Minnen från Valborg på Köpmanberget.

AAAAprilv2

Bilden ovan på Parkhyddans servering är från Magnus Thunström FB-sida

JAG HADE KÖPMANBERGET SOM MIN NÄRMASTE ”GRANNE”.

Jag har inga speciella minnen från just sista april och Valborg.

Jag är ganska säker på att Valborg firades årligen på Köpmanberget, men inget speciell Valborgs minne har stannat kvar hos mig.

Hansons Handelsträdgård, där jag bodde med min farmor och farfar, låg nedanför Parkhyddans servering. Det fanns  en brant backe upp till festplatsens stora dansbana med sitt välvda tak och stora dansgolv med en stor scen för orkestern. Den startade vid syfabriken Norrlandia.

Jag själv hade en väl upptrampa stig som startade bakom vårt garage där firmans mindre blombussar var parkerade. Den vägen gick jag alltid upp oavsett om det var fri entré eller inte. Det var inte så många som kände till stigen men jag tog ofta med mig mina bästa kompisar den vägen särskilt när vi skulle PLANKA.

Det var alltid mycket folk vid de stora högtiderna. Vid dessa tillfällen delade Strand och HIF på arrangemanget och min far Axel-Edward sålde lotter till tombolan där stadens olika affärer hade skänkt fina priser.

AAAAprilv1

Det ståtliga templet där sångkören sjöng in våren ( Foto Marie Engberg på FB )

Håkan Bengters minne från Valborg i Hudiksvall

Som barn var man alltid med sista april när sångarförbundet sjöng vårsångerna utanför stadshotellet. Sedan tror jag dom fortsatte upp till Köpmanberget, men dit brukade jag inte få följa med.

Ulla Svanberg som bodde nära Köpmanberget har dessa minnesbilder.

Bodde nära Köpmanberget jag också, på Lantmätaregatan och vi promenerade ut på Bergsvägen, förbi Norrlandia och sen branta backen upp till berget. Den vägen har man gått många gånger till olika festligheter där uppe.

Av Valborgsfirandet minns jag inte mycket, mer än att vi flickor alltid hade våra nya vår/sommarkappor på oss, oavsett väder. Frös gjorde vi, men nya kläder ska ju visas upp, det var tradition det också.

Smällare avskydde jag redan då, det var killkompisarna som under några dagar var som besatta och något fyrverkeri kan jag inte alls komma ihåg, det har jag nog saligen förträngt.

Olof Eriksson delar med sig följande minnesbilder.

Jovisst var det bål på Köpmanberget och sång i sångarkapellet.

Jag och de andra smågrabbarna var där på morgonen efter och letade efter smällare som inte hade smällt. Det var ju ett jäkla smällande på Valborg
 
 Apropå Köpmanberget, redaktör Göte Rosell på Hudiksvallstidningen var duktig på att hitta på fyndiga rubriker. När en berusad man en gång ramlade utför Köpmanberget blev rubriken: STUPFULL STUPFÖLL.

AAAAprilv3

Vi får hoppas att den berusade mannen inte föll så långt nedför berget.

 

En välkänd Hudiklogga 1950-1980

 

HANSONS BLOMMOR HUDIKSVALL

Jag hittade en hel klisterrulle som jag sparat från Hansons Blommor i Hudiksvall.

På den fanns den logga som firman använde på sina blombussar i blandade storlekar.

Hansons Blommors samtliga blombussar uppställda utanför HIAB 1963.

Att Hansons Blommor var en viktig arbetsplats för både vuxna och skolelever har jag förstått av alla som skrivit om sina minnen på Facebook

Jag frågade medlemmarna i Hudikgruppen på Facebook om de kom ihåg loggan och nedan återger jag ett antal av alla trevliga svar.

Koken Svedman:  Jodå, jobba där en sommar

Carina Henning Hambrunger: Absolut, mamma köpte blommor där nästan varje vecka så den loggan sitter som berg.

Hans Andersson: Klart att jag känner igen den loggan. Jag var även Springschas en påsk och levererade blommor till folk från butiken på Käppuddsgatan.

Eva Linnea Widenius:  Känner igen den fina Logotypen.

Annika Emanuelsson: Absolut, hade mitt första sommarjobb där.

Ann A-Södergren:Absolut jobbade där en sommar i växthusen.

Annelie Thoren: Absolut minns jag den! Jag och min kompis Gun Boman, jobbade där våren -73, för att tjäna ihop en slant till skolresa till Österrike. Vi fick även åka ut till växthusen de hade i Masbo. Åkte bak i en täckt lastbil, bland alla vagnar med plant!! Då tänkte man inte mycket på säkerheten! Men vi hade kul där i beckmörkret!

Torsten Myrgren: Jovisst minns jag blomsteraffären i Centrumhuset. Min barndoms kvarter! Jag var väl inte så ofta inne i butiken men jag har ett svagt minne av ett litet vattenfall och en damm med blommor runt om..? Sedan minns man ju korridoren som gick mellan Hamngatan och Storgatan. Ungefär i mitten låg bakdörren och det inre av butiken som man kikade in i ibland! Längre in låg Knapps lager och skomakargrejer, läder och remtyg bl a. Undrar just om korridoren och alla bakdörrar finns kvar idag?

Hans Andersson: Det lilla vattenfallet och dammen minns även jag Torsten, jag tyckte att det var så exotiskt, lite som hur jag föreställde mig en regnskog. Jag kan ff även minnas doften i butiken.

Annika Norman: Javisst, mitt första jobb!

Monica Flöjt:  Minns också vattenfallet och doften. Var liksom en annan värld.

Olle Lyssel: Om jag inte minns fel, så jobbade den här mannen som hänger på väggen hemma hos mig på Hansons Blommor.

Jag tror detta är Gunnar Svensson men jag kan ha fel.

 

 

 

Einars/Clarins kiosk på Södra Vägen

  

Kiosken låg efter Södra vägen. Första namnet var Einars Kiosk och senare blev det Clarins Kiosk. ( Foto Carl Berlin )

Så här skrev jag på Facebook sidan Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall…..

https://www.facebook.com/groups/156335741153593/

Jag fortsätter med mitt ”arbete” med de kiosker som fanns i Hudiksvall under mina ungdomsår åren 1950-1970.
Carl Berlin har hjälp mig med bilder av två kiosker som låg efter Södra Vägen.
Kiosken mitt emot Lilla BP Macken (Volgas) minns jag men inte denna som låg längre ner.
Behöver hjälp med de fakta ni har och gärna några personliga minnen.

Det kom över 30 kommentarer med spännande minnen och fakta

Så här skrev Lennart Westlund

Einar som var min farbror hade sin första kiosk på östra sidan Riks 13. På bilden som jag bifogar ser man på kvinnans kläder att det kanske var redan på 40-talet eller tidigare? Kiosken låg ca 100 meter söder om Forsbergs livs. Därefter byggde Einar en ny och större kiosk på västra sidan, nästan mitt emot den gamla. Det är den kiosken som kallades Einars och senare Clarins kiosk.

Lennart Thilberg har sitt eget ungdomsminne av kiosken.

Bakom Einars kiosk uppe i skogen bedrevs det kortspel ( poker) det var stora potter jag var där en gång när polisen gjorde en razzia där

Lena Person som jobbade där när kiosken bytt ägare.

Det var Oscar Klarin som hade den kiosken, min mamma Eivor Olsson jobbade där. Även jag jobbade där år 70-71: Min mamma började nog där 1967?.  Vi flyttade till Håstaäng 1966. Mor var kvar där tills kiosken stängdes.

När det var vet jag ej, kan höra med henne om du vill veta exakt årtal.

Klarins kiosk stängdes 1973, har pratat med min mor

Margareta Åsberg skriver följande.

Det var även två damer till som jobbade där, Greta och Karin hette dom.

Och nog kunde Oskar berätta historier. Han hittade nog på en massa saker om folk oxå då han berättade Vi bodde på Villorna och hade nära till kiosken.

Eva Kristina Jessen har ett annorlunda barndomsminne av kiosken.

I fyraårsåldern gav jag o en lekkamrat oss ut på en fotvandring till min farmor o farfar i Danmark. När vi försökte handla mat i den här kiosken anade ägaren oråd o kontaktade polisen. Vi var efterlysta så det blev hemskjuts i polisbil….

 

Kiosken som bytte sida. Läsarminnen

 

Bilden när Strömstedts kiosk flyttas är från Hudiksvalls Tidning 2002-10-20 ( nu & då )

 I del 3 av kioskminnen berättade jag, med hjälp av nu & då serien i Hudiksvalls Tidning, om Strömstedts kiosk på Södra vägen som flyttades från den ena sidan av vägen rakt över till motsatta sidan.

Minnen från Hudikkiosker 1950-70 del 3

Som vanligt, när jag puffar för ett nytt inlägg på bloggen på Facebooks Hudikgruppen,  kommer det spännande kommentarer från medlemmarna.

För mig är det oerhört spännande att få ta del av dessa minnen

Else-Britt Hillner Fd Strömstedt skriver så här.

Fantastiskt att se detta. Kiosken flyttades från Åkerbergs på andra sidan, när min pappa köpt huset Järnvägsgatan12, huset med torn.

Kiosken ägdes då av min pappa Nils Strömstedt, såldes på 60-talet till Hallén.

Anncharlotte Steringer minns nedanstående.

Min mormor o morfar bodde i Bläckhornet som huset kallades, med torn!

Där bodde min mor o två systrar på trettiotalet. De ägde huset. Trodde det var Järnvägsgatan 14. Många inackorderades där som gick på läroverket.

Jag har kort på Bläckhornet från tiden då mormor med familj bodde där.

Maja Lundberg f 1882 men kom t Hudiksvall 1921. Vilka år de ägde Bläckhornet kan jag ej, men skall ta reda på detta!

Els-Britt Hillner Td Strömstedt igen

 Vad trevligt att så många känner kiosken och huset. Jag själv bodde där tills jag flyttade från Hudiksvall när jag var 18 år.

Bo Engbergs minnesbilder.

Jag var också ofta i det huset. Det bodde flera kompisar där.

Carl-Åke Dahl. Kyrkvaktmästare Fjäll med son Jan-Ivar (RIP) och dotter Agneta.

Else-Britt

Dessa personer bodde i huset när vi bodde där. Jag hade också en bror som hette Nils-Gunnar, tyvärr avliden sedan ett antal år. Han jobbade som Polis i Söderhamn i många år

Håkan Bengter har skolkort son han sänder till Anncharlotte Steringer.

Familjen Lundberg och Bläckhornet (undrar om Kungsgatan blir Södra Vägen efter det huset).

Din mor och dina mostrar skriver du om. De bör ha gått i Åviksskolan som barn. Jag skickar skolfoton separat till dig som kan va intressanta för dig.

Lennart Hanson.

Jag hade hoppats på någon kommentar till lyftkranen från Hudiksvalls Hamn som genomförde själva flytten.

 

Läsarna minns HUDIKKIOSKER år 50-70.

Hudiksvallskarta med 12 inprickade Kiosker.

På FACEBOOK finns en grupp som heter Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall….

https://www.facebook.com/groups/156335741153593/ 

Jag använder ofta den gruppen, för att puffa för min inlägg här på bloggen.

Om jag har med en bra bild dyker det upp minnesbilder som man gärna förmedlar.

Den härliga bilden med Djupedgatans förta kiosk,som nu & då hade med i HT 2002, väckte till liv många härliga barndomsminnen knutna till hemmakiosken.

ANDERS TINGELÖF

I början på 50-talet låg en mjölk och livsmedelsbutik mittemot nuvarande Träffpunkten(idag någon form av secondhand butik) om det är den du menar.

Djupegatan foto Maj Anita Persson

Fredin hette dom som ägde affären på min tid.

MAJ ANITA PERSSON

TINGELÖFS, Dit gick jag och köpte 4 liter mjölk i en hämtare för 1:68 Det minns jag så väl.

Det fanns en livsmedelsaffär i sista huset på Djupegatan före Fiskebyvägen sedan har det varit damfrisering där.

En köttbutik där pizzerian är. Petrus Pettesson och huset bredvid mot stan Lilla Butiken som sålde sybehör tyg mm

Första HSB huset var Konsum. Där är väl ramaffären nu.

Einar Olsson öppnade snabbköp på Djupegatan 30 innan Träffpunkten byggdes 1971. Där  fanns tidigare en gammal lada

Jag flyttade in först av alla på Djupegatan 26 1948 eftersom vi var vaktmästare där. Då var det mycket skog runt omkring.

 BRITTMARIE ÖNNERUDH

Vi bodde i 34B. Mamma räknade alla ungar som bodde i vårt hus. Det var 40 st! I bara ett hus…

Minns väl butikerna i pensionärshemmet som vi kallade det. Snett emot Träffpunkten.

Det var/är två dörrar, den ena gick till mjölkaffären o den andra till en fiskaffär.

I mjölkaffären hade dom glass som var runda smala pinnar i vanilj, päron eller jordgubb.

Man handlade över disk därinne.

Vi tog med egna bruna 1-litersflaskor som fylldes på eller byttes. Även Olssons hade glasflaskor för påfyllning.

YVONNE ENEROTH

Jag bodde som liten på Djupegatan 40 mittemot träffpunkten, där det nu är ett äldreboende. 

När mitt barndomshem revs, flyttade därifrån med mina syskon, mor o far 1972.

Jag minns en kiosk där man köpte mycket lösgodis längre upp på gatan.

KJELL E GENBERG

Kullkiosken låg närmast för oss som bodde i Sofiedal.

När jag var alldeles för ung köpte jag lösa Boy, Bill, John Silver och Hudson för – tror jag – 10 öre styck och rökte dem i hemlighet i skogen nära ån och bryggeriet.

SOPHIA LINDH

Kan man inte lägga till årtal också (ca) när kiosken uppfördes och försvann?

Kiosken på Salutorget var det samma som korvkiosken eller var det 2 olika?

Kommer ihåg att man gick och handlande grillat korvbröd med grillkrydda där efter badet.

1 kr kostade det om jag kommer ihåg rätt och det kallades något speciellt. 

 

 

Varvskiosken blev en kioskvältare.

Gröna Kiosken till vänster är en av de kiosker som sitter kvar i våra minnen.

Mitt senaste inlägg på bloggen handlade om ”min” Kiosk som var Varvskiosken.

Jag hade hittat en bild från den populära nu & då serien i början 2000-talet i Hudiksvall Tidning.

 När jag puffade för inlägget på Facebook, ställde jag samtidigt följande fråga:   VILKEN VAR DIN FAVORITKIOSK? 

https://www.facebook.com/groups/156335741153593/

Det har kommit nästan 100 kommentarer och efter ett tag gjorde jag en lista över alla kiosker. Det blev till slut ett femtontal olika kiosker.  Sundströms Djupedgatan, Ingas Kiosk vid Läroverket Gröna Kiosken Trädgårdsgatan, Kull Kiosken, Sanna Kiosken, Tottes Kiosk, Volgas Södra Vägen, Tings Kiosken, Clarins Kiosk Södra utfarten, Pressbyråkiosken, Lasarettskiosken, Halléns Södra vägen, Busskiosken vid Möljen.

Nedan återger jag några läsarminnen som återfinns på Facebook.

LOUISE GIMSÉUS

Tottes kiosk nära Östra Skolan handlade man också i. Totte hörde lite dåligt, så när min bror bad om två bananer, så frågade Totte om han skulle ha en dosa snus.

KJELL E GENBERG

På 50-talet fanns en kiosk  vid södra utfarten.

Jag jobbade 1958 som chaufför åt en en man som sålde glas. En natt hade jag kört från Kosta och Boda i Småland i hans Volvo Duett och de sista milen var jag så trött att jag såg tre vägbanor och klarade av det genom att följa den mittersta.

Vid den här kiosken orkade jag inte längre, utan var tvungen att stanna. Då hade min chef, som fanns med i bilden, ungefär 300 meter hem och jag fick en utskällning för att jag inte kunde köra honom till porten.

MONICA FLÖJT

Vi som jobbade på Arnts köpte alltid kvällstidning i Varvskiosken. 

Idag står kiosken (ny byggnad) på andra sidan vägen, nedanför Östra Skolan och den heter nu Helenedalskiosken. Helenedalsvägen hette tidigare Bersjövägen.

EVA LINNEA WIDENIUS 

Glöm ej Pressbyråkiosken på Stationsgatan. Vi barn lånade deras kärra när vi samlat in tidningar och tomflaskor. Vi brukade också leta efter apelsinpapper i deras skräplåda bakom kiosken.

INGER ANDERSSON

För oss från Sofiedal var det Kullkiosken som var närmast. Jag var äldst och tog med mig Bosse och Benna. Vi gick ner till kiosken hand i hand.

HANS ANDERSSON

Från 1961 när vi flyttade från Västra Tullgatan till Sundsesplanaden blev Gröna kiosken min favoritkiosk.

Före 1961 när vi bodde vid Teaterparken var det Tullkiosken som gällde. Jag brukade köpa Djungel-Jim där, en tidning som var i ett mindre format och kostade 25 öre.

LENA BODIN

Det fanns en kiosk vid Busstationen och ägaren hette Anna Lidberg. 

ULLA WESTIN

Ägarinnan av kiosken vid Busstationen kallades KARLDASSFURSTINNAN. Det var hos henne man hämtade nyckeln till toaletten på Busstationen.

LENNART HANSON

Ingas kiosk var ett alternativ till Mosters, när det gällde inköp av godis. 

Där fick jag en smärre chock när jag köpte ett nytt nummer av FANTOMEN och fick se att tidningen var i svartvitt och inte längre i färgtryck. Jag gick förgäves tillbaka för att byta till ett ”färglagt” nummer.

 

 

Hansons Handelsträdgård i Masbo

Jag har i ett par inlägg berättat om hur det var att växa upp i en handelsträdgård.

Jag bodde med min farmor och farfar i en villa som låg ute i Djuped bland växthusen.

Jag växte upp i en handelsträdgård! 1:an

Jag växte upp i en handelsträdgård! 2:an

Hansons Handelsträdgård hade även en anläggning i Mabo vid utfarten till Sundsvall.

Ett Flygfoto över anläggningen har varit på avvägar men kom till mig för en vecka sedan.

 

Hansons Handelsträdgård i Masbo

Ett Flygfoto över anläggningen har varit på avvägar men kom till mig för en vecka sedan.

Jag ville veta mer om denna anläggning som jag sällan besökte. Jag tog hjälp av Hudiksidan på Facebook.

https://www.facebook.com/groups/156335741153593/

Jag var bara till denna trädgård som låg efter vägen mot Sundsvall några få gånger. Nu behöver jag hjälp av er här på Hudiksvallssidan.
Vad hände där ute i Masbo? Alla växthusen försvann i början av 1970
Jag tror det blev en träningsanläggning för tävlingshästar?.
Föreståndaren för vår trädgård hette Malla Ruud.
Finns någon av de röda byggnaderna kvar?
Hoppas på svar på några av mina frågor.

Nedan återger jag några av de svar som kom på Facebook.

Kjell e Genberg växte upp i Masbo

Min morfars föräldrar bodde i Masbo och han och hans bror byggde en komplicerad kvarn med hammare och andra finesser i den lilla bäck som rann där. På 40-talet hände det att jag lekte där. För några år sedan besökte jag stället. Då fanns inga av dessa leksaker kvar.

Monica Hellström växte i det stora röda huset.

Jag vet inte så mycket om vad som hände efteråt men före. Din far köpte gården av mina morföräldrar ca 1950, vet inte exakt vilket år. Mina föräldrar och två äldre syskon bodde också där. 1952, samma år jag föddes, flyttade vi in till stan.

Ewa Svensk besökte Masbo när växthusen var rivna

1974 jobbade jag hos Axel Edvard och då fick jag åka ut till Masbo och hämta plant på friland drivhusen var då nerrivna men blomlanden var kvar, vad som hände senare har jag ingen aning om för det mesta av planteringarna var då vid Köpmanberget.

Ewa Svensk fick hjälp att flytta till Hudiksvall av en blomsterbuss.

Lokalen där jag jobbade, låg inne i ett av drivhusen. Jättetrevligt men fuktigt.

Jag flyttade hit till Hudik då från Karlskoga och fick låna blombussen som flyttbil, han var ju så jättesnäll Axel-Edward Hanson. Gösta Lindberg följde med som chaufför.

Bengt-Åke Nilsson hämtade ett övergivet blomstersläp ute på Masbu.

Jag hämtade hem den blomstervagn jag fortfarande har kvar (har haft bild här på Fb) med min traktor från Masbo Dessutom köpte jag några längder fönster och ställningar från de nerrivna växthusen som stod där

 

Den blomstervagn som Bengt Åke Nilsson berättar om, var ett släp som byggdes när Hansons Blommor levererade snittblommor och krukväxter till blomsteraffärer efter Norrlandskusten. Allt gick inte in i den stora blomsterbussen så min far Axel-Edward lät bygga detta släp på ett företag ute på Alnön utanför Sundsvall.

Har du som läser detta någor minne av Handelsträdgården i Masbo?

Kommentera gärna här på bloggen eller sänd en rad till [email protected]

 

 

 

Minnen och Bilder från Högliden

Mitt senaste inlägg handlade om att jag så här på ålderns höst saknar att jag aldrig lärde mig dansa.

Jag blev aldrig någon Fred Astaire!

Vissa av mina inlägg tycker jag passar Hudik-Gruppen på Facebook och gärna då jag har någon bra bild som som besökarna kan stanna till vid.

I mitt inlägg där Högliden stod i centrum tog jag hjälp av min vän Lars-Gösta Larsson och hans förnämliga serie nu & då i Hudiksvalls Tidning i början av 2000-talet.

nu & då i HT 2002

Bilden ovan skapade aktivitet i Facebook och Lasse Kjellin lade ut en hel serie bilder från olika vykort genom åren som visar Höglidens utveckling till Danspalats.

Först fanns bara en enkel kaffeservering.

  

Nu börjar det likna något

 

Nu är Högliden en stor byggnad på Galgberget och vykorten kommer i färg.

 

Nu har det blivit riktigt pampigt med massor av flaggor.

  

 SLALOMBACKEN MITT I STAN

 

VINTERTID HADE DAMERNA EN GENVÄG HEM FRÅN DANSEN

Kerstin Erssons delar med sig ett minne från Högliden

Det var inte bara skidor man kunde åka ner från Högliden. Det hände då och då vintertid att det blev handväskeåkning utför den branta vägen mellan Högliden och Humlegatan. Det finns nog inga kort från dom turerna.

Det finns troligen inga kort från själva HEMRESAN men Lasse Kjellin har en bild från BACKEN där själva HANDVÄSKEÅKNING ägde rum.

Den berömda genvägen som damer med HANDVÄSKA tog vintertid.

 

 LASSE KJELLIN MINNS DEN ÅRLIGA MASKERADEN

Varje År hade dom maskeradd med fina priser för bästa och roligaste utstyrsel. ett år hade någon klätt ut sig till telefonkiosk vad som skedde innanför dörren vet jag inte.Själv har jag varit ,Indian, Resväska ,Julgran mm.

 

TOMMY GRUND OCH ULF BERGSTRÖM KÄNNER SAKNADEN

Jag tycker att slalombacken backen å Högliden kunna fått vare kvar.  Synd att den las ner. Högliden var ett bra ställe att dansa på. (TG)

Folk å fart i slalombacken mitt i stan. De va då de. Nu är där annan verksamhet. (UB)

 

HÅKAN BENGTER HAR KVAR ETT VYKORT FRÅN 1973

Vykort med alla flaggorna har jag också fått en gång, med poststämpel 29.8.1973. portot då var 65 öre.

 

HÖGLIDEN ETT LANDMÄRKE.

Den som inte har något minne från Högliden är förmodligen inte från Hudiksvall var min kommentar på FB.

 

SVAR FRÅN THOMAS HENRIKSSON

Men Lennart…om man vet att man varit på Högliden…men liksom minnet därifrån är lite..i bästa fall suddigt om man säger….kan man då räkna sig som ”från Hudiksvall” ?

 

Befrias från gymnastik + liten sinnesundersökning.

 
Örjan Nilsson (Klasskort 1962)

ÖRJAN NILSSONS TANKAR

Inför mitt inlägg 200, kom detta mail från min klasskamrat i A:2 och A:3 Örjan Nilsson. 

Med gott om tid en lördag i början maj har jag nu hunnit ifatt er andra i din eminenta blogg.

Läsningen ger en ett otal minnesbilder av en uppväxt i Hudik.

Och inte minst om en mytomsluten figur vid namn Löken.

Det var mycket jag inte visste om dig Lennart, såväl sorgligt som uppsluppet.

Det ger en lite tankar att ta del av.

Noterbart är att du blev hårt hanterad av vuxenvärlden, inte bara av knäppa rektorer.

Då du skrev om en liten sinnesundersökning blev måttet rågat i mina ögon.

Då vore det givande att ta reda på hur allt detta kom sig.

Att ses som uppkäftig är en sak, att vara idiot något helt annat.

Jag tror att vuxenvärlden inte klarade av att en tonåring kunde ha egna tankar utan att det luktade upprorsförsök.

Tanke: Gör en analys av detta, utifrån dina egna hårda erfarenheter (gärna i form av en intervju av en bra journalist som Lars Ragnar Forsberg.

Jag plockade fram tre inlägg som jag tror Örjan tänkte på när han skrev till mig. 

Rektorn beordrar skolläkarbesök!

Gunnarby och jag går skilda vägar!

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen 

Lars-Olof Larsson (klasskort 1962)

LARS-OLOF LARSSONS TANKAR 

Lars-Olof Larsson som gick i samma klass som jag och Örjan, har vi flera tillfällen påtalat att han är överraskad att jag tog mig igenom skolan utan större ”skador”.

Han brukar skämtsamt och på allvar uttrycka sig på följande sätt.

–”Om du Lennart hade gått i dagens skolan och fått den ”behandling” du blev utsatt för skulle det ha blivit skadestånd på flera hundra tusen för skolan (läroverket).”

 

Lennart Hanson (klasskort 1962)

LENNARTS EGNA TANKAR IDAG

När jag åter läser igen de tre inläggen ovan, väcker Örjans och Lars-Olofs funderingar nya funderingar hos mig själv.

Det elevvårdsteam som fanns under min skoltid var en mer eller mindre engagerad klassföreståndare, skolsköterska och skolläkare. 

Någon skolpsykolog som kanske skulle ha varit ett stöd för mig fanns inte.

Min mor och far var skilda. Far hade en ny familj och var måttligt engagerad. Han dök mest upp ”på scenen” när det var någon ”tråkighet” i skolan.

Min räddning var FARMOR ELIN som alltid stöttade mig i alla lägen och lämnade till mig visdomsorden:

”LENNART DU FÅR ALDRIG VARA LIKA DUM SJÄLV!”

PS

Kvar att berätta här på bloggen är när jag blir ”KUGGAD I STUDENTEN”.  

Jag blir mer och mer övertygad om att min lärare i engelska, ville ”hämnas” för en kränkning, som jag förorsakade henne, när jag gick på Latinlinjen.

 

Illiaden och Odyséen i läroverkets aula 1959

Villan i Handelsträdgården i Djuped där jag bjöd in till ett Mormonmöte.

När jag förberedde inlägget om ”Mormonmötet hemma i Djuped” kom jag i kontakt med min klasskamrat Örjan Nilsson.

Mormonmöte hos ”LÖKEN” i Djuped 

Örjan kände inte till min blogg, men började läsa delar av den och sända små kommentarer.

Örjan, som själv står som författare till 10 olika böcker, lämnade detta bidrag till min blogg.

ÖRJAN NILSSONS INGRESS 

 För mig som blivande skönande var inte hockeymatchen med lärarna det stora på den tiden.

Det var Spurtmajas teaterföreställning i aulan av Illiaden år 1959.

Jag har skrivit om denna i mina egna minnesanteckningar som lär komma ut vad det lider i någon form.

Bifogar denna text, delar gärna med mig till alla generationskamraterna

 

DEMONREGISÖREN ”SPURT MAJA” (foto Bengt Gill)

I REGI AV SPURTMAJA

Bland de lärare jag ärvde från mina föräldrars skoltid fanns Spurtmaja.

Hon gjordesannerligen skäl för namnet, då hon stormade in i klassrummet åtskilligt efter utsattid, satte sig ljudligt pustande bakom katedern, öppnade sin handväska och torkade sig omsorgsfullt i ansiktet med en ur väskan framplockad näsduk.

Hela denna procedur, resultatet av hennes dagliga spurt över skolgården, drog hon avsiktligt ut på tiden. Men det var knappast en uppvisning i avsikt att underhålla sitt tillnamn eller för all del oss elever.

Denna Spurtmaja hade lätt för vredesutbrott som man bara tvangs ducka inför, som i efterhand får mig att tro att hon led av svår migrän.

Jag kom aldrig i vägen för dessa utbrott, eftersom historia var mitt bästa ämne och jag ”låg bra till” hos henne.

För eftervärlden får hon stå för upphovet till Det stora teaterspektaklet.

Som beläst i antikens historia satte hon upp Illiaden och Odyséen i läroverkets aula, med sig själv som demonregissör och oss elever som aktörer.

Uppsättningen av det klassiska verket växte fram, under mycken vånda och åtskilliga regissörsutbrott. Att hon bara tordes! Med en hoper femtonåringar som hade allt annat än klassiska intressen. Men hennes tilltag var genialt om man betänker att vi nu bringades lite klassisk skolning – på ett lekfullt sätt.

Om hennes version av det grekiska dramat nu stämde överens med vad hon försökte frammana ur lekfulla och spexande ungdomar är okänt.

Bröderna Öhlén från Iggesund var briljanta som hjältarna Paris och Akilles, om än de satsade väl hårt i utspelet med fäktscener som var dramatiska i överkant.

Det tekniska geniet Tommy såg till att få bandmaskinen på läktaren att fungera, men inte alltid framgångsrikt.

Själv såg jag spektaklet upphöjd över scenen på en piedestal í rollen som kärleksguden Apollon. Jag var som klippt och skuren för rollen – inte en enda replik och i ett ljusblått överkast med guldträns min mamma förvandlat till en vacker mantel.

Min pappa bidrog med en luta av papper från sin reklamateljé.

Givetvis var det som upplagt för skandal. Trots allt infann sig den rätta skärpan vid uppförandet och allt löpte utan större incidenter.

Dock misslyckades Tommy att förse mitt solonummer på pappersharpan med ljud, varför jag i stället kom att spela luftharpa.

Vår publik av föräldrar och småsyskon förstod nog aldrig att det handlade om ett drama, eftersom man skrattade så ofta. Men just skratten garanterade en framgång i våra ögon.

Och Spurtmaja blev i fortsättningen omtalad med stor respekt.