Julminnen Hansons Handelsträdgård 1952

Till vänster om mig min syster Mona 5 år Jag är 10 och farfar Edward snart 70 år.

 JUL HEMMA I DJUPED 1952.

Julen firas hemma hos min farmor och farfar som jag betraktar som mina föräldrar.

Vårt hem är Hansons Handelsträdgård där jag bodde i drygt 20 år.

På jularna var personalen som bodde i granngården inbjudna, så vi brukade bli cirka 15 personer, som samlade runt det stora ekbordet med sina 12 stolar.

Jag fick min första jordglob som hängde med i 30 år. Den gick att dela på mitten i två halvor som var svåra att sätta samman igen. Till slut gick det inte längre.

 ANSVARAR FÖR ATT JULTULPANERNA PLOCKAS ÄVEN PÅ JULDAGEN

En låda med de fina små jultulpanerna Brilljant Star.

Juldagen var enda dagen på året som alla personal i Hansons Handelsträdgård var lediga.

Det fanns dock en liten tulpan, som måste tas upp i rätt tid.

Det var BRILLIANT STAR, som inte brydde sig om vilken dag det var under julhelgen.

Under 10 år, låg ansvaret på mig att plocka/dra upp de tulpaner som började visa röd färg.

Det kändes som ett hedersuppdrag att varje juldagsmorgon vandra runt i det växthus där jultulpanen växte. Det fanns bara jag på hela anläggningen.

Om några dagar var det en viktig blomma, som inte fick vara för mycket utslagen, när Nyårsgrupperna skulle planteras.

JAG FÖRSTÖR 100 HYACINTER PÅ NÅGRA SEKUNDER

På jullovet hjälpte även jag till i Hansons Handelsträdgård.

Ett år var min uppgift att plocka fram hyacinter med jämstor kvalité från drivhusen.

I varje pappkartong fick det plats 25 hyacinter.

På varje kärra fick det plats fyra lådor.

Det var viktigt att lådorna lastades bakifrån och framåt och tvärs om när kärran skulle lastas av.

Vi ett tillfälle missade jag detta och kärran med 100 hyacinter välte.

Det gick inte att rädda en enda blomma.

Jag gömde förödelsen i en stor lövkorg och tog mig snabbt till drivhuset för att plocka fram 100 nya hyacinter.

Varje gång jag ser en hyacint i en blomsteraffär eller på torghandeln poppar detta fasanfulla minne upp.

Gymnasieklass lussar för lektor Brandt

 

 

Lektor Gustaf Brandt, en profil på Läroverket i Hudiksvall. Fotograf Bengt Gill.

Jag har bara vid ett enda tillfälle, under min skoltid, varit med och ”lussat” för en lärare.

Det var luciaåret 1963. Jag hade efter stort besvär tagit mig till sista ring på den allmänna linjen.

Några av mina klasskamrater övertalade mig att följa med hem till lektor Brandt.

–”Löken” du som skrev en så bra studentskrivning, måste träffa Gustaf ännu en gång.”

Gustaf Brandt och min franska skrivning!

Det var med viss tvekan jag ställde upp och följde med det lilla luciatåget.

Hur skulle lektorn uppfatta ett sådant besök i sitt hem?

Skulle han bli sårad eller glad?

Det var en helt chockad Gustaf, som efter några påringningar tidigt på morgonen, gläntade på dörren till sin ungkarlslägenhet.

Gustaf bad oss stiga på och gick själv tillbaka till sitt sovrum för att klä sig.

Efter ett tag kom han tillbaka klädd i den kostym vi var vana att se honom i.

Under tiden hade några dukat upp luciakaffe i vardagsrummet.

Gustav verkade trivas med att vi lussade för honom. Hans satt mest och flinade, han sa inte så mycket, men verkade gilla läget.

Jag vet inte, men jag skulle tro inte att det under åren varit så många klasser , som valt att lussa för sin lektor Gustaf Brandt.

Skälet till att jag så väl minns den här händelsen, är att på Gustafs bokhylla bland familjekorten låg en av de bollar, som gjorde reklam för Knapps Skoaffär. Det var en av de bollar som gymnasistföreningen HGF använt i finalen på SPEX -62.

–”Behöll lektorn  en boll från Spexet?” frågade jag.

–”Jag ville ha den som ett minne och ville absolut inte kasta bollen på er uppe på scenen. Det var ett mycket bra spex och därför är bollen placerad på bokhyllan.”

Spex -62 del 5 Final Recension Förbud.

Gustaf Brandt i en skolkatalog från 1978

 

 

 

 

 

 

 

Axel-Edward Hanson med sina barn

Familjen samlad när Robert ”Putte” Hanson döps ute i sammarstugan på Skålbo/Lingarö.

 

Några läsare av bloggen har hört av sig och undrat om jag har någon bild där hela familjen fanns samlade.

Jag har endast en enda bild där min fars fem barn är samlade.

Bilden är tagen i samband med att min bror Robert ”Putte” döps 1962.

Om alla fått leva när bilden skulle det finnas med ytterligare två personer.

Min helbror Folke som föddes 1937 blev endast 4 månader.

Min halvsyster Anna Birgitta blev endast två veckor. Om hon fått leva skulle hon ha fyllt 70 år 14/12 när jag skriver dessa rader.

Min bror Roland sitter längst ut till vänster med Figaro i sitt knä. Hunden tillhörde min syster Mona men vistades lika mycket hos min farmor Elin och mig ute mitt hem i Hansons Handelsträdgård.

Roland var den som var min ”lärare” när det var dags för mig att köra stora blomsterbussen.

Kör blombussen utan busskort och går på Ullevi och ser fotboll. Sover för länge på rastplatsen i Örebro.

Roland är död sedan ett par år.

Min halvbror Tommy sitter mellan Roland och min far Axel-Edward. Tommy och jag spelade bowling i samma klubb hemma i Hudiksvall. Tommy var helt överlägsen och spelade i landslaget och blev svensk juniormästare.

Bowling ”ersätter” Biljard. Del 1.

Tommy blev endast 34 år och dog 1986.

Min far Axel-Edward Far föddes 1914 och var min farmor Elin och farfar Edwards enda barn.

Far gifte sig första gången 1935 med min mor Asta När jag är 2 år skiljer han sig från Asta och gifter sig med min styvmor Britta.

Min far är mest känd för att han en gång var ägare till en tomt på Storgatan som stod öde med bara en färdig grund i 22 år.

Egna minnen från ”Hansonska Gropen”!

Far blir bara 66 och dör 1980.

Min halvbror Robert bor i Stockholm och arbetar inom polisen med ungdomsbrottslighet som sin specialfunktion.

Det är 20 år mellan ”Putte” och mig och många trodde att han var som till mig och min dåvarande flickvän Elisabet.

Elefanter på Hudiksvalls gator! Det är Cirkus i stan!

Min halvsyster Mona bor också i Stockholm. Mona har en tjänat som rektor inom förskolanverksamheten och fick i år kvalitetsutmärkelse med sin förskola. Sylvester.

Mellan mig och Mona är det bara fem år och vi har haft regelbunden kontakt genom åren.

Två händelser som satt djupa spår! Lillasyster Mona faller ur bilen i 50 km! Lillebror Tommy knockas av trä gunga!

 

Lennart 20 år 1962.

Mitt bestående minne av den här dagen är min fars ilska när jag önskar att ett kort skall tas på familjen där bara vi barn sitter tillsammans med den gemensamma fader.

Axel-Edward vägrar först, men när jag lägger fram min kompromiss med två familjekort där styvmor Britta är med, så faller han till föga tacka vare Brittas stöd för två kort.

På kortet tycker jag mig se, att min far fortfarande är sur.

Om ni vill läsa mer om mina syskon så finns de naturligtvis med på bilder och texter här på bloggen. Länken finns vid respektive person.

 

 

 

Einars/Clarins kiosk på Södra Vägen

  

Kiosken låg efter Södra vägen. Första namnet var Einars Kiosk och senare blev det Clarins Kiosk. ( Foto Carl Berlin )

Så här skrev jag på Facebook sidan Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall…..

https://www.facebook.com/groups/156335741153593/

Jag fortsätter med mitt ”arbete” med de kiosker som fanns i Hudiksvall under mina ungdomsår åren 1950-1970.
Carl Berlin har hjälp mig med bilder av två kiosker som låg efter Södra Vägen.
Kiosken mitt emot Lilla BP Macken (Volgas) minns jag men inte denna som låg längre ner.
Behöver hjälp med de fakta ni har och gärna några personliga minnen.

Det kom över 30 kommentarer med spännande minnen och fakta

Så här skrev Lennart Westlund

Einar som var min farbror hade sin första kiosk på östra sidan Riks 13. På bilden som jag bifogar ser man på kvinnans kläder att det kanske var redan på 40-talet eller tidigare? Kiosken låg ca 100 meter söder om Forsbergs livs. Därefter byggde Einar en ny och större kiosk på västra sidan, nästan mitt emot den gamla. Det är den kiosken som kallades Einars och senare Clarins kiosk.

Lennart Thilberg har sitt eget ungdomsminne av kiosken.

Bakom Einars kiosk uppe i skogen bedrevs det kortspel ( poker) det var stora potter jag var där en gång när polisen gjorde en razzia där

Lena Person som jobbade där när kiosken bytt ägare.

Det var Oscar Klarin som hade den kiosken, min mamma Eivor Olsson jobbade där. Även jag jobbade där år 70-71: Min mamma började nog där 1967?.  Vi flyttade till Håstaäng 1966. Mor var kvar där tills kiosken stängdes.

När det var vet jag ej, kan höra med henne om du vill veta exakt årtal.

Klarins kiosk stängdes 1973, har pratat med min mor

Margareta Åsberg skriver följande.

Det var även två damer till som jobbade där, Greta och Karin hette dom.

Och nog kunde Oskar berätta historier. Han hittade nog på en massa saker om folk oxå då han berättade Vi bodde på Villorna och hade nära till kiosken.

Eva Kristina Jessen har ett annorlunda barndomsminne av kiosken.

I fyraårsåldern gav jag o en lekkamrat oss ut på en fotvandring till min farmor o farfar i Danmark. När vi försökte handla mat i den här kiosken anade ägaren oråd o kontaktade polisen. Vi var efterlysta så det blev hemskjuts i polisbil….