Kortet som väckte många minnen.

HGF:s SPEXGRUPP på väg till Stockholm och olika teaterbesök.

 DET GÅTFULLA KORTET

 När jag med jämna mellanrum gått igen alla min kort, som aldrig har blivit  insatt i något album, stannar jag alltid till vid bilden ovan. 

Bilden är tagen på en tågresa. Så lång var allt lätt!

På bilden känner jag igen Kerstin Knapp!

Varför fanns hon med på kortet med alla gossarna?

Var vi på väg till Sundsvall eller Härnösand till den årliga TRIANGEL-matchen? 

ULF UNBERG ( ENGLUND ) HAR FÖRKLARINGEN  

När jag gör mina intervjuer inför min serie om SPEX -62 berättar Ulf att HGF gjorde en studieresa med teaterbesök till Stockholm, som ”TRÖST” när lärarkollegiet förbjöd framtida SPEX.

Ulfs speciella minne från tågresan var att Kerstin Knapp också fanns med på samma tåg.

KORTET FÖRLÖSER ETT ANTAL MINNEN. 

Jag sände kortet till ett antal HGF:are och nedan är några av de minnen som plötsligt poppade upp.

LARS AHLBOM 

Hej och stort tack för denna bild Lennart!
 
Du har genom den och flera andra foton och berättelser hjälpt mig att återminnas tiden i Hudiksvall.
 
Jag tänker förutom bilderna med HGF-anknytning också på fotona från varvet:
 
Där jag bodde de fem första åren av mitt liv och ofta besökte senare.
 
Jag tänker på bilderna från biljarden, där också jag, Lasse, Kalle, Bengt och Örjan höll till.
 
Ja, detta och mycket annat har plötsligt blivit levande genom dina berättelser och bilder.
 
LARS-RAGNAR FORSBERG. 

HGF gjorde vårterminen 1963 en resa till Stockholm för en dal av överskottet från SPEXET

Jag vill minnas att ett gäng såg teater och ett annat något lättsammare och att vi sedan

strålade samman på någon restaurang.  

Teatergänget såg Den kaukasiska kritcirkeln av Brecht. 

Maud Hansson spelade den kvinnliga huvudrollen mycket bra och var så charmig att många av oss blev kära i henne.  

Varför en skrattande Kerstin knapp finns med på kortet från tågresan har jag ingen

förklaring till.

 
ANDERS RÖSTLUND
  
Verkligen kul bubblor ur glömskans träsk.
 
Vill minnas att vi hade lite hjälp med det musikaliska av gitarristen Kurt Jonsson (jobbandes på
 
Bergströms o kompis med John Åke )?
 
Kan det vara han som är med på högra bilden i sista avsnittet, med gura och allt ?
 
 
BENGT GILL
 
Fasen vilket dåligt minne man har! Kommer inte ihåg denna resa.
 
På bilden ser det ut som Åke Sundvall i förgrunden till vänster och Peter Bill bakom honom (nobelt klädda!).
 
 Javisst, nog var det Kritcirkeln vi såg. På Stadsteatern (nu folketshus).
 
Men var det inte Lena Granhagen – eller tänker jag på Mutter Courage med henne?
 
Den andra halvan av gruppen tror jag såg Snurra min jord med Jan Malmsjö
 
 
 
 
 
 

HT uppmärksammar 1 år på bloggen!

HT lördagen den 5/4 2014

”HALLÅ DÄR” OCH ”SMÅSAKER”

HT har under mitt första år som bloggare uppmärksammat bloggen i tidningen i två stycken ”HALLÅ DÄR”

Vid varje tillfälle har besökssiffrorna ökat markant.

Avdelningen ”SMÅSAKER” har under året haft med några av mina personliga bilder, som sedan  överfört till den webbaserade ”NOSTALGISIDAN”.

En av bilderna var en EFTERLYSNING, där jag behövde hjälp med namnen på damerna i HIF:s handbollslag från 1963.

 

Dam-lagbild som fick ett nytt liv igen!

 EFTERLYSNINGEN gjorde att jag kom i kontakt med flera av spelarna.

Två av spelarna, som båda är över 80 år, sände mig utklipp från min tid som deras tränare och lagledare.

BLOGGEN SKALL VÄCKA MINNEN HOS LÄSARNA

Sista meningen i Karin Bylunds reportage ovan lyder:

HÄLSA LÄSARNA ATT DE GÄRNA FÅR HÖRA AV SIG PÅ BLOGGEN MED EGNA BILDER OCH MINNEN!

Lars Ahlbom som var den, som tillsammans med Gunilla Kindstrand, gav mig modet att börja blogga sände mig följande fina minnen från Biljardsalongen på Västra Tullgatan.

Du har genom foton och berättelser hjälpt mig att återminnas tiden i Hudiksvall.

Jag tänker på fotona från varvet, där jag bodde de fem första åren av mitt liv och ofta besökte senare.

Jag tänker på bilderna från biljarden, där också jag, Lasse Forsberg, Karl-Erik Eriksson, Bengt Gill  och Örjan Leringe höll till.

Vi nådde aldrig dina höjder i spelskicklighet.

Minns att dina insatser på grannbordet – bland annat en oförglömlig hård 90-gradersters  

Ibland fick aktiviteten vid det egna bordet att helt stanna av. Vi stod storögda och häpna och tittade på dina och dina kompisars stötar.

Ja, detta och mycket annat har plötsligt levande genom dina berättelser och bilder.

Stort tack! Lars

Biljarden mitt ”andra hem” några år!

Biljarden som låg vägg i vägg med Garage Caféet på Västra Tullgatan. Huset är idag revet och är en parkeringsplats. (foto Lennart Ersson)

Mina Frisörer före "håravfallet".

 

HT: nu & då
Hudiksvalls Tidning nu & då onsdagen 20/8 2003

 Lars-Gösta Larssons förnämliga serie i HT i början av 2000, hjälper mig med jämna mellanrum att gå vidare med mina egna minnen från ungdomsåren 1950-1970.

Bilden ovan hade L-G fått låna av Lennart Westlund är från Storgatan ovanför HB. Berta Petterssons Tobaksaffär och Åkes Eriksson herrfrisering.

Jag har i ett tidigare inlägg berört min hårväxt.

Doktor Jessen ”stoppar” mitt håravfall!

BAKGRUND TILL DETTA INLÄGG

Christer Bergström ringde mig direkt efter jag publicerat mitt inlägg om vår blomsteraffär på Käppuddsgatan.

Hansons Blommor i Centrumhuset

Christer bodde under tidiga ungdomsår i Centrumhuset med adress Käppuddsgatan 2.

Christer som är 10 år yngre än jag, var klasskamrat med min halvbror Tommy som också bodde i Centrumhuset men med ingång från Storgatan.

Christer berättar att han från sitt rum kunde se Tommys fönster.

 Han berättar att Tommy ha ett luftgevär som han brukade skjuta mot Christers fönster för att väcka honom på helgerna.

Christer berättar att han klippte sig hos IVAR LARSSONS RAKSTUGA. hos  frisörerna Ivar Larsson, Sune Pettersson och Ivan Kolerud.

När det i mitten på 60-talet började bli modernt med långt hår som BEATLES bad Christer sin mor Greta ringa till Rakstugan och be dem att inte SKALA AV Christers hår denna gång.

Det måste ha blivit något missförstånd mellan Christers mor och Rakstugan för det blev samma vanliga EKONOMIFRISYR som vid tidigare besök.

Christer var förtvivlad och kom gråtande hem.

–”Jag vill aldrig gå till de där gubbarna igen. Nu dröjer det säkert ett halvår innan jag kan se ut som en i BEATLES!”

Det blev Christers sista besök på Ivar Larssons Rakstuga.

 Ivar Larssons Rakstuga på Käppuddsgatan var även min Frisör 

Jag har vaga minnen av att jag var hos en frisör där jag fick sitta i en trampbil under klippningen.

1952 började jag själv gå till frisören och det blev Ivar Larssons Rakstuga som låg mitt emot Hansons Blommor i Centrumhuset.

Jag hämtade pengar i affären och var nog med att få samma frisör varje gång.

Hur länge jag gick kvar hos Ivar Larsson har jag inget begrepp om.

Jag minns att jag under några år gick hos Håkan Staaf.

Första tiden hade far och son Staafs salong vid Ljungbergs Leksaksaffär på Trädgårdsgatan och därefter på Storgatan.

Som ni ser nedan på bilden tappade jag mitt hår 1959-1962. Stora bilden är från 1956 och lilla bilden från 1960.

Har du något eget ”Frisörminne” att berätta. Ring gärna till 0707 485739 eller sänd ett SMS så ringer jag upp dig.

Stora bilen 1956 Lilla bilden 1960

 

 

 

 

 

Läsarminnen från Kumling 1.

 

 CENTRUMHUSET KÄPPUDDSGATAN JÄMNA NUMMER

Mina minnesbilder från Centrumhuset sträckan Käppuddsgatan mellan Hamngatan och Storgatan 1950 och framåt gav många läsarminnen.

HAR DU MINNEN FRÅN HUDIKSVALL SOM DU VILL DELA MED DIG?

RING 0707-485739 ELLER SÄND ETT SMS SÅ RINGER JAG TILL DIG!

Hansons Blommor i Centrumhuset 

 Torsten Myrgren, som kan allt om Centrumhuset, berättar. 

Pappa Elis var fastighetsskötare i den del av kvarteret som CFB ägde och som också blev klar först, omkring 1950/51.

Fastighetsbeteckningen var och är än idag Kumling I..

Affärerna var många i Centrumhuset och bidrog till det stora varuutbudet.

Allt från livsmedel, blommor, sportartiklar mm till damhattar!

Restaurangverksamhet bedrevs i ”Konsumbaren”.

 SPORTAFFÄREN

Precis som du skriver så låg Carl-Axels Cykel & Sport i hörnet Käppuddsgatan – Hamngatan med entré från Hamngatan.

  MJÖLKBUTIKEN

Ovanför i backen låg Ekströms lilla Bageributik där man sålde bröd från bageriet på Storgatan (Inte i Centrumhuset) samt mjölk, filmjölk och grädde i lösvikt!

Den butiken fanns kvar i många år Lennart, men jag kan inte säga exakt när den försvann.

 ENTRÉN

Därefter kom entrén till hyreslägenheterna på Käppuddsgatan 2. Vi bodde på andra våningen i en 2:a. Pappa Elis, mamma Linnéa, jag och min storebror Torbjörn.

Det var förfärligt ”fint” folk i denna del. Bredvid oss bodde Grosshandlare Lundström och på andra sidan Familjen Kleineman.

På tredje våningen huserade Stinsen Qvennerstedt med fru och dotter samt piga(!), Handlaren Arne Fröjdh med fru och Doktor Ahlbom med familj.

I våningen under oss fanns Arbetsförmedlingen till samt Thor Linder Tandläkarmottagning.
Hissen stannade bara på ”vårt” plan och på våning 3.

 BLOMSTERAFFÄREN

Till vänster om entrén låg alltså Hansons Blommor.

 PAPPERSHANDEL

Ovanför  er affär låg Hultqvists Pappershandel, där nyss nämnde Arne Fröjdh var innehavare.

 KONFEKTYAFFÄR

Sista butiken med entré från Käppuddsgatan var Frukt & Konfekt som sålde både frukt och godis i lösvikt.

Där förvandlades mången 10- och 25-öring till ätbart godis. Var man artig och snäll (och det var man ju..) så fick man lite drygt av 1-öresgodiset!

 KNAPPS

Käppuddsgatans skyltfönster närmast hörnet mot Storgatan tillhörde Knapp & Co  med Knapps Skoaffär.

Som du så riktigt påpekar hade sin entré på Storgatan ”om hörnet”. Samtliga dessa butiker hade sitt varuintag på Hamngatan. Man kunde gå in där i en lång korridor där dörrar låg på ömse sidor och ledde in till butikerna i Kumling I.

Knapps hade många plan i sin butik. Storgatans entréplan och en trappa upp, sedan en våning under själva skoaffären där man sålde läder och seldon mm, samt lager i källaren där övriga butiker också hade sina lagerutrymmen.

Håkan Bengter har ett speciellt minne från Sportaffären.

När det gäller Carl – Axels sport minns jag när min bror och jag var inne där med pappa.

Medan pappa handlade något åkte vi trampbil inne i butiken och när vi gick därifrån såg jag tydliga märken efter våra leriga stövlar i trampbilen.

Tänk att jag minns det, skämdes då liten jag var.

CENTRUMHUSET MED KNAPPS

Matts Persons far var lagerchef på Knapps

I affären i gatuplanet fanns förutom ”snygga skor”, strump och parfym avdelning .

En trappa upp kunde man handla exklusiva lädervarao så som läderrockar/pälsar och resväskor i lädret. Här fanns också företagets kontor!

Inför julen (advent) satte man upp en stor Halmbock på fasaden/hörnet Storgatan/Käppuddsgatan.

 

Läroverkets tre viktiga vaktmästare.

 Matts Persson sände mig en kommentar, där han berättade om sina minnen av de TRE ”VISE” MÄNNEN = Läroverkets 3 vaktmästare.

 

Katalog höstterminen 1955 Läroverket Hudiksvall

 Matts minnen av Anders Ericsson

Vaktmästare Ericsson (som vi kallade ”grisen”), han skramlade alltid med sin nyckelknippa, så om man blev utkörd från lektionen, fick man gömma sig för ”Grisen”.

Om man blev upptäckt var det rakavägen upp till rektorn, så skramlandet med nycklarna upplevde man som en varning – här kommer jag!

Lennart minns Anders Ericsson

Ericsson och jag kom inte bra överens.  Vi bråkade varje termin om MORGONBÖNSKORTET.

Anders visste mycket väl att jag bodde i Djuped med farmor och farfar och inte i Centrumhuset med min fars nya familj. Ändå fick jag tjata för att få mitt kort så jag slapp MORGONSAMLINGEN.

Anders satt i HIF:s styrelse och skvallrade gärna för far hur jag skötte mig.

Matts minns Jonas Johansson

Jonas, var den hygglige och ”snälla” vaktmästaren!

Han hade en moped som var remdriven, vi strök såpa på drivremmen, vilket gjorde att mopeden inte gick att köra (slirade). Jonas tog det hela med jämnmod och sköt mopeden hem.

Nästa gång strök vi sirap på remmen, vilket fick motsatt effekt, moppen stack i väg direkt med ett ryck! 

Då blev har riktigt förbannad, men nästa dag var han som vanligt hygglig och snäll.

Lennart minns Jonas.

För mig blev Anders och Jonas lika med DEN ONDE OCH DEN GODE.

Tydligast blev detta vi sen ankomst eller vid jakt i korridorerna.

I skolkatalogen står Jonas upptagen som ELDARE.

Jonas var ofta klädd i en enkel arbetsrock med Anders Ericsson gick klädd i kostym.

Jonas sålde skrivpapper när det var dags för skrivning i Aulan.

Här var Otto Bjurström vaktmästare.

Matts minns Otto Bjurström.

Otto, sågs oftast kring gymnastikhuset.

Vi hade honom i bland som vikarierande slöjdlärare.

Han hade dålig hand med bandsågen minns jag, vi fick inte använda den själva, så slöjdläraren fick såga ut det man behövde. När ”Otto” sågade gick oftast bandsågsbladet av!

När han sågade stod vi grabbar runt sågen och väntade på ”smällen” och mumlade ”nu går den av, nu går den av, nu går …. Härliga minnen alltså!

Lennart minns Otto Bjurström.

Jag gick i samma klass som Ottos dotter Gunilla

Ottos bror Ivar var ALLT I ALLO hemma i handelsträdgården.

Jag hade ofta en hälsning från Ivar till brodern Otto. Otto hälsade alltid tillbaka men en dag fick jag en fråga av Otto.

”Blir han klar med ditt bordtennisbord i källaren någon gång?

 Skulle var trevligt att bli hembjuden på en match och se hur min bror lyckats med ombyggnaden av villan i Djuped.”

 PS om Anders Ericsson

När jag mötte min vän Anders Skoglund på Museet 26/11 och ännu en gång tackade honom för att han ”HJÄLPTE” mig in på Gymnasiet kom han med en viktig information.

”Utan Anders Eriksson hjälp hade du aldrig fått börja på Gymnasiet. Det var han som styrde och ställde och ville att alla vi idrottsungdomar skulle få fortsätta att studera.”

Byter till mig en gymnasieplats!

 

"Gurkan" Henriksson en "Allkonstnär"!

 

Ragnar ”Gurkan” Henriksson. Foto Lars Winberg

 År 2012 fanns det en bild på min favoritlärare Ragnar Henriksson på Facebook.

Jag skrev en kort berättelse om ”Gurkan” som kommentar till bilden.

När jag med hjälp av sökfunktionen fann jag, att det förutom min kommentar, hade kommit en ett stort antal andra som alla hyllade denna fina lärare.

Dagens inlägg blir därför en sammanställning av dessa kommentarer.

Lennart Hanson

Jag hade Gurkan både som lärare och ”läste extra” för honom. Jag har tidigare berättat om att Hansons Blommor lät mig ha en av WW-bussarna till skolan. En dag när jag skulle åka hem kom Gurkan och knackade på rutan och frågade om jag kunde köra honom hem för att ha behövde hämta en lärobok. Han skrev tillsammans med Skåret ( en annan duktig lärare på Läroverket) en svensk-serie för realskolan som hete typ ”Dikt och Tanke”

Hade honom som klassföreståndarei 9an -68-69,en toppen lärare so jag aldrig gl

Curt Bjurlingh

Hade honom som klassföreståndare i 9an -68-69,en toppen lärare som jag aldrig glömmer Han åkte Opel Diplomat V8 på den tiden.

Lotta Parm

Åkt med i Gurkans Saab, köpt glass, godis och dricka på håltimmar och raster…

Tor Henriksson son till ”Gurkan”

Underbart bild som Lars Wiberg tagit. Jag har aldrig sett detta foto på pappa, jag ber om tillstånd att få stjäla det.Farsan gav mig ett yrkesråd som jag levt efter, ”bli aldrig lärare, för det är det värsta jävla skityrke som finns”.

Far Ragnar Henriksson a.k. a Gurkan var lärare på Läroverket i 20+ år. Från Sandviken. Storbade för ca 10 år sedan.
Mor Barbara Henriksson f. Swanston från London England.

Mor och far Foto Tor Henriksson.

Reidunn Wettermark Ragnars dotter

 Kul att se ett foto av min pappa, i mitt tycke en av de mest klasslösa människor jag känt i generationen född på 30-talet, men givetvis präglad av sin uppväxt, fattig men som man sa ”bildad”.

Uppvuxen i Sandviken, mor Karin, yrkesarbetande postkassörska, far eo lärare och arbetslös under långa tider men litteratur och ”folkbildning” stod högt i kurs.

Pappa var en otroligt teoretiskt begåvad person som turligt nog gifte sig med en mycket praktiskt begåvad sjömansdotter från London.

Det fanns mkt lite pengar, oron över studielånsinbetalningar mm var ständigt närvarande, men böcker fanns överallt i vårt hem, allt från Erik Sjödins Får till Tomas Tranströmers dikter.

Pappa svor ofta över läraryrket men trivdes långa stunder bra, särskilt som jag minns det när Ola Skoglund var rektor i skiftet 70-80-talet.

”Gurkan” var också en riktig skogskarl. Toto Tor Henriksson

Ulla Wallgren

Lugn å sansad lärare som förklara så man fattade gick i skolan med hans son Tor.

Eva Kristina Jessen

Gurkan” var en humoristisk typ. Jag hade honom i engelska på högstadiet. När han kom försent en vintermorron ursäktade han sig med att frun inte hunnit skotta utfarten klar till han skulle köra…:)

Sussane Häggström

 Hos Gurkan köpte jag min gula labrador och hade jag honom som lärare på läroverket.

 

 

 

Lars Wiberg på ELBA Bageriet 1961!

 

 

ELBA Bageriet levererade till ”Mosters” Foto Carl Berlin

Bloggen får fler och fler läsare

Nu har bloggen varit igång i över ett halvår. Detta är inlägg 110 och så här långt har det kommit 610 kommentarer. Tre av fyra kommentarer kommer fortfarande via Facebook och gruppen Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om….. men fler och fler börja skriva direkt på bloggen.

Jag ser via statistik att jag får fler och fler som följer sidan. Det gläder mig mycket men jag blir extra glad när det kommer en kommentar eller ett eget minne från Hudiksvall.

Karin Bylund min Webbredaktör!

Webbredaktören bygger formulär

Min webbredaktör håller på att utforma en underavdelning på sajten som heter Hansons backspegel. Det är tänkt som ett uppladdningsformulär där ni läsare enkelt kan förmedla bilder och texter.

Håll utkik på http://helahalsingland.se/hudiksvall/htnostalgi/hansonsbackspegel

Sidan är fortfarande under uppbyggnad, men Ni kan redan nu skicka in bilder

Läsarminnen ny kategori

Jag har tidigare låtit några av läsarnas minnen bli ett ”eget” inlägg. Det har varit från Christer Larsson och Anders J Dahlström.

Nedanstående bidrag kommer från Lars Wiberg

Lars Wiberg
  • Såg att ELBA Bageriet var med i en blänk om ”Mosters” och då måste jag nämna att jag jobbade en sommar på ELBA bageriet som trettonårig springpojke (1961) och levererade bakverken till Hudiks caféer.

  • ELBA står för ElBAgeriet i Hudiksvall och var det första bageriet med en elugn som gjorde jobbet. Låg i en källare i boningshuset som mästaer bodde i.

  • Jag jobbade tidiga mornar med att köra ut allehanda godsaker till beställarna.

  • En gång så var cykeln så lastad att jag välte den på Trädgårdsgatan med allt innehåll. Lådorna var surrade med remmar så det gick att baxa upp allt, men glasyren på mazarinerna for all väldens väg. Wienerbröden gick att rädda men mazarinerna fick reklameras.

  • Elba låg på Mäster Palms gata (tror jag) och det var en bra nerförsbacke nedför Strandgatan där det gick undan med tungt last. Men då var det ingen trafik på den tidpunkten.

  • Mäster gick upp vi tretiden och bakade ut degen som han förberett kvällen innan. Vi packade och jag for iväg vid sjutiden. Hemma sen några timmar senare så fikade vi tillsammans med wienerbröd och kakor. Men bara ett wienerbröd!

  • Skrapade formar på em. samt knådade deg och sen en sista runda med cykeln innan det blev kväll. Lönen var 50 :-Sek i veckan. Mycket för en yngling på den tiden.

    Jag jobbade sen som indrivare av skuldsedlar, men den storyn ta vi sen. Eller som portier på Stadshotellet, eller ….

  • Författare Lars Wiberg.