Minnen från Valborg och Första Maj.

Huvudentré till Köpmanberget (Bild Lennart Ersson)

 

BESÖKER MITT GAMLA BARNDOMSHEM

 För några år sedan besökte min dotter Lotta och jag Hudiksvall och vi hade med oss en videokamera. Lotta filmade och jag berättade.

–”Lotta, den här vägen gick de flesta besökarna, när det vara fester uppe på Köpmanberget. Jag har inte gått den vägen många gånger, men jag har cyklat förbi skylten några tusen gånger.

När vi kommer upp till Parkhyddan, som serveringen heter uppe på Köpmanberget, skall jag visa dig vilken väg jag tog när det var olika tillställningar och uppträdande uppe vid den stora dansbanan.

Valborg på Köpmanberget en av många fester varje år.

 

Hansons Handelsträdgård omkring 1940. Bilden tagen från Parkhyddans altan på Köpmanberget.

 –”Pappa, du har ofta berättat om hur närma du hade till Festplatsen.”

–”Det stämmer! Det fanns en stig som ledde upp till Parkhyddans högra sida sett från mitt hem. Det kändes alltid lika spännande att gå upp den vägen. Det fanns nästa aldrig några vakter utplacerade där.” 

–”Nu är hela ditt barndomshem igenväxt med olika sorters träd.” 

–Lotta, du minns att förra gången vi var här så kunde jag inte med säkerhet peka ut platsen där jag bodde med min farmor och farfar.

 Då fanns fortfarande den stora lökkällaren kvar. Nu är även den riven. Nu är allt utplånat. Undrar vad som kommer att hända med denna fina tomt.

 

Den stora lökkällaren i Hansons Handelsträdgård i Djuped rivs.

   

Första Maj demonstration och Minigolfbanan på Öster öppnas 

 

Första Maj för mig var den dag Minigolfbanan nedanför Östra Skolan öppnade.

”Farbror Berg” som ägde golfbanan brukade öppna så snart demonstrationståget gått hamngatan fram och svängt upp på Storgatan. Då började säsongen för minigolfen i Hudiksvall.

Blombuss till Tivoli i Köpenhamn

I några tidigare inlägg har jag berättat om mina resor med Hansons Blomsterbuss.

Kör blombussen utan busskort och går på Ullevi och ser fotboll. Sover för länge på rastplatsen i Örebro.

Detta är den blombuss som jag körde. Bilden från en Barnens Dag i Hudiksvall

 MIN BROR ROLAND LÄR MIG KÖRA BLOMBUSSEN 

Min första resan till Danmark skedde 1960 tillsammans med min äldre bror Roland.

Det var han som blev min ”lärare” i att köra en stor buss/långtradare.

Vid den resa till Danmark lät han mig pröva att själv köra bussen några mil med jämna mellanrum. Han ökade varje gång sträckan jag fick köra.

1960 gick fortfarande E4.an genom de flesta städerna. Här var det mycket svårare att ratta bussen än på landsvägen.

Mitt verkliga eldprov skedde i Gränna. E4:an gick fortfarande genom den lilla staden.

På ett ställe var gatan så trång, att jag hoppades slippa möte inne i centrala Gränna. 

Då dök plötsligt en mötande personbil upp. Jag var övertygande om att NU smäller det. 

–”Dra i motorbromsen men rör inte fotbromsen! Håll dig så när trottoaren du kan! Jag varnar bilisten med blinkande hel och halv ljus.” 

Det blev ingen krock och jag fick beröm av min bror för att jag lyckades hålla bussen så nära trottoaren utan att däcken nuddade kanten en enda gång.

Min bror Roland som lärde mig köra Hansons Blommors Blomsterbuss.

 JAG LYCKADES ALLTID FÅ MED NÅGON VÄN PÅ MINA RESOR 

Jag uppskattar att jag gjort ett 20 tal resor med blombussen. Några gånger har jag haft med mig en kamera och tagit bilder och idag ångrar jag att kameran inte fanns med på alla resor.

Mina vänner har naturligtvis sina egna minnesbilder från dessa resor.

Ett bra exempel på detta är det härliga minnet som min vän Anders Skoglund förmedlade från resan, där vi sov för länge på parkeringen i Örebro. 

ELISABETH SUNEDOTTERS MINNS MARLENE DIETRICH 

På en av mina resor till Danmark hade jag med mig min flickvän Elisabet.

Jag har inget minne av denna resa, men har två härliga bilder, där vi byter om till finkläder  i lastutrymmet.

Varför vi gjorde oss fina har jag tills för några år sedan inte haft en aning om.

Jag ringde Elisabet för att be hennes nya man Jon Skolmen, hjälpa min son Nådde med en filminspelning i Oslo.

–”Trevligt att du ringer även om det inte är mig du vill tala med. Jag satt just och berättade för Jon när vi åkte till Danmark för att hämta blommor i Århus.

Vi stannade till i Köpenhamn och gick på TIVOLI och lyssnade på Marlene Dietrich.”

–”Jag har två bilder på oss när vi byter om till finkläder i lastutrymmet.”

Elisabet gör sig fin för att gå på TIVOLI i Köpenhamn! Jag själv hade tagit med mig sommarkostymen.

 

ALPO vårt "Krigsbarn" 1940-1945

Under åren 1940.1945 fanns i får familj ett Krigsbarn från Finland. ALPO till vänster jag i mitten och min bror Roland till höger.

 

BAKGRUND 

Jag var på väg till biblioteket i Vallentuna för att lämna tillbaka en bok. Jag stannade till vid en tomt nedanför Bällsta Station, där det tidigare fanns ett stort antal ståtliga ekar som var 300 år och äldre.

–”Saknar du ekarna? Byggfirman som skall bygga 12 villor på den här tomten lyckades såga ner alla gamla vackra ekar innan någon på Kommunen reagerade. Byggfirman har gått i KK och just nu händer ingenting.”

–”Jag blir gråtfärdig varje gång jag går den här vägen till Centrum.”

–”Jag ser att du har en bok med dig. Läser du mycket?

Jag heter Timo Ekholm har skrivit boken KRIGSBARN 40.”

–”Jag känner till din bok. Jag borde läsa den, för vår familj hade ett KRIGDSBARN 1940-1945 som heter ALPO.

Jag har inget minne av Alpo, men det finns en bra bild mig, min bror Roland och Alpo ddär jag själv är dryga året.

Den bilden skall jag leta fram!”

VEM VAR ALPO?

Det är 7 år mellan mig och min bror Roland. Det betyder att han och Alpo bör vara 8 år på bilden.

Det finns en  8 mm film från 1943 då Roland och Alpo leker tillsammans i snön utanför villan i Hansons Handelsträdgård.

Min far Axel-Edward drar mig på en sparkstötting och jag ligger tryckt i en sparklåda medan Alpo och Roland brottas i snön.

Året därpå skiljer sig min far, och jag flyttar med min mor till farmor och farfar i Sundsvall.

När jag återvänder till Hudiksvall 1948 har Alpo flyttat hem till sin familj i Finland.

Jag har med andra ord inget minne av Alpo, men jag har alltid gillat bilden där jag sitter tryckt mellan Alpo och Roland.

ROLAND BESÖKER ALPOS FAMILJ 1952

1952 går de olympiska spelen i Helsingfors. Roland får möjlighet att åka till Finland och följa spelen på plats och samtidigt besöka Alpos familj.

Jag har inget minne av att Roland berättade särskilt mycket om besöket.

Roland hade med sig en present till mig när han kom hem.

Det var en enkel teaterkikare i plast och på den står Helsingfors  1952 och under de fem olympiska ringarna.

Det var en perfekt present. Varje gång jag använder teaterkikaren tänker jag på bilden.

Alpo passar så bra in i vår familj och när jag visar bilden är alla övertygade att det är mina två bröder.

 

Favoritinläggen om Café Iduna!

Café IDUNA på Storgatan.

 Första gången jag såg denna bild på FACEBOOKS Hudiksidan dök det upp ett mycket speciellt minne från detta centralt belägna Café. Det blev två mycket lästa inlägg som började läsas på nytt när bilden på IDUNA åter dök upp på FACEBOOK. 

”STRIPTEASE” på CAFÉ IDUNA Del 1. 

”STRIPTEASE” på CAFÈ IDUNA Del 2

När jag på Hudiksidan länkade mina två inläggen om Doris som hade ”STRIPTEASE” på Café Iduna, dök det upp en flygbild som visade Caféet låg nere vid Hamngatan innan det fick sitt centrala läge vid Storgatan.

Jag har redigerat de båda inläggen så att de nu blir mer lättlästa.

FLYGBILD ÖVER HUDIKSVALL INNAN CENTRUMHUSET BYGGS.

Anders Martinssons text till flygbilden. Café Iduna låg i ett litet hus där idag Centrumhuset är. Se pilen på bilden. När kvarteret revs flyttade de till Storgatan.

HOTELL TEMPERANCE 

Det kända hotellet TEMPERANCEsom låg några kvarter ifrån KVARTEN där DORIS ”bodde”

Hans Andersson berättar om Hotell Temperance

Temperance där Tempelriddarordern hade sin loge i vindsvåningen. Ett mer eller mindre ”hemligt” sällskap som min morbror Hjalle Melin tillhörde, De öppnade dock dörrarna en gång årligen för en julfest där barn och anhöriga fick delta. Ett rum var dock alltid låst dit inga obehöriga fick tillträde, Jag fick under många år på 60- och 70-talet visa tecknad film för de yngsta besökarna med min ljudprojektor.

Hans Melin en viktig ungdomvän.

HANS MELIN

Resultatet av vår fiskeresa till Norge!

Varje Fångfredag går tankarna till Hans Melin min vän under ungdomsåren.

Nedsanstående text, som jag  skrev jag på FACEBOOK ,uppmärksammande av många

Innan Sverige blev helt avkristnat var alltid LÅNGFREDDAGEN en tung dag, då man skulle hålla sig hemma och vara ledsen.

Under åren 1955-1960, rädda min vän Hasse Melin dessa dagar. Jag och några andra kompisar blev inbjudna till en bordtennisturnering.

Hans hade i sitt bostadsområde på Vallvägen i Hudiksvall tillgång till en lokal med två bordtennisbord.

Han ordnade en turnering som brukade pågå mellan 10-16.

Resten av dagen spelade vi MONOPOL antingen i lokalen eller hemma hos Hans och hans bröder.

 Hans, du finns inte längre bland oss, men tankarna går ofta till dig. På LÅNGFREDDAGEN tänker vi extra mycket på dig.

 

Infart till Vallvägen. Fotografen kan ha stått vid IC/OK Macken vid Södra vägen-

På bilden ser ni infarten till Vallvägen från Södra Vägen. Här kom gänget cyklande och svängde in till den årliga bordtennisturnering.

Gunnar Simryd skrev följande kommentar på FACEBOOK.

Hasse Melin var en av mina kompisar. På denna gata bodde även bröderna Conny ochKjell Mickelsson. Dom hade också tillgång till en källarlokal men där spelade vi poker och en del andra saker. Minnen….. som kommer när man blir äldre….

Jag förmedlade länken till ett inlägg där Hans Melin finns med på ett flertal bilder.

http://blogg.mittmedia.se/ibackspegelnmedhanson/2013/07/03/ic-mackens-nattservice-sommaren-61-vissa-natter-var-macken-ungdomsgard-med-ett-eget-casino/ 

FISKERESA TILL NORGE MED HANS MELIN.

Jag hade mer att berätta om min vän Hans och drog mig till minnes vår fiskeresan till Norge. 

I min fotosamling letade jag fram kortet där Hans visar upp hela vår fångst.

Hans hade fiskat i Norge tidigare, men för mig var det ett helt nytt äventyr.

 FISKEKORT TILL TRE OLIKA SJÖAR

När vi prövat fiskelyckan på i tre olika sjöar och bara fått en enda fisk beslöt vi oss för att i stället se så mycket som möjligt av Norge, när vi ändå besökte vårt grannland.

Resan gick över Jämtland in i Norge mot Röros och sedan söderut och ner mot Härjedalen.

När jag tittar på korten från vår resan så kan jag verkligen konstatera att det blev en fantastiks resa utan fiskelycka. Skulle gärna vilja återvända till Norge igen.

INGA FLER FISKERESOR

Året efter fick Hans och jag förfrågan om i ville följa med på en fiskeresa till Norge.

Vi  tittade på varandra och skrattade hjärtligt och svarade.

I år får det bli Lillfjärden! Där brukar vi fiska i unga år med stor framgång.

 

Mormonmöte hos "LÖKEN" i Djuped

Mormoninformation i mitt hem i Djuped.

Personerna på bilden: Med ryggen mot kameran sitter Karl-Erik Eriksson och mitt emot honom Håkan Pettersson. Till höger om Karl-Erik sitter Sven Bohlin, I soffan från vänster Barbro Forslund, Lars-Olof Larsson och Birgit Engström. Mellan Birgit och Sven skymtar två personer. Den närmast Birgit är troligvis Lars Ahlbom men kan också vara Örjan Nilsson. Personen närmast Sven kan vara Gudrun Eriksson.

DE TRE GÅTFULLA KORTEN

När jag sökt i mina fotoalbum, efter passande bilder till mina inlägg, är det några bilder som jag inte förstått i vilket sammanhang bilden kom till.

BILD NUMMER 1

Första kortet som gav mig huvudbry, var en bild där det satt fem skolkamrater runt ekbordet hemma hos Farmor Elin och mig i Djuped.

Ett magiskt och förtrollande kort! 

Jag sände kortet via FB till mina vänner frågade efter deras minnesbilder.

Lars Ahlbom kände inte igen det Café vi satt på.

Lars-Ragnar Forsberg var förvånad att så många i gruppen rökte. 

Först när jag började planera min serie om SPEX -62, förstod jag att det var en delar av Hudiksvalls Gymnasistförbund (HGF) som var hemma hos mig och jobbade med texter till SPEXET.

BILD NUMMER 2

Det andra kortet gav mig ännu mer huvudbry. Till en början kände jag bara igen en enda person i tågkupén . Det var Kerstin Knapp.

Kortet som väckte många minnen.

När jag gör mina intervjuer inför min serie om SPEX -62 berättar Ulf Unberg att HGF gjorde en studieresa med teaterbesök till Stockholm,

Ulfs speciella minne från tågresan var att Kerstin Knapp också fanns med på tåget.

BILD NUMMER 3

Jag har talat med 6 personer som fanns med på detta möte.

Lars-Olof Larsson var den som först påminde mig om detta möte.

Hans speciella minne var att jag som värd var ”tvungen” att bjuda på SAFT för det var de enda som de två föredragshållarna kunde tänka sig dricka.

Sven Bohlin fick några minnesbilder när han fick se bilden. 

Han var övertygad om att även Lars Ahlbom också var med på mötet.

Sven ställde sig frågan om hur seriöst mötet var. Han hoppades att vi aldrig hånade mormorna på något sätt.

Karl-Erik Eriksson minns vagt själva mötet och drogs sig till minnes att han under denna tid ingick i en liten grupp som hade ”djupa” diskussioner om olika religioner.

Barbro Forslund blev överraskad när hon fick se kortet.

Hon hade ingen minnesbild av mötet, men tyckte att det var trevligt att återse några skolkamrater från den tiden.

Birgit Engström minns vagt träffen, men tyckte som Barbro att det var spännande att se bilden från mötet.

Örjan Nilsson Möte var viktig för mig på ett annorlunda sätt.

–”Jag som var en av dina mera tillbakadragna klasskamrater, tyckte det var ”stort” att bli inbjuden hem till dig.

Jag kommer ihåg att jag hade fördragshållaren rakt framför mig. Det betyder att jag kan sitta på en stol utanför bilden. Jag kan också vara personen som skymtar vid Birgit även om frisyren inte stämmer.”

Gudrun Eriksson fick kortet via epost och sände följande svar.

Tittar man noga på bilden så skulle det kunna vara jag, men jag har inte något minne av att jag skulle varit med. Jag kan säkert ha glömt det, om det inte gjorde något större intryck på mig. 

Lennart Hanson 

Detta är de tre korten som aldrig skulle ha fått sin förklaring utan hjälp av min blogg och mina vänner.

Det har varit ett spännande uppdrag. Jag kallar det för KAMRATFORSKNING.

 

Gosse med snabb hemmagjord trampbil!

Gården innanför Storgatan 3 i Sundsvall var min lekplats åren 1945-1948.

När jag senast var på Biblioteket i Vallentuna, hittade jag en nyutkommen bok av SVEN WOLLTER med titeln POJKE MED PILBÅGE.

Jag har haft planer på att berätta om TRAMBILEN som min farfar Edward byggde åt mig när vi bodde i Sundsvall.

Nu blev jag inspirerad av boken  EFTERTANKAR I ORD OCH BILD

LÅDBIL ELLER TRAMPBIL?

Jag har tidigare berättat om min Farfar Edward, som var både en duktig florist, men också händig på många andra sätt.

”Karossen” till min trampbil var helt var helt och hållet hans skapelse.

Det som jag var mest stolt över var ”GRILLEN”, där han använt  sig av en gammaldags TVÄTTBRÄDA.

Min trampbil såg inte bara snabb ut med den läckra grillen, utan var mycket lätt att trampa, vilket gjorde att jag kunde köra runt på innergården och sladda.

Tvättbrädan som blev grill på trampbilen.

 TRAMBIL MED FLAK

Jag hade en lekkamrat som var son till Bokhandlaren några kvarter ovanför Blomsteraffären.

En dag kom han intrampande i en helt ny grålackad trampbil med flak.

Min trampbil liknande mest en EPA-TRAKTOR bredvid hans eleganta LASTBIL

JAG FÅR OCKSÅ EN NY TRAMBIL

Dagen därpå gick farfar och jag till den stora leksaksaffären vid Gengåvan.

Där fanns en trampbil, som var identisk med den, som min kompis visat upp dagen före.

–”Vill du ha också ha en trampbil med flak?” frågade farfar.

–”Jag vill prova hur den känns” blev mitt svar.

Jag tyckte den kändes trögtrampad, vilket jag också sa till försäljaren och farfar.

–”Ta hem den på prov. Om du lovar att inte köra utomhus, får du lämna tillbaka den, om du inte är helt nöjd” var försäljarens förslag.

Affären körde hem den nya trampbilden.

Jag trampade runt i den stora affären hela eftermiddagen innan jag bestämde mig.

–Farfar. vi lämnar tillbaka den här trampbilen.

Jag har hellre en trampbil utan flak, som är snabb och lätt att trampa, än en med flak, som jag nästa inte orkar trampa.”

Jag hade kvar min trampbil fram tills det var dags att flytta hem till Hudiksvall igen.

När flyttlasset kom saknades min trampbil.

–”Fick ni inte med min trampbil?” frågade jag min kära farmor Elin.

–Farfar och jag gav den till en fattig släkting, som bor i Enskede utanför Stockholm.

Han har nästa inga leksaker, medan du har en hel handelsträdgård, där du kan leka.

–”Det är OK! Hoppas han är rädd om trampbilen, som farfar byggde.”

 

 

Skräckupplevelser vid Köpmanbergsbadet och Malmbaden.

50 meter nedanför växthuset nederst på bilden låg Köpmanbergsbadet

 I juli 2013 berättade jag om två händelser som satt djupa spår hos mig.

Det är två SKRÄCKUPPLEVELSER.

Den första från är från Köpmanbergsbadet, den andra från Malmbaden.

Nedanför mitt barndomshem i Hudiksvall låg Köpmanbergsbadet, där det var tillåtet att bada fram till år 1952.

Jag har ett flyg foto över Hanson Handelsträdgård, där jag skymtar järnvägsrälsen som gick rakt igenom badet.

På Sockenbilder finns en bild från Simskolan 1940, där trädgårdens växthus närmast badet skymtar i en glipa.

http://www.sockenbilder.se/hudiksvall/visasok3.asp?sok=k%F6pmanbergsbadet&page=1

Jag hade mindre än 100 meter till badet, men när ni läst nedanstående inlägg, förstår ni varför det ändå inte blev så mycket badande för min del.

Det blev bara ett enda dopp vid Köpmanbergsbadet, trots att jag bodde endast 100 meter ovanför badplatsen.

Badet blev istället en spännande LEKPLATS med bergsklättring och en plats där jag fick rista in namnet på sin käraste i någon av de två omklädningshytterna.

 

Vi blev till slut duktiga och modiga bergsklättrare.

När Köpmanbergsbadet stängdes var det Malbaden som gällde.

Det ståtliga hopptornet flyttades ut till Malmbaden.

För min egen del blev det inte så mycket badande på Malmbaden.

Min fars nya familj hade en sommarstuga ute i Skålbo, 20 minuters cykelväg från mitt hem i Djuped.

Där var jag större delen av sommaren fram till jag fyllt 15 år.

När jag upplever min skräckupplevelse på Malmbaden är jag nog 18 år.

 

En ny skräckupplevelse vid hopptornet! Denna gång på Malmbaden

Malnbaden med 10 meters HOPPTONET som flyttades från KÖPMANBERGSBADET.

 Det är många tankar som flyger genom huvudet när jag ser den här bilden.

Här kunde livet slutat för både ”Benhårde Ben” och ”Löken”

 

Kortet som väckte många minnen.

HGF:s SPEXGRUPP på väg till Stockholm och olika teaterbesök.

 DET GÅTFULLA KORTET

 När jag med jämna mellanrum gått igen alla min kort, som aldrig har blivit  insatt i något album, stannar jag alltid till vid bilden ovan. 

Bilden är tagen på en tågresa. Så lång var allt lätt!

På bilden känner jag igen Kerstin Knapp!

Varför fanns hon med på kortet med alla gossarna?

Var vi på väg till Sundsvall eller Härnösand till den årliga TRIANGEL-matchen? 

ULF UNBERG ( ENGLUND ) HAR FÖRKLARINGEN  

När jag gör mina intervjuer inför min serie om SPEX -62 berättar Ulf att HGF gjorde en studieresa med teaterbesök till Stockholm, som ”TRÖST” när lärarkollegiet förbjöd framtida SPEX.

Ulfs speciella minne från tågresan var att Kerstin Knapp också fanns med på samma tåg.

KORTET FÖRLÖSER ETT ANTAL MINNEN. 

Jag sände kortet till ett antal HGF:are och nedan är några av de minnen som plötsligt poppade upp.

LARS AHLBOM 

Hej och stort tack för denna bild Lennart!
 
Du har genom den och flera andra foton och berättelser hjälpt mig att återminnas tiden i Hudiksvall.
 
Jag tänker förutom bilderna med HGF-anknytning också på fotona från varvet:
 
Där jag bodde de fem första åren av mitt liv och ofta besökte senare.
 
Jag tänker på bilderna från biljarden, där också jag, Lasse, Kalle, Bengt och Örjan höll till.
 
Ja, detta och mycket annat har plötsligt blivit levande genom dina berättelser och bilder.
 
LARS-RAGNAR FORSBERG. 

HGF gjorde vårterminen 1963 en resa till Stockholm för en dal av överskottet från SPEXET

Jag vill minnas att ett gäng såg teater och ett annat något lättsammare och att vi sedan

strålade samman på någon restaurang.  

Teatergänget såg Den kaukasiska kritcirkeln av Brecht. 

Maud Hansson spelade den kvinnliga huvudrollen mycket bra och var så charmig att många av oss blev kära i henne.  

Varför en skrattande Kerstin knapp finns med på kortet från tågresan har jag ingen

förklaring till.

 
ANDERS RÖSTLUND
  
Verkligen kul bubblor ur glömskans träsk.
 
Vill minnas att vi hade lite hjälp med det musikaliska av gitarristen Kurt Jonsson (jobbandes på
 
Bergströms o kompis med John Åke )?
 
Kan det vara han som är med på högra bilden i sista avsnittet, med gura och allt ?
 
 
BENGT GILL
 
Fasen vilket dåligt minne man har! Kommer inte ihåg denna resa.
 
På bilden ser det ut som Åke Sundvall i förgrunden till vänster och Peter Bill bakom honom (nobelt klädda!).
 
 Javisst, nog var det Kritcirkeln vi såg. På Stadsteatern (nu folketshus).
 
Men var det inte Lena Granhagen – eller tänker jag på Mutter Courage med henne?
 
Den andra halvan av gruppen tror jag såg Snurra min jord med Jan Malmsjö
 
 
 
 
 
 

HT uppmärksammar 1 år på bloggen!

HT lördagen den 5/4 2014

”HALLÅ DÄR” OCH ”SMÅSAKER”

HT har under mitt första år som bloggare uppmärksammat bloggen i tidningen i två stycken ”HALLÅ DÄR”

Vid varje tillfälle har besökssiffrorna ökat markant.

Avdelningen ”SMÅSAKER” har under året haft med några av mina personliga bilder, som sedan  överfört till den webbaserade ”NOSTALGISIDAN”.

En av bilderna var en EFTERLYSNING, där jag behövde hjälp med namnen på damerna i HIF:s handbollslag från 1963.

 

Dam-lagbild som fick ett nytt liv igen!

 EFTERLYSNINGEN gjorde att jag kom i kontakt med flera av spelarna.

Två av spelarna, som båda är över 80 år, sände mig utklipp från min tid som deras tränare och lagledare.

BLOGGEN SKALL VÄCKA MINNEN HOS LÄSARNA

Sista meningen i Karin Bylunds reportage ovan lyder:

HÄLSA LÄSARNA ATT DE GÄRNA FÅR HÖRA AV SIG PÅ BLOGGEN MED EGNA BILDER OCH MINNEN!

Lars Ahlbom som var den, som tillsammans med Gunilla Kindstrand, gav mig modet att börja blogga sände mig följande fina minnen från Biljardsalongen på Västra Tullgatan.

Du har genom foton och berättelser hjälpt mig att återminnas tiden i Hudiksvall.

Jag tänker på fotona från varvet, där jag bodde de fem första åren av mitt liv och ofta besökte senare.

Jag tänker på bilderna från biljarden, där också jag, Lasse Forsberg, Karl-Erik Eriksson, Bengt Gill  och Örjan Leringe höll till.

Vi nådde aldrig dina höjder i spelskicklighet.

Minns att dina insatser på grannbordet – bland annat en oförglömlig hård 90-gradersters  

Ibland fick aktiviteten vid det egna bordet att helt stanna av. Vi stod storögda och häpna och tittade på dina och dina kompisars stötar.

Ja, detta och mycket annat har plötsligt levande genom dina berättelser och bilder.

Stort tack! Lars

Biljarden mitt ”andra hem” några år!

Biljarden som låg vägg i vägg med Garage Caféet på Västra Tullgatan. Huset är idag revet och är en parkeringsplats. (foto Lennart Ersson)