och Magister Skåret.

Jublet steg i högan sky när matchens båda funktionärer  TV-doktorn ”Lammet Dahlgren och domaren Lennart ”Löken” Hanson gick respektive åkte (knaggligt) in på isen.

Domaren ”Löken” Hanson i sin alltför stora domartröja.

Sedan steg jublet så att taket höll på att lyfta sig när lärarlagets målvakt Magister Henriksson och backen Magister Carlsson sköts in på arenan.

(Dessa båda lärare ber inom parentes att få tacka Museiintendent Cajmatz för att han så välvilligt ställt deras båda par skridskor till förfogande.)

Efter denna festliga presentation spelades de båda lagens nationalsånger och sedan några busfröen som envisades med att kasta snöbollar, blivit uppmanade att kasta färsk frukt i stället, kunde matchen sätta igång.

Fortsättning följer:

 PS: Om det är någon som läser min blogg och har minnen från detta evenemang vill jag att ni hör av er till [email protected]

Tisdagen den 26/11 finns jag på Museet tillsammans med HT redaktionen. Jag finns där mellan 11-15. KOM IN PÅ EN FIKA STUND!

Lennart ”Löken” Hanson

 

B.Dahlgren och R.Henriksson två lärare vi minns!

Bertil Dahlgren (Foto Bengt Gill)

 

( Ragnar Henrikson på en uppskattad bild från Lars Wiberg )

 Jag börjar redovisningen med Bertil Dahlgren. 

Hans Andersson Jag minns mycket väl den kvällen Bertil Dahlgren var med i ett debattprogram. Tyckte det var häftigt att en av mina lärare var på TV.  

Bertil talade ryska också om jag inte minns fel, dock inte under debatten på TV Jag tror det var 1963 eller 1964.

C-å Edström
 
Bertil Dahlgren var min lärare också tidigt -60.tal. Han var småstolt över att han provspelat med Wolverhamptons b-lag under sin studietid i Oxford!
 
Dahlgrens hade sommarstuga ute på fiskeläget Våtnäs udde i Enånger på 60-talet. Då åkte han och hustrun i sin Ford Taunus genom min hemby Hålsänge för sedan ta båten från Fläcka ut till Våtnäs. Fanns ingen bilväg dit ut på den tiden
 
 Lennart Bengter
 
Jag har ett minne, jag tror det var han som slog sönder pekpinnen första lektionen i sjuan, sen var vi tysta som möss resten av terminen! det var nog bara taktik från honom
 
  Agneta Halvarsson
 
Oj, oj, oj! Dahlgren känner man igen Fick honom i historia första året på realskolan. Små rädda 12-åringar som darrade i knäna när Dahlgren röt, domderade och slog med pekpinnen. Ingen som pratade under hans lektioner….. Dock blev han ”mjukare” med åren och var inte lika hård när vi ”fick” honom igen 5 år senare Kul se honom igen.
 
 
Nedan ett urval av alla kommentarer till inlägget om Ragnar ”Gurkan” Henriksson
 
Monica Flöjt
 
Honom hade jag i engelska på läroverket. Kul när han berättade hur det gick till när han bet av pipskaftet
 
Ulf Bergström
 
Om jag nu minns rätt hade han en försynt framtoning och lyckades trots/tack vare, välj själv, detta få vår respekt. Underfundig och inte alls som sina kollegor. Det var nog det som impade på oss stökiga femtonåringar.
 
 Lena Tannfors 
 
Kommer ihåg när han for iväg och handlade godis till klassen. Många roliga minnen. 

 

Sonja Kroon 

 

En underbar lärare. När jag sommarjobbade på Tempo kom han en dag med lunch till mig..Gissa om det var uppskattat.

Jag har också jobbat med hans son Jag var också en period kollega med honom på läroverket.

 

Agneta Halvarsson

 

Minns när han kom till en lektion och var totalt urless på jobbet (1960), sparkade till en papperstuss som låg på golvet och sa att han hellre ville vara hemma och sköta får (vet inte om han associerade till oss elever )

 

Anders Tingelöf

 

Han införde beteckningen ”Enångers negation” när någon sade ‘e efter ett ord.. inte minns du det ‘e …. Hade honom både i svenska och engelska på läroverket. MInns också hans intresse för Engelska ånglok. Det kunde man leda in honom på så gick timmen fort.

 

 

"Gurkan" Henriksson en "Allkonstnär"!

 

Ragnar ”Gurkan” Henriksson. Foto Lars Winberg

 År 2012 fanns det en bild på min favoritlärare Ragnar Henriksson på Facebook.

Jag skrev en kort berättelse om ”Gurkan” som kommentar till bilden.

När jag med hjälp av sökfunktionen fann jag, att det förutom min kommentar, hade kommit en ett stort antal andra som alla hyllade denna fina lärare.

Dagens inlägg blir därför en sammanställning av dessa kommentarer.

Lennart Hanson

Jag hade Gurkan både som lärare och ”läste extra” för honom. Jag har tidigare berättat om att Hansons Blommor lät mig ha en av WW-bussarna till skolan. En dag när jag skulle åka hem kom Gurkan och knackade på rutan och frågade om jag kunde köra honom hem för att ha behövde hämta en lärobok. Han skrev tillsammans med Skåret ( en annan duktig lärare på Läroverket) en svensk-serie för realskolan som hete typ ”Dikt och Tanke”

Hade honom som klassföreståndarei 9an -68-69,en toppen lärare so jag aldrig gl

Curt Bjurlingh

Hade honom som klassföreståndare i 9an -68-69,en toppen lärare som jag aldrig glömmer Han åkte Opel Diplomat V8 på den tiden.

Lotta Parm

Åkt med i Gurkans Saab, köpt glass, godis och dricka på håltimmar och raster…

Tor Henriksson son till ”Gurkan”

Underbart bild som Lars Wiberg tagit. Jag har aldrig sett detta foto på pappa, jag ber om tillstånd att få stjäla det.Farsan gav mig ett yrkesråd som jag levt efter, ”bli aldrig lärare, för det är det värsta jävla skityrke som finns”.

Far Ragnar Henriksson a.k. a Gurkan var lärare på Läroverket i 20+ år. Från Sandviken. Storbade för ca 10 år sedan.
Mor Barbara Henriksson f. Swanston från London England.

Mor och far Foto Tor Henriksson.

Reidunn Wettermark Ragnars dotter

 Kul att se ett foto av min pappa, i mitt tycke en av de mest klasslösa människor jag känt i generationen född på 30-talet, men givetvis präglad av sin uppväxt, fattig men som man sa ”bildad”.

Uppvuxen i Sandviken, mor Karin, yrkesarbetande postkassörska, far eo lärare och arbetslös under långa tider men litteratur och ”folkbildning” stod högt i kurs.

Pappa var en otroligt teoretiskt begåvad person som turligt nog gifte sig med en mycket praktiskt begåvad sjömansdotter från London.

Det fanns mkt lite pengar, oron över studielånsinbetalningar mm var ständigt närvarande, men böcker fanns överallt i vårt hem, allt från Erik Sjödins Får till Tomas Tranströmers dikter.

Pappa svor ofta över läraryrket men trivdes långa stunder bra, särskilt som jag minns det när Ola Skoglund var rektor i skiftet 70-80-talet.

”Gurkan” var också en riktig skogskarl. Toto Tor Henriksson

Ulla Wallgren

Lugn å sansad lärare som förklara så man fattade gick i skolan med hans son Tor.

Eva Kristina Jessen

Gurkan” var en humoristisk typ. Jag hade honom i engelska på högstadiet. När han kom försent en vintermorron ursäktade han sig med att frun inte hunnit skotta utfarten klar till han skulle köra…:)

Sussane Häggström

 Hos Gurkan köpte jag min gula labrador och hade jag honom som lärare på läroverket.

 

 

 

Bertil Dahlgren förlovningsvittne (via TV)

 

Bertil Dahlgren Foto Bengt Gill

 VIKTIGA LÄRARE

Jag har tidigare här på bloggen berättat om lärare som var ett extra stöd för mig i gymnasiet vid Hudiksvalls läroverk.

Först ut var Gösta ”Nöffen” Wahlberg följd av Barbro Holma.

Bertil Dahlgren var min klassföreståndare de två åren på Allmänna Linjen.

Han var en mycket bra lärare men det är det som han gör när jag blev kuggad i engelska som stannat kvar i mitt minne

BERTIL DAHLGREN RINGER TILL MIG

”Hej Lennart! Det här är Bertil Dahlgren som ringer.”

”Goddag Magistern!”

”Du undrar säkert varför jag ringer?”

”Jag vågar inte ens gissa.”

”Du skall skriva en ny studentskrivning i engelska om några veckor. Du som har nio tiondels examen får inte misslyckas. Hur förbereder du dig?”

”Jag tog en NKI-kurs där jag har några brev kvar.”

”Om du vill så kan du få några extra lektioner av mig.”

”Det erbjudandet tar jag gärna emot. När kan jag få börja?”

”Kom ut till mig här i Forsa så gör vi upp en studieplan tillsammans.”

Det blev ett antal resor ut till Forsa.

Kanske var det precis vad som behövdes för att klara av extra skrivningen i engelska. 

Den 16/9 1964 fick jag mitt studentbetyg.

Min första flickvän Elisabeth Sunesdotter

  YTTERLIGARE ETT MINNE FRÅN BERRTIL DAHLGREN

Året är 1963. Min första flickvän Elisabet Sunesdotter och jag hade varit tillsammans under två år.  

Elisabet hade börjat läsa vid Stockholms Universitet. Jag gick kvar på Läroverket i A3:3.

Jag var på besök hos henne i Stockholm.

Vi hade gjort ett besök hos min faster i Sundbyberg. På väg tillbaka till Stockholm med spårvagn 15 går vi förbi en guldsmedsaffär.

Då får den impulsiva Elisabet plötsligt en idé.

”Jag tycker det är dags att vi förlovar oss!”

”Det var ett trevligt förslag! Skall vi köpa ringar här?”

”Vi går in och kollar vad som finns och vad ringarna kostar.”

”Hittar vi ringar ber vi att få dem graverade omgående.”

Elisabeth valde en lite bredare ring och jag en standardring. En timme senare hämtade vi  våra ringar

”Var vill du att vi skall vara när vi växlar ringar?”

Det finns ett mysigt konditori på Vasagatan. Där passar det bra och så har du närma till tåget hem till Hudiksvall.

På konditoriet fanns en TV som var påslagen.

Ett debattprogram om skolan pågår. Plötsligt dyker Bertil Dahlgren upp i TV-rutan.

DISCIPLINPROBLEMEN I SKOLAN ÄR SOM HEMORÖJDER!

ALLA HAR DET MEN INGEN TALAR OM DET.

Det passade ju bra att min klassföreståndare ”var med” när vi förlovade oss. 

 

 

 

 

 

 

S.Oberg vill "skypa" med Barbro Holma

 

Staffan Oberg Boston

 Två kommentarer till mitt inlägg om min biologilärare Barbro Holma blir utgångspunkten för veckans sammanfattning.

Första kommentaren kommer från min ”mentor”  Yngve Aronsson.

Barbro (88) bor nu i Kristineberg.

Nästa kommentar kommer ända från Staffan Oberg som bor i Boston.

Barbro Holma var min favoritlärare på gymnasiet i Hudiksvall.

Jag pratade för en stund sedan med Sonja Kroon-Björgyll från Norrbobyn och hon hade träffat Barbro för några dagar sedan.

Det skulle jag gärna vilja göra också men det är litet långt från Boston . Om hon inte har SKYPE förstås.

Sonja sa att hon är sig precis lik. Och det vill inte säga lite. Barbro var min snyggaste lärare också. (Sa jag att hon var min favorit).

Jag sökte efter Barbro Holma på hitta.se och det fanns bara en i hela Sverige.

Jag tog mod till mig och ringde. Nedan har jag valt ut några meningar från vår samtal som varade över 30 minuter. 

Barbro Holma Foto Bengt Gill 

 ”Ja det är Barbro Holma.”

”Detta är Lennart Hanson, en gammal elev som ringer.”

”Är det ”Löken”?

”Ja det är ”Löken” som ringer!”

”Jag såg nyligen en bild på dig i HT.”

”Sedan ett halvår har jag en blogg på Hälsinglans Tidningar som heter ”i backspegel med Hanson”.

Mitt senaste inlägg handlar om dig som min biologilärare.

Det kommer en del kommentarer på det jag skriver. Till inlägget om dig kom det två kommentarer som gör att jag ringer.”

”Yngve Aronsson berättade att fortfarande bodde i Hudiksvall och var 88 år. 

Det andra var ett ”beundrarbrev” från Boston.”

JAG LÄSER UPP STAFFAN OBERGS BREV.

”Just nu kommer jag inte ihåg Staffan, men du måste absolut sända honom en hälsning från mig.

Lennart jag hjälpte dig när du kom tillbaka till skolan efter sabbatsåret.Du ville gå på Allmänna Linjen.

Du kom hem till mig på Vallvägen där jag bodde innan jag flyttade till Kristineberg. Skälet till att jag flyttade var att det inte fanns hiss i husen på Vallvägen och jag bodde på våning tre.

Här på Kristineberg har jag det bra. Min ”flickor” från hemtjänsten gillar att komma till mig för jag fortfarande är ”helt klar i knoppen”. Jag håller mig hemma och är sällan nere på stan.

Min klasskamrat på gymnasiet Sonja Kroon-Björgyll

”Staffan Odberg skriver att en av mina klasskammarater Sonja Kron nyligen träffat dig. Sonja är den duktiga kantorn som spelar i olika kyrkor.”

”Nyligen var det inte, men när vi träffas brukar vi alltid språkas vid.”

”Lennart, för en tid sedan var HT här och tog en bild på mig när de gjorde ett reportage om hemtjänsten.

Den bilden som tog på balkongen vill jag att du skall ha. Eftersom du nu är knuten till HT så hoppas jag bilden finns kvar i bildarkivet.

Jag skojade med fotografen och sa att det blir en bra bild när det är dags för min dödsruna!”

”En sista fråga Barbro.”

”Kommer du ihåg de ruttna änderna från Lillfjärden, som vi aldrig fick dissekera?”

”Det minns jag väl. Ni var besvikna och jag var arg för att flera lektioner gick till spillo.

Glöm inte hälsningen till Boston!”

 

 

 

 

 

Barbro Holma + Mr.Hyde (alias Löken)

 

 

Barbro Holma min lärare i biologi och kemi på gymnasiet. Foto Bengt Gill

KÅLHAGSGATAN 32 B. 

Jag har tidigare berört Barbro Holma här på bloggen.

Ödet ville nämligen att Barbro Holma bodde i en etage våningen på Kålhagsgatan 32B.

Samma lägenheten hyrde min far med sin nya familj före Barbro, innan de flyttade till Centrumhuset.

Ödet ville vidare att jag var hemma hos Barbro och läste extra, när jag försökte ta mig tillbaka till gymnasiet igen efter ett sabbatsår.

Även om jag aldrig bodde i lägenheten, så kändes det ändå konstigt, att sitta där tillsammans med min extralärare.

Under Barbro bodde min idrotts kompis Olle Nyberg med sina två bröder Lasse och Hasse.

Familjen Nyberg på Kålhagsgatan 32B. från vänster Olle, jag, Lasse och Hasse.

  SPELAR PAJAS OCH HÄRMAR MR. HYDE 

Det jag nu berättar, står högt upp på listan, över händelser som jag skäms mycket över och skulle vilja ha ogjort.

Det var en kemilektion och vår lärare Barbro Holma var försenad. Kemisalen var inte låst så klassen gick in och satte oss på sina platser.

Barbro dröjer och jag får plötsligt en helt vansinnig ide.

Jerry Lewis i Filmen Dr.Jäkel och Mr.Hyde

 Jag hade sett filmen Dr. Jäkel och Mr. Hyde med min stora idol Jerry Lewis.

Nu fick jag för mig att jag skulle härma Mr. Hyde och blanda samma lite olika kemikalier som professorn gör i filmen.

Helt omdömeslöst börjar hälla över någon flytande vätska i en brun burk till en annan vätska en annan brun burk. Det börjar bubbla och fräsa Jag förstod att jag kanske ”lekte” med farligt material som jag inte kände till.

Jag satte snabbt tillbaka locket på den bubblande burken. Det fortsatte att bubbla och fräsa men locket satt kvar.

När Barbro Kom till lektionen hade det slutat bubbla och turligt var min blandning luktfri.

Jag letade fram mitt studentbetyg och såg att jag hade Ba i kemi.

Hade Barbro kommit tillbaka till lektionen lite tidigare hade jag troligen inte haft ett godkänt betyg.

INSTÄLLD DISSEKTION AV ÄNDER FRÅN LILLFJÄRDEN

Ett annat minne som poppar upp, är en biologilektion för Barbro Holma, som blev inställd.

Denna gång hade jag inget med det hela att göra, utan det var en nitisk vaktmästare som av någon anledning stängt av kylskåpet i bilogisalen.

Vi hade länge inväntat lektionen, där vi skulle få dissektera några död änder från Lillfjärden. Barbro hade under en lång tid blivit lovade några änder som hade självdött.

Jag minns hur stolt Barbro var när hon informerade oss, att nu hade hon äntligen fått fyra änder som vi skulle dissektera nästa lektion.

Jag minns också hur besviken Barbro blev när hon öppnade kylskåpet, där änderna förvarades och möts av en fruktansvärd lukt. Någon hade stängt av kylskåpet och änderna hade redan börjat ruttna.

Det kom aldrig några nya änder och därför har jag aldrig fått pröva på att dissektera.

 

 

 

 

Gustaf Brandt och min franska skrivning!

 

 

Lektor Gustaf Th. Brandt min lärare i franska. (Foto Bengt Gill)

GUSTAF BRANDT MIN FRANSKLÄRARE 

När jag väl var tillbaka på Läroverket igen, dök det upp ett ämne som jag hoppats slippa. Det var franska som för mig var rena latinet, som jag ju blivit befriad från genom linjebytet.

Det blev inte bättre av att det dök upp en fantastisk lärare som i mitt tycke inte var någon strålande pedagog. Han var en lärare som jag respekterade genom att aldrig störa någon av hans lektioner.

Gustaf Brandt har alltid för mig framstått som en lärare som absolut inte skulle behöva befatta sig med undervisning på ett Läroverk utan självklart på Universitet för verklig språkintresserade.

Jag kan fortfarande se honom ”snubblande” på väg till eller ifrån Läroverket. Av alla människor som jag mött har ingen varit i närheten av hans speciella gång.

Bengt Gills fina bild från Aulan på Läroverket.

STUDENTSKRIVNINGEN I FRANSKA

I slutet av vårterminen i A2:3 var det dags för studentskrivning i franska. Skrivningen var så utformad att det ”bara” var översättning av en text på franska till svenska.

För mig spelade det ingen större roll för jag förstod ändå inte ett ord av texten.

I texten fanns fem ord givna. Jag kommer ihåg två ord. Det var våldsamt och åskväder.

Jag hittade på en historia med en flicka som var ute i skogen för att plocka bär. Hon råkade ut för ett våldsant oväder och fick söka skydd medan ovädret drog förbi.

Jag försökte efterlika den franska texten i omfång med ungefärligt lika lång meningar och stycken. När jag satte igång att skriva stannade alla andra elever upp i sitt arbete.

’”Vad håller Löken på med? Han som inte kan ett ord franska?”

Jag lämnade in mitt prov först av alla och vandrade hem med ett leende på läpparna.

Den vaktade läraren verkade helt chockad när jag överräckte skrivningen.

”Är Hanson verkligen klar redan med franska provet?”

”Ja, kan man sin franska så går det undan! Ganska lätt text att översätta. Tack för idag!”

MINUS 260 FÖR BLANKT PROV. JAG FICK MINUS 265!

Jag fick se mitt prov när det var rättat, men sedan skulle det lämnas åter för arkivering.

Gustaf hade dragit ett rött streck över allt jag skrivit. Till sin förfäran hade han sedan upptäckt att det fanns en mening i texten som var helt rätt översatt. SOLEN SKEN!

Den samvetsgranne läraren hade sedan med pennkniv försökt ta bort det röda strecket, men istället skadat skrivpapperet något.

Innan jag lämnade tillbaka skrivningen frågade jag efter poängen om jag istället lämnat in ett blankt prov.

”Då hade det gått lite bättre för Hanson men inte mycket! 260 för ett blankt prov!

Jag fick underkänt i franska, men hade kompensation för det underbetyget, så jag flyttades ändå upp till A3:3.