Kanal – Kondis ( KK ) och Sveriges Städer

Skvallertorget på 1960-talet. Tv Kanal-Kondis(KK på 1940-talet Byhléns konditori).    I samma hus låg Nilssons El och högre upp Konsum  Ettan.( Lennart Ersons samling )

 Jag har i 4 tidigare inlägg berättat om 3 för mig viktiga ”fikaställen”.

Erikssons Konditori, Café Sundet och Café Iduna.  

Erikssons Konditori skaffar Jukebox! Fungerar lika bra med både 1-öringar och 25-öringar.

L1:4 rena katastrofen! För mycket skolk på Café Sundet!

”STRIPTEASE” på CAFÉ IDUNA Del 1. 

”STRIPTEASE” på CAFÈ IDUNA Del 2

Här kommer ett minne från KK!

Jag har ofta funderat på vad det är som styr, när ungdomar byter från ett fik till nytt fik? Vad var det som gjorde KK så bra under något eller några år?

Plötsligt var det KK som gällde.

Där samlades vi efter skoldagens slut. Med oss fanns ofta de som väntade på sina bussar och tåg till hemorten.

K K = KANAL – KONDIS

Det var ett fint gammalt Café  beläget mitt i stan och på lämpligt gång- och cykelavstånd från Läroverket.

Jag minns så väl trappan upp till själva serveringen. Den låg till höger och till vänster låg den traditionella kyldisken, där man valde sitt kaffebröd.

När man inte hade några pengar att fika för, väntade man tills det stod en kund vid disken. Då rusade man snabbt uppför trappan och hoppades att ingen skulle komma upp och fråga vad man ville beställa.

Oavsett om man beställde eller inte, så blev det ofta många timmar innan det var dags att ta sig hem till middagen och eventuell läxläsning.

En dag hade jag med mig Svenska Stadsvapen som jag tagit från NÄR VAR HUR 1946.

–”Vilka vill vara med och leka Sveriges Städer?” frågade jag min kamrater. 

–”Vad är det för lek? Jag har en tjock kortlek som heter Sveriges Städer och det är jättebökigt att spela.”

–”Jag vet det och därför har jag hitta på en enklare variant.

Jag talar om hus många städer det finns på bokstaven A.

Vi går i tur och ordning och så får man en poäng för varje stad som är rätt.

När alla städerna på A är klar går vi till bokstaven B och så vidare.”

–”Typisk ”LÖKEN” lek. Du har lät dig alla städer utantill och så vill du glänsa.”

Det tog ett tag innan alla fattade hur det fungerade, men när vi väl kommit igång blev det SVERIGES STÄDER några veckor framåt.

–”Jag som ”Lekledare” informerade hur många städer som fanns kvar på bokstaven.”

Det som gjorde att leken blev extra spännande var att det gällde att inte säga en stad som redan var ”tagen” för då gick frågan vidare till nästa deltagare.

Svåraste bokstaven var S som hade hela 19 städer.

SVENSKA STADSVAPEN UR NÄR VAR HUR 1946

Efter några veckor, var det många som kunde alla Sveriges Städer i bokstavsordning, men de hade inge aning om var i Sverige städerna låg.

HANDBOLLSTJÄRNOR VI MINNS!

1956 blir Idrottshallen ett viktig tillskot för olika idrotter!

 LAGBILDER GER MINNESBILDER

När jag startade min ”serie” om HANDBOLLEN I HUDIKSVALL, hoppades jag på ett antal kommentarer, med tanke på att jag hade sparat ett antal lagbilder som finns med i serien. 

Jag hoppades på att personerna på bilderna skulle känna igen sig själva eller bli igenkända av släkt och vänner.

Handbollsminnen del 1 ( Starten )

Håkan Bengter kommer ihåg ”Dirkens” berömda STÖTKAST

Känner igen Erssons beskrivning av Gunnarbys stötkast. Jag tror vi hade regelbundet idrottshallen i realskolans gymnastik undervisning, och jag fick också spela handboll fast totalt oduglig. Minns också rikstränaren Bjers besök.

Christer Larson fundering om hur STÖTKASTET står sig i dagens handboll.

Undrar om strands duktiga handbollstjejer, som snart är i allsvenskan, använder sej av det fruktade STÖTKASTET??

Fotbollsminnen del 2 ( Juniortiden ) 

Inlägget om juniortiden fick ingen kommentar trots den fina bilden på HIF:s duktiga juniorlag från 1959, där två duktiga spelare finns kvar i Hudiksvall.

Handbollsminnen del 3 (Junior/Senior)

På lagbilden från HIF:s framgångsrika Handbollslag blev flera spelare igenkända.

Christina Helén Thorén kände igen sin far och två andra personer.

Rudolf ”Rulle” Thorén ; min pappa!
Berndt Nykvist ; granne och vän till familjen.
Jag tror mig minnas Lennart ”Lelle” Andersson ;brandman?

Niklas Svedérus kände igen sin morfar

Yngve Ahlström: Min morfar! De var en rolig man vad jag kommer ihåg. Han gick bort 2001. 2 veckor efter att han förlorade sin dotter. Alltså min mamma!

Monica Kanon kände igen en granne.

Oh vad roligt det var att se en bild på ”fisken” Fundin. Vi bodde grannar i flera år och jag umgicks flitigt i den familjen. Hans fru Solweig och barnen Tommy och Kathryn kommer jag aldrig att glömma.

Tack ”Löken” för att du lägger ut så många minnen.

Lill Thuring saknade en en ”gammal” stjärna.
Postis” fattas väl? 

Handbollsminnen del 4 (tränare/domare)

 Tränare/Domare fick inga kommentarer.

Dam-lagbild som fick ett nytt liv igen!

I jakten på namnet på spelarna som fanns på kortet som legat i mitt fotoalbum i 50 år visade det sig att till bilden fanns också ett reportage som jag gjort för sporten på HT

Tack Svea Sundell, som hade sparat reportaget och sände mig en kopia.

 

Reportaget som fanns tillsammans med bilden på HIF:s damlag 1964.
HIF:s hade även lag som spelade handboll utomhus

Stående: Lillemor Adamsson, Svea Sundell, Inga-Britt Larsson, Ann-Britt Jerlerud Gunnar Hållander.

Knästående: Kerstin Redin, Ingrid Olsson, Ulla Norling, Barbro Eriksson, Ulla Östlin.
 
Tack Inga-Britt Larsson som sände mig bilden.
 
 
 
 
 
 
 
 

Dam-lagbild som fick ett nytt liv igen!

HIF:S DAMLAG I HANDBOLL 1964

Övre raden från vänster : Britta Berglund, Svea Sundell, Ulla Östlin, Anita Strid, Inga-Britt Larsson.
Nedre raden från vänster: Inger Jonsson, Britt-Marie Blomén, Kristina Ekholm, Margareta Bretz, Siv Hedin.

Detta är del två om min tid som handbollstränare för HIF:s damlag.

Handbollsminnen del 4 (tränare/domare)

LAGBILDEN 

Lagbilden ovan från 1964 har legat längst bak i mitt fotoalbum från tiden i Hudiksvall. Varje gång jag kommit till bilden har jag tänkt.

–”Varför ligger den här bilden här? Varför har den inte blivit inklistrad ordentligt? Av vilket skäl har jag sparat den?  Varför kan jag inget av flickornas namn?

HUR FÅR JAG FRAM NAMNEN?

Jag sände bilden till min webbredaktör Karin Bylund på HT och bad henne ta med den i SMÅSAKER, där tidningen efterlyste namnen. Bilden infördes den 18/2 och omgående kom ett svar från Angeli i Iggesund som kände igen sin lärare Anita Strid.

Efter ett mail till Angeli, fick jag tips om att Anita Strid fanns kvar i Hudiksvall.

Jag sände ett SMS till Anita och frågade om det var OK att ta kontakt.   Anita svarade och bad om ett par dagar för att hinna kolla upp namnen på spelarna.

Dagen därpå fick jag alla namnen. Anita hade fått hjälp av Inga-Britt Larsson.

På ”HITTA PUNKT SE fanns bara en Inga-Britt Larsson så jag ringde henne.

INGA-BRITT LARSSON

–”Löken” jag är 86 år och minns inte så mycket. Det jag minns är att du var vår tränare och ledare under två säsonger.

Vi fick åka med Hansons Blommors VW-buss till borta matcherna.

Jag har några utklipp från den tiden som jag kan sända dig.

 Ett som jag är mycket stolt över, är när jag blir ”STOR GRABB” och får minnemedalj på Hudiksvalls IF:s årsmöte 1961 där din far Axel-Edward avgick som ordförande i HIF:s fotbollsektion.

Ring till Svea Sundell i Borlänge.

Hon har sparat fler tidningsutklipp och kan berätta mer.

Det är så härligt att höra din röst igen!”

Inga-Britt Larsson blir ”STOR GRABB” i handboll

ANITA STRID

..”Jag kommer också ihåg Angeli som kände igen mig som sin lärare.

Det var en trevlig tid, när du var vår tränare och lagledare. Du ansvarade också några gånger för landskapslaget. Det var extra spännande för då fick möta lag utanför Hälsingland.

Jag förstår varför du frågar om Ulla Östlin var min syster, för du tyckte vi var så lika. När min man tittade på lagbilden tog han fel på Ulla och mig.

SVEA SUNDELL

–”Jag hoppades att du skulle ringa mig. Jag sände alla namnen till Hudiksidan på Facebook.

Jag har redan fått två lagbilder från vänner i Hudiksvall.

Rune min man, som du spelade handboll tillsammans med i HIF, och jag flyttade till Borlänge något år efter åren tillsammans med dig.

Det fanns en text under lagbilden som fanns i HT 20/2 1964 med signaturen ”LÖKEN”.

Innan du kom till oss, så spelade vi flera år handboll utomhus. 1958 vann vi DM både utomhus och inomhus.

Lagbild HIF:s handbollsdamer.(utomhus)

 Övre raden: Gunnar Hållander, Lillemor Adamsson, Ulla Östlin, Irene Fredriksson, Svea Sundell, Greta Malmkvist. Knästående: Siv Hedin, Barbro Eriksson, Margit Eriksson, Kerstin Redin Inga-Britt Larsson.

 

 

 

 

 

 

Handbollsminnen del 4 (tränare/domare)

Intyg från Hudiksvalls IF

HANDBOLLSTRÄNARE

–”Morfar har du verkligen varit tränare i Handboll?” brukar mina barnbarn fråga när jag berättar minnen från ungdomsåren i Hudiksvall.

Det känns skönt att jag sparat ett intyg som jag fick av föreningen, när jag sökte till min utbildning som ungdomspedagog.

Säsongen 1964/1965 var jag tränare för HIF:s damlag i handboll. Jag hade fått förmånen att ”ärva” ett riktigt bra lag, som Gunnar Hålander tränat några år före mitt inhopp.

Gunnar fick svårt att kombinera sitt jobb, med uppgiften att träna damerna två kvällar i veckan och dessutom hinna vara lagets lagledare.

Budet gick till mig som kände mig mycket smickrad.

TRÄNARUTBILDNING FÖR ROLAND MATTSSON

Hälsinglands Handbollsförbund satsade hårt på utbildning av sina ledare. Jag och ett tiotal andra tränare/ledare skulle få gå en veckorslutskurs för Roland Mattson.

Det kändes stort, att i en så liten grupp få utbildning tre dagar av målvakten i landslaget, som hade blivit värdsmästare åren 1954 och 1958

Hälften av tiden satt vi i ett klassrum och den andra hälften fick vi lära oss ett otal övningar som vi praktiserade i Idrottshallen.

SIV KOMMER FÖR SENT TILL LEKTIONEN.

Jag har ett roligt minne från en av våra teorilektioner. Strand representerades av en ”äldre” dam, vars entré jag aldrig kommer att glömma.

–”Hej jag heter Siv och kommer från Strands Damlag. Jag skall vara med här och jag lyckades inte få ledigt från mitt arbete och därför är jag lite sen.

–”Välkommen Siv! Jag heter Roland Mattson, Försök hitta en bra plats!”

Siv går och sätter sig längst bak i lektionssalen.

–”Siv varför skall du sitta så långt bak? Det finns flera lediga platser här framme.”

–”Där kan jag inte sitta! Där kan man inte busa!

Alla deltagare skratta inklusive Roland.

–”Siv din härliga entré kommer berätta om på kurser runt Sverige.

Undrar vad publiken tänkte? Domare i ylletröja!

GÅR DOMARKURS OCH DÖMER I YLLETRÖJA

Under åren 1958 till 1966 blev det mycket handboll. När jag fick erbjudande att börja döma handboll och få utbildning var svaret tveklöst JA!

Jag har inte så många minnen domartiden. Jag minns att det var uselt betalt men det var ju även detta ett hedersuppdrag.

Ett minne är dock bestående. Jag skulle döma juniormatchen i landskapsmatchen mellan Uppland och Hälsingland Domarbasen ringde mig någon timme före avresan till Uppsala.

–”Lennart, det här är en sådan viktig match, så du måste ha en svart tröja när du dömer!”

–”Jag äger inge svart tröja. Finns det ingen lånetröja?

–”Ta en tröja i en mörk färg!”

Jag ägde bara en mörk tröja och det var EN GRÅ YLLETRÖJA, som jag brukade ha när jag åkte skidor på vinter.

Jag valde den och det blev verkligen svettigt match på många sätt.

 

 

 

 

 

 

Handbollsminnen del 3 (Junior/Senior)

 DRÖMMEN ATT FÅ SPELA I A-LAGET 

När jag tänker tillbaka på åren, då handboll var mitt viktigaste fritidsintresse, är jag glad över att jag sparat så många tidningsutklipp från den tiden. De gulnade utklippen gör att minnet från den tiden vaknar. När Idrottshallen stod klar 1956 fick handbollen fart mycket genom att HIF omgående lyckades få till ett så slagkraftigt lag.

Laget var en kombination av egna bollbegåvningar, som under sommarsäsongen spelade fotboll,  spelare med handbollsbakgrund från andra lag som flyttat till Hudiksvall och några värvningar.

Den stora stjärnan var Svante Malmgren, som förtrollade oss med sina vänsterskott och bakåtskott. (Jag försökte under en hel säsong lära mig detta skott men lyckades aldrig riktigt bra). Svante hade 1951 blivit Svenska Mästare med AIK. För oss juniorer blev HIF:s A-lag ett föredöme och något att sträva mot.

HIF hade ett duktigt juniorlag och flera av oss skulle så småningom ta en plats i HIF:s A-lag och senare i sammanslagningen av HIF och Strand med namnet Hudiksvalls handbollsklubb. 

DEBUTEN I ALAGET

Tidningsutklipp från Hudiksvalls Nyheter 1959

Jag gjorde debut i A-laget mot Brännans IF 1959.

 Då fanns det tre tidningar i Hudiksvall. I Hudiksvalls Nyheter skrev signaturen VIKING följande.

Bland övriga glädjeämnen i söndags var Lennart Hansons fina debut. Trots debut i större sammanhang inför hemmapublik, som inte brukar tillhöra det lättaste blev han en positiv överraskning. Lennart gjorde en hel del fina saker och bland annat svarade han för ett mål samt hade dessutom flera skot i träställningarna. Fortsätter han i samma takt blir han nästa junior i ettan. Tydligt är att HIF till nästa säsong inte behöver lida brist på spelare då det förutom redan prövade juniorer finns ytterligare som klappar på porten till A-laget.

Signaturen TARZAN skrev så här i Hudiksvalls Tidning. En positiv kedjeöverraskning var annars unge ”Löken” Hanson. 

HUDIKSVALLS HANBOLLSKLUBB

När HHK bildades som en sammanslagning av HIF och Strand spelade jag där tillsammans med några av mina klasskamrater från juniortiden i HIF som fortfarande fanns kvar i stan.

HANDBOLLSPREMIÄR MED HHK

Bildtexten HIF:s Roland Kanon avlossar stora kanonen Rolf Runfalk th och Lennart Hanson hinner inte ingripa

Handbollsminnen del 2 ( junior )

JUNIOR DM MÄSTARE I HANDBOLL 1959

 Stående  från vänster Anders Skoglund, Jan-Gunnar Jonsson, Leif Lexelius, Einar Bostedt, Lennart Hanson Lennart Andersson (Lagledare) Knästående Leif Sandberg, Lars-Bertil Eriksson, Thomas Ekholm Olle Nyberg Ulf Hammarström.

I ett tidigare inlägg finns en lagbild på JDM mästarna i fotboll 1959. På den lagbilden återfinns 6 stycken spelare, som några månader senare  vinner JDM i handboll.

Fotbollsminnen del 2 ( Juniortiden ) 

 När jag ser tillbaka på de båda bilderna, förstår jag att det var ett duktigt juniorgäng som jag hade förmånen att tillhöra.

I fotbollen var Lars-Bertil ”Labella” Eriksson den som blev mest framgångsrik och i handbollen Anders Skoglund.

Till lagbilden ovan fanns i Hudiksvalls Tidning följande referat.

LÄTT HIF-SEGER I JDM FINALEN

Hudiksvalls IF blev som väntat distriksmästare i handboll för juniorer genom att i finalen besegra Strands IF med 19-9.

Hiffarna var överlägsna i allt och hade man inte börjat slarva mot slutet hade segern blivit bra mycket större.

I första hand var det backarna  Olle Nyberg, ”Labella” Eriksson och Ulf Hammarström som grundlade segern.

Leif Lexelius, Anders Skoglund och Leif Sandberg får bästa betyg av kedjespelarna.

Bästa målgörare i HIF blev Olle Nyberg 7 och Anders Skoglund 5. 

LANDSKAPSMATCHER

Den verkliga höjdpunkten under min juniortid, var de landskapsmatcher som spelade mot Medelpad och Ångemanland i norr och Gästrikland och Uppland i söder.

Landskapslaget var ju lika med stadslaget i Hudiksvall, men det brukar jag aldrig förklara, när jag berättar om landskapsmatcherna.

För oss juniorer kändes det stort när lagen från de båda landskapen som möttes ställde upp framför läktaren och blev presenterade. När det egna namnet lästes upp fick man ta ett steg fram för att visa vem man var i laget.

Ytterligare ett minne från dessa matcher är den bankett som alltid avslutade utbytet mellan herrar, damer och juniorer. Det var stort att få vara tillsammans med alla ”storheter”.

Jag kommer särskilt ihåg en händelse i samband med möte mot Uppland. Banketten var på någon av de fina nationerna som finns i Uppsala.

FARMOR RINGER UNDER BANKETTEN

Under middagen kom det en ceremonimästare med en stor stav och efterlyste någon som hade ett viktigt telefonsamtal som måste besvaras.

Jag fick en idé och tog kontakt med ceremonimästaren.

–”Jag vill att du kommer in om en stund och pålyser att jag har ett viktigt telefonsamtal.

Ceremonimästaren, som lyckligtvis gillade mitt skämt, kom tillbaka  efter en stund och slog sin stav i golvet.

–Lennart Hanson har telefon. Det är farmor som ringer och undrar hur det gått för dig och om du gjorde något mål.

 

 

 

 

 

 

 

Handbollsminnen del 1 ( Starten )

 

Handbollen kommer till Hudiksvall

Snart har det gått ett helt år, sedan jag startade med min blogg med mina  ungdomsminnen från Hudiksvall åren 1950-1970.

Jag har under den tiden haft stor hjälp av NU & DÅ, som min vän Lars-Gösta Larsson hade några år i början av 2000-talet i Hudiksvalls Tidning.

Bilden ovan som Nu & DÅ lånat av Bernt Saxelin är från Ungdomshandbollen 1957.

Jag kände stor osäkerhet hur jag själv kom igång med min egen handboll så jag tog kontakt med några av mina ungdomsvänner.

ANDERS SKOGLUND BERÄTTAR

När Idrottshallen stod klar 1956 drog Bengt Molin igång en bred ungdomsverksamhet.

Handbollsförbundets rikstränare Sigo Bjers kom till Hudiksvall och såg till att vi lärde oss spela handboll på riktigt.

På herrsidan hade HIF, med hjälp av Bengt Molin, Janne ”Ryon” Olsson och Anders Eriksson, värvat ett mycket bra lag som blev seriesegrare i division III 1958.

Spelarna blev våra föredömen och idoler.

ABK och Strand hade också handbollslag. Det var ett bra sätt för fotbollsspelarna att hålla igång även vintertid.

Under en kort tid försökte Hudiksvall få fram ett riktig slagkraftigt lag, när de tre klubbarna gick samman i HHK ( Hudiksvalls Handbollsklubb)

LARS-GÖSTA LARSSONS HANDBOLLSMINNEN.

Efter skoldagens slut cyklade jag ner till Sporthallen. Uppe i foajén åt man mellanmål, som var mackor hemifrån, eller så köpte man korv med mos i korvkiosken vid GULFMACKAN nedanför Idrottshallen. Om hallen var tom, hjälpte vi Sören Engman med att dra golvet med den stora specialgjorda moppen.

När korplagen anlände för sina matcher, höll jag mig framme och frågade om det fattades någon spelare. De gjorde det nästa alltid, så det är många olika firmalag, där jag fått vara extraspelare. Om alla lag hade fullt lag brukade jag vara måldomare. Det blev många timmar varje vecka i Sporthallen som blev som en ungdomsgård för mig. Kanske fick Lars-Gösta hoppa med i nedanstående lag någon match.

HIAB:s Korplag i Handboll 1956/57

LENNART ERSON MINNS ”DIRKENS” STÖTKAST

Läroverket hyrde de första åren Sporthallen hör ett antal gymnastiktimmar. Stig Gunnarby lät oss spela handboll och lära ut sin specialare ”STÖTKAST”. Vi delades upp två och två och fick stå mitt emot varandra och träna ”STÖTKAST” tio till femton minuter. Det var en bra uppmjukningsövning ansåg han. Därefter dela vi upp oss i två lag och fick spela handboll resten av lektionen.

LENNART HANSON ANSVARAR FÖR ETT POJKLAG

Nästa samtliga som spelade i HIF:s juniorlag i fotboll började också spela handboll. Jag ansvarade för att vårt handbollslag fick spelartröjor.

RYON  hade lager och försäljning på Hamngatan.

”Facke” Falk som var allt i allo hjälpte till att få fram tröjor. Det blev Blå/Gula som liknade Fotbollslandslagets dress.

Den stora händelsen var när pojklagen fick spela FÖRMATCH. när HIF hade sina seriematcher. Det var alltid fullsatt på läktaren. Det var en lika stor händelse, som när Fotbollslandslaget kommer in på Friends Arena, med var sin knattespelare.

 

 

 

¨

Valles spelarbuss "försvinner" i Delsbo

 

Bussen till vänster på Carl Berlins bild liknar ”Valles buss”. Kuriosa är att i den låga byggnaden till höger låg Hansons  Blomsteraffär före flytten till Centrumhuset

 BAKGRUND TILL ”VALLE” HISTORIEN 

Jag ringer till ”gamle” sportchefen på HT Lars-Gösta Larsson.

Jag planerar några inlägg med handbollsminnen. 

Lars-Gösta och jag har många gemensamma minnen från både fotboll och handboll där vi båda spelade i HIF. 

I slutet av vårt en timmes långa samtal drar sig L-G till minnes ett gemensamt minne som han tänkt skriva som en kommentar till något av mina fotbollsminnen på bloggen. Nu får jag den berättad istället.

L-G BERÄTTAR OM EN SPECIELL B-LAGS MATCH I DELSBO 

Det var en B-lags match i Delsbo.

Jag skulle få chans att pröva som målvakt i reservlaget. 

Vi samlades som vanligt vid Glysisvallen och ”Valle” kom och hämtade oss med sin buss. 

 När vi kommer till Delsbo Idrottsplats kommer vaktmästaren rusande innan vi hinner stiga ur bussen.

 ”Pojkar, vi har fått en vattenskada i omklädningsrummen under läktaren,så ni måste åka till Ede Skola som ligger på andra sidan järnvägen.” 

”Valle” vänder bussen och kör oss till Ede Skola. 

När vi omklädda kommer tillbaka till bussen så är ”Valle” inte på plats.

Han hade gått iväg till en god vän som bodde i område kring Ede Skola.

Han trodde att matchen skulle spelas på skolans fotbollsplan. 

Den här bussen hade jag kört några gånger till Danmark för att hämta krukväxter.

Då hör jag din röst från förarhytten i bussen 

–”Nyckeln sitter i! Jag är van att köra buss!

Jag har själv kört vår blombuss till Danmark några gånger

Hoppa in så kör jag, så vi kommer i tid till avspark.” 

Resan till idrottsplatsen gick bra.

Alla skrek när du körde genom den jättesmala järnvägsviadukten vid Delsbo Konditori.

Vi spelade matchen och när matchen var slut fanns det fortfarande inte någon ”Valle” som kunde köra oss tillbaka till skolan igen. Du kör bussen tillbaka också!

När vi kommer fram står ”Valle” på parkeringen. Han har en kvart tidigare kommit tillbaka från sin vän. 

–”När jag kom tillbaka hit till parkeringen och inte hittade min buss var jag helt övertygad om att den var stulen. Jag var på väg till polisstation och anmäla stölden och skulle ringa hem till Hudiksvall för få hit en annan buss.

Vem av er har kört bussen till IP och tillbaka?” 

–”När du inte var här ”Valle”, så tänkte jag att det inte kan vara så stor skillnad på att köra din buss och köra firmans Blombuss.

Det gick ju bra som du ser.

Hem får du köra ”Valle!

Försvinn nu inte igen, medan vi byter om.”

”Valle” och jag bodde grannar några år och han återkom gärna till den här händelsen när vi träffades.

Gamla fotbollsstjärnor i kommentarer.

 

HIF:s Klubbmärke!

Till de två senaste inläggen i serien om fotbollsminnen kommen kommentarer där ett antal fotbollslegender från de tre klubbarana HIF, ABK och Strand finns omnämnda.

Fotbollsminnen del 6 (ledare+tränare 1:2)

Hej Löken,
Min pappa (Ingvar Edin) måste ha tagit över lagledarrollen då hösten -67 och jag har för mig att det var Lennart ”Norddan” Nordin som blev tränare.

1968 vann HIF div 6 knappt. Jag har för mig att Tomas Ekholm gjorde come back i den sista avgörande matchen och fick ersätta Nisse Thunberg som hade stått i målet hela säsongen.

Snärtan spelade fortfarande och andra som var med enligt mitt minne: Per Sonerud (sedemera skivbolagsdirektör), Lasse Edman, Björn Kanon, Hasse Bäckström är vad jag kan vaska fram ur minnet just nu.

Lite mer information om seriesegern 1968.

aget besegrade Trönö i den sista matchen i div 6 södra med följande lag: Tommy Ivermo, Lars Edman, Karl-Arne Jonsson, Åke Sonerud, Lars-Åke Andersson, Björn Kanon, Per-Ove Persson, Sören Gladh, Stefan Larsson, Thomas Ekholm, Hans Bäckström och Ingvar Andersson.

 Laget vann serien med 1 poäng och sämre målskillnad före Söderala, som trots allt gick upp till femman via kval mot Bergsjö.

 Det var en ”stor” hejarklack som hade rest till Trönö i spelarbussen.

 Det var jag, min mamma och min bror Cenneth. Sedvanligt på den tiden så klippte man slipsen på lagledaren efter seriesegern, vilket inte gladde min mamma.

Sen spelade ju inte Per Sonerud i HIF utan i ABK. Det var Åke som spelade i HIF.

Det är alltid roligt att läsa om ”min” gamla fotbollsförening/Anders Edin

”Säljer” Roland Kanon till Brynäs Fotboll

Monica Kanon har varit min länk till Roland Kanon.

Lite om Rolands övergång till Brynäs.

Det började med telefonsamtal från ÖSK (Örebro) och DIF (Djurgården) sen kom erbjudandet från Brynäs.

Roland ville gå till DIF men eftersom han inte var myndig vid tillfället sa vår kära mor nej, hon vågade inte släppa iväg honom till storstan.

När Brynäs ringde kom saken i ett annat läge för där bodde vår morbror med familj och då kändes det säkrare. Efter många och långa förhandlingar med ledningen för föreningen blev det grönt ljus att föra förhandlingar med HIF. Bostad och jobb på Gävle Varv var ordnat när han kom dit.

Han blev väldigt väl omhändertagen av klubben och säger själv att det inte kunde ha varit bättre.

Avslutar med att säga att ni gjorde helt rätt men tror ni blev lite blåsta vad gäller pengarna.

Strands Klubbmärke

Roland undrar om du minns en match mot Strand där du vaktade målet.

 Inge Törnkvist sköt ett av sina dunderskott men det tog som tur var i ribban och du gick fram och klappade på densamma och sa: FARLIGT, FARLIGT

 Det minnet har lockat till skratt många gånger.

 

 
 

"Säljer" Roland Kanon till Brynäs Fotboll

 

Klubbmärket

 Detta är del 7 i serien om fotbollsminnen och en fortsättning på

Fotbollsminnen del 6 (ledare+tränare 1:2)

Bara någon timme efter att del 6 publicerats kom nedanstående från  Anders Edin.

Min pappa (Ingvar Edin) måste ha tagit över lagledarrollen då hösten -67 och jag har för mig att det var Lennart ”Norddan” Nordin som blev tränare. 1968 vann HIF div 6 knappt.

Anders Edin kommer med en viktig upplysning. HIF fanns 1967 i division 5 eller 6. I min enda A-lagsmatch i seriesammanhang 1963 låg laget i division 4.

Fotbollsminnen del 5 ( A-laget 2:2 )

BRYNÄS ÄR INTRESSERAD AV ROLAND KANON. 

Capillo”, Hasse Nordin och jag har ingen tydlig minnesbild av förspelet till hur vår lysande stjärna Roland Kanon blev kontaktad av Brynäs Fotbollssektion.

Det kom till min kännedom att Roland Kanon skulle skriva på för Brynäs och att det var mitt ansvar som ordförande i fotbollssektionen att förhandla fram en bra ersättning i samband med övergången.

Jag hade ingen uppfattning om hur en övergång skulle värderas.

När jag frågade runt lite fick jag likartade svar av de gamla ”rävarna” som varit med om detta tidigare.

–Löken, se nu till att du får ordentligt betalt. Brynäs ha en god ekonomi och är säkert beredda på att betala en bra slant för Roland.

Jag tog hjälp av Hasse Nordin, kassör i fotbollssektionen. 

 Hasses minnesbild av vårt möte med Brynäs Fotbollssektion.

Brynäs STAMFIK i Gävle ”PIGALLE”

 –”Du skulle köra Hansons Blombuss till Danmark och hade avtalat med Brynäs Fotbollssektion om att träffas på ”Pigalle” i centrala Gävle.

E4:an gick ju genom Gävle på den tiden, så vi parkerade på Södra Kungsgatan i närheten av restaurangen.

På väg till Gävle talade vi hela tiden om vårt ansvarsfulla uppdrag.

Du var 25 år och jag var 23 och detta var en helt ny värd för oss.

Det kändes olustigt att ”sälja” en person. Jag vill minnas att vi använde yttrycket ”MÄNNISKOHANDEL”.

När vi kom till ”Pigalle” möttes vi av två äldre herrar i kostym.

PRISET FÖR ROLAND KANOM VAR 10.000:-

Du tog i ordentligt och begärde 10.000:-

Herrarna skrattade och sa ett de var beredda att betala 3.000:- Du ville ha 5.000;. och förslog 3.000:- kontant och 2.000:- uppdelat på fyra månader under hösten.

 Herrarna godtog din kompromiss och jag skrev ut ett kvitto på 3.000:- där det också stod att resterade 2.000:- skulle vara betald innan årets slut.

BRYNÄS ANSVAR FÖR ROLAND

Resten av mötet handlade om praktiska saker. Hade klubben ordnat bostad åt Roland? Vad hade klubben för planer att slussa in Roland i klubben på ett bra sätt?

Vi var nöjda med de garantier som de båda herrarna gav och vi fick 3.000:- i ett kuvert. Vi skakade hand och gick till Blombussen för vidare färd ner mot Danmark.

SJÄLVRANNSAKAN

Jag minns att  vi satt tysta flera mil. Vi kände oss inte helt nöjda med det vi åstadkommit.  Frågor som vi ältade hela resan.

Var det rätt att lämna ifrån oss en duktig spelare som ännu inte fyllt 18 år?

Skulle HIF ha försökt behålla Roland  ännu en säsong?

Hade vi sålt Roland för billigt?

 

Brynäs klubben som Roland Kanon kom till 1967.