Kuggad Student 1964! Del 1. Franskan blev mitt Walterloo!

 

Läroverket i Hudiksvall

TILLBAKA PÅ LÄROVERKET IGEN

Läsåret 1961/62 blev ett sabbatsår för mig.

Jag hade gått två år på Latinlinjen helt i onödan.

Främmande språk var inte min starka sida och med underbetyg i Latin, Engelska och Tyska blev det ingen uppflyttning till L3:4.

DEN ALLMÄNNA LINJEN PASSADE MIG BÄTTRE

Jag hade  under sabbatsåret lyckats läsa in de ämnen som fanns i A1 men inte i L2.

Alla ämnen i andra ring gick bra utom franska, som plötsligt dök upp som ett tillvalsämne som jag var tvungen att välja.

Franska skulle bara finnas i andra ring så därför var jag tvungen att skriva en studentskrivning i slutet av vårterminen.

Gustaf Brandt och min franska skrivning! 

 Jag struntade helt i undervisningen i franska, men var med på alla lektionerna, för att på så sätt visa min respekt för Lektor Gustaf Brandt.

Min studentskrivning blev en KATASTROF och skulle senare leda till en PERSONLIG TRAGEDI när mitt underbetyg i franska gjorde, att jag KUGGADES I STUDENTEXAMEN året därpå och fick först ”bara” en så kallad nio tiondels examen.

Min lärare i franska Gustaf Brandt

MIN STUDENTSKRIVNINGEN I FRANSKA

Jag fick under en lektion se mitt prov i franska, när skrivningen var rättat, men sedan skulle det lämnas åter för arkivering.

Gustaf Brandt hade dragit ett rött streck över allt jag skrivit. Till sin förfäran hade han sedan upptäckt att det fanns en mening i texten som var helt rätt översatt. Den korta meningen, SOLEN SKEN, var helt rätt

Den samvetsgranne läraren hade sedan med pennkniv försökt ta bort det röda strecket, men istället skadat skrivpapperet något.

MIN SKRIVNING KOMMER SENARE TILL ANVÄNDNING

Min studentskrivning lär ha visats upp några gånger för elever som känt vånda inför det kommande prov i franska.

–”Hur dåligt det än kommer att gå för er när ni skriver ert prov kommer ni aldrig att komma i närheten av det prov som en elev skrev här på vårt läroverk för några år sedan. Jag låter skrivningen gå runt men sedan måste den ovillkorligen lämnas tillbaka.”

FLYTTAS UPP TILL A:3

Mitt stora C i franska kompenseras, av ett i övrigt ganska bra betyg och jag börjar börjar höstterminen 1963 i A:3 med Bertil Dahlgren som klassföreståndare.

Betygen vid jul är OK och enda orosmomentet är engelskan där jag får en varning. Min lärare i engelska har ETT HORRN I SIDAN till mig efter en händelse i första ring på Latinlinjen.

Jag kommer ihåg att några av mina klasskamrater ibland frågade:

–”Vad har du gjort Ulla-Britt som hela tiden djävlas med dig och raljerar kring ditt uttal i ensgelska?”

Del 2 av Kuggad Student 1964 har rubriken ”DÖDSBATALJONEN”!

 

Studentexamen för 3 kära vänner -63 2:an

 

Elisabet Sunesdotter nybliven student 1963

I mitt förra inlägg började jag berätta jag om studentexamen 1963 för tre kära vänner.

Där beskriver jag hur jag och några klasskamrater bygger en ”studentvagn” som skall transportera hem Elisabeth, Håkan och ”Capillo” från Gamla Biblioteket vid Storgatan.

Studentexamen för kära vänner -63 1:an

MOTTAGNING UTANFÖR  LÄROVERKET

Kärran som skulle användas till hemtransport för Elisabet Sunesdotter. Håkan Pettersson och Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson var färdig och stod nu på Wallners gård bakom Gamla Biblioteket.

Uppe på skolgården väntade alla familjer och vänner på studenterna.

Allas blickar var vända mot de fönster, där studenterna skulle kasta ut studentmössans ”papper”, som ett tecken på att alla elever ”klarat sig”.

Jag kommer inte ihåg så mycket av vad som hände på skolgården.

Farmor Elin hade säkert gjort ordning ett antal blombuketter som skulle hängas på mina kamrater. Det blev troligen en blomma till några andra kamrater också.

STUDENTERNA TÅGAR MOT GAMLA BIBLIOTEKET

När alla blivit hyllade på skolgården började marschen mot Gamla Biblioteket där den traditionsenliga uppläsningen av telegram skulle ske.

På Torsten Myrgrens bild från 1967, när han tar sin examen, syns polismästare Erik Nilsson läsa telegramen på samma sätt som 1963.

DAGS ATT KÖRA FRAM STUDENTVAGNEN

Efter telegramuppläsningen dök det upp ett antal olika vagnar, kärror och andra färdmedel som skulle transportera hem studenterna som bodde i centrala Hudiksvall.

MINA VÄNNER GODKÄNNER KÄRRAN

”Capillo” och Håkan satte sig omgående på sin specialstolar.

Elisabet kröp ner i badkaret, när hon övertygat sig om, att det verkligen var ett BADKAR UTAN VATTEN

MINNESBILDER AV HEMTRANSPORTEN

”CAPILLO”

–”Ni tror ni började med mig. Jag kommer ihåg att hela innegården hemma på Skeppargatan var fylld av grannar och vänner.

Ni valde därför att köra vidare med Håkan och Elisabet till Kålhagsgatan.”

Hemstransporten av de tre studenterna börjar med en enda hästkraft!

 LARS-OLOF LARSSON

–”Efter Skeppargatan drog vi till Kålhagsgatan med Elisabet.

Sune Nilsson, Elisabets far kom ut och bad oss följa med in och skåla och hurra för hans dotter.

Jag vill minnas att ha tog ett kort där vi alla var med.”

Från vänster: Lars-Olof Larsson, Elisabet Sunesdotter, Karl-Erik Eriksson, Mr ”X” Lennart Hanson Olle Johansson.

–”Sista anhalten var Håkan. Det var skönt med gummihjul på kärran och att det fans en del personer som skulle fira Håkan och gärna hjälpte till att skjuta vagnen hem till Håkan.

Vi blev kvar en stund hos Håkan. Vårt uppdrag var nu klart och vi kunde pusta ut.

Jag minns att Håkan var stolt över att hans far och mor givit honom en TUSENLAPP i studentpresent

VI DRAR STUDENTKÄRRAN TILL DJUPED

Alla som hjälp mig att bygga denna studentkärra bodde på Öster. Vi drog hem vagnen till Hansons Handelsträdgård och återställde den i sitt ursprungliga skick.

Kalle Norby skulle hämta tillbaka vagnen nästa dag!

När vi var klara bjöd Farmor Elin hela gänget på choklad och limpmackor.

Vi var alla trötta, men mycket nöjda!

Studentexamen för kära vänner -63 1:an

 

Från vänster Elisabet Sunesdotter, Håkan Pettersson, Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson och Gunilla Backman.

 I mitt förra inlägg berättade jag om mina  4 år på Gymnasiet i Hudiksvall.

Jag har tidigare i ett antal inlägg berättat om mina 10 långa år på Läroverket som delvis förklarar varför jag själv kom att avlägg  Studentexamen först 3 år senare än klasskamraterna jag började tillsammans med i Realskolan 1953.

10 år på Läroverket och 150 kamrater. 

När jag lyckades ta mig till Gymnasiet för andra gången, var det dags för tre speciella vänner att ta studenten.

Elisabet Sunesdotter min flickvän, som jag senare var förlovad med ett par år. Elisabeth flyttade till Norge i slutet av 1960-talet. Vi har träffats några gånger genom åren och nu senast på årsgruppens 50 års jubileum i augusti 2013 till vilken jag hade jag fått en specialinbjudan.

Håkan Pettersson och jag började samtidigt i 1:5 C 1953. Håkan och jag har haft kontakt genom åren. Vi har Golf och Handboll gemensamt nu för tiden. Före jubileumet sågs Håkan och jag, när seniorgruppen från Hudiksvalls Golfklubb var på besök på ”min” golfklubb Lindö Golfklubb i Vallentuna.

Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson lärde jag känna när jag gick om 3:5:an och började i 3:5 A 1956. ”Capillo” och jag har vunnit junior DM för HIF tillsammans i både fotboll och handboll. Vi bor idag nära varandra, ”Capillo” i Järfälla och jag i Vallentuna och träffas  med jämna mellanrum.

1961 tog mina klasskamrater från skolstarten 1953  studentexamen. Mina vänner från Realexamen 1959 blev studenter 1962.

1963 var det åter dags för en ny studentgrupp, medan jag själv hade ett år kvar till min examen.

FÖR ELISABET, HÅKAN OCH ”CAPILLO VILLE JAG GÖRA NÅGOT EXTRA 

Jag planerade en Studentvagn, där alla tre fick plats för hemtransport till nära och kära.

MINA NYA KLASSKAMRATER STÄLLER UPP

I min nya klass A2:3, hade jag lärt känna ett antal nya kamrater. De tyckte att min idé men kärran verkade spännande och ställde helhjärtat upp och hjälpte till.

Från vänster Olle Johansson, Lennart Hanson, Lars-Olof Larsson, Karl-Erik Eriksson och Mr.”X”

LÅNAR EN VAGN AV KALLE NORRBY

Hansons Handelsträdgård anlitade ofta bonden Kalle Norrby i Djuped nedanför Lådfabriken. Jag fick låna hans kärra med flak och gummihjul. Han körde hem den till trädgården med sin trogna arbetshäst ”TURKA”.

”HITTAR” TVÅ TOALETTSTOLAR OCH ETT BADKAR

När vi letade efter några gamla stolar på firmans vind, hittade vi inga lämpliga möbler att sätta på flaket. I stället hittade vi två toalettstolar och ett badkar.

Mina klasskamrater tyckte det blev en perfekt och enkel  lösning.  Vi monterade fast stolarna och karet på flaket så att mina tre vänner skulle sitta och ligga säkert.

Vagnen fick ett basttak i händelse av dåligt väder.

STÄLLER VAGNEN PÅ WALLNERS GÅRD

Vi drog ner kärran till Gamla Biblioteket och ställde den på gårdsplanen vid Wallners.

Av tradition tågade alla studenter till den Gamla Läroverket där telegram lästes upp. Därefter blev det hemtransport i mer eller mindre fantasifulla fordon.

fortsättning följer…..

 

 

 

 

BYGGER ETT STUDENTEKIPAGE

4 år på Gymnasiet tog 5 år att egnomföra.

Läroverket i Hudiksvall. Mitt andra hem i 10 år!

 När jag tänker tillbaka på min gymnasietid på Läroverket i Hudiksvall inser jag att det blev en händelserik tid. 25% av inläggen är anknytning till Läroverket.

Jag blev först inte antagen, men lyckades ändå få börja några dagar in på terminen. Genom en underlig ”bytesaffär” lyckades jag med hjälpte mig min vän Anders Skoglund få börja på Latinlinjen hösten 1959.

Byter till mig en gymnasieplats!

 Det var rena vansinnet att börja på Latinlinjen.

Språk har aldrig varit min starka sida. Det kom att bli mycket skolk, för det kändes så meningslöst att försöka hänga med på lektionerna i Latin. Skolket ökade för att jag skulle slippa bli avslöjad om hur dåliga mina kunskaper var. 

L1:4 rena katastrofen! För mycket skolk!

Jag förstår fortfarande hur det gick till när jag flyttades upp till L2:4. Jag hade väl kompensation för underbetyget i Latin.

En bidragande orsak kan annars vara att standarden i klassen var väldigt skiftande.

De elever som kom från Flickskolan var väl förberedda och hade mycket goda kunskaper.

Eleverna som kom från Enhetsskolan hade det kämpigt.

Orsaken till att jag flyttades upp till nästa klass kan ha berott på att det inte skulle bli för många kvarsittare. Flera av mina klasskamrater från Enhetsskolan gav upp.

LÄSÅRE 1960/1961 BLEV EN PLÅGA

Jag önskar att jag hade haft kvar mitt betyg från L2:4 så att ni själva kunnat se hur illa det verkligen var

Underkänt i flera ämnen, tillika nedsatt betyg i både ordning och uppförande.

Jag gick till Wibergs Bokhandel och köpte en betygsblankett där jag ”justerade” betygen lite innan det visades upp för min far.

Tyvärr blev jag avslöjad av Rektor Elfving, som vid ett besök i Hansons BlommorKäppuddsgatan beklagade att jag fått så dåliga betyg, att jag inte kunde gå kvar på Läroverket.

SOMMARJOBB PÅ IC MACKEN VID SÖDRA VÄGEN

Under sommaren 1961 ställde jag in mig helt på att börja jobba och någon studentexamen skulle det aldrig bli.

Farmor Elin önskan var att jag skulle försöka hitta något arbete som inte innebar arbete i Hansons Handelsträdgård

IC Macken -61: Tankar diesel i kylaren och köper min första transistorradio. 

 PRIVATSKOLA I STOCKHOLM INGEN SUCCÉ 

När min far Axel-Edward kommit över besvikelsen att jag inte skulle få gå kvar på läroverket meddelade ha stolt en dag att ha ”fixat” i plats på en privatskola i Stockholm.

Där blev jag bara tre månader Jag insåg snabbt att den skolan aldrig skulle leda till någon studentexamen. Det viktiga för skolan var inte att förmedla kunskap utan att se till att eleverna betalde sin avgifter i tid.

När hösterminen 1961 var till ända tackade jag för mig och flyttade hem till Hudiksvall igen.

ALLMÄNNA LINJEN PASSADE MIG BÄTTRE

Jag lyckades tenta upp A1:3 och började höstterminen 1962 i klass A2:3.

1964 lyckades jag avlägga studentexamen.

Det gick väl inte helt smärtfritt, men det kommer jag att berätta mer om i ett kommande inlägg.

10 år på Läroverket och 150 kamrater.

Jag började i läroverket 1953 och eleverna ovan blev mina klasskamrater i 5 terminer.

Merparten av dessa tog sin realexamen efter fem år 1958.

För mig blev det ett extra år och jag lyckades ta min examen 1959.

Under den tiden i realskolan gick jag i tre olika klasser och lärde känna över 90 olika kamrater.

I katalogen för år 1953 finns 32 i klass 1:5C. Av dessa har jag idag kontakt med.

Thomas Julin som bor i Forsa Håkan Pettersson som återvänt till Hudiksvall Gudrun Eriksson som bor i Göteborg.

I klass 3:5A år 1955 fick jag 33 nya kamrater, där jag i Östra Skolan gått fyra år med  Anders Carlberg, Lars Flöjt, Ulf Lindgren och Eva Granath.

Av eleverna i klassen har jag idag kontakt med

Olle Nyberg som bor i Stockholm Anders Skoglund och Eva Granath som båda bor i Hudiksvall.

Kränkande lärare sporrar till Realen!

De av mina kamrater, som fortsatte på en treårig linje i gymnasiet, avlade sin studentexamen 1961.

Jag lyckades efter många om och men  ”med hjälp av” min vän Anders Skoglund komma in på latinlinjens fyra åriga utbildning.

Det var ett dåligt val trots att första året kändes som att gå om ytterligare ett år.

Det blev alldeles för mycket skolk och jag blev inte uppflyttad till L3:4

Under de två åren på latinlinjen lärde jag känna ytterligare 30 nya kamrater av vilka 85% var flickor.

Av de 26 eleverna i L1:4 har jag idag kontakt med.

Jan-Gunnar ”Capillo” Jonsson, Barbro Forslund, Anna-Karin Gullberg, Birgitta Hamrén och Kerstin Larsson

Byter till mig en gymnasieplats!

Efter tre meninglösa månader på en privatskola i Stockholm började jag i 1962 i årskurs A2:3.

Möte med Gösta ”Nöffen” Wahlberg Del 1. 

Under de två åren på allmänna linjen blev det 30 nya kamrater. 

Det betyder att jag under mina 10 år på läroverket lärde känna runt 150 kamrater mer eller mindre.

Av kamraterna i A:2 0ch A:3 har jag idag kontakt med.

Lars Ahlbom, Beter Bill, Sven Bohlin, Torbjörn Brandt, Karl-Erik Eriksson, Lennart Hill, Lars-Olof Larsson Örjan Nilsson, Birgit Engström och Sonja Kroon.

När jag skulle välja bilder till detta inlägg valde jag ett klasskort från 1953 då jag började i 1:5 C och kortet från min ”sista” klass i läroverket A2:3. 

Kortet från 1953 har inga namn, men jag kan namnge ungefär hälften i klassen.

Allmänna Linjen årskurs 2

 

 

 

Befrias från gymnastik + liten sinnesundersökning.

 
Örjan Nilsson (Klasskort 1962)

ÖRJAN NILSSONS TANKAR

Inför mitt inlägg 200, kom detta mail från min klasskamrat i A:2 och A:3 Örjan Nilsson. 

Med gott om tid en lördag i början maj har jag nu hunnit ifatt er andra i din eminenta blogg.

Läsningen ger en ett otal minnesbilder av en uppväxt i Hudik.

Och inte minst om en mytomsluten figur vid namn Löken.

Det var mycket jag inte visste om dig Lennart, såväl sorgligt som uppsluppet.

Det ger en lite tankar att ta del av.

Noterbart är att du blev hårt hanterad av vuxenvärlden, inte bara av knäppa rektorer.

Då du skrev om en liten sinnesundersökning blev måttet rågat i mina ögon.

Då vore det givande att ta reda på hur allt detta kom sig.

Att ses som uppkäftig är en sak, att vara idiot något helt annat.

Jag tror att vuxenvärlden inte klarade av att en tonåring kunde ha egna tankar utan att det luktade upprorsförsök.

Tanke: Gör en analys av detta, utifrån dina egna hårda erfarenheter (gärna i form av en intervju av en bra journalist som Lars Ragnar Forsberg.

Jag plockade fram tre inlägg som jag tror Örjan tänkte på när han skrev till mig. 

Rektorn beordrar skolläkarbesök!

Gunnarby och jag går skilda vägar!

Besök nummer två hos Skolläkare Jessen 

Lars-Olof Larsson (klasskort 1962)

LARS-OLOF LARSSONS TANKAR 

Lars-Olof Larsson som gick i samma klass som jag och Örjan, har vi flera tillfällen påtalat att han är överraskad att jag tog mig igenom skolan utan större ”skador”.

Han brukar skämtsamt och på allvar uttrycka sig på följande sätt.

–”Om du Lennart hade gått i dagens skolan och fått den ”behandling” du blev utsatt för skulle det ha blivit skadestånd på flera hundra tusen för skolan (läroverket).”

 

Lennart Hanson (klasskort 1962)

LENNARTS EGNA TANKAR IDAG

När jag åter läser igen de tre inläggen ovan, väcker Örjans och Lars-Olofs funderingar nya funderingar hos mig själv.

Det elevvårdsteam som fanns under min skoltid var en mer eller mindre engagerad klassföreståndare, skolsköterska och skolläkare. 

Någon skolpsykolog som kanske skulle ha varit ett stöd för mig fanns inte.

Min mor och far var skilda. Far hade en ny familj och var måttligt engagerad. Han dök mest upp ”på scenen” när det var någon ”tråkighet” i skolan.

Min räddning var FARMOR ELIN som alltid stöttade mig i alla lägen och lämnade till mig visdomsorden:

”LENNART DU FÅR ALDRIG VARA LIKA DUM SJÄLV!”

PS

Kvar att berätta här på bloggen är när jag blir ”KUGGAD I STUDENTEN”.  

Jag blir mer och mer övertygad om att min lärare i engelska, ville ”hämnas” för en kränkning, som jag förorsakade henne, när jag gick på Latinlinjen.

 

Del 2 Tungt år 1956.Språkresa Tyskland

Så här såg jag ut sommaren 1956.

 Det är en fortsättning på inlägget om mitt TUNGA år 1956.

Del 1. 1956 TUNGT år med 2 klassbyten!

DET KOMMER YTTERLIGARE PRÖVNINGAR

Jag har sedan 2 års ålder bott tillsammans med min farmor och farfar.

 6/1 1956 dör min farfar. Nu är det ”bara” farmor och jag i villan i Djuped.

11/1 flyttas utan förvarning från Klass 3:5C till 3:5A. Får 25 nya kamrater. 

  8/6 får BC i både Engelska och Tyska. Ej uppflyttad till 4:5.

1/7 sänds mot min vilja på en språkresa till Tyskland.

24/7 blir påkörd av en personbil i Hof i Tyskland.

26/8 Lyckas inte höja mina 2 BC. Går om 3:5an och får 30 nya kamrater 

MIN FAR AXEL-EDWARD BESTÄLLER SPRÅKRESA

–”Du har BC i Tyska och Engelska. För att få ordning på din tyska har jag anmält dig till en språkresa i Tyskland.

Gruppen avreser från Stockholm efter midsommar till HOF i södra Tyskland 

När du kommer hem får du som vanligt gå i ferieskolan och där försöka läsa upp din Engelska.”

Detta var min far i ett nötskal. Utan någon som helst dialog med farmor och mig bestämmer han att jag skall vistas hos en tysk familj under en månad.

SPRÅKRESAN FÖR ”TYSKTALANDE” ELEVER.

När jag anslöt till gruppen på Stockholms Central, förstod jag att resan var avsedd för ungdomar som ville FÖRKOVRA sig ytterligare i tyska språket.

Jag hade ångest hela tågresan ner till Tyskland.

Hur skulle jag göra mig förstådd?

Vad skulle familjen säga, när de får en gosse som varken talar eller förstår tyska?

GRUPPEN HJÄLPER MIG

Jag hade struntat helt i tyskundervisningen både i 3:5C och 3:5A. När jag berättade det för gruppen trodde de att jag skämtade.

–”Jag har en språkparlör och konversationsguide som du kan få låna så att du kan göra dig förstådd när du kommer till din värdfamilj” förslog en av deltagarna.

ÄLSTA SONEN I FAMILJEN TALADE ENGELSKA

Första måltiden med familjen blev helt kaotisk och förvirringen var total när familjen förstod att de under en månad skulle ansvara för en ”gosse” som inte kunde tala någon som helst tyska.

Middagen räddades av Theter som var den ende i familjen som talade engelska.

FYRA TIMMAR UNDERVISNING PÅ TYSKA 5 DAGAR I VECKAN.

Undervisningen i tyska blev helt koncentrerad kring pjäsen JEANNE D´ARS som gruppen skulle se i slutet av vår vistelse i HOF.

Det blev för mig ännu en ångestupplevelse.

Jag fick sista veckan genomlida en pjäs, som jag absolut inte förstod och dessutom på ett språk jag knappt behärskade för att göra mig förstådd i vardagssituationer.

ETT ANTAL UTFLYKTER BLEV RESANS BEHÅLLNING

Familjen såg till att jag fick göra ett antal utflykter runt HOF. Det var den engelstalande sonen och jag som åkte iväg på hans vespa.

Theters Vespa med vilken vi gjorde ett antal utflykter

Det var en stor chock för mig att se den tydliga gränsen mellan Västtyskland och Östtyskland. Tydligast syntes detta vid sprängda vägar och broar.

 

En tydlig gräns mellan ÖST och VÄST

PÅKÖRD I CENTRUM

Sista veckan blev jag påkörd av en personbil i centrala HOF. Jag hade köpt en glass och genade över gatan där en kompis från gruppen väntade.

Bilen träffade mig i flykten och jag slungades in i en vägg på andra sidan gatan. Jag svimmade tydligen av och när jag vaknade stod det en ambulans vid trottoarkanten.

Någon minut senare kom fadern i min värdfamilj. Han arbetade i en bank alldeles i närheten och hade sett hela händelsen.

Ambulanspersonalen och han enades om att han kunde ta med mig ”hem”.

NOTIS I LOKALTIDNINGEN

Das schwedische Schuljunge Lennart Hanson, die ihre Ferien in Hof verbringen wurde von einem Auto in Allstadt getroffen.

 

 

 

 

 

Mina egna favoriter i repris Del 1.

Efter att på ett år här på bloggen levererat nästan 200 inlägg det första året har jag återvänt till de allra första som kom i slutet av mars och början av april 2013.

Texterna är i stort de samma, men jag har försök göra den lite mera läsvänliga och samtidigt försökt få bättre skärpa på mina egna bilder.

Ett avsnitt handlar om sommaren när jag först inte blev antagen till Läroverket och sedan ändå fick börja då Skolöverstyrelsen beslutade om en ”extra” klass 1952.

En ”extra klass” hjälper mig in på Läroverket! 

 Gänget som fick en andra chans att börja i Läroverket 1952.

 Till detta inlägg kom ett mycket tänkvärd inlägg från min vän Lars-Gösta Larsson.

Lars-Gösta (nu & då ) Larsson har varit en i gruppen av gamla vänner som jag gärna stämmer av inläggen med.

LARS-GÖSTAS KOMMENTAR

Precis som du fick jag nej vid mitt första försök att söka in på Läroverket.

Jag minns skammen när jag förgäves sökte mitt namn i HT.

Vilket märkligt sätt att ge besked. Jag har inget minne av att vi fick något meddelande hem utan det var HT som gällde – och därmed fick ju alla andra också insyn i mitt ”misslyckande”.

Det blev ett år till i folkskolan och andra gången gick det bättre, men det innebar att jag var ett år äldre än de andra i min realklass (1:4) och det förföljde mej genom hela realskolan tyckte jag.

Det var ju som svart på vitt att jag inte hade kommit in första gången.

 

I det andra avsnittet berättar jag om min första dag i Läroverket.

Det blev en olycklig start då jag kom till klassen med EN GRÅ SLITEN RYGGSÄCK.

Jag kände mig MOBBAD trots att ingen av mina klasskamrater sa ett enda ord.

Det räckte med deras blickar och småleenden.

Liten grå sliten ryggsäck byts snabbt mot Bandyportfölj!

Mina två första inlägg på bloggen!

Sista dagarna i mars 2013 publicerade jag mina två första inlägg på bloggen.

Jag hade ännu inte lärt mig hur viktigt det var med bilder och behärskade inte tekniken att själv lägga ut bilder från mitt fotoalbum.

Jag har därför redigerat de två första inläggen och kompletterat med några bilder.

Slumpen gör att inlägg två om årskurs 3+4 för Ragnar Nylin råkar handla om ett APRILSKÄMT som blev totalt misslyckat.

Nedan finner ni länkarna till mina båda första inlägg.

DET VAR EN GÅNG EN LITEN LÖK SOM BÖRJA GRO I HUDIKSVALL

Årskurs 3+4 Östra Skolan

 Kommer du själv på något APRILSKÄMT hör av dig till

[email protected] eller sänd ett SMS till 0707485739 så hör jag av mig till er.

Jag gillar själv inte APRILSKÄMT men nedanstående från HT:s nu&då från Hansonska Gropen håller hög klass.

 

LAXFISKE I HANSONSKA GROPEN

 

 

Spex -62 del 5 Final Recension Förbud.

 Det är femte och sista delen i min serie om SPEXET på Läroverket 1962.

Förbjudet SPEX del 1 Invald i GHF 

Förbjudet SPEX del 2. Manus växer fram 

SPEXET del 3. Så minns jag mitt bidrag.

Spexet -62 del 4. Genrep och Premiär! 

FINALEN

En final på en föreställning skall vara något alldeles EXTRA.

De flesta av oss som medverkat fanns på scenen samtidigt.

Vänstra halvan

 Lasse Forsberg Nils Larsson, Lars Ahlbom, Lasse Franck och Ulf Englund (Unberg)

Högra halvan

Bengt Gill Peter Bill Lennart Larsson Olle Frisk Lennart Hanson Anders Röstlund Karl-Erik Eriksson

Det sångnummer vi framförde var välskrivet och gick hem hos publiken.

BOLLKASTNINGEN FINALENS HÖJDPUNKT

Så avslutades föreställningen med att vi kastade ut reklambollar i från Knapps skoaffär.

Affären hade lämnat över 200 bollar som vi kastade ut till publiken.

–” Vi har  skojat med ER kära publik! Nu får ni ge igen om ni känner er missnöjda genom att kasta bollar på OSS.”

De flesta valde att behålla bollarna som ett minne från föreställningen.

Några valde dock att kasta bollar på oss. De flesta var snälla kastare, men några bollar small otäckt i vår dekor av masonitskivor.

HAPPENING STOPPAS AV NITISK LÄRARE. 

Min klasskamrat Lars-Olof Larsson hade åtagit sig uppgiften att genomföra en HAPPENING direkt efter föreställningen.

Lars-Olof lyckades få till en LÅNGDANS genom skolans alla koridorer och trappor ända upp till Musiksalen.

Det var häftig att se första delen av den dansen ormen på väg NER för trapporna från Musiksalen och samtidigt se den avslutande delen vara på väg till UPP till Musiksalen.

Vi ett tillfälle stoppades dansen av en av skolans yngre lärare, som var övertygad om att merparten av ”dansarna” var BERUSADE.

EN MYCKET ENKEL BANKETT

HGF-gänget samlades bakom scenen, där vi serverades varm korv med bröd.

Vi var alla mycket trötta och någon dans i BLÅ HALLEN blev det inte för oss.

Vi gick omkring och gladdes över allt beröm vi fick och alla ryggdunkningar.

RECENSIONER

Spex recension i HT

 Ovanstående recension fanns i HT redan måndagen den 17/12.

Den var inte speciellt snäll och hade rubriken SPEXET SOM KOM BORT!

Jag själv gladde mig åt att Olle Frisk och jag fick beröm för vår scenvana.

Lasse Franck var redan en känd imitatör som signaturen PIGA prisade

Signaturen DRÄNG hade bara lovord och använde istället rubriken

ETT SPEX SOM GICK HEM

Spex recension i Hälsinge Kuriren

 HGF UTSER EN STIPENDIAT OCH ÅKER PÅ STUDIERESA

 

Delar av SPEX-Gänget på väg till Stockholm. Kerstin Knapp var med på samma tåg.

 

Spex -62 blev också en ekonomisk framgång för Gymnasistföreningen.

Pengarna räckte till ett stort stipendium, samt en studieresa till Stockholm, där vi besökte Hamburger Börs i studiesyfte för kommande SPEX.    

ANTIKLIMAX! KOLLEGIET FÖRBJUDER SPEX!

För min del blev det inga fler SPEX.

12 mars 1963 kommer en skrivelse till HGF, där lärarkollegiet på Hudiksvalls Läroverk förbjuder SPEX på obestämd framtid.

Så här skriver Lars-Ragnar Forsberg i en kommentar i del 3.

Fullkomligt obegripligt att rektor Arne Elfving utfärdade totalförbud för fortsatt spexande. Han är väl antagligen död nu och fick alltså ta skammen med sig ner i graven. De kollegor som inte hindrade detta vansinniga beslut har också mycket att skämmas för.

Nedan finner ni beslutet och delar av förenings skriftliga reaktion.