Studentexamen för kära vänner -63 1:an

 

Från vänster Elisabet Sunesdotter, Håkan Pettersson, Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson och Gunilla Backman.

 I mitt förra inlägg berättade jag om mina  4 år på Gymnasiet i Hudiksvall.

Jag har tidigare i ett antal inlägg berättat om mina 10 långa år på Läroverket som delvis förklarar varför jag själv kom att avlägg  Studentexamen först 3 år senare än klasskamraterna jag började tillsammans med i Realskolan 1953.

10 år på Läroverket och 150 kamrater. 

När jag lyckades ta mig till Gymnasiet för andra gången, var det dags för tre speciella vänner att ta studenten.

Elisabet Sunesdotter min flickvän, som jag senare var förlovad med ett par år. Elisabeth flyttade till Norge i slutet av 1960-talet. Vi har träffats några gånger genom åren och nu senast på årsgruppens 50 års jubileum i augusti 2013 till vilken jag hade jag fått en specialinbjudan.

Håkan Pettersson och jag började samtidigt i 1:5 C 1953. Håkan och jag har haft kontakt genom åren. Vi har Golf och Handboll gemensamt nu för tiden. Före jubileumet sågs Håkan och jag, när seniorgruppen från Hudiksvalls Golfklubb var på besök på ”min” golfklubb Lindö Golfklubb i Vallentuna.

Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson lärde jag känna när jag gick om 3:5:an och började i 3:5 A 1956. ”Capillo” och jag har vunnit junior DM för HIF tillsammans i både fotboll och handboll. Vi bor idag nära varandra, ”Capillo” i Järfälla och jag i Vallentuna och träffas  med jämna mellanrum.

1961 tog mina klasskamrater från skolstarten 1953  studentexamen. Mina vänner från Realexamen 1959 blev studenter 1962.

1963 var det åter dags för en ny studentgrupp, medan jag själv hade ett år kvar till min examen.

FÖR ELISABET, HÅKAN OCH ”CAPILLO VILLE JAG GÖRA NÅGOT EXTRA 

Jag planerade en Studentvagn, där alla tre fick plats för hemtransport till nära och kära.

MINA NYA KLASSKAMRATER STÄLLER UPP

I min nya klass A2:3, hade jag lärt känna ett antal nya kamrater. De tyckte att min idé men kärran verkade spännande och ställde helhjärtat upp och hjälpte till.

Från vänster Olle Johansson, Lennart Hanson, Lars-Olof Larsson, Karl-Erik Eriksson och Mr.”X”

LÅNAR EN VAGN AV KALLE NORRBY

Hansons Handelsträdgård anlitade ofta bonden Kalle Norrby i Djuped nedanför Lådfabriken. Jag fick låna hans kärra med flak och gummihjul. Han körde hem den till trädgården med sin trogna arbetshäst ”TURKA”.

”HITTAR” TVÅ TOALETTSTOLAR OCH ETT BADKAR

När vi letade efter några gamla stolar på firmans vind, hittade vi inga lämpliga möbler att sätta på flaket. I stället hittade vi två toalettstolar och ett badkar.

Mina klasskamrater tyckte det blev en perfekt och enkel  lösning.  Vi monterade fast stolarna och karet på flaket så att mina tre vänner skulle sitta och ligga säkert.

Vagnen fick ett basttak i händelse av dåligt väder.

STÄLLER VAGNEN PÅ WALLNERS GÅRD

Vi drog ner kärran till Gamla Biblioteket och ställde den på gårdsplanen vid Wallners.

Av tradition tågade alla studenter till den Gamla Läroverket där telegram lästes upp. Därefter blev det hemtransport i mer eller mindre fantasifulla fordon.

fortsättning följer…..

 

 

 

 

BYGGER ETT STUDENTEKIPAGE

4 år på Gymnasiet tog 5 år att egnomföra.

Läroverket i Hudiksvall. Mitt andra hem i 10 år!

 När jag tänker tillbaka på min gymnasietid på Läroverket i Hudiksvall inser jag att det blev en händelserik tid. 25% av inläggen är anknytning till Läroverket.

Jag blev först inte antagen, men lyckades ändå få börja några dagar in på terminen. Genom en underlig ”bytesaffär” lyckades jag med hjälpte mig min vän Anders Skoglund få börja på Latinlinjen hösten 1959.

Byter till mig en gymnasieplats!

 Det var rena vansinnet att börja på Latinlinjen.

Språk har aldrig varit min starka sida. Det kom att bli mycket skolk, för det kändes så meningslöst att försöka hänga med på lektionerna i Latin. Skolket ökade för att jag skulle slippa bli avslöjad om hur dåliga mina kunskaper var. 

L1:4 rena katastrofen! För mycket skolk!

Jag förstår fortfarande hur det gick till när jag flyttades upp till L2:4. Jag hade väl kompensation för underbetyget i Latin.

En bidragande orsak kan annars vara att standarden i klassen var väldigt skiftande.

De elever som kom från Flickskolan var väl förberedda och hade mycket goda kunskaper.

Eleverna som kom från Enhetsskolan hade det kämpigt.

Orsaken till att jag flyttades upp till nästa klass kan ha berott på att det inte skulle bli för många kvarsittare. Flera av mina klasskamrater från Enhetsskolan gav upp.

LÄSÅRE 1960/1961 BLEV EN PLÅGA

Jag önskar att jag hade haft kvar mitt betyg från L2:4 så att ni själva kunnat se hur illa det verkligen var

Underkänt i flera ämnen, tillika nedsatt betyg i både ordning och uppförande.

Jag gick till Wibergs Bokhandel och köpte en betygsblankett där jag ”justerade” betygen lite innan det visades upp för min far.

Tyvärr blev jag avslöjad av Rektor Elfving, som vid ett besök i Hansons BlommorKäppuddsgatan beklagade att jag fått så dåliga betyg, att jag inte kunde gå kvar på Läroverket.

SOMMARJOBB PÅ IC MACKEN VID SÖDRA VÄGEN

Under sommaren 1961 ställde jag in mig helt på att börja jobba och någon studentexamen skulle det aldrig bli.

Farmor Elin önskan var att jag skulle försöka hitta något arbete som inte innebar arbete i Hansons Handelsträdgård

IC Macken -61: Tankar diesel i kylaren och köper min första transistorradio. 

 PRIVATSKOLA I STOCKHOLM INGEN SUCCÉ 

När min far Axel-Edward kommit över besvikelsen att jag inte skulle få gå kvar på läroverket meddelade ha stolt en dag att ha ”fixat” i plats på en privatskola i Stockholm.

Där blev jag bara tre månader Jag insåg snabbt att den skolan aldrig skulle leda till någon studentexamen. Det viktiga för skolan var inte att förmedla kunskap utan att se till att eleverna betalde sin avgifter i tid.

När hösterminen 1961 var till ända tackade jag för mig och flyttade hem till Hudiksvall igen.

ALLMÄNNA LINJEN PASSADE MIG BÄTTRE

Jag lyckades tenta upp A1:3 och började höstterminen 1962 i klass A2:3.

1964 lyckades jag avlägga studentexamen.

Det gick väl inte helt smärtfritt, men det kommer jag att berätta mer om i ett kommande inlägg.

Jag växte upp i en handelsträdgård! 2:an

I mitt förra inlägg försökte jag med hjälp av ett flygfotografi i svartvitt från slutet av 1940-talet minnas min första år i Hansons Handelsträdgård i Djuped.

Jag växte upp i en handelsträdgård! 1:an 

Jag har ytterligare ett flygfotografi. Det är i färg, som tyvärr bleknat under åren. Bilden är från mitten av 1960-talet.

Mycket har hänt sedan bilden från slutet av 1940-talet och handelsträdgården har växt. Nya stora växthus har ersatt de gamla som gjort sitt och nya har kommit till.

Flygfoto  HANSONS HANDELSTRÄDGÅRD någon gång mellan 1958-1962

 När jag ser på bilden kommer följande tankar.

GÅR ALTANVÄGEN NÄR JAG GLÖMT MIN HUSNYKEL 

I  mitten av bilden ser ni villan där jag bor tillsammans med min farmor Elin. Det är bara vi två i den stora villan efter att farfar Edward dött år 1956.

Villan är efter ombyggnaden 30 % större. Det skapade en stor altan med utgång från farmors sovrum. På sommaren hade vi  en hammock på varje kortända. I mitten stod en stor sommarmöbel. Där älskade farmor att dricka sitt morgonkaffe.

Det fanns en brandstege vid altanen. Den använde jag många gånger när jag kom hem så sent, att farmor låst om sig och jag som vanligt glömt nyckel hemma.

Altandörren var aldrig låst och farmor låg alltid vaken och väntade på mig så jag skrämde henne aldrig.

OLJEHAMNEN BÖRJAR BYGGAS

I vänstra hörnet skymtar ett järnvägsspår som går till  oljehamnen. Spåret gick genom Köpmanbergsbadet som Doktor Erwald stängde av hälsoskäl 1952.

nu & då i Hudiksvalls Tidning den 5 juni 2003

50 METER TILL UNDERHÅLLNING PÅ KÖPMANBERGET 

Längst ut till vänster på bilden ligger ett nybyggt garage för de mindre blomsterbussarna. Bakom garaget gick en stig upp till Parkhyddan och Köpmanberget.

Jag använde sällan denna stig utan brukade öppna fönstret i mitt rum och lyssna till de olika underhållningar som bjöds under sommaren.

IOGT-KARUSELLEN sändes 10 gånger varje sommar mellan åren 1957 till 1969.

SOMMARVÄXTHUS MEDANFÖR DJUPEDVÄGEN

Överst till höger på bilden nedanför Djupedvägen mot Bergsjövägen syns ett antal mindre växthus som enbart användes till odling av sommarblommor.

Min älsklingsblomma är DAHLIA. Jag älskade att gå omkring i växthusen där det växte DAHLIA. Det är en blomma i olika former och färger som alltid fängslat mig.

SPECIALVÄXTHUS MED GLÖDLAMPOR

 Till höger i bild finns ett växthus som inte var av glas. Där drevs lökarna fram med hjälp av massor av glödlampor som gav både värme och ljus dygnet om.

”ELDRIVEN” ligger bakom den första lökkällaren. Den skulle följas av ytterligare en lökkällare som var så stor att blomsterbussarna kunde köra in för att lasta och lossa.

 

2013 revs den sista bygganden av Hansons Handelsträdgård. Det var den stora LÖKKÄLAREN som försvann

Den lökkällaren som inte finns med på flygbilden blir den byggnad som får stå kvar längst. Byggnaden revs först 2013.

 VARFÖR ÄR TOMTEN FORTFARANDE OBEBYGGD?

Under mina uppväxtår bodde jag på en fantastisk plats med utsikt över Hudiksvallsfjärden. Från ”glasrummets” fönster kunde jag se de stora lastfartygen komma och gå.

Jag minns när de stora timmersläpen kom till Håstaholmen. Det så ut som om de stod stilla men de rörde sig sakta framåt.

Historien upprepar sig ännu en gång. ”Hansonska Gropen” växte igen under 20 år. Nu är det en fantastisk tomt där Hansons Handelsträdgård fått växa igen under 30 år.

Jag är övertygad om att de skulle bli ett fantastisk och attraktivt bostadsområde på den stora tomten.

 

Jag växte upp i en handelsträdgård! 1:an

Flygfoto över Hansons Handelsträdgård slutet av 40-talet.

 När jag börjar skriva detta inlägg har jag tavlan med Flygfotografiet ovan framför mig.

 

FARMOR ELINS ÖNSKEDRÖM

Jag bodde hela min uppväxt tillsammans med min Farfar Edward och min Farmor Elin.

Farfar var från Gävle och farmor från Borås. De träffas i Borås när farfar gör praktik i en blomsteraffär för sin floristutbildningen.

De öppnar tillsammans tre affärer som sålde frukt och blommor i Söderhamn.

De firade en bröllopsdag på Parkhyddan uppe på Köpmanberget.

Nedanför serveringen låg en handelsträdgård, som de båda såg från sitt fönsterbord.

–”Tänk Edward, om du och jag någon gång skulle kunna äga en så där fin och välskött handelsträdgård. Tänk så mycket vi kunde odla själva till en blomsteraffär i Hudiksvall.

 

FARFAR EDWARD KÖPER HANDELSTRÄDGÅRDEN

Edward tog fasta på Elins ord och dröm.

I hemlighet förde han förhandlingar med ägaren till handelsträdgården och något år senare i mitten på 1930-talet blev köpet klart.

Jag är osäker på om Hansons Blommors första affär i Hudiksvall på Hamngatan ingick i köpet eller om butiken köptes separat.

Hansons Blommors första affär i Hudiksvall.(från sockenbilder  G Mickelssons samling =

De tre affärerna i Söderhamn, där min far Axel-Edward fått överta ansvaret, avvecklades. När detta är klart flyttar min far, mor Asta och min bror Roland till Hudiksvall.

Elin och Asta ansvarar för blomsteraffären på Hamngatan och Edward och Axel Edvard för handelsträdgården i Djuped.

 

TVÅ ÅR I DJUPED SEDAN FYRA ÅR I SUNDSVALL

Jag har i ett tidigare inlägg berättat att mor och far skiljer sig när jag är två år.

Jag och mor flyttar till farmor och farfar, som sedan några år tidigare köp en blomsteraffär på Storgatan 3 i Sundsvall.

Från och med 1944 bor jag tillsammans med mina farföräldrar.

Av tiden i Sundsvall mins jag inte mycket, men har tidigare skrivit om ett mycket speciell och tidigt minne

Gosse med snabb hemmagjord trampbil!

 

 TIDIGA MINNESBILDER AV HANDELSTRÄDGÅRDEN

1949 flyttar jag och mina farföräldrar in i huset med allt vildvin mitt på bilden. Där bor vi i tre år tills hela villan byggs om, ett arbete som pågick över ett år.

Under  ombyggnaden bodde vi i huset som ligger till vänster.

Cirka 100 meter nedanför växthuset nederst i bilden låg Köpmanbergsbadet.

Det blev bara ett enda dopp vid Köpmanbergsbadet, trots att jag bodde endast 100 meter ovanför badplatsen.

 

CYLELVÄGEN TILL GRÄSMALM OCH MALBADEN 

Överst i flygbilden på var sin sida om uppfarten till mitt barndomshem ligger två större byggnader. De ligger vid Djupedvägen som var en spännande cykelväg ut till Gräsmalm och Malmbaden.

 

LÅDFABRIKEN OCH BLOMSTERLÖKAR

100 meter till höger efter Djupedvägen låg Hudiksvalls Lådfabrik. Där tillverkades alla planteringslåder för blomsterlökar som skulle drivas fram till jul.

Ett stort anta löklådor står staplade längst till höger i bild. Där låg också en stor blomsterkompost för alla blomsterlökarna.

Där brukade det alltid komma upp ett antal olika blommor och då och då brukade det var ”besökare” där för att plocka tulpaner och påskliljor som blommade om.

Hudiksvalls Lådfabrik ( A Bengters samling )

 

 

Minnen och Bilder från Högliden

Mitt senaste inlägg handlade om att jag så här på ålderns höst saknar att jag aldrig lärde mig dansa.

Jag blev aldrig någon Fred Astaire!

Vissa av mina inlägg tycker jag passar Hudik-Gruppen på Facebook och gärna då jag har någon bra bild som som besökarna kan stanna till vid.

I mitt inlägg där Högliden stod i centrum tog jag hjälp av min vän Lars-Gösta Larsson och hans förnämliga serie nu & då i Hudiksvalls Tidning i början av 2000-talet.

nu & då i HT 2002

Bilden ovan skapade aktivitet i Facebook och Lasse Kjellin lade ut en hel serie bilder från olika vykort genom åren som visar Höglidens utveckling till Danspalats.

Först fanns bara en enkel kaffeservering.

  

Nu börjar det likna något

 

Nu är Högliden en stor byggnad på Galgberget och vykorten kommer i färg.

 

Nu har det blivit riktigt pampigt med massor av flaggor.

  

 SLALOMBACKEN MITT I STAN

 

VINTERTID HADE DAMERNA EN GENVÄG HEM FRÅN DANSEN

Kerstin Erssons delar med sig ett minne från Högliden

Det var inte bara skidor man kunde åka ner från Högliden. Det hände då och då vintertid att det blev handväskeåkning utför den branta vägen mellan Högliden och Humlegatan. Det finns nog inga kort från dom turerna.

Det finns troligen inga kort från själva HEMRESAN men Lasse Kjellin har en bild från BACKEN där själva HANDVÄSKEÅKNING ägde rum.

Den berömda genvägen som damer med HANDVÄSKA tog vintertid.

 

 LASSE KJELLIN MINNS DEN ÅRLIGA MASKERADEN

Varje År hade dom maskeradd med fina priser för bästa och roligaste utstyrsel. ett år hade någon klätt ut sig till telefonkiosk vad som skedde innanför dörren vet jag inte.Själv har jag varit ,Indian, Resväska ,Julgran mm.

 

TOMMY GRUND OCH ULF BERGSTRÖM KÄNNER SAKNADEN

Jag tycker att slalombacken backen å Högliden kunna fått vare kvar.  Synd att den las ner. Högliden var ett bra ställe att dansa på. (TG)

Folk å fart i slalombacken mitt i stan. De va då de. Nu är där annan verksamhet. (UB)

 

HÅKAN BENGTER HAR KVAR ETT VYKORT FRÅN 1973

Vykort med alla flaggorna har jag också fått en gång, med poststämpel 29.8.1973. portot då var 65 öre.

 

HÖGLIDEN ETT LANDMÄRKE.

Den som inte har något minne från Högliden är förmodligen inte från Hudiksvall var min kommentar på FB.

 

SVAR FRÅN THOMAS HENRIKSSON

Men Lennart…om man vet att man varit på Högliden…men liksom minnet därifrån är lite..i bästa fall suddigt om man säger….kan man då räkna sig som ”från Hudiksvall” ?

 

Jag blev aldrig någon Fred Astaire!

Första Dansen på Högliden 13/9 1963.(nu & då 19/2 2002)

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om den ena av två färdigheter jag absolut inte behärskar. Det var skridskoåkningen som jag aldrig lärde mig ordentligt.

Jag blev aldrig någon Gillis Granström

Den andra färdigheten som jag önskar att jag behärskat bättre är dansen.

Förmodligen saknar jag helt rytm och därför gav jag aldrig dansen en chans.

Blev jag inte snabbt nog tillräckligt bra på något, valdes den bort helt.

Idag ångrar jag verkligen detta beslut.

Varför kunde jag inte tillåta mig att vara en MEDELMOTTA?

 

SKOLDANS

Jag har absolut inget minne av att de förkom någon skoldans på Läroverket under åren i realskolan. Kanske har jag förträngt det helt.

Det förekom säkert några privata klassfester hemma hos någon av mina klasskamrater.  Om jag fick några inbjudan, så tackade jag alltid nej, för att jag var rädd för att det också skulle bli dans

 

JAG BLIR GÄNGETS CHAUFFÖR TILL OLIKA DANSSTÄLLEN

När mina kompisar började åka till olika danslokaler runt Hudiksvall hittade jag min roll.

Jag hade körkort och kunde få låna en av Hansons Blommors små blombussar.

Jag blev Gängets chaufför, en viktig roll, men dansen undvek jag alltid.

Jag var ju chaufför och måste alltid hålla mig nykter.

Magnus Ugglas text passar så bra in på mig.

Dansar Aldrig Nykter: jag dansar aldrig nykter någonstans, aldrig inte en chans, att jag dansar nykter, kalla’t undanflykter, om du vill,

Gänget på väg till Logdans i Hög med Lennart Hanson som chaufför

 

TRÄFFAR LAILA PÅ NYÅRSFEST I SPORTHALLEN 

En nyårsafton i mitten på 60-talet tog jag mod till mig och hängde med gänget till Sporthallen, där det annordandes någon form av Nyårsbal. 

Där träffade jag Laila och blev jätteförälskad i henne.

Hur vi kom samman minns jag inte, men det kan knappast ha varit genom dansen. 

Några dagar senare uppvaktade jag henne på Knapps Skoaffär där hon jobbad.

Vi var sedan ett par tills hon fick ett jobb på Marabou i Sundbyberg. 

 

LAILA ÄLSKAR ATT DANSA

Lailas stora passion var dans och så fick hon en pojkvän som absolut inte ville dansa.

Vi löste det problemet på ett elegant sätt.

När det var dans på Högliden så gick hon dit tillsammans med sin tjejkompisar och jag kom troget och hämtade med bil när dansen var slut.

Jag brukade gå in i danslokalen och se de avslutande danserna. Jag brukade stå så att Laila inte skulle se att jag kommit. Jag kunde ju inte gärna nobba sin egen flickvän.

 

ANMÄLER MIG TILL EN PRIVAT DANSKURS 1968

Jag tog några privatlektioner hos en danspedagog. Det gick inget bra, men jag lärde mig några enkla danser, som jag haft glädje av, när min hustru Lisbeth och jag varit bjudna på fester och bröllop där dans förekommit.

 

 

10 år på Läroverket och 150 kamrater.

Jag började i läroverket 1953 och eleverna ovan blev mina klasskamrater i 5 terminer.

Merparten av dessa tog sin realexamen efter fem år 1958.

För mig blev det ett extra år och jag lyckades ta min examen 1959.

Under den tiden i realskolan gick jag i tre olika klasser och lärde känna över 90 olika kamrater.

I katalogen för år 1953 finns 32 i klass 1:5C. Av dessa har jag idag kontakt med.

Thomas Julin som bor i Forsa Håkan Pettersson som återvänt till Hudiksvall Gudrun Eriksson som bor i Göteborg.

I klass 3:5A år 1955 fick jag 33 nya kamrater, där jag i Östra Skolan gått fyra år med  Anders Carlberg, Lars Flöjt, Ulf Lindgren och Eva Granath.

Av eleverna i klassen har jag idag kontakt med

Olle Nyberg som bor i Stockholm Anders Skoglund och Eva Granath som båda bor i Hudiksvall.

Kränkande lärare sporrar till Realen!

De av mina kamrater, som fortsatte på en treårig linje i gymnasiet, avlade sin studentexamen 1961.

Jag lyckades efter många om och men  ”med hjälp av” min vän Anders Skoglund komma in på latinlinjens fyra åriga utbildning.

Det var ett dåligt val trots att första året kändes som att gå om ytterligare ett år.

Det blev alldeles för mycket skolk och jag blev inte uppflyttad till L3:4

Under de två åren på latinlinjen lärde jag känna ytterligare 30 nya kamrater av vilka 85% var flickor.

Av de 26 eleverna i L1:4 har jag idag kontakt med.

Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson, Barbro Forslund, Anna-Karin Gullberg, Birgitta Hamrén och Kerstin Larsson

Byter till mig en gymnasieplats!

Efter tre meninglösa månader på en privatskola i Stockholm började jag i 1962 i årskurs A2:3.

Möte med Gösta ”Nöffen” Wahlberg Del 1. 

Under de två åren på allmänna linjen blev det 30 nya kamrater. 

Det betyder att jag under mina 10 år på läroverket lärde känna runt 150 kamrater mer eller mindre.

Av kamraterna i A:2 0ch A:3 har jag idag kontakt med.

Lars Ahlbom, Beter Bill, Sven Bohlin, Torbjörn Brandt, Karl-Erik Eriksson, Lennart Hill, Lars-Olof Larsson Örjan Nilsson, Birgit Engström och Sonja Kroon.

När jag skulle välja bilder till detta inlägg valde jag ett klasskort från 1953 då jag började i 1:5 C och kortet från min ”sista” klass i läroverket A2:3. 

Kortet från 1953 har inga namn, men jag kan namnge ungefär hälften i klassen.

Allmänna Linjen årskurs 2

 

 

 

Befrias från gymnastik + liten sinnesundersökning.

 
Örjan Nilsson (Klasskort 1962)

ÖRJAN NILSSONS TANKAR

Inför mitt inlägg 200, kom detta mail från min klasskamrat i A:2 och A:3 Örjan Nilsson. 

Med gott om tid en lördag i början maj har jag nu hunnit ifatt er andra i din eminenta blogg.

Läsningen ger en ett otal minnesbilder av en uppväxt i Hudik.

Och inte minst om en mytomsluten figur vid namn Löken.

Det var mycket jag inte visste om dig Lennart, såväl sorgligt som uppsluppet.

Det ger en lite tankar att ta del av.

Noterbart är att du blev hårt hanterad av vuxenvärlden, inte bara av knäppa rektorer.

Då du skrev om en liten sinnesundersökning blev måttet rågat i mina ögon.

Då vore det givande att ta reda på hur allt detta kom sig.

Att ses som uppkäftig är en sak, att vara idiot något helt annat.

Jag tror att vuxenvärlden inte klarade av att en tonåring kunde ha egna tankar utan att det luktade upprorsförsök.

Tanke: Gör en analys av detta, utifrån dina egna hårda erfarenheter (gärna i form av en intervju av en bra journalist som Lars Ragnar Forsberg.

Jag plockade fram tre inlägg som jag tror Örjan tänkte på när han skrev till mig. 

Rektorn beordrar skolläkarbesök!

Gunnarby och jag går skilda vägar!

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen 

Lars-Olof Larsson (klasskort 1962)

LARS-OLOF LARSSONS TANKAR 

Lars-Olof Larsson som gick i samma klass som jag och Örjan, har vi flera tillfällen påtalat att han är överraskad att jag tog mig igenom skolan utan större ”skador”.

Han brukar skämtsamt och på allvar uttrycka sig på följande sätt.

–”Om du Lennart hade gått i dagens skolan och fått den ”behandling” du blev utsatt för skulle det ha blivit skadestånd på flera hundra tusen för skolan (läroverket).”

 

Lennart Hanson (klasskort 1962)

LENNARTS EGNA TANKAR IDAG

När jag åter läser igen de tre inläggen ovan, väcker Örjans och Lars-Olofs funderingar nya funderingar hos mig själv.

Det elevvårdsteam som fanns under min skoltid var en mer eller mindre engagerad klassföreståndare, skolsköterska och skolläkare. 

Någon skolpsykolog som kanske skulle ha varit ett stöd för mig fanns inte.

Min mor och far var skilda. Far hade en ny familj och var måttligt engagerad. Han dök mest upp ”på scenen” när det var någon ”tråkighet” i skolan.

Min räddning var FARMOR ELIN som alltid stöttade mig i alla lägen och lämnade till mig visdomsorden:

”LENNART DU FÅR ALDRIG VARA LIKA DUM SJÄLV!”

PS

Kvar att berätta här på bloggen är när jag blir ”KUGGAD I STUDENTEN”.  

Jag blir mer och mer övertygad om att min lärare i engelska, ville ”hämnas” för en kränkning, som jag förorsakade henne, när jag gick på Latinlinjen.

 

Del 2 Tungt år 1956.Språkresa Tyskland

Så här såg jag ut sommaren 1956.

 Det är en fortsättning på inlägget om mitt TUNGA år 1956.

Del 1. 1956 TUNGT år med 2 klassbyten!

DET KOMMER YTTERLIGARE PRÖVNINGAR

Jag har sedan 2 års ålder bott tillsammans med min farmor och farfar.

 6/1 1956 dör min farfar. Nu är det ”bara” farmor och jag i villan i Djuped.

11/1 flyttas utan förvarning från Klass 3:5C till 3:5A. Får 25 nya kamrater. 

  8/6 får BC i både Engelska och Tyska. Ej uppflyttad till 4:5.

1/7 sänds mot min vilja på en språkresa till Tyskland.

24/7 blir påkörd av en personbil i Hof i Tyskland.

26/8 Lyckas inte höja mina 2 BC. Går om 3:5an och får 30 nya kamrater 

MIN FAR AXEL-EDWARD BESTÄLLER SPRÅKRESA

–”Du har BC i Tyska och Engelska. För att få ordning på din tyska har jag anmält dig till en språkresa i Tyskland.

Gruppen avreser från Stockholm efter midsommar till HOF i södra Tyskland 

När du kommer hem får du som vanligt gå i ferieskolan och där försöka läsa upp din Engelska.”

Detta var min far i ett nötskal. Utan någon som helst dialog med farmor och mig bestämmer han att jag skall vistas hos en tysk familj under en månad.

SPRÅKRESAN FÖR ”TYSKTALANDE” ELEVER.

När jag anslöt till gruppen på Stockholms Central, förstod jag att resan var avsedd för ungdomar som ville FÖRKOVRA sig ytterligare i tyska språket.

Jag hade ångest hela tågresan ner till Tyskland.

Hur skulle jag göra mig förstådd?

Vad skulle familjen säga, när de får en gosse som varken talar eller förstår tyska?

GRUPPEN HJÄLPER MIG

Jag hade struntat helt i tyskundervisningen både i 3:5C och 3:5A. När jag berättade det för gruppen trodde de att jag skämtade.

–”Jag har en språkparlör och konversationsguide som du kan få låna så att du kan göra dig förstådd när du kommer till din värdfamilj” förslog en av deltagarna.

ÄLSTA SONEN I FAMILJEN TALADE ENGELSKA

Första måltiden med familjen blev helt kaotisk och förvirringen var total när familjen förstod att de under en månad skulle ansvara för en ”gosse” som inte kunde tala någon som helst tyska.

Middagen räddades av Theter som var den ende i familjen som talade engelska.

FYRA TIMMAR UNDERVISNING PÅ TYSKA 5 DAGAR I VECKAN.

Undervisningen i tyska blev helt koncentrerad kring pjäsen JEANNE D´ARS som gruppen skulle se i slutet av vår vistelse i HOF.

Det blev för mig ännu en ångestupplevelse.

Jag fick sista veckan genomlida en pjäs, som jag absolut inte förstod och dessutom på ett språk jag knappt behärskade för att göra mig förstådd i vardagssituationer.

ETT ANTAL UTFLYKTER BLEV RESANS BEHÅLLNING

Familjen såg till att jag fick göra ett antal utflykter runt HOF. Det var den engelstalande sonen och jag som åkte iväg på hans vespa.

Theters Vespa med vilken vi gjorde ett antal utflykter

Det var en stor chock för mig att se den tydliga gränsen mellan Västtyskland och Östtyskland. Tydligast syntes detta vid sprängda vägar och broar.

 

En tydlig gräns mellan ÖST och VÄST

PÅKÖRD I CENTRUM

Sista veckan blev jag påkörd av en personbil i centrala HOF. Jag hade köpt en glass och genade över gatan där en kompis från gruppen väntade.

Bilen träffade mig i flykten och jag slungades in i en vägg på andra sidan gatan. Jag svimmade tydligen av och när jag vaknade stod det en ambulans vid trottoarkanten.

Någon minut senare kom fadern i min värdfamilj. Han arbetade i en bank alldeles i närheten och hade sett hela händelsen.

Ambulanspersonalen och han enades om att han kunde ta med mig ”hem”.

NOTIS I LOKALTIDNINGEN

Das schwedische Schuljunge Lennart Hanson, die ihre Ferien in Hof verbringen wurde von einem Auto in Allstadt getroffen.

 

 

 

 

 

Illiaden och Odyséen i läroverkets aula 1959

Villan i Handelsträdgården i Djuped där jag bjöd in till ett Mormonmöte.

När jag förberedde inlägget om ”Mormonmötet hemma i Djuped” kom jag i kontakt med min klasskamrat Örjan Nilsson.

Mormonmöte hos ”LÖKEN” i Djuped 

Örjan kände inte till min blogg, men började läsa delar av den och sända små kommentarer.

Örjan, som själv står som författare till 10 olika böcker, lämnade detta bidrag till min blogg.

ÖRJAN NILSSONS INGRESS 

 För mig som blivande skönande var inte hockeymatchen med lärarna det stora på den tiden.

Det var Spurtmajas teaterföreställning i aulan av Illiaden år 1959.

Jag har skrivit om denna i mina egna minnesanteckningar som lär komma ut vad det lider i någon form.

Bifogar denna text, delar gärna med mig till alla generationskamraterna

 

DEMONREGISÖREN ”SPURT MAJA” (foto Bengt Gill)

I REGI AV SPURTMAJA

Bland de lärare jag ärvde från mina föräldrars skoltid fanns Spurtmaja.

Hon gjordesannerligen skäl för namnet, då hon stormade in i klassrummet åtskilligt efter utsattid, satte sig ljudligt pustande bakom katedern, öppnade sin handväska och torkade sig omsorgsfullt i ansiktet med en ur väskan framplockad näsduk.

Hela denna procedur, resultatet av hennes dagliga spurt över skolgården, drog hon avsiktligt ut på tiden. Men det var knappast en uppvisning i avsikt att underhålla sitt tillnamn eller för all del oss elever.

Denna Spurtmaja hade lätt för vredesutbrott som man bara tvangs ducka inför, som i efterhand får mig att tro att hon led av svår migrän.

Jag kom aldrig i vägen för dessa utbrott, eftersom historia var mitt bästa ämne och jag ”låg bra till” hos henne.

För eftervärlden får hon stå för upphovet till Det stora teaterspektaklet.

Som beläst i antikens historia satte hon upp Illiaden och Odyséen i läroverkets aula, med sig själv som demonregissör och oss elever som aktörer.

Uppsättningen av det klassiska verket växte fram, under mycken vånda och åtskilliga regissörsutbrott. Att hon bara tordes! Med en hoper femtonåringar som hade allt annat än klassiska intressen. Men hennes tilltag var genialt om man betänker att vi nu bringades lite klassisk skolning – på ett lekfullt sätt.

Om hennes version av det grekiska dramat nu stämde överens med vad hon försökte frammana ur lekfulla och spexande ungdomar är okänt.

Bröderna Öhlén från Iggesund var briljanta som hjältarna Paris och Akilles, om än de satsade väl hårt i utspelet med fäktscener som var dramatiska i överkant.

Det tekniska geniet Tommy såg till att få bandmaskinen på läktaren att fungera, men inte alltid framgångsrikt.

Själv såg jag spektaklet upphöjd över scenen på en piedestal í rollen som kärleksguden Apollon. Jag var som klippt och skuren för rollen – inte en enda replik och i ett ljusblått överkast med guldträns min mamma förvandlat till en vacker mantel.

Min pappa bidrog med en luta av papper från sin reklamateljé.

Givetvis var det som upplagt för skandal. Trots allt infann sig den rätta skärpan vid uppförandet och allt löpte utan större incidenter.

Dock misslyckades Tommy att förse mitt solonummer på pappersharpan med ljud, varför jag i stället kom att spela luftharpa.

Vår publik av föräldrar och småsyskon förstod nog aldrig att det handlade om ett drama, eftersom man skrattade så ofta. Men just skratten garanterade en framgång i våra ögon.

Och Spurtmaja blev i fortsättningen omtalad med stor respekt.