Bandyfinal på Stadion 1958?

 

Tre gossar på besök i Stockholm. Bandyfinal mellan Örebro och Edsbyn 1958.Från vänster Lennart Hanson, Olle Nyberg och Bosse Mörk.

 

Jag har haft bilden ovan i åtanke för ett inlägg en längre tid.

Bosse Mörk påminde mig om bilden, när vi nyligen träffades på Cirkus i Stockholm och så ”Trollkarlen från OZ” med Glada Hudik Teatern.

Jag är inte säker på årtalet, men då jag fortfarande har mycket hår kvar, så bör det ha varit 16-17  år för vid 18 års ålder håret försvinner ganska snabbt

Doktor Jessen ”stoppar” mitt håravfall! 

 

SPORTLOV OCH BANDYFINAL  

Under min skoltid sammanföll nästa alltid sportlovet och SM-finalen i Bandy.

1958 hade vi blivit så stora att vi själva kunde åka iväg till Stockholm.

Bandyfinalen blev då ett lämpligt utflyktsmål särskilt när Edsbyn var Hälsingland.  

Jag minns inte om åkte ner enbart för finalmatchen eller om vi var några dagar i Stockholm. Kanske vi var för sig ordande med boende. Jag själv var alltid välkommen till mina fastrar i Sundbyberg.

Kanske var det så att vi bara sågs i samband med finalmatchen. Vi träffades troligtvis vid Svampen nere vid Stureplan och vandrade Sturegatan upp mot Stockholms Stadion.

VEM TOG BILDEN PÅ OSS? 

Varje gång jag ser den här bilden undrar jag alltid vem som tog bilden på oss?

Var det någon fotograf som stoppade oss på gatan?

Tittar man lite extra noga på bilden så ser man en skuggbild nere till höger på en person som skulle kunna vara fotografen.

På vilket sätt fick vi sedan våra bilder? 1958 fanns troligen inte någon form av snabb framkallning utan bilden måste ha sänts till oss senare.

Oavsett hur jag fått denna bild, så är jag blad över den, särskilt nu när Olle Nyberg inte finns bland oss längre. Det är nu snart ett år sedan Olle dog.

Jag skrev då dessa minnesord i Hudiksvalls Tidning.

Jag lärde känna Olle och hans familj när jag gick på Östra Skolan åren 1949-1952
Jag var ofta hemma hos familjen Nyberg på Kålhagsgatan 32.
Det var en härlig familj med pappa Bernt, mamma Halldis och Olles två yngre bröder Lasse och Hasse som fortfarande bor kvar i Hudiksvall
Hela familjen Nyberg var mycket sportintresserad och jag fick ofta följa med till olika idrottsarenor. Det jag med glädje minns är Marma IFs storhetstid under mitten av 1950 talet då jag fick följa med familjen Nyberg på alla hemmamatcher.
1959 vann Olle och jag Junior DM i både fotboll och handboll.
Olle var en mycket teknisk spelare i handboll och hans stora idol var Lennart ”Nappe” Kärrström vilken han på minde mycket om i sin spelstil.
När Olle efter studentexamen flyttade till Stockholm spelade han några år handboll för Bolton.
När Anders Skoglund spelade i Cliff möttes de i några gånger. Efter matcherna gick alltid ut på någon restaurang och mindes tillbaka till tiden i HIF.
Olle och jag spelade mycket tennis tillsammans inspirerad av Olles far som var en duktig tennisspelare och väldigt aktiv i Hudiksvalls Tennisklubb.
Olle var en duktig skridskoåkare och jag ångrar att jag inte lät Olle bli min skridskolärare när isen spolades på Kotorget. Det hade jag behövt eftersom jag bara kunna svänga åt ett håll.
Olle var även en uppskattad dansör och blev därför också en stor charmör på dansbarnorna runt i Hudiksvall.
Olle tog realen 1958 ett år före mig och studenten 1962 två år före mig.
När jag själv var klar med min studentexamen fick jag följande telegram från Olle:
DIN STUDIETAKT DU SJÄLV BESTÄMT DÄRFÖR BLEV DU VÄRLDENS ÄLDSTA STUDENT
Telegrammet är ett bra exempel på Olles snärtiga och alltid så underfundiga humor.
Vi är många som kommer sakna dig Olle, men vi glömmer dig aldrig.

Lennart ”Löken” Hanson med vänner.

 

 

 

 

Favorikkiosken låg vid Hudiks första Minigolfbana

 

Kiosken låg i korsningen Bergsjövägen/Varvsgatan och hade Hudiksvalls första Minigolfbanan bakom sig.

 Bilden på Kiosken är från nu & då 15/11 2002.

Det är Kioskägaren Fride Lindgrens son Börje som lånat ut bilden till HT

 KIOSKEN VAR EN VIKTIG TRÄFFPUNKT

Under min tonårstid var den traditionella Kiosken och Korvkiosken viktiga platser för oss ungdomar. Där förbrukade jag stora delar av mina veckopengar på snask, serietidningar och grillkorv.

Kioskerna var viktiga samlingsplatser och många gånger cyklade jag ner till ”min” kiosk bara för att se om det var några kompisar som fanns på plats.

KORVKIOSKER JAG MINNS

De korvkiosker som jag minns bäst var den utanför biografen Röda Kvarn på Storgatan och den nere vid Möljen och busstationen.

Under tonåren var jag ständigt hungrig och det kunde om kassan tillät, bli en grillad korv både före och efter 7-bion.

Första korven inhandlades utanför bion när jag stod och väntade för att se om det kom någon kompis som också skulle på bio.

Andra korven köptes på vägen hem i GRAVELEJSKIOSKEN nere vid kanalen mitt emot Sundsvallsbanken. 

Dessa tre serietidningar kom ut en gång i veckan

 KIOSKEN VID MINIGOLFBANAN

Jag började tidigt köpa och samla på ett antal olika serietidningar och många inhandlades på vägen hem i Kiosken som låg nedanför Östra Skolan och där Hudiksvalls första Minigolfbana var belägen.

Jag har tidigare här på bloggen berättat om Farbror Bergs 18 hålsbana.

Första Maj demonstration och Minigolfbanan på Öster öppnas 

  Jag gillade att spela minigolf. Det var spännande att jaga sitt eget resultat och tävla med sig själv. Extra trevligt var det när vi var två eller flera som spelade samma parti och förde protokoll. Vi brukade tävla om biljetten för 10 biljetter berättigade till en fri runda.

SERIETIDNINGSSAMLING

I källaren står det 10-12 flyttlådor med sparade serietidningar. Min kära hustru Lisbeth vädjar vid varje flytt att jag skall ”göra mig av” med alla mina serietidningar. Jag påminner henne då om att jag faktiskt sålt och givit bort en del under åren.

Min samling av Vilda Västern såldes till en man i min ålder och pengarna blev en ny köksmöbel.

Tio årgångar MAD och en stor samling 91:an har jag också avyttrat.

Mitt ena barnbarn Emil, har under åren fått 14 pärmar med 26 tidningar Kalle Anka i varje pärm.

 

 

Mönstrar del 3. Blir VAPENVÄGRARE.

Detta är mitt tredje inlägg där jag berättar om mina minnen som FLYGSOLDAT.

I del 1 berättar jag om själva mönstringen och min utbildning till KRYPTÖR.

Mönstrar och blir flygmalaj! Del 1.

I del 2 berättar jag minnen från tiden på F18 i Tullinge och stora finalen med  MUCKAR-TÅRTAN.

Mönstrar del 2. Hoppar av i halvtid! 

 Försvaret efterlyste år 2012 lumparminnen. Jag sände in MUCKAR-TÅRTAN. 

 Idag finns detta bland 2206 andra minnen och ingår i en utställning som idag finns på F3 i Lindköping och från februari 2015 på Armémuseum i Stockholm

  http://www.lumpenminnen.se/

Kanslihuset på F18. Min ”arbetsplats” under ett halvår 1968

MUCKAR FRÅN F18 1968

När jag MUCKADE från F18 så var jag övertygad att jag aldrig skulle gå genom den grinden igen.

Jag hade fått ett fint betyg som jag gärna visade upp, när det någon gång blev snack om lumparminnen.

Betyget var 10 9 9. Där stod även att jag genomgått vapenutbildning på k-pist.

Det stämde inte, för under hela min militärtjänst lyckades jag med att konststycket att aldrig kvittera ut något vapen.

Att jag lyckades med detta berodde troligen på att jag så ofta flyttade mellan olika flygflottiljer.

Jag undvek vapenförrådet och när det var dags för förflyttning var det för senat att kvittera ut ett vapen för kort tid och därefter lämnas in vapnet igen.

Jag tror detta blev början till mitt beslut att bli VAPENVÄGRARE.

ÅTERVÄNDER TILL F 18 IGEN 1988

20 år efter jag gått ut genom grinden på F18 stod jag där igen.

Vakten stoppade mig och frågade varför jag hade med mig en kudde och en biljardkö.

–”Jag kan inte sov om jag inte får ha en extra kudde. Här finns det bara en kudde per soldat. När jag var här förra gången för 20 år sedan, fanns ingen hel biljardkö i biljardrummet.” 

SAMMA TELEFONIST SOM 1968.

När jag gick in till telefonväxeln för att hälsa, möttes jag av samma kvinna som jag 1968  brukade avlöst på hennes luncher.

–”TÅRTMANNEN är tillbaka igen efter 20 år. Fru X slutade straxt efter din berömda tårta. Alla på Vädertjänsten jublade när hon sa upp sig.

Vid varje MUCK är det alltid någon som hört om din MUCKARTÅRTA med texten:  TILL ALLA MINA KAMRATER PÅ F18 UTOM FRU X!”

SKJUTÖVNING

Tredje dagen skulle det bli skjutövning och en officer samlade oss i en stor aula.

–”I morgon är det skjutövning hela förmiddagen. Har alla kvitterat ut sitt vapen?”

 –”Jag har inte hämtat ut något skjutvapen. Jag har aldrig fått någon utbildning vad gäller skjutvapen. När jag löser krypton, så får andra soldater försvara mig. Jag förmodar att jag nu betraktas som en VAPENVÄGRARE!”

–”Furir Hanson är med på skjutövningen i morgon och klistrar för skjuthålen på tavlorna. Slutför sedan sin tjänst vid kryptodetaljen i Kanslihuset. Vad som händer i framtiden återkommer vi till senare.”

PS

Några veckor senare kom ett litet ”vykort” där stod att jag numera var avförd från all framtida militärtjänstgöring.  Ordet VAPENVÄGRARE användes inte

Mönstrar och blir flygmalaj! Del 1.

 

Huset till vänster tillhörde IOGT och där låg också Café Mimer.

KALLAS TILL MÖNSTRING 

Jag har vaga minnen av den dagen jag kallades till mönstring. Minns att den skedde i IOGTs lokaler som låg mellan Apoteket och Café Mimer.

Min enda ambition vid mönstringen var att undvika att bli placerad i övre Norrland.

Min vän Lars Ahlboms far, som var halsläkare vid Hudiksvalls lasarett, hade skrivit ut ett intyg på att jag hade en mycket känslig hals som inte tålde sträng kyla.

 PSYKOLOGENS UTLÅTANDE.

Jag hade ett mycket långt samtal med psykologen och visade upp mitt läkarintyg från Skolläkaren Jessen på att jag var helt normal.

Befrias från gymnastik + liten sinnesundersökning.

Jag skulle senare få ta del av psykologens utlåtande där det står följande om mig.

Lennart Hanson har mycket svårt för aktoriteter i samhället. Han kommer aldrig att åtlyda en order som enligt honom enbart är typiskt översitteri. Kan komma att ställa till bråk under sin värnpliktstid.

GRUNDUTBILDNING VID F2 I HÄGERNÄS

Min placering blev F2 i Hägernäs straxt utanför Stockholm efter Norrtäljevägen.

Här skulle jag skulle utbildas till radarobservatör.

Vid en slutövningen, som kom efter 4 veckor, var jag inte tillräckligt stresstålig och efter att ha ”tappat bort” ett antal flygplan på väg till Gotland, blev jag entledigad från denna utbildning.

FÅR BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN IGEN

I avvaktan på en annan lämplig utbildning, placerades jag med den nyligen anlända ”malajgruppen”.

Jag fick börja om min soldatutbildning med att åter lära mig hälsa, stå i givakt och andra viktiga soldatkunskaper.

Under de första veckorna hade alla som ännu inte lärt sig hälsa och stå i givakt en speciellt märke. Jag som under fyra veckor lärt mig hälsa och stå i givakt fick också ett sådant märke.

När någon befäl påpekade att jag inte gjorde reglementsenlig honnör, pekade jag alltid på mitt märke.

–”Hanson har ju för fan varit här på F2 nästan två månader nu. Se till att omgående börja hälsa på alla överordnande.”

NY UTBILDNING NU TILL KRYPTÖR

Vid Upplands Signalregemente (S 1) i Uppsala, någon kilometer söder om slottet, skulle jag nu genomgå en utbildning till signalist med specialitet kryptografi.

Jag placerades tillsammans med några andra flygsoldater på F16/F20 utanför Uppsala.

Den här utbildningen passade mig mycket bättre än radorobservator.

Jag klarade kryptoutbildningen och min krigsplacering blev F18 i Tullinge.

UTLÅNAS TILL F10 iÄNGELHOLM

En kryptör hade mycket hög status. Av säkerhetsskäl fick jag inte längre bo tillsammans med andra soldater. Jag fick förmånen att ha eget rum under resten av min tid i flygvapnet.

SÖKER EN UTBILDNING INOM POSTEN

Åter på F18 i Tullinge söker jag en utbildning inom Poststyrelsen och blir omgående antagen på en kurs som skulle starta inom två veckor.

Jag sökte tjänstledigt och fick detta trots att jag bara gjort drygt hälften av min militärtjänst.

Del 2. handlar om beslut att bli vapenvägrare.

 

 

 

 

 

Carin Julin 100 år. Min "extra mor" på låg- och mellanstadiet!

Hudiksvalls Tidning 5/6

RINGER CARIN NÅGRA DAGAR INNAN 100 ÅRS DAGEN

Carin kände genast igen min röst och blev glad över att jag hörde av mig.

–”Är Buspojken som ringer? Kommer du ihåg min födelsedag? Du gör mycket glad med ditt telefonsamtal! Thomas kommer till mig på eftermiddagen. Då skall jag berätta för honom att du ringt.

Thomas och Anna-Lisa har ordnat, så att vi skall fira den på Järvsöbaden.

Som du vet Lennart är jag idag nästa helt blind. Jag kan förnimma ljus och mörker men det skall ändå bli trevligt att ha de mina runt mig på högtidsdagen.

MITT SAMTAL MED KARIN INFÖR 99 ÅRS DAGEN

–Är det du som ringer Lennart?

–Vad glad jag blir att höra din röst. Du är den enda av Tomas klasskamrater som jag har något minne av.

Du var en riktig buspojke!

Jag kommer ihåg att en gång när jag kom in till pojkarnas rum så höll du på att kasta pil på väggen. Jag blev jättearg på dig och jag ”kastade ut” dig och du fick gå hem till dig.

Nästa dag var du tillbaka igen och ringde på vår köksdörr.

 Jag tittade strängt på dig och innan jag han säga något så tog du till orda.

–”Idag Carin skall jag vara snäll hela dagen.”

Jag tyckte det var modigt av dig att komma tillbaka och därför godtog ja ditt löfte som en ursäkt.

Jag tycker det är så trevligt att du och Thomas fortfarande träffas.

Jag hoppas att du och jag också skall få träffas ännu en gång.

Jag ser mycket dåligt nu för tiden, men din röst känner jag väl igen.

CARIN KUNDE JAG ALRIG LURA

Jag frågar därefter Carin om hon kommer ihåg händelsen när jag föll från TAKET PÅ EN PRÅM?

Det var så vi beskrev händelsen på Sundins för Carin.

Jag vågade inte berätta att vi varit upp på taket i den höga byggnaden på Sundins Skidfabrik.

 –”Lennart, du föll inte från någon pråm. Ni hade varit upp på taket på Sundins och jagat duvor.

Du trampade genom en armerad glasruta och föll rakt ner i fabriken.

 Jag var orolig för att du skadat ryggen och ville att din far Axel-Edward skulle köra dig till Hudiksvalls lasarett.

 Din far var mest arg för att han var på landet och måste åka in och hämta sonen.

 Jag skällde ut din pappa för jag tyckte att han inte tog sitt ansvar.

 Jag fick höra senare att han inte gjorde som jag sa, utan bara skjutsade hem dig till farmor Elin.

Som du hör Lennart så kommer sanning fram.  

Det bästa var ju ändå att du klarade dig utan att få några bestående men trots det höga fallet.”

Nära döden upplevelse uppe på Varvet! Leker på Sundins Skidfabriks ljustak! Trampar genom det armerade glastaket! Faller 5 meter ner på fabriksgolvet! 

Sundins Skidfabrik och delar av Varvet Familjen Julin bodde i det stora huset i nedre vänstra hörnet av flygbilden

 

 

Studentexamen för 3 kära vänner -63 2:an

 

Elisabet Sunesdotter nybliven student 1963

I mitt förra inlägg började jag berätta jag om studentexamen 1963 för tre kära vänner.

Där beskriver jag hur jag och några klasskamrater bygger en ”studentvagn” som skall transportera hem Elisabeth, Håkan och ”Capillo” från Gamla Biblioteket vid Storgatan.

Studentexamen för kära vänner -63 1:an

MOTTAGNING UTANFÖR  LÄROVERKET

Kärran som skulle användas till hemtransport för Elisabet Sunesdotter. Håkan Pettersson och Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson var färdig och stod nu på Wallners gård bakom Gamla Biblioteket.

Uppe på skolgården väntade alla familjer och vänner på studenterna.

Allas blickar var vända mot de fönster, där studenterna skulle kasta ut studentmössans ”papper”, som ett tecken på att alla elever ”klarat sig”.

Jag kommer inte ihåg så mycket av vad som hände på skolgården.

Farmor Elin hade säkert gjort ordning ett antal blombuketter som skulle hängas på mina kamrater. Det blev troligen en blomma till några andra kamrater också.

STUDENTERNA TÅGAR MOT GAMLA BIBLIOTEKET

När alla blivit hyllade på skolgården började marschen mot Gamla Biblioteket där den traditionsenliga uppläsningen av telegram skulle ske.

På Torsten Myrgrens bild från 1967, när han tar sin examen, syns polismästare Erik Nilsson läsa telegramen på samma sätt som 1963.

DAGS ATT KÖRA FRAM STUDENTVAGNEN

Efter telegramuppläsningen dök det upp ett antal olika vagnar, kärror och andra färdmedel som skulle transportera hem studenterna som bodde i centrala Hudiksvall.

MINA VÄNNER GODKÄNNER KÄRRAN

”Capillo” och Håkan satte sig omgående på sin specialstolar.

Elisabet kröp ner i badkaret, när hon övertygat sig om, att det verkligen var ett BADKAR UTAN VATTEN

MINNESBILDER AV HEMTRANSPORTEN

”CAPILLO”

–”Ni tror ni började med mig. Jag kommer ihåg att hela innegården hemma på Skeppargatan var fylld av grannar och vänner.

Ni valde därför att köra vidare med Håkan och Elisabet till Kålhagsgatan.”

Hemstransporten av de tre studenterna börjar med en enda hästkraft!

 LARS-OLOF LARSSON

–”Efter Skeppargatan drog vi till Kålhagsgatan med Elisabet.

Sune Nilsson, Elisabets far kom ut och bad oss följa med in och skåla och hurra för hans dotter.

Jag vill minnas att ha tog ett kort där vi alla var med.”

Från vänster: Lars-Olof Larsson, Elisabet Sunesdotter, Karl-Erik Eriksson, Mr ”X” Lennart Hanson Olle Johansson.

–”Sista anhalten var Håkan. Det var skönt med gummihjul på kärran och att det fans en del personer som skulle fira Håkan och gärna hjälpte till att skjuta vagnen hem till Håkan.

Vi blev kvar en stund hos Håkan. Vårt uppdrag var nu klart och vi kunde pusta ut.

Jag minns att Håkan var stolt över att hans far och mor givit honom en TUSENLAPP i studentpresent

VI DRAR STUDENTKÄRRAN TILL DJUPED

Alla som hjälp mig att bygga denna studentkärra bodde på Öster. Vi drog hem vagnen till Hansons Handelsträdgård och återställde den i sitt ursprungliga skick.

Kalle Norby skulle hämta tillbaka vagnen nästa dag!

När vi var klara bjöd Farmor Elin hela gänget på choklad och limpmackor.

Vi var alla trötta, men mycket nöjda!

Studentexamen för kära vänner -63 1:an

 

Från vänster Elisabet Sunesdotter, Håkan Pettersson, Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson och Gunilla Backman.

 I mitt förra inlägg berättade jag om mina  4 år på Gymnasiet i Hudiksvall.

Jag har tidigare i ett antal inlägg berättat om mina 10 långa år på Läroverket som delvis förklarar varför jag själv kom att avlägg  Studentexamen först 3 år senare än klasskamraterna jag började tillsammans med i Realskolan 1953.

10 år på Läroverket och 150 kamrater. 

När jag lyckades ta mig till Gymnasiet för andra gången, var det dags för tre speciella vänner att ta studenten.

Elisabet Sunesdotter min flickvän, som jag senare var förlovad med ett par år. Elisabeth flyttade till Norge i slutet av 1960-talet. Vi har träffats några gånger genom åren och nu senast på årsgruppens 50 års jubileum i augusti 2013 till vilken jag hade jag fått en specialinbjudan.

Håkan Pettersson och jag började samtidigt i 1:5 C 1953. Håkan och jag har haft kontakt genom åren. Vi har Golf och Handboll gemensamt nu för tiden. Före jubileumet sågs Håkan och jag, när seniorgruppen från Hudiksvalls Golfklubb var på besök på ”min” golfklubb Lindö Golfklubb i Vallentuna.

Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson lärde jag känna när jag gick om 3:5:an och började i 3:5 A 1956. ”Capillo” och jag har vunnit junior DM för HIF tillsammans i både fotboll och handboll. Vi bor idag nära varandra, ”Capillo” i Järfälla och jag i Vallentuna och träffas  med jämna mellanrum.

1961 tog mina klasskamrater från skolstarten 1953  studentexamen. Mina vänner från Realexamen 1959 blev studenter 1962.

1963 var det åter dags för en ny studentgrupp, medan jag själv hade ett år kvar till min examen.

FÖR ELISABET, HÅKAN OCH ”CAPILLO VILLE JAG GÖRA NÅGOT EXTRA 

Jag planerade en Studentvagn, där alla tre fick plats för hemtransport till nära och kära.

MINA NYA KLASSKAMRATER STÄLLER UPP

I min nya klass A2:3, hade jag lärt känna ett antal nya kamrater. De tyckte att min idé men kärran verkade spännande och ställde helhjärtat upp och hjälpte till.

Från vänster Olle Johansson, Lennart Hanson, Lars-Olof Larsson, Karl-Erik Eriksson och Mr.”X”

LÅNAR EN VAGN AV KALLE NORRBY

Hansons Handelsträdgård anlitade ofta bonden Kalle Norrby i Djuped nedanför Lådfabriken. Jag fick låna hans kärra med flak och gummihjul. Han körde hem den till trädgården med sin trogna arbetshäst ”TURKA”.

”HITTAR” TVÅ TOALETTSTOLAR OCH ETT BADKAR

När vi letade efter några gamla stolar på firmans vind, hittade vi inga lämpliga möbler att sätta på flaket. I stället hittade vi två toalettstolar och ett badkar.

Mina klasskamrater tyckte det blev en perfekt och enkel  lösning.  Vi monterade fast stolarna och karet på flaket så att mina tre vänner skulle sitta och ligga säkert.

Vagnen fick ett basttak i händelse av dåligt väder.

STÄLLER VAGNEN PÅ WALLNERS GÅRD

Vi drog ner kärran till Gamla Biblioteket och ställde den på gårdsplanen vid Wallners.

Av tradition tågade alla studenter till den Gamla Läroverket där telegram lästes upp. Därefter blev det hemtransport i mer eller mindre fantasifulla fordon.

fortsättning följer…..

 

 

 

 

BYGGER ETT STUDENTEKIPAGE

Befrias från gymnastik + liten sinnesundersökning.

 
Örjan Nilsson (Klasskort 1962)

ÖRJAN NILSSONS TANKAR

Inför mitt inlägg 200, kom detta mail från min klasskamrat i A:2 och A:3 Örjan Nilsson. 

Med gott om tid en lördag i början maj har jag nu hunnit ifatt er andra i din eminenta blogg.

Läsningen ger en ett otal minnesbilder av en uppväxt i Hudik.

Och inte minst om en mytomsluten figur vid namn Löken.

Det var mycket jag inte visste om dig Lennart, såväl sorgligt som uppsluppet.

Det ger en lite tankar att ta del av.

Noterbart är att du blev hårt hanterad av vuxenvärlden, inte bara av knäppa rektorer.

Då du skrev om en liten sinnesundersökning blev måttet rågat i mina ögon.

Då vore det givande att ta reda på hur allt detta kom sig.

Att ses som uppkäftig är en sak, att vara idiot något helt annat.

Jag tror att vuxenvärlden inte klarade av att en tonåring kunde ha egna tankar utan att det luktade upprorsförsök.

Tanke: Gör en analys av detta, utifrån dina egna hårda erfarenheter (gärna i form av en intervju av en bra journalist som Lars Ragnar Forsberg.

Jag plockade fram tre inlägg som jag tror Örjan tänkte på när han skrev till mig. 

Rektorn beordrar skolläkarbesök!

Gunnarby och jag går skilda vägar!

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen 

Lars-Olof Larsson (klasskort 1962)

LARS-OLOF LARSSONS TANKAR 

Lars-Olof Larsson som gick i samma klass som jag och Örjan, har vi flera tillfällen påtalat att han är överraskad att jag tog mig igenom skolan utan större ”skador”.

Han brukar skämtsamt och på allvar uttrycka sig på följande sätt.

–”Om du Lennart hade gått i dagens skolan och fått den ”behandling” du blev utsatt för skulle det ha blivit skadestånd på flera hundra tusen för skolan (läroverket).”

 

Lennart Hanson (klasskort 1962)

LENNARTS EGNA TANKAR IDAG

När jag åter läser igen de tre inläggen ovan, väcker Örjans och Lars-Olofs funderingar nya funderingar hos mig själv.

Det elevvårdsteam som fanns under min skoltid var en mer eller mindre engagerad klassföreståndare, skolsköterska och skolläkare. 

Någon skolpsykolog som kanske skulle ha varit ett stöd för mig fanns inte.

Min mor och far var skilda. Far hade en ny familj och var måttligt engagerad. Han dök mest upp ”på scenen” när det var någon ”tråkighet” i skolan.

Min räddning var FARMOR ELIN som alltid stöttade mig i alla lägen och lämnade till mig visdomsorden:

”LENNART DU FÅR ALDRIG VARA LIKA DUM SJÄLV!”

PS

Kvar att berätta här på bloggen är när jag blir ”KUGGAD I STUDENTEN”.  

Jag blir mer och mer övertygad om att min lärare i engelska, ville ”hämnas” för en kränkning, som jag förorsakade henne, när jag gick på Latinlinjen.

 

Hans Melin en viktig ungdomvän.

HANS MELIN

Resultatet av vår fiskeresa till Norge!

Varje Fångfredag går tankarna till Hans Melin min vän under ungdomsåren.

Nedsanstående text, som jag  skrev jag på FACEBOOK ,uppmärksammande av många

Innan Sverige blev helt avkristnat var alltid LÅNGFREDDAGEN en tung dag, då man skulle hålla sig hemma och vara ledsen.

Under åren 1955-1960, rädda min vän Hasse Melin dessa dagar. Jag och några andra kompisar blev inbjudna till en bordtennisturnering.

Hans hade i sitt bostadsområde på Vallvägen i Hudiksvall tillgång till en lokal med två bordtennisbord.

Han ordnade en turnering som brukade pågå mellan 10-16.

Resten av dagen spelade vi MONOPOL antingen i lokalen eller hemma hos Hans och hans bröder.

 Hans, du finns inte längre bland oss, men tankarna går ofta till dig. På LÅNGFREDDAGEN tänker vi extra mycket på dig.

 

Infart till Vallvägen. Fotografen kan ha stått vid IC/OK Macken vid Södra vägen-

På bilden ser ni infarten till Vallvägen från Södra Vägen. Här kom gänget cyklande och svängde in till den årliga bordtennisturnering.

Gunnar Simryd skrev följande kommentar på FACEBOOK.

Hasse Melin var en av mina kompisar. På denna gata bodde även bröderna Conny ochKjell Mickelsson. Dom hade också tillgång till en källarlokal men där spelade vi poker och en del andra saker. Minnen….. som kommer när man blir äldre….

Jag förmedlade länken till ett inlägg där Hans Melin finns med på ett flertal bilder.

http://blogg.mittmedia.se/ibackspegelnmedhanson/2013/07/03/ic-mackens-nattservice-sommaren-61-vissa-natter-var-macken-ungdomsgard-med-ett-eget-casino/ 

FISKERESA TILL NORGE MED HANS MELIN.

Jag hade mer att berätta om min vän Hans och drog mig till minnes vår fiskeresan till Norge. 

I min fotosamling letade jag fram kortet där Hans visar upp hela vår fångst.

Hans hade fiskat i Norge tidigare, men för mig var det ett helt nytt äventyr.

 FISKEKORT TILL TRE OLIKA SJÖAR

När vi prövat fiskelyckan på i tre olika sjöar och bara fått en enda fisk beslöt vi oss för att i stället se så mycket som möjligt av Norge, när vi ändå besökte vårt grannland.

Resan gick över Jämtland in i Norge mot Röros och sedan söderut och ner mot Härjedalen.

När jag tittar på korten från vår resan så kan jag verkligen konstatera att det blev en fantastiks resa utan fiskelycka. Skulle gärna vilja återvända till Norge igen.

INGA FLER FISKERESOR

Året efter fick Hans och jag förfrågan om i ville följa med på en fiskeresa till Norge.

Vi  tittade på varandra och skrattade hjärtligt och svarade.

I år får det bli Lillfjärden! Där brukar vi fiska i unga år med stor framgång.

 

Mormonmöte hos "LÖKEN" i Djuped

Mormoninformation i mitt hem i Djuped.

Personerna på bilden: Med ryggen mot kameran sitter Karl-Erik Eriksson och mitt emot honom Håkan Pettersson. Till höger om Karl-Erik sitter Sven Bohlin, I soffan från vänster Barbro Forslund, Lars-Olof Larsson och Birgit Engström. Mellan Birgit och Sven skymtar två personer. Den närmast Birgit är troligvis Lars Ahlbom men kan också vara Örjan Nilsson. Personen närmast Sven kan vara Gudrun Eriksson.

DE TRE GÅTFULLA KORTEN

När jag sökt i mina fotoalbum, efter passande bilder till mina inlägg, är det några bilder som jag inte förstått i vilket sammanhang bilden kom till.

BILD NUMMER 1

Första kortet som gav mig huvudbry, var en bild där det satt fem skolkamrater runt ekbordet hemma hos Farmor Elin och mig i Djuped.

Ett magiskt och förtrollande kort! 

Jag sände kortet via FB till mina vänner frågade efter deras minnesbilder.

Lars Ahlbom kände inte igen det Café vi satt på.

Lars-Ragnar Forsberg var förvånad att så många i gruppen rökte. 

Först när jag började planera min serie om SPEX -62, förstod jag att det var en delar av Hudiksvalls Gymnasistförbund (HGF) som var hemma hos mig och jobbade med texter till SPEXET.

BILD NUMMER 2

Det andra kortet gav mig ännu mer huvudbry. Till en början kände jag bara igen en enda person i tågkupén . Det var Kerstin Knapp.

Kortet som väckte många minnen.

När jag gör mina intervjuer inför min serie om SPEX -62 berättar Ulf Unberg att HGF gjorde en studieresa med teaterbesök till Stockholm,

Ulfs speciella minne från tågresan var att Kerstin Knapp också fanns med på tåget.

BILD NUMMER 3

Jag har talat med 6 personer som fanns med på detta möte.

Lars-Olof Larsson var den som först påminde mig om detta möte.

Hans speciella minne var att jag som värd var ”tvungen” att bjuda på SAFT för det var de enda som de två föredragshållarna kunde tänka sig dricka.

Sven Bohlin fick några minnesbilder när han fick se bilden. 

Han var övertygad om att även Lars Ahlbom också var med på mötet.

Sven ställde sig frågan om hur seriöst mötet var. Han hoppades att vi aldrig hånade mormorna på något sätt.

Karl-Erik Eriksson minns vagt själva mötet och drogs sig till minnes att han under denna tid ingick i en liten grupp som hade ”djupa” diskussioner om olika religioner.

Barbro Forslund blev överraskad när hon fick se kortet.

Hon hade ingen minnesbild av mötet, men tyckte att det var trevligt att återse några skolkamrater från den tiden.

Birgit Engström minns vagt träffen, men tyckte som Barbro att det var spännande att se bilden från mötet.

Örjan Nilsson Möte var viktig för mig på ett annorlunda sätt.

–”Jag som var en av dina mera tillbakadragna klasskamrater, tyckte det var ”stort” att bli inbjuden hem till dig.

Jag kommer ihåg att jag hade fördragshållaren rakt framför mig. Det betyder att jag kan sitta på en stol utanför bilden. Jag kan också vara personen som skymtar vid Birgit även om frisyren inte stämmer.”

Gudrun Eriksson fick kortet via epost och sände följande svar.

Tittar man noga på bilden så skulle det kunna vara jag, men jag har inte något minne av att jag skulle varit med. Jag kan säkert ha glömt det, om det inte gjorde något större intryck på mig. 

Lennart Hanson 

Detta är de tre korten som aldrig skulle ha fått sin förklaring utan hjälp av min blogg och mina vänner.

Det har varit ett spännande uppdrag. Jag kallar det för KAMRATFORSKNING.