Jag blev aldrig någon Gillis Grafström

Bandy på Kotorget 8/1 1963. HT:s fotograf. Bild från nu & då

 

SKRIDSKOÅKNING OCH DANS

Om jag får leva om mitt liv, så kommer jag att satsa hårt på två kunskaper, som jag aldrig lärde mig ordentligt.

Det är SKRIDSKOÅKNING, som jag berättar om i detta inlägg och DANS som kommer i ett särskilt inlägg om HÖGLIDEN.

Två inlägg där jag som hockey-bockey domare hjälpligt åkt skridskor.

4000 på hockey-bockey-match! del 1.

 

 

4000 på hockey-bockey-match! del 2!

KÖPER ETT PAR HALRÖR PÅ SPORTKOMPANIET

Exakt så här så de skridskor ut som jag använde en enda gång.

Så fort kylan kom skapades is på en stor del av Kotorget. Kom de snö plogades planen omgående.

Skridskoåkning kom igång och det blev sättet att umgås efter skoldagens slut och på helgerna, när det inte spelades bandymatcher. Då var vi åskådare.

FÖSTA FÖRSÖKET

När jag kom till Kotorget för att skruva fast mina nyinköpta skridskor på pjäxorna upptäckte hur duktiga alla vara på skridskor.

Några med halvrösskridskor såg jag inte.

Klasskamrater och andra kompisar kom fram till mig och ville vara min skridskolärare.

Det blev en katastrof. Det slutade med att jag baxades runt på isen och kände mig förnedrad.

Jag måste skaffa mig ett par riktiga bandyrör som alla pojkarna åkte i.

Flickorna hade sina VITA konståkningsskridskor.

JAG FÅR ÄRVA MIN BROR ROLANDS VITA SKRIDSKOR

–”Jag går aldrig ner till Kotorget igen! Det är bara jag som inte har RIKTIGA skridskor. Alla har BANDYRÖR och jag har ett par HALRÖR.

–”Det hänger ett par RIKTIGA skridskor i källaren. Kolla om det är rätt storlek och fråga Roland om du får använda dem”.

 –”Det är ju ett par vita skridskor. Har Roland verkligen haft ett par ”tjejskridskor?”

”LÖKEN” SKALL BÖRJA MED KONSTÅKNING!

Rolands vita bandyrör var lite för stora men med dubbla sockor kändes OK.

Jag gjorde ett nytt försök på Kotorget. Det gick lika dåligt och jag satt mest på en bänk och såg mina kompisar spela bandy eller leka ”Haren” med flickorna och jaga varandra.

Varje gång någon stannade till hos mig, blev det alltid frågor om varför jag hade valt ett par VITA SKRIDSKOR.

SKOMAKAREN FÄRGAR SKRIDSKORNA BRUNA

–”Jag förstår inte varför Roland köpte ett par vita skridskor. Alla hånar mig! Kan jag inte får köpa ett par RIKTIGA BANDYRÖR?”

–Du har nyligen köpt ett par skridskor. Du får gå skomakaren och färga Rolands skridskor.

De  VITA SKRIDSKORNA lämnades till en skomakare. Han rekommenderade mig att färga dem BRUNA.

Jag hämtade ut skridskorna men använde dem aldrig.

HUDIKMÄSTARE I BANDY 1956

Varje gång, när jag söker igenom mina sparade nu & då, saknar jag ännu mer att jag aldrig lärde mig åka skridskor ordentligt.

 Kanske hade jag platsat i detta lag där halva laget var mina kompisar.

POST SCRIPTUM

Min hustru Lisbeth var under i unga år skridskolärare i Kungsträdgården i Stockholm.

Hon försökte lära mig åka skridskor i Vallentuna Ishall.

Jag kan numera åka hjälpligt, men kan bara göra vänstersväng.

Publicerat av

16 reaktioner till “Jag blev aldrig någon Gillis Grafström”

  1. Så här skriver Lill Thuring på FB.
    Oj så många kända namn Synd att du inte kom till Kotorget där ’alla’ var på kvällarna hela vintern och utrustningarna var väldigt personliga. Själv körde jag på gamla bruna bandyskridskor från tidigt 40-tal och kan fortfarande åka.

    1. Lill
      Det tog tid att skriva detta inlägg. Så många tankar och minnen dök upp. Du förstår säkert att det kändes bittert. Det blev straffet för att jag var för stolt för att visa upp mig i något jag var verkligt dålig på. Kram Lennart!

  2. Gunnar Simryd på FB
    Stugan där man värmde sig var väl härlig. Och så alla tjejer som var lika intressant som bandyn.. Vad hette mannen som höll ordning där.. Kan de ha varit Erik Tärnström??? Även kallad Tärna…

    1. Gunnar, jag kommer också ihåg värmestugan när du påpekar detta.
      Det kanske var där jag satt och våndades.
      Hälsningar
      Lennart

  3. Kjell Jonsson på FB.
    Kotorget var ju min tummelplats då jag bodde på Ö Tullgatan 27. Man kunde se från köksfönstret vilka som var där, sen var det bara att snöra på sig grillorna och traska ner. Vinglig promenad med träskydd på, men sen var det bara att lattja

    1. Kjell, när jag är i Vallentuna Ishall brukar jag alltid speja efter TRÄSKYDD:
      Nu var det många år sedan jag såg något annat än gummiskydden.
      Hälsningar
      Lennart

  4. Monica Flöjt på FB
    Å vi åkte från Mo och Sanna för att åka på Kotorget. Ojojoj så mycket man åkt där.
    Vi drog genom Sanna och sen riks 13 till Solbacka. Därefter blev det Kärleksstigen. Ibland Humlegatan, Östra Tullgatan också. Spark oftast.

    1. Monica du förstår säkert varför det kändes så svårt att inte vara där allt hände efter skolan.
      Kram
      Lennart

  5. Louise Gimséus på FB.
    Kotorget var det som gällde. Bara nerför Winbergs-backe så var man där. Jag bodde på Kronobodgatan. Väldans många minnen därifrån.

  6. Håkan Bengter på FB
    Hudiksvallsmästarna 1955. Jaha, tror Lennart det fanns fler lag att tävla om det mästerskapet. Undrar vad laget här hade för namn? Och Kjell Fuhre 1955 kan väl inte vara mer än kanske 14 år? Men kul bilder att minnas isplanen på Kotorget, ofta alldeles packat med ungar på skridskor och med klubbor.

    1. Håkan
      Kjell Fuhre tog kontakt med mig för så där 20 år sedan.
      Han inbjöd mig att närvara vid SM finalen i Bandy i Uppsala.
      Jag var med två år.
      Förutom Kjell var de
      Ulf Lindgren, Kjell-Arne Berg, och Ulf Englund (Unberg).
      Hälsningar
      Lennart

      1. SM-final i bandy har jag också sett, en gång. Det var Katrineholm mot Ljusdal, minns inte vilket år, 70-talet. Då gick finalen på Söderstadion Johanneshov. Katrineholm vann. Jag åkte dit från Nyköping med min chef och en av hans vänner. Dom höll förstås på Katrineholm och jag på Ljusdal.
        Katrineholm och Ljusdal möttes nyligen i kval till elitserien och vann varsin match. Men gamla storheter som Nässjö och Katrineholm lyckades inte i kvalet. Ljusdal håller sig kvar i elitserien tror jag det blev.

        1. Håkan
          Jag hade hoppats på Hammarby även i år när inte det finns något lag från Hälsingland med.
          Jag tillhör en stab av extra personal som rycker in på Friends Arena när det är stora arangemange.
          Vet ännu inte om jag skall ”jobba” finaldagen.
          Hälsningar
          Lennart

  7. Louise Gimséus blev skridskolärare.
    Tänk, det trodde man ju inte när man åkte där på Kotorget att man skulle bli skridskolärare. Jag har lärt barn mellan 5 och 10 år, här i Bålsta att åka skridskor. Jag höll på med det i 20 år. Roligt var det. Jag har faktiskt varit ute på isen i år också. Fast jag är pensionär nu. Och Lennart Hanson jag HAR träskydd till mina skridskor. Skridskorna är för övrigt 50år gamla, men de fungerar fortfarande.

    1. Louise, det är mycket man inte vet när man är i tonåren.
      Jag själv trodde aldrig att jag skulle bli skolkurator på Högstadiet i Viksjöskolan i nästan 20 år.
      Jag trodde inte jag skulle får bevaka ishockey åt Radio Stockholm och få ha en egen krönika varje vecka under rubriken Hansons Hörna.
      Jag trodde inte jag som pensionär skulle blogga om min tonårstid i Hudiksvall.
      Hoppas vi kan få träffas någon gång.
      Kram
      Lennart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *