Fotbollsminnen del 5 ( A-laget 2:2 )

 

Jag fick besked att jag skulle stå i A-laget 5 timmar före avspark.

 Detta inlägg är fortsättningen om min A-lags debut i HIF 1963.

Fotbollsminnen del 4 ( A-laget 1:2 )

 Till ovanstående inlägg kom följande härliga kommentar från Kjell Jonsson,

När jag  ser flygbilden av Glysivallen känner jag lukten av fotsvett och fuktiga spelartröjor i omklädningsrummen under läktaren.

Kommer också ihåg hur materialaren satt och spikade läderdobb på fotbollsskorna.

Minns även den lilla kiosken mellan läktaren och entrèn där man fick köpa kokt m bröd samt glasspinnar som dom hade i lådor m kolsyresnö.

En liten bro över Honån bakom läktaren ledde till grusplanen.

 DERBY HIF MOT ABK 1963.

Bestående minne från matchen, är att jag var oerhört nervös. Jag fick inte misslyckas totalt, utan en vinst eller oavgjort skulle betyda mycket.

MINA UTSPARKAR VAR BEDRÖVLIGA

Jag sköt bollen rakt upp och den kom inte utanför straffområdet. Jag började istället kasta ut bollen. Bollen kom till rätt spelare och några utkast nådde nästa fram till mittlinjen. Jag avstod från att lägga insparkarna. Det fick Bernt Nykvist göra.

NÄRA RÄDD STRAFFEN

Alla spelare i HIF skärpte sig till det yttersta och ABK:s enda mål kom på straff i andra halvlek när HIF var i ledning med 2-0.

Det var nära att jag räddade straffen men det skulle ha varit för mycket. Jag var lättad när domaren blåste av för full tid och vi hade vunnit med 2-1.

Jag hade klarat min debut i A-laget i en ”riktig” match i derby mot ABK.

Det var härligt att gå iväg och fika med A-laget efter matchen.

Extra stort kändes det att läsa sportsidan i HT måndagen den 2 september 1963.

SÅ HÄR SKREV HT:s  SPORTCHEF I KRÖNIKA

 

Stora rubriker på HT:s sportsida 2/9 1963

 HIF:s lagledning hade några hektiska och dramatiska morgontimmar inför lördagens match mot ABK. Thomas Ekholm hade 40 graders feber och kunde inte medverka.

Det blev istället unge ”Löken” Hanson som i sista stund fick hoppa in mellan stolparna i HIF:s mål. Det var ”Lökens” debut i A-laget i seriesammanhang.

Blomsterhandlarsonen skötte sig utmärkt. Lagledningen visste att hans rutin knappast räckte att klara välriktade målskott. Samtidigt var HIF:s ledare väl medvetna om ”Lökens” blick för allt lagspel och att han kunde konsten att dirigera sitt försvar.

Det gjorde han utmärkt. Allt detta gjorde att HIF.s försvar skärpte sig ytterligare.

HIF:s andra jobbpost kom också på lördagsförmiddagen. ”Puskas Jonsson kunde inte medverka på grund av skada i ena vaden. Istället spelade Ivan Sjöholm. Det gjorde oldtimern riktigt bra.

Ivan hade en match i matchen med sin unge släkting Ove Mörk i ABK som var en av sitt lags bästa spelare.

–”Han spelade och tröck på hårt, den gode Ove” menade morbror Ivan.

HIF dominerade matchen mot ABK vars kedja för dagen inte stod att känna igen från föregående match. Det är tydligen ”opp och ner” för John Bergs unga forwards.

Allt detta hindrar inte att ABK kunnat få oavgjort 2-2 om Allan Perssons stolpskott smitit in i matchens sista minut.

Nu vann HIF matchen med 2-1 och gjorde det utan allt resonemang.

Ride

 

 

 

 

 

 

Fotbollsminnen del 4 ( A-laget 1:2 )

 När jag ser flygfoto över Glysisvallen kommer två minnen.

Den tysta minuten för ledaren Carl-Axel Dahl då jag från läktaren hör dessa ord. –”LÖKEN! står i HIF:s mål! Lätt match för ABK!

Första skottet som jag räddar helt i onödan och hamnar i sanden vid höjdhoppet. ( på bilden direkt till vänster om det nedre målet. )

31/8 1963 var jag målvakt i derby mellan HIF och ABK.

Läsåret 1961/1962 hade jag tagit ett sabbatsår. Det var inte mycket att välja på då mina betyg i L2:4 var så urusla att jag inte blev uppflyttad till L3:4.

Hösten 1962 ”fixade” min far Axel-Edfward en plats på Enskilda Gymnasiet i Stckholm. Jag insåg snabbt att den skolan inte skulle leda någon stans och absolut inte till en studenexamen.

Jag flyttade hem till Hudiksvall igen i december och beslöt mig för att läsa upp 5 ämnen i A1:3 och försöka komma in i klass A2:3

Möte med Gösta ”Nöffen” Wahlberg Del 1.

Under förberedelsserna inför detta mandomsprov att ta sig tillbaka till Läroverket igen blev det mycket fotboll på fritiden, 

Jag trivdes bra som målvakt i HIF:s reservlag i fotboll och hade inga större förhoppningar att få stå i A-laget. Där fanns Thomas Ekholm sedan några år.

LÖRDAGEN JAG ALDRIG KOMMER ATT GLÖMMA

Jag hade lyckats med bedriften att ta mig till sista ring.

Det var första veckan i skolan. Det var lördag (det var fortfarande sex skoldagar i veckan).

På första rasten fick jag av några kamrater följande besked.

–”Löken” det är du som skall stå i mål mot ABK. Thomas Ekholm är febersjuk och kan inte stå.

Din farsa har varit här och sökt dig men hade inte tid att stanna kvar så han bad oss ge dig detta besked.”

DET VAR INGET APRILSKÄMT DET VAR PÅ FULLT ALLVAR

När jag till slut fattade vad som gällde denna eftermiddag, kändes det både smickrande och spännande.

Efter några år i B-laget och enstaka inhopp i A-laget så var det dags för debut i seriesammanhang. Kanske var det med väl kort varsel.

TYST MINUT FÖR CAL-AXEL DAHL

Det kändes bra att känna så många av spelarna i A-laget. Några hade jag spelat med i träningsmatcher och några hade jag tränat tillsammans med.

Min debutmatch blev ”extra” speciell för mig då båda lagen skulle ställa upp framför läktaren före matchstart.

Den kände ledarprofilen och sporthandlaren Carl-Axel Dahl skulle hedras med en tyst minut.

När jag stod uppställd med laget började det tisslas och tasslas på läktaren. Några hade upptäckt att det inte var Thomas Ekholm som skulle stå i HIF:s mål.

–”Det är ”LÖKEN” som står i mål. Det här blir en lätt match för ABK!” 

 

Bilden från en träningsmatch med A-laget 1962.

 Nästa inlägg handlar om derbymatchen mellan HIF och ABK.

Fotbollsminnen del 3. ( B-laget )

 

 

Debut i reservlaget 1962! Namnen nedan med hjälp av Lars-Gösta Larsson

Övre raden från vänster: Sven-Åke Vinlöf, Ingvar ”Snitsarn” Andersson, Yngve Ruuth, Bernt Nykvist, Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson, Jan Gjers.

Nedre raden: Göran Mörk ( inte 100% säker) Kjell ”Puskas” Jonsson, Lennart ”Löken” Hansson  Björn Kanon (inte 100% säker), Jörgen Andersson (inte 100% säker.) och Janne Olsson.

EFTTR JUNIORTIDEN BLEV DET HIF:s RESERVLAG

1960 var mitt sista år som junior. Jag ville fortsätta med fotboll i Hudiksvalls IF, så länge jag gick i Läroverket och bodde kvar i Hudiksvall.

Jag kom tidigt med i HIF:s reservlag som spelade i en reservlagsserie som innehöll klubbarana i norra Hälsingland. Det var en behaglig tillvara med någon träning i veckan och match nästa varje helg.

Jag kommer inte ihåg vilka från juniorlaget som fortsatte med fotboll. Jag har ett fotografi på mig ”Capillo” och Ulf Hammarström när vi står på baksidan av läktaren på den bro som ledde till den nya fina träningsplan som tillkommit.Lasse flöjt och ”Labella” var redan etablerade i A-laget.

 I A-laget dök också upp min klasskamrat från Östra Skolan Tomas Ekholm. Han blev den självskrivna målvakten i A-laget. Jag är förvånad över att han inte fanns med i juniorlaget redan från början. Kanske berodde det på att han gick ”bakvägen” och kom via handbollen, där han var en fantastisk målvakt.

Till min första inlägg om fotbollsminnen kom nedanstående kommentar från Monica Kanon.

Det här var jätteroligt att läsa. HIF var ju mitt lag i många år då de mina spelade där.

Minns så väl Tomas Ekholm, mest som en fantom i handbollslaget. I fotbollsmålet var det lite mera oroligt, närskott blev det aldrig mål på (handbollsreflexerna) men långskott då blev man nervös.

Ser fram emot att läsa vidare om dina fotbollsminnen. 

Fotbollsminnen del 1 (Knattetiden) 

 Jag fick pröva på A-lags spel några träningsmatcher. Bilden är från en träningsmatch 1962 i Ilsbo. 

 Jag minns så väl att jag var noga med att det skulle tas en lagbild och vad jag på skoj och allvar sa till Janne ”RYON” Olsson.
 
–”Janne, det här är nog det närmaste jag någonsin kommer A-laget. Jag vill att vi tar en lagbild.
 
I det läget trodde jag inte på en ”riktig” match i HIF:s serielag. Jag hade fel. Jag fick vakta målet i ett viktigt derby mot ABK september 1963.
 
Mer om detta i nästa inlägg. 

  

 

 

 


Fotbollsminnen del 2 ( Juniortiden )

Junior DM Fotboll 1959 för Hudiksvalls IF.

När jag tittar på lagbilden ovan så kommer det många tankar och minnen. Vilket härligt lag vi var! Ett DM-tecken känns stort än idag!

 Stående från vänster. 

”Spatte” Eriksson, ledare, mittfältare under många år i HIF:s A-lag.

”Lötcha” Eriksson, A-lags spelare som var skadad DM-finalen.

Leif Lexelius, duktig i både fotboll och handboll.

Sten Malmqvist, minns jag som en ”sprallig” lagkamrat.

Olle Nyberg, spelaren som blev stans bästa handbollsjunior.

”LaBella” Eriksson, blev framgångsrik i Allsvenska Djurgården.

Bosse Mörk, storebror i en duktig idrottsfamilj.

Ulf Hammarström duktig i både fotboll och handboll.

Knästående från vänster.

Ove Mörk, mellanbrodern som tog sig ända upp till A-laget.

”Capillo” Jonsson, son till legend i Strand. Blev A-lagsspelare.

”Löken” Hanson, från början utespelare. En A-lags match.

Göran Mörk, lillebror som redan nu var given i juniorlaget.

Lasse Flöjt. I A-laget fick han stora problem med synen.

FRÅN KNATTE TILL JUNIOR

Det var en stor dag när en ledare i Hudiksvalls IF efter en match på Östra Skolan kom fram och erbjöd några av oss att börja träna med juniorlaget.

Jag fick redan andra året spela några matcher med juniorlaget.

Tredje säsongen fick jag åka på ett läger i Ljusdal där Hälsinglands Fotbollsförbund samlade ”lovande” spelare.

Älvvallens idrottsplats i Ljusdal där jag var på fotbollsläger

FOTBOLLSLÄGER I LJUSDAL.

Jag kommer inte ihåg  mycket från lägret, men en händelse finns kvar i minnet.

Vi fick sov på liggunderlag i omklädningsrummet. Jag och min vän Anders Skoglund kom att ligga bredvid en av våra ledare.

Ledaren ”älskade” vitlök och hade ätit en middag med mycket vitlök. Jag har aldrig tålt lukten av vitlök så jag kunde omöjligen ligga kvar i omklädningsrummet.

”Jag går upp på läktaren och sover” viskade jag till vännen Anders.

”Jag följer också med dig” viskade Anders tillbaka.

När vi var säkra på att den vitlöksluktande ledaren somnat, smög vi ut från omklädningsrummet och upp på läktaren.

Det var ganska kyligt men vi var för stolta för gå tillbaka. Vi kröp upp i ett hörn av läktaren och försökte sova.

Vi sov inte mycket den natten utan vi låg mest och snackade. På morgonen smög vi tillbaka till omklädningsrummet.

JAG BÖRJAR STÅ I MÅL

Jag kommer inte ihåg varför jag började stå i mål i juniorlaget. 

När i tid bytet sker minns jag inte.

Det måste ha saknats en målvakt och jag prövade och blev kvar i målet.

Som senior fick jag stå i mål en seriematch för A-laget. mer om detta i del 3 om SENIORTIDEN.

 

 

 

 

Fotbollsminnen del 1 (Knattetiden)

 

Utdelning av diplom på Café-Centralparken. Bilden från Hälsinglands Museum.

Mina FOTBOLLSMINNEN inleds med KNATTETIDEN (del 1) därefter kommer JUNIORTIDEN (del 2) SENIORTIDEN (del 3) och avslutas med TIDEN SOM LEDARE (del 4)

Jag har i två inlägg på bloggen berört KNATTETIDEN. Skälet till att jag tar upp den igen är att jag hittade en bild av Café Centralparken där jag fick mitt första diplom.

HIF blev min fotbollsklubb. Började som Knatte i ”KULAN”  

Spontanfotboll på Hamnplan i Hudiksvall bakom Kooperativa och mjölkaffären

MIN FÖRSTA LAGIDROTT

På anslagstavlan vid fotbollsplanen på Östra Skolan, kom en dag affischen om att Hudiksvalls IF  skulle starta KNATTEFOTBOLL. Alla som ville vara med, skulle samlas på fotbollsplanen för information.

Jag var en av många förväntansfulla pojkar som kom till fotbollsplanen en kvällen för upprop och indelning i lag. Jag är lite osäker men jag tror jag börjat i 3:an eller 4:an.

Varje lag fick en spelare från HIF:s A-lag som ansvarig för laget. Jag hamnade i HenryKulan” Johanssons lag och laget fick namnet KULAN.

Henry var en välkänd kedjespelare sedan många i HIF och var till vardags guldsmed i Johanssons Guldsmedsbutik på Storgatan.

Jag kommer inte ihåg någon av mina lagkamrater i lag ”Kulan”, men minns hur spännande det var att en av  tidningarna regelbundet redovisade KNATTEFOTBOLLEN.

Det bestående minnet från Knattetiden är avslutningen på Café Centralparken som revs 1959 och blev det nya Posthuset.

Alla spelare blev bjudna på choklad med vispgrädde och nybakade bullar.  Hela HIF:s A-lag och ledare fanns på plats och diblomutdelare var vår lagledare ”Kulan”. ETT MINNE FÖR LIVET!

 

Det fanns en trevlig uteservering på Centralparken. Vår avslutning skedde i inomhus i byggnadens övre våning. Bilden från Hälsinglands Museum

Jag tror detta hände 1953/54 det är mitt enda besök på Café Centralparken.

Det känns lite märkligt att jag under åren 1954 till 1959 cyklade förbi byggnaden på till Läroverket. Byggnaden fanns där hela tiden med Fisklagret och Modehörnan, men jag kommer inte ihåg rivningen, utan plötsligt fanns där det nya posthuset.

 

Nya Posthuset byggdes 1959 på tomten där café Centralparken tidigare legat.

SPONTANFOTBOLL PÅ HAMNPLAN 

 Jag  berättar gärna och ofta för mina båda barnbarn Olle och Emil  om året runt verksamheten på den populära grusplanen bakom ”Koopera” mellan Storgatan och Hamngatan.

Till höger om den vita byggnaden (Kooperativa) låg ”vår” fotbollsplan som på vintern även var skridskobana.  (WOOX sida om Fiskarstan)

 

Varje gång jag är på besök i Hudiksvall ställer jag bilen på min svägerskas parkering som ligger just på Hamnplan.

Det kändes häftigt att stå där jag tillbringat hundratals timmar tillsammans med mina kompisar som alla bodde i närheten.

SPONTANFOTBOLL

Ibland var vi för få för att dela upp i lag och då blev det  ”guld och silver”.

Så fort vi blev tillräckligt många för att dela upp i lag, gjorde vi ordning för två mål med våra jackor som målstolpar.

När det kom någon ny spelare fyllde vi på laget som låg under eller också blev det ett byte då någon måste gå hem. Alla fick vara med och väntetiden var aldrig lång.

Vi hade inga tröjor som skilde lagen åt utan det fungerade bra ändå.

Från min klass på Östra Skolan blev Tomas Ekholm  (målvakt)och Lasse Flöjt (Mittfältare ) två duktiga fotbollsspelare i HIF:s A-lag.

 

 

"DORIS"+"IDUNA" väcker nya minnen.

När jag försöker puffa för mina inlägg på bloggen använder jag mig  av Hudiksidan på FACEBOOK

 https://www.facebook.com/groups/156335741153593/

Monica Flöjt ”känner för” Stackars Doris. .

Ja, jag ler igenkännande….tyvärr hände detta några gånger.

Stackars Doris Tänk att leva så…. Doris, hon hade det inte lätt.

Ulla Svanbergs tankar kring hjälp och stöd

Jag har också upplevt nåt liknande. Vi blev genom jobbet tillfrågade om vi ville åka hem till en arbetskamrat som inte hörts av på ett tag. Det vi fick se stannar för evigt på näthinnan. Nu pratar vi mitten på 80-talet.

 Ibland funkar tyvärr inte rehab, ”hjälp” o stöd.

 

I det här området bodde DORIS (Foto Yngve Aronsson)

Eva Linnea Widenius bodd i samma område som DORIS

Vi bodde i huset Håstagatan 15, huset syns inte på bilden, men bakom huset längst upp till vänster närmare Hotell Temperance.

Branten nedanför kyrkan hade vi roligt som barn, stor Svens Kalle lämnade sin häst där med hästvakt av min kompis som bodde i huset ovanför. Husen som är kvar är det längst upp till vänster och konstnären Gösta Bohms hus bakom den vita muren är också kvar.

 

Hotell Temperance i Hudiksvall.

Hans Andersson berättar om Hotell Temperance

Temperance där Tempelriddarordern hade sin loge i vindsvåningen. Ett mer eller mindre ”hemligt” sällskap som min morbror Hjalle Melin tillhörde, De öppnade dock dörrarna en gång årligen för en julfest där barn och anhöriga fick delta. Ett rum var dock alltid låst dit inga obehöriga fick tillträde, Jag fick under många år på 60- och 70-talet visa tecknad film för de yngsta besökarna med min ljudprojektor.

Minnen som poppar upp hos Thomas Egeklint.

Jag är född 1963 men minns ganska mycket från mina tidiga år i Hudik.

Har några få bilder från barndomen, så det mesta sitter i skallen, minns alla dessa småbutiker som fanns lite här och var. minns ”Strand Café” ner vid tunneln.  En cykelhandlare fanns det på Möljen.

I en av Sjöbodarna återfanns Cykelhandlaren.

Ute i Via fanns det en lanthandel där man tankade genom att handpumpa upp soppan i en glasbehållare i toppen på pumpen,

En gammal hederlig Bensinpump!

Minns dom här jättelåga kåkarna nere vid kotorget där man kutade och busade med tanterna som bodde där… dom här svartvita bilderna väcker många minnen från den tiden 🙂  Det må vara ganska alldagliga bilder men dom väcker minnen och det är ganska fantastiskt 

 Supar-Kvartar fanns det ju några nere vid Kotorget och i förlängningen på Lastagegatan. 

Det fanns några på Håsta också där det bodde en hel del konstiga människor, precis nedanför höghusområdet Jag tror också att det är nånstans där som det berömda ”skelettet” som är målat på en bergknalle fanns, kanske det fortfarande finns kvar. Ja jag minns bara själva skelettet men inte riktigt vart det var, det är jädra massa år sedan så det där med exakt vart det ligger kan jag troligen inte peka ut längre

Torsten Myrgren hjälper till med både text och bild av SKELETTET.

Du menar Benrangelsberget helt enkelt.

Jadå, skelettet finns kvar. Åtminstone i fjol somma då jag var dit. Tyvärr hade några ligister med sprayburkar nästan målat över ”Benjamin” men inte lyckats helt.

Torsten Myrgren vid SKELETTET!

 

"STRIPTEASE" på CAFÈ IDUNA Del 2

 

Jag är inte helt säker men jag tror det var i huset till vänster som DORIS bodde. Det kändes som att komma till KVARTERET KORPEN. ( Kort från Yngve Aronsson)

 Detta är en fortsättning på mitt första sociala ingripande i Hudiksvall.

 ”STRIPTEASE” på CAFÉ IDUNA Del 1.

När Lars-Olof Larsson och jag lyckats få med oss DORIS ut från Café IDUNA gällde det att få med henne hem i WV-bussen.

DORIS hade följt med oss för att vi lovade köra henne hem.

Den stora frågan var nu var hon bodde?

”Kan du din adress?” var  första fråga till DORIS 

”Jag vet inte vad gatan heter, men huset ligger nedanför kyrkan.”

”Känner du igen huset om vi åker runt på gatorna vid kyrkan?”

”Det är ett vitt hus och jag känner igen ingången. Dörren är trasig!

Efter att ha kört runt några varv på de trånga gatorna nedför kyrkan hittade vi huset. När vi kom in i lägenheten förstod vi kommit till en ”SUPAR-KVART”! 

Min minnesbild av köket där DORIS bodde tillsammans med några från ”A-laget” i Hudiksvall.

 Köket var nergrisat.

Disk stod överallt!

Soppor låg i trasiga påsar eller slängda i ena hörnet av köket.

På köksbordet stod det matrester och intorkade tallrikar. 

Köket liknade verkligen vad man brukar kalla en SVINSTIA!

Detta är ett mönsterkök om jag jämför med det som mötte Lars-Olof och mig i DORIS kök.

 Lägenheten bestod av ett rum och kök. 

I det inre rummet satt DORIS tre manliga ”vänner” i en soffa framför ett stort bord.

På bordet stod en långpanna med en tjockpanka. Halva pannkakan var uppäten och nu användes den tomma delen av formen till askkopp.

På bordet fanns också ett flertal spritflaskor, men inga glas så man drack tydligen direkt ur flaskorna.

”DORIS, var fan har du varit? Pankakan höll ju på att brännas vid i ugnen.

Vad är det för juniorer du har raggat upp?”

”Vi fann henne på Café Iduna. Hon bad oss skjutsa henne hem. Nu är hon tillbaka så nu är allt lugnt igen.”

”DORIS, vi har ju sagt till dig att du inte skall gå iväg själv och absolut inte när det är dags att laga mat.”

”Nu skall vi inte störa längre. DORIS är säkert också hungrig.”

När vi skulle gå iväg ville DORIS betala för skjutsen. Hon erbjöd mig några olika sexuella tjänster, som av avböjde på följande takfulla sätt.

”DORIS det får bli en annan gång. Nu måste jag köra min vän till stationen, Han skall med ett tåg som går om en kvart.”

"STRIPTEASE" på CAFÉ IDUNA Del 1.

CAFÉ IDUNA VID STORGATAN.

 När jag fick se bilden ovan på Facebook-gruppen ”Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om du….” växte det fram ett mycket, mycket speciell minne.

Jag ringde min vän från ungdomsåren Lars-Olof Larsson för att få ”lite hjälp” att minnas denna händelse.

CAFÉ IDUNA VÅRT STAMFIK

”Hudiksvallssidan på Facebook har snart 5000 medlemmar.

Just nu bidrar medlemmarna med ett stort antal bilder.

Det är mycket klasskort men också härliga bilder från det gamla Hudiksvall där, du och jag växte upp.

Nyligen fanns där en bild från Storgatan och kanalen där Café Idunas entré syns mycket tydligt,

”Iduna var det Café där vi brukade fika någon gång i veckan. 

Du brukade ställa WV-bussen från Hansons blommor utanför ingången, för att visa att vi var på plats, om någon kompis gick förbi och hade lust att titta in.

”Vi fick vid ett tillfälle, vara med om en mycket speciell händelse.  

Förstår du vad jag tänker på?”

DORIS DYKER PLÖTSLIGT UPP

”Du tänker på DORIS, den förvirrade damen, som plötsligt dök upp i dörröppningen.

Då gjorde du ditt första sociala ingripande.”

”Vi såg ju båda att hon inte ”hade alla höstarna hemma”.

För oss var det en helt ny bekantskap, men tydligen inte för resten av besökarna på det fullsatta caféet.”

Doris, är du på rymmen nu igen? frågade en av besökarna.

–Doris blir det någon striptease idag? hördes det från ett annat bord.

–Jag vill hem! Jag hittar inte hem! Hjälpa mig! kom det ynkligt från DORIS.

Plötsligt börjar ett av borden skandera

DORIS, VI VILL SE PÅ PATTARNA

DORIS sliter av sig blusen.

Hon har ingen BH, Hon står där helt naken på överkroppen och verkar helt frånvarande.

JAG STOPPAR FÖRNEDRINGEN AV DORIS

Nu orkar jag inte se mer av förnedringen av DORIS. Jag tar min jacka, som hänger på stolsryggen, går fram till DORIS. och försöker få på henne jackan.

–Jag vill inte till snuthäcken! Jag vill hem igen! Jag har gräddat en tjockpannkaka! Den får inte bli bränd i ugnen!

LARS-OLOF BLIR INPONERAD

”Lennart, jag var imponerad av ditt agerande. Ingen av gästerna protesterade, utan verkade plötsligt generade över det som hänt.

Du lyckades få på DORIS din jacka och ledde ut henne från caféet. Hon gick med på att sätta sig i baksätet på WV-bussen.

Nu gällde det att få fram en adress så vi kunde skjutsa hem henne.

Jag gick in på Caféet och frågade om någon visste var DORIS bodde.

Ingen kände till hennes adress. Någon trodde att hon bodde uppe vid Läroverket.”

Del 2 handlar om hemtransporten av DORIS och besöket  ”KVARTERT KORPEN” i Hudiksvall.

 

 

Bowlinghall skapar bilhandlarminnen!

 

Bild som visar hur det såg ut innan Bowlinghallen kom på Drottninggatan 21.

 Bowling ”ersätter” Biljard. Del 1.

Bilden ovan som jag fått av Yngve Aronsson visar hur det såg ut i slutet av Drottninggatan innan Bowlinghallen byggdes. 

Jag har själv inget minne av detta för när jag tog mig till Glysisvallen kom jag vägen på andra sidan Lillfjärden. 

När jag synar bilden extra nog tycker jag att det ser ut som om gatan har riktig GATSTEN

Jag lade ut bilden på Facebook som en puff för mina två inlägg om bowling och bowlinghallen. 

Här är några av de kommentarer och minnesbilder som bilden lockade fram. 

Hans Andersson minns kvarteren kring det som blev en Bowlinhall.

Mina 50-talskvarter. Jag bodde under en stor del av 50-talet på V Tullgatan ovanför teaterparken så på den här gården som Johnnie ägde, har jag sprungit mycket.

Torsten Myrgrens minnesbilder

Lite längre norrut efter Drottninggatan framför hyreshuset V:a Tullgatan 34 låg en Shellmack där JD brukade serva sina bilar. Pappa köpte en Morris av JD runt -53 och vi hämtade bilen på Shell.

Jan-Olof Zetterberg minns ännu en bilanläggning

J D Byggde bilfirma få Västra Tullgatan senare . Hade till och med handtag , med sina bokstäver på dörrarna .

Torsten Myrgren kommer ihåg även andra bilhandlare.

I Centrumhuset såldes BMW en tid i den lokal på Marknadsgatan 1B där sedermera Dahlströms Radio & TV etablerades. Ford (Jonnie D) och Mercedes (Eric Rydemo)såldes i den lokal på Marknadsgatan 1A där det numera finns en Texasrestaurang! I Dahlströms Center – där det numera(?)finns en Indisk Restaurang – sålde Kurt Lysell BMW på 60-talet.

Jan-Olof Zetterberg känner ännu lukten från sin Morris

Hade en Morris Minor mellan 66 – 68 . Det var en upplevelse att bara öppna dörren , det luktade äkta läder . Var lite svår att starta , när det var kallt . SU förgasaren , hade en benägenhet att frysa . Bara ta fram en värmekälla och tina , så small den igång

Del 2 om Bowling! Vinner DM 1966!

 Monica Flöts kommentar till min DM vinst 

Ja det där minns jag, inte för att jag var intresserad av bowling men jag hade ju kamrater som bowlade. Erik ”persiennNilsson” var ju även en duktig buktalare, jag har skrattat många gånger åt honom.
Att det sen var ”Hanson som brukade ha röda byxor” som vann……… :-) gjorde ju inte saken sämre.

 

Del 2 om Bowling! Vinner DM 1966!

 

Min idrotts STOLTHET!

 

HT Sporten december 1966

Mitt förra inlägg här på bloggen handlade om starten för Hudiksvalls Bowlinghall.

Bowling ”ersätter” Biljard. Del 1.

 JAG VILAR FRÅN ALLT BOWLINGSPEL EN MÅNAD

Under 1966 började jag tröttna på bowling. Orsaken var att jag tyckte att alla mina vänner utvecklades hela tiden, medan jag stod helt stilla.

Jag hade fått ett lärarvikariat på högstadiet på Bergsåkrs skola. Skolan hade infört 5 dagars vecka vilket gjorde att jag åkte hem till Farmor Elin varje fredag.

Fredagen den 9 december stannade jag som vanligt till för en fikapaus på Bowlinghallen i Hudiksvall. 

Den senaste månaden hade jag inte spelat någon bowling. Min lillebror Tommy frågade ändå, om jag kunde spela tillsammans honom i DM:et. Han skulle under helgen spela en stortävling och hade fått dispens att spela DM redan fredag. För övriga skulle tävlingen spelas lördag och söndag.

”Du måste också vara anmäld till DM:et för att Tommys resultat skall godkännas” meddelade tävlingsledaren som också fanns i hallen. 

”Jag har ingen större lust att spela bowling, men för din skull Tommy, ställer jag upp” blev svaret efter en stunds övertalning.

PLÖTSLIGT BÖRJAR JAG SPELA MIN BÄSTA BOWLING

Larsas referat i HT

Det var spännande minuter för Lennart ”Löken” Hanson när han från sidan såg de bästa spelarna i sista omgången i jakten på hans resultat.

Som den store skämtare han är, tyckte han hela tiden att det hela bara var roligt och uppmuntrade konkurrenterna i deras försök att slå hans resultat.

Inför den sista serien hade Erik Nilsson ett försprång på ”Löken” med 11 poäng. ”Lökens” avslutningsserie var 203 poäng så Erik måste slå 193 för att bli mästare.

Erik Nilsson avslutar med en serie på 172 och bowlingsensationen var ett faktum.

DM-mästaren Lennart ”Löken” Hanson kunde dra en lättnadens suck.

Hans sista uttalande var typiskt för honom

–Ja då behöver man inte ställa upp i någon mer tävling före nästa års DM!

 

Jag till vänster Erik Nilsson till höger.

bildtext första sidan i HT

DM i Bowling avverkades i Hudiksvall lördag-söndag och bjöd på massvis med raffel.

Sensationell mästare blev Lennart ”Löken” Hanson som efter en grandios insats första dagen. Från parkett kunde han nu åse de tio bästa spelarna i söndagens sista spelomgång.

Det blev en tillställning med mycket nerver i.

Erik ”Persiennen” Nilsson hade chansen vid sista serien, men stöp på ett par ”änkor” där nervdallringen blev för stor.

SE VIDARE SPORTEN

DM-titlarna i bowling 1966 tillföll Lennart Hanson Strands BK och Britt-Marie Pettersson BK Hudik.

 9A HURRAR FÖR SIN KLASSFÖRESTÅNDARE

När jag kom tillbaka till min klass i Bergsåkers skola stod det blommor på katedern och när jag kom in i klassrummet hurrade klassen för mig.

”Hur kan ni veta att jag vann ett DM tecken i går?”

”Lyssnade inte Magistern på XYZ-sporten igår?

De berättade om spelaren som gick in på hallen för att fika, men som blev sparring åt sin lillebror och vann hela tävlingen.”