Befrias från gymnastik + liten sinnesundersökning.

 
Örjan Nilsson (Klasskort 1962)

ÖRJAN NILSSONS TANKAR

Inför mitt inlägg 200, kom detta mail från min klasskamrat i A:2 och A:3 Örjan Nilsson. 

Med gott om tid en lördag i början maj har jag nu hunnit ifatt er andra i din eminenta blogg.

Läsningen ger en ett otal minnesbilder av en uppväxt i Hudik.

Och inte minst om en mytomsluten figur vid namn Löken.

Det var mycket jag inte visste om dig Lennart, såväl sorgligt som uppsluppet.

Det ger en lite tankar att ta del av.

Noterbart är att du blev hårt hanterad av vuxenvärlden, inte bara av knäppa rektorer.

Då du skrev om en liten sinnesundersökning blev måttet rågat i mina ögon.

Då vore det givande att ta reda på hur allt detta kom sig.

Att ses som uppkäftig är en sak, att vara idiot något helt annat.

Jag tror att vuxenvärlden inte klarade av att en tonåring kunde ha egna tankar utan att det luktade upprorsförsök.

Tanke: Gör en analys av detta, utifrån dina egna hårda erfarenheter (gärna i form av en intervju av en bra journalist som Lars Ragnar Forsberg.

Jag plockade fram tre inlägg som jag tror Örjan tänkte på när han skrev till mig. 

Rektorn beordrar skolläkarbesök!

Gunnarby och jag går skilda vägar!

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen 

Lars-Olof Larsson (klasskort 1962)

LARS-OLOF LARSSONS TANKAR 

Lars-Olof Larsson som gick i samma klass som jag och Örjan, har vi flera tillfällen påtalat att han är överraskad att jag tog mig igenom skolan utan större ”skador”.

Han brukar skämtsamt och på allvar uttrycka sig på följande sätt.

–”Om du Lennart hade gått i dagens skolan och fått den ”behandling” du blev utsatt för skulle det ha blivit skadestånd på flera hundra tusen för skolan (läroverket).”

 

Lennart Hanson (klasskort 1962)

LENNARTS EGNA TANKAR IDAG

När jag åter läser igen de tre inläggen ovan, väcker Örjans och Lars-Olofs funderingar nya funderingar hos mig själv.

Det elevvårdsteam som fanns under min skoltid var en mer eller mindre engagerad klassföreståndare, skolsköterska och skolläkare. 

Någon skolpsykolog som kanske skulle ha varit ett stöd för mig fanns inte.

Min mor och far var skilda. Far hade en ny familj och var måttligt engagerad. Han dök mest upp ”på scenen” när det var någon ”tråkighet” i skolan.

Min räddning var FARMOR ELIN som alltid stöttade mig i alla lägen och lämnade till mig visdomsorden:

”LENNART DU FÅR ALDRIG VARA LIKA DUM SJÄLV!”

PS

Kvar att berätta här på bloggen är när jag blir ”KUGGAD I STUDENTEN”.  

Jag blir mer och mer övertygad om att min lärare i engelska, ville ”hämnas” för en kränkning, som jag förorsakade henne, när jag gick på Latinlinjen.

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *