Skridskominnen och Biljardminnen

Mitt inlägg om skridskoåkning på Kotorget framkallade trevliga minnen.

Jag blev aldrig någon Gillis Granström

 

Mina första par skridskor!

Så här skriver Lill Thuring som kände igen flera personer på lagbilden.

Oj så många kända namn! Synd att du inte kom till Kotorget där ‘alla’ var på kvällarna hela vintern. Utrustningarna var väldigt personliga.

Själv körde jag på gamla bruna bandyskridskor från tidigt 40-tal och kan fortfarande åka.

Gunnar Simryd minns Värmestugan.

Stugan där man värmde sig var väl härlig!

Och så alla tjejer som var lika intressant som bandyn!

Vad hette mannen som höll ordning där?

Erik Tärnström??? Även kallad Tärna…

Kjell Jonsson hade närma till Kotorget.

Kotorget var ju min tummelplats då jag bodde på Ö Tullgatan 27.

Man kunde se från köksfönstret vilka som var där.

Då var bara att snöra på sig grillorna och traska ner.

Vinglig promenad med träskydd på, men sen var det bara att lattja.

Louise Gimséus blev som vuxen skridskolärare!


Kotorget var det som gällde. Bara nerför Winbergs-backe så var man där.

Jag bodde på Kronobodgatan. Väldans många minnen därifrån.

Jag trodde inte, när man åkte där på Kotorget, att jag skulle bli skridskolärare.

Jag har lärt barn mellan 5 och 10 år, här i Bålsta att åka skridskor.

Jag höll på med det i 20 år. Roligt var det.

Jag har faktiskt varit ute på isen i år också. Fast jag är pensionär nu.

Jag HAR träskydd till mina skridskor.

Skridskorna är för övrigt 50 år gamla, men de fungerar fortfarande.

Monica Flöjt hade inte lika nära som Kjell och Louise till Kotorget.

Å vi åkte från Mo och Sanna för att åka på Kotorget.

Ojojoj så mycket man åkt där.

Vi drog genom Sanna och sen riks 13 till Solbacka.

Därefter blev det Kärleksstigen.

Ibland Humlegatan, Östra Tullgatan också. Spark oftast.

 

Biljarden mitt ”andra hem” några år! 

 

Alla vill vara med på bilden! (OBS: Den ”vita” skuldtavlan vid klockan!

Anders Lagerqvist kände igen flera i Biljardgänget. 

Fyra gamla klasskamrater som jag inte träffat på mer än 50 år.

Kjell, Bosse, Einar och Ulf.

Ett av borden köptes av Lars Ivan Sandström och ställdes upp i hans och Stinas hem i Hede.

Louise Gimséus far var ägare till biljarden.

Några år ägde min far Arne ”Kille” Kihlström biljarden.

Kommer inte ihåg när. Jag var ofta till tant Lönnberg med hyran minns jag.

Pelle jobbade på biljarden då med. Han brukade klippa håret på folk.

Minns du om han gjorde det på din tid också?

Louise minns också en anekdot från Garage-Caféet.

Garage-cafét,låg vägg i vägg med biljarden.

Min far berättade om en man som kallades ”Tärna”.

Han ville ha en kopp kaffe, men hade inte pengar till det.

Så han lade upp en knapp på disken och sa:

”En kopp kaffe, tack, men kovan är knapp”. 

Han sin kopp kaffe som  stamgäst. 

Strands IF hade sin mötesplats där och ”Tärna” var ”Strandare”.

Monica Flöjt kommer ihåg en annan vits av ”Tärnan”.

 Å han som sa till honom och fick svar, berättat av min far.

Hej Tärna, hur mås?

svar: Ähhh, håll truten!

 

 

 
 
 
 
 
 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *