Kommentarer till inläggen vecka 31. Elefanterna på stan gav många minnen. Blomsterresorna får kloka synpunkter

Lillebror utanför cirkustältet vid Kotorget

Mitt inlägg om elefanternas promenad mellan stationen Kotorget väckte många cirkusminnen. Då det är enklare att kommentera på Facebook blev det där nästan 20 kommentarer.      

Thoni MikelssonHan som hade hand om elefanterna hette Tony och jag fick hjälpa         till att tvätta elefanterna . Jag sa att jag heter Thoni .

Jennie Mikaelsson Vilken cirkus?
Thoni Mickelsson Okej jag var nere där varje år men jag minns inte vad han hette mer än Tony men jag var jäkligt stolt när jag fick tvätta elefanten och jag reste även runt med Boris Bravins ormexpå
Thoni Mickelsson Mats och Jeaneth Öhman jobbade där han var fakir och hon strippa jättesnälla människor
Monica Flöjt Minns elefanterna på gatan mycket väl 🙂
  • Kjell E. Genberg I slutet av 40-talet och början av 50-talet fick elefanterna sällskap av mig – och många andra – från järnvägsstationen till Kotorget. Om cirkusfolket uppmärksammade en kunde man få en fribiljett
  • Tor Henriksson Intressant, kul att några elefanter har sett Hudik 🙂
  • Håkan Bengter När det var cirkus på Kotorget hörde man diverse rytanden från de vilda djuren på natten när man skulle sova. Bodde på Nygatan ett kvarter ifrån.
    Jennie Mikaelsson Juni i år var det också elefanter i Hudik, tyvärr ingen promenad i stan men fick se Köpmanbergets vy!
  • Monica Flöjt Jo Lennart, det har hänt ett par gånger att elefanterna gått på Hudiks gator. De har även varit utanför dåvarande Domus på Storgatan, vid ett sådant tillfälle.
    Delixa Vestergren Jag har minne av att en man vart av med både hatten och frukten som han bar på..stod en elefant precis bakom ryggen på honom..o snattade ..fniss..
  • Christer Larsson vet hur det fungerar om man kör långtradare idag.
  • Jo jo Lennart!  Eftersom jag har varit i åkerinäringen i hela mitt yrkesverksamma liv kan jag bara säga att er sträckkörning skulle leda till stora böter i dag, så påpassade som vi är med digitala färdskrivare för fart, körtider och vilotkder. Härlig historia från tiden när man kunde forcera körningen vid behov.  Jag har för mej att någon av era bussar skulle vara Europas största när det begav sej!!  Kan du något om det? Jag kommer också ihåg erat stora växthus i Masbo norr om Hudiksvall, bodde skälv i närheten när jag var liten.

Kommentarer till veckans tre inlägg.

Carl Berlin som hjälper bloggen med bilder, var på Glada Hudik Summer Meet lördagen den 20 juli. Han missade gruppen DU VET ATT DU VUXIT….Här är Carls bild av segrarna i Krantz Challenge en Pontiac Bonneville 1958.

 Träff med gruppen Du vet……

Monica Flöjt

Har varit ”på stan” och träffat en massa trevliga människor.
Gruppen ”Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om du….” hade en träff kl 15.00 och vi gick till Sigge Hill och fikade och pratade. Vi blev rätt länge på plats där. Tack till er som kom, Lennart Hanson, Torsten Myrgren, Mats-Erik Jonsson, Kerstin Ersson, Lennart Ersson, Ulla Svanberg, Lasse Tykosson…det kom ju oanmälda också och det tycker jag var kul..Tommy, Krister o Benita.
Jag fortsatte kvällen med att kolla runt på Möljen och även på crusingen….blev lite sent innan jag kom hem men…….det har varit en upplyftande eftermiddag

Spontanfotboll på Hamnplan

Anders Hedin

Jag skrev ganska mycket om just spontanidrott i våras på den här sidan. Själv höll jag och mina kompisar till på Glysis kolstybbplan och spelade boll tills det blev kolsvart ute. Tomas som stod i mål för HIF han var väl med och tog upp laget till femman 1968? Farsan var lagledare för HIF mellan 1966-69.

Christer Larsson

 Funderar lite kring det här med spontanidrott. Jag har en bestämd känsla av att nästan all idrott och lek på den tiden var spontan.Skulle vi spela boll någon stans fick vi ta cykeln för att ta oss dit.Lika var det om vi skulle tävla i något skidspår, så var det skidor dit och ev spårning innan vi kunde tävla,sen skidor hem för att tina upp med en kopp varm choklad i köket. Kommer du förresten ihåg hur det kändes när snö blivit till is i skarven mellan vante och jackärm? En förlamande känsla i handleden,nästan outhärdlig för en lite snorig pys. Av alla sådana tillbakablickar är det väl inte så underligt att man är den nostalgiker man är.hälsar Christer Larsson som höll på med mycket mer spontanidrott än vad som nämndes här

Monica Flöjt

Härliga minnen och håller med Christer om det där med känslan i handlederna och att vi alltid cyklade eller åkte skidor dit vi skulle. Vi i Sanna/Mo hade ju Lövlings sågbacke i Sanna och från 1953 även planen vid Moskolan. Det var fotboll, bollen på burken och brännboll och som du skriver, alla fick vara med. Skidspår ordnades runt över skogen mot Överås och tillbaka över Sannatäkterna. Vi hade även en liten hoppbacke på Ullsätersberget, egentillverkad för den var uppbyggd över en utskjutande sten, så hög var den inte sett med dagens ögon.

 Fotboll på gräs vi Kärleksstigen.

Torsten Myrgren

Jätteträdet brukade vi kalla ”Elefantträdet” det var – då – gigantiskt..!

Håkan Bengter

Elefantsnabeln sa vi. Delar av trädet finns kvar. Jag går runt Lillfjärden varje morgon när jag är i i Hudiksvall. Originalen minns jag också, både ”Väck-Väck” och ”Vilda Ville”.

Anders Edin

Tack Lennart för dina bloggar. Mycket intressant läsning, även om jag inte kommenterar så ofta. När du skriver om original kommer jag ihåg när jag jobbade på Håstaholmen. Där hade vi en ”farbror” som kallades för ”Drängen”. Kommer inte ihåg hans riktiga namn. Det här var i mitten av 70-talet.

Skräckupplevelsen på Malmbaden gav flest kommentarer denna vecka.

 

Malnbaden i Färg

 

 Anita Blomdahl Va hemskt. Blev själv nerdragen o kröp längs botten till grundare vatten…än i dag är jag rädd där jag vet jag inte når ner!!! Det va inte på Maln.

Ulla Svanberg Stark berättelse. Men du badar ändå, senare i livet? Är det så, beundrar jag dig verkligen. Jag går i till lite mer än knäna, skvätter lite för svalka och då helst bara utomlands i mycket grunt o. varmt vatten. Det accepteras helt av min stora badtokiga familj. Ungarna är som ”fiskar i vatten”, tack o. lov. Bad och TVÅNGmärkestagning i skolan var fruktansvärt. Men du har gett mig en härlig ”bild”, Gunnarby ”badar”, helt underbart! Kram på dig och skön ”badsommar”.

Micael Ljungdahl tråkigt att hopptornen försvann. jag var med när det sista välte där.

Håkan Bengter Jag minns ett tidigare hopptorn på Maln innan det som flyttades från Köpmanberget. Det var flytande och slet sig en gång och flöt långt bort. Tungt att bogsera tillbaka.

Lars Wiberg Som ung grabb kallade vi hopptornet för ”apberget”. Det var traktens ”vrålapor” som hoppade därifrån för att impa på kexen!

Lars Wiberg En gång från tian hoppade jag visst. Sen inte mer…
Men abborrarna under bryggan var kuliga att se.

 

Hudiksvalls hamn i Färg

 Bilden ovan är från Carl Berlins samling)

 Kenneth Flodman Va mycket folk,vad väntar dom på? ( Ett vykort i svartvitt från tidigt 1900 tal )

Lennart Hanson De väntar på båten till Söderham-Gävle eller också på båten till Sundsvall-Härnäsand. (Jag gissar och Yngve Aronsson kommer med fakta)

Yngve Aronsson Passagerarfartyget Gestrikland som gick till Gävle och samtidigt flottbesök. Omkring 1914 har det sagts.

Christer Larsson läser allt på bloggen och har många fina tankar och funderingar.

 

Snart finns det lika många böcker om NOSTALGI som böcker om MATLAGNING!

 Jag har tidigare flera gånger berättat om hur mycket Era kommentarer betyder. När jag är klar med ett inlägg, börjar jag fundera vad inlägget kan skapa för minnen och tankar hos er läsare.

Christer Larsson är en läsare som tänkt till ordentligt. Jag återger hans kommentar i sin helhet och hoppas att ni läsare skall hjälpa till med svar på han frågor och funderingar.

 

Hej Hansson ! Jag kan inte sova. Förmodligen är det mina fyrtiotvå år som skiftarbetande timmerbilschaufför som spökar.

Jag låg i sängen och tänkte att jag är nog en obotlig nostalgiker. Jag har läst vartenda ord som har skrivits i den här bloggen, och jag har blivit berörd av nästan allt som skrivits.

Vad är det med oss människor?

Varför blir vi berörda av det gamla?

Varför grottar vi ner oss idet som varit?

Ibland kan dina eller era inlägg röra en till tårar trots att femtio år har förflutit.

Jag sa vid någon tidigare kommentar att jag var några år yngre än du. ; Det förtar inte känslan som man känner när du berättar om allt som du upplevt under din uppväxt i Hudiksvall.

Fortsätt med dina upplevelser hälsar en nybliven pensionär.

Kanske kan bilden på GB-glass  från 50-talet inspirera!

 

Nu när det är sommar, är det lätt att minnas vår barndoms GLASSAR!

Blombussen som Midsommarhälsning gav flera fina minnen tillbaka.

 

Blomstersmyckad Blombuss från Hansons Blommor 1966.

 När jag startade min blogg, började jag också leta lämpliga bilder till mina inlägg. Bilden ovan fick jag för något år sedan av min svägerska Ingrid. Jag tyckte den kunde passa som en midsommarhälsning till de som följer gruppen på Facebook DU VET ATT DU VUXIT UPP I HUDIKSVALL OM…..Där har bilden skapat ett antal minnen som jag redovisar nedan.

 Minnen från sommarjobb i Hansons Handelsträdgård.

 

Lena Teodorsson: Där tjänade jag mina första pengar..sommarlov och jullov..:) I några år!

 Stefan Claar: Jag har sommarjobbat där I växthusen på 70 talet J

 

Minnen från Hansons Blommor I Centrumhuset.

 

Staffan Nyman: Visst kommer jag ihåg den…, jag den, jag tom juljobbade där och hade min sparkstötting och “körde” ut blommor. Min far, Gunnar Nyman, förestod Nya Kapp på Storgatan mittemot HerrCity, på den tiden

 

Torsten Nyman: Butiken i Centrumhuset minns jag hur tydligt som helst. Med ett litet vattenfall därinne! Alla ”tanter” hur snälla som helst mot vaktmästarns lillpojk, dvs jag

 

Det fanns en släpvagn till blombussen

 

Bengt Åke Nilsson: Jag har vagnen till denna buss

 

Alla blombussarna fick service I Hudiksbacke

 

Curth Bjurlingh  Min far hade servicen på Hansons bussar, jag skruvade en del på den sista som användes, lite spännande att köra den från Djuped till Hudiksbacke förbi ”snuthörnan” trångt och trafik. Den hade en ingen servostyrning men en jätte ratt som var vit minns jag. Jag tror att modellen hette 320 eller 322, har för mig att motorn var på 120 hk och en ”förkammardiesel”.

 

Hansons Blommor hade också en trehjuling

 

Torsten Myrgren  Visst minns man Blom-Hansons bussar med släp! Det skrevs endel om dessa på den tiden. Det var ju nytt det där att själv hämta hem lök och plant från bl aHolland. I egen transport!! Ett annat speciellt fordon var den lilla trehjuliga bilen med Hansons Blommor logga på sidan. Jag tror jag har sett den som veteranbil för ett femtontal år sedan. ”Lever” den än?

 

Curth Bjurlingh: Den trehjuliga Tempon renoverades av Göran Eriksson som då bodde i Näsviken, senare i Hög. Pappa hjälpte honom lite har jag för mig, Tempo var en DKW men såldes med detta namn. Mats-Erik Jonsson kanske vet mer som är /har varit granne med Göran.

 

 

Veckans kommentarer: Mer kunskap om Åsa-Nisse. Biljett från Sagas premiärfilm.

 

Jonny Bode som gjorde musik till Åsa-Nisse filmer-

 Av erfarenhet vet jag att alltför många inte ger sig tid att läsa kommentarerna till inläggen. Jag väljer därför varje veckoslut ut några kommentarer som jag INTE vill att läser av bloggen skall missa.

Mitt inlägg som recensent av film på HT  kommenteras av Ulla Svanberg.

Har som du gått gratis på bio. Följde med en kompis Lasse som recenserade filmer åt HT. Minns tyvärr inte vilka filmer vi såg, men trevligt var det ju.
Min första barnförbjudna film såg jag på Rita. (utan lov förstås) En film med Diana Dors – hon såg konstig ut tyckte jag – jättebröst eller för liten klänning, dessutom var det mord, blod o. död och jag var skräckslagen. Men botad blev jag inte, jag kom ju in och snart var jag där igen, men på en förhoppningsvis lite lämpligare film.
Det är knepigt med minnen. Väldigt starka upplevelser kommer upp till ytan, bara man får rätt signaler. Men var fick man alla galna idéer ifrån?

Inlägget om Bio Rita, den biograf som visade Åsa-Nisse filmerna.

Eva Linnea Widenius hade också sett THE JAMES DEAN STORY den filmrecension som gav mig GULT KORT.

Det här var ju riktigt träffande, jag har biljetten från RITA när jag såg just JAMES DEAN STORY. kostade 2:- kl. 7 ja det står just 7 på biljetten. ÖSTER OM EDEN såg jag 1959 på RITA kastade då 2.50. kanske för att det var Balkong.

Nedanstående kommentar gjorde att Åsa-Nisse fick ett eget inlägg där Torsten Myrgren förmedlade ytterligare kunskap.

Hej Hanson
Jag antar att du vet varifrån regissören till Åsa Nisse-filmerna härstammar.

Visste du Lennart Hanson att stora delar av musiken i filmerna om Åsa-Nisse var skriven av Jonny Bode under pseudonymen ”Rob. Robertson”!

Eva Linnea Widenius sparde sin biobiljetter där hon skrev upp vilken film hon sett.

Jag har biobiljetter sparade skrivet på baksidan vilken film det var. Har även från Röda Kvarn och Skandia.

Jag har 14 biljetter från Rita.11 från Röda Kvarn, 6 från Skandia. 1 från Saga som jag skrivit första bion här som hette Bröllopsdagen m. Bibbi Andersson.

Lingonplockning, orientering, Carin Julin 99 år och första riktiga cykeln.

Jag väljer ut några av veckans härliga kommentarer!

 Varje veckoslut väljer jag ut några av alla härliga kommentarer som kommit. Det blev fyra inlägg denna vecka mot normalt tre så det var inte helt lätt att välja.

Fruktkällaren ”hjälper” mig med Lingonplockning!

Lars Wiberg berättar om hur det var på Östra Skolan.

Östra skolan hade detta som tradition också. De som inte ville plocka lingon fick picka potäter på åkern nedanför skolan mot Malnvägen.
Men vår mamma packade kappsäcken med mackor och choklad och sen gick vi ut på Maln i tallskogen och plockade lingon. Det var knotigt tyckte jag men det lindrades med fikat senare. Vi fick ihop en del och en annan del blev lingonsylt hemma. Vi fick godkänt för insatsen, tror jag.…..

Ulla Svanberg berättar vad som gällde på Flickskolan.

På Flickskolan hade vi också bär- eller lingonlov (minns ej vad det kallades), men vi behövde bara ett intyg hemifrån, där det redovisades mängd o. vad vi fick betalt. Pengarna fick vi naturligtvis behålla själv. Alla plockade givetvis inte lingon, en del fick intyg ändå. Det fick inte jag. Att plocka lingon var tradition – pengar till marknan bl.a. Bären såldes till någon uppköpare, den som betalade bäst förstås. Och den som inte travade ut i skogen, ansågs nog lite lat.

 

Carin Julin 99 år

Malin Johnsdotter-Zeltman mor Ester blev också 99 år. Vi hade brev och telefonkontakt.

Vad du är rar som håller kontakten med Hudik damerna. mamma uppskattade så din telefonsamtal. de väckte glada minnen fulla av din upptåg. Vem sjutton skulle ca 1957 våga skriva Köp hem socker dricka Ester. i vårt kök på Iggesund? UTOM DU.

Friluftsdag med Orientering

Lennart, vi får skämmas ikapp! Gymnastik och idrott var helt okay för mig, men det roliga med orientering har jag aldrig förstått. Att snubbla kring på tid och samtidigt läsa karta och kompass. Otroligt. Minns en friluftsdag då jag nyss hade opererat en fot och fick därför tillstånd att promenera i skogen tillsammans med en kamrat. Att släppa ut mig ensam hade säkert gått illa för jag har inget lokalsinne och jag gillade inte orienteringsprylarna.

Min första riktiga cykel

Eva Johansson har ett så härligt minne kring sin första cykel.

Kommer oxå ihåg min första ”riktiga” cykel. Jag hade nyss fyllt åtta och när jag kom hem från skolan en dag stod det en fin röd Monark på gården. Jag rusade in för att se vem som kommit men det var bara mamma hemma? Upp en trappa till tant Anna och farbror Johan (mammas fosterföräldrar) för att se vem som var där men dom hade inte heller något besök. Vad jag undrade vem cykel det kunde vara ….. När pappa så småningom kom hem från jobbet avslöjades hemligheten, det var min!!!!

Anders Lagerqvist härliga minne, när han fick ärva en REX!

Jag fick ärva en ”dubbelramad” Rex efter min morbror Karl Erik Åhlen, sen fick jag en blå Cresent i present vid konfirmationen. Danskt styre och rostfria skärmar. Oväxlad förstås och det gick att cykla upp för ” Varvsbacken” sittande! Jag har ett svagt minne av att Thomas Julin fick en likadan.

 

De två inläggen om Brunnander och "Spurt-Maja" leder till starka kommentarer!

”Spurt-Maja” pekar med hela handen!

 När jag skrev inlägget om Malmgren och Brunnander, som är representanter för den ”gamla skolan” förväntade jag mig ”starka” kommentarer. Jag låg avsiktligt lite lågt med egna omdömen vilket gjorde att min klasskamrat från gymnasiet reagerade direkt med nedanstående kommentar.

 

Om filmen Hets spelats in på läroverket när jag gick där hade konkurrensen om rollen Caligula blivit stenhård och filmen ännu mera fasansfull. På den tiden behövde eleverna inte mobba varandra, den saken skötte med glans de egendomliga stofiler till lärare som inte kunde stava till pedagogik. En vedervärdig tid, som inte ska förskönas. Learning by fear handlade det mesta om.

Håkan Bengters minne vad gäller Brunnander skulle ha blivit en stark sen i Hudiksvalls ”Hets”.

Malmgren var före min tid. Brunnander minns jag, men inte som min lärare i realskolan utan som en gammal lärare när han höll ordning ibland i korridorer och i aulan. En gång la han sina händer tungt på axlarna på en större och kraftigare manlig elev i korridoren, som tydligen inte skötte sig. Den gamle lärarens auktoritet räckte den gången.
Vid slutet av morgonbönen, och då ”Johanna” satt i rektors ställe där framme, ställde hon sig upp och skulle ge en anmärkning för störande av ordning till en av mina klasskamrater. När det kom ett sorl av ogillande från äldre elever for Brunnander i taket och skällde ut hela samlingen efter noter. Han satt längst bak för att övervaka ordningen. Det blev tyst i salen, men jag vet inte om det sedan blev någon anmärkning.

Ulla Svanberg gick på Flickskolan där det tydligen också fanns lärare som satte skräck i sina elever.

Skräcken känns igen och så blir man ju arg för hånet mot flickorna. Eftersom jag nästan alltid körde i matte, (har vi pratat om förut) så försökte min mamma, som läste extra med mina kamrater, läsa med mig. Helt lönlöst, hon var kanske inte auktoritär nog, haha. Min mattelärare, rektor på Flickskolan, som jag var så rädd för, gav mig ett fint skolminne iaf. Hon hade genom bekanta hört att min far opererat sitt magsår och kallade upp mig till expeditionen. Då genomgick man ju stor fasa, men hon berättade att hon gjort samma sak själv och tyckte att jag skulle gå hem för dagen, eftersom min far blivit utskriven samma dag. Under den stränga ytan fanns ett stort hjärta och det glömmer man inte.
Brunnander hade väl också hjärta, sitt humör till trots.
Ulla

Åsa Lundberg hade inget gott att säga om ”Spurt-Maja”

Jag kom till läroverket från Västar skolan och fick spurt Maja i svenska. Hade gott självförtroende i svenska men det togs sakta bort med rött rött i mina skrivböcker och prov. Spurt Maja hade jag som granne på Olmen där hon tillbringade sina sommarlov

En kommentar från Per-Anders Lagerqvist som visar att min egen skräck för att tvingas tillbaka till Östra Skolan kanske var helt onödig.

Trevligt att läsa bloggen.Tänk hur det kan gå med dåliga resultat i skolan. jag valde väg och slutade i Läroverket efter utkuggningen i 3femman. Gick sedan 7an och 8an på Öster och fick strålande betyg. Med dessa betyg och praktik på Sunfab så kom jag in på Hudiksvalls Tekniska Skola 1963 blev det Ingenjörsexamen varefter jag gick BR Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Efter det så blev det nästan 40 år i stålbranchen. Vi har 50 årsjubileum i Hudik den 13 juni och då kommer ett tiotal gamla skolkamrater att träffas.

Vi fick betala för virket i slöjden! Lunchen löstes på en rad olika sätt! (Urval från veckans kommentarer).

Läroverket mitt andra hem i 10 år som tog betalt för virket i träslöjen och saknade matbespisning.

Veckans kommentarer till veckans tre inlägg på bloggen är som vanligt en härlig läsningen.

 Xydramat på Läroverket ( inlägg 20/5 )

 Håkan Bengter kom med den viktiga kommentaren om att vi fick betala för virket.

  Efter första terminen eller läsåret samlade läraren gruppen (var väl inte hela klassen) och gick igenom vad vi hade gjort. Han skulle ta betalt för virket och det var ju en överraskning för oss. Det blev någon krona på var och en.
Men en av pojkarna kallsvettades till det blev hans tur. Han hade byggt en hundkoja och där hade det gått åt mycket virke. Läraren var dock hygglig och jag tror han lät honom pruta ordentligt. Ove hette pojken och han hade nog gjort ett bra arbete under terminen.

 Matbespisning saknades på Läroverket ( inlägg 22/5 )

Ulla Svanberg minns olika lösningar för lunchmaten.

Lunch serverades bl.a. i en av IOGT:s salar. Jag gick handelsutbildning där och ibland stoppade ”vakten” vid bespisningen mig och min kompis med orden: ”flickor, flickor, nu går ni in och äter, ni är på tok för magra”. Så föste han in oss och vi fick ett ”gratismål”. Om det kostade, vad isf, eller hur maten smakade har jag inget minne av. Inte vilka som åt där heller.
Åren före på Flickskolan, fanns iaf under några år, en lunchrestaurang, just i Apotekshuset, på Storgatan, snett emot Knapps. Om man någon enstaka gång hade mycket pengar, kunde man äta bl.a. korv med mos där, men det ansågs vara för dyrt för oss skolelever, dom flesta fick allt åka hem och äta.

Monica Flöjt känner tacksamhet mot Café Hudik och ägaren Karin

Jag och några till, som kom från landet, (3 km utanför stadskärnan?) hade smörgåsar med oss och gick till Karin på Café Hudik och köpte mjölk där. Det var vår lunch och Karin var ju en pärla som lät oss göra så. Karin var en underbar kvinna. Besökte alltid det caféet även sen när jag börjat jobba och hade pengar att handla fika för, Karins goda smörgåsar och ett glas mjölk samt en kopp kaffe.

Lars Wiberg intog sin frukost på ”Mosters”.

För det mesta så knatade jag till Runes närköp och köpte en kringla för 50 öre plus en cigg. Rune var den student med alla betyg i stort A men som inte var ”riktigt hemma”. Han övertog en liten butik vid läroverket (Håstagatan?) av sin mor (sägas det) som han drev vidare utan att tänka på inflationen. Därför var kringlorna billiga lååång tid framöver.

 

Malin Johnsdotter som var från Iggesund provade olika lunchalternativ.

Fru Eriksson serverade gröt frukost intill träslöjden. Eftersom jag kom in från Iggesund hade det ordnats så att jag skulle äta skollunch hos familjen Törner på Strandgatan, ( Det var i det hus som Nisse Arndt senare köpte och som jag tror att hans änka fortfarande bor i.) Jag hade mycket hellre ätit hos den dam som hade skol lunch för massor av elever någonstans i ett hus ovanför Södra vägen. Där var det fullt med spännande pojkar. Någon måste ha minnen från det. Det var en ganska hög trappa in från gården. Några år senare var det att rusa hela vägen ner till Godtemplarhuset där det serverades skol lunch men ack på vägen dit låg Dackås och ofta landade jag där

 

Marknadsminnen 2. ( Kålsoppa, Blåst på fribiljetter, Lagade luftgevär betalas med hund, Barnförbjuden Show med Leena Skoog )

Bild från Marknaden på Kotorget då denna typ av Show fortfarande var tillåten.
Thoni Mickelsson har givit mig tillsånd att använda bilden.

 En härlig färgbild från Marknaden på Kotorget, som jag fick från Carl Berlin, satte igång minnets karusell bland er som följer bloggen

 Jag har valt ut några av era härliga minnen

Kålsoppan

Flera skriver om tälten där det serverades kålsoppa. Så här skrev Ulla Svanberg

Kålsoppa till marknan, tradition, lagat det, ätit det, så länge jag minns, även när jag inte bodde i Hudik. Jag gör storkok, värmer eftersom tillsammans med skivor av frukostkorv, till det hårt bröd o. stark ost, typ Västerbotten.

Eva Linnea Widenius tog paus i tältet där det serverades kålsoppa.

Min mor o moster huserade ett av dom små tälten på marknaden på Kotorget på 50 talet, skönt var det att gå dit en stund mellan arusellåkningen.

För Lars Wiberg blev det bara ett enda besök i tältet med kålsoppa.

 Det serverades kålsoppa i ett tält med bänkar och jag och min farsa knegade in där för en tallrik. En och annan plunta kom fram
Det var det värsta jag varit med om. Sen dess äter jag inte kålsoppa eller kålpudding. Bara tanken får mig att må illa!

Utlånad cykel gav inga fribiljetter

Lars Wiberg lånade ut sin cykel och blev lovad  fribiljetter

 Som grabb lånade jag ut min lilla cykel till en kille som jobbade på cirkusen för han skulle ner till bolaget. Som tack sa han att jag skulle få åka gratis! Tror ni det? Näääeee. Han kom inte ihåg vad han lovade men jag fick min cykel i alla fall.

Ännu ett häligt marknadsminne från Lars Wiberg som gav familjen en hund.

Arvode för lagade luftgevär blev en hund

Farsan var en duktig mekaniker som lagade luftgevären till ett gäng zigenare som var med marknaden. Dom var skyldiga pappa pengar för reparationer på luftgevären han lagade och som betalning fick vi en Collievalp istället som vi hade som små. Pappa var väl inte helt nöjd men vi var lyckliga.

Barnförbjuden Show

Benny Wahlberg lyckades smita in på barnförbjuden show.

 Jag var inte ens tonåring på 60-talet, så mina minnen handlar mest om stinkbomber och nyspulver etc, men en sak som jag minns är att jag såg törva på Leena Skoog. Hur jag kom in på föreställningen vet jag inte, men på nåt sätt lyckades jag ta mig in.

Popbandet Trappers minns jag också, kan ha varit -67 ?? Härliga tider och minnen.

Leif Wilehag hjälper Benny Wahlberg med minnen kring Lena Skoog och Trappers

Leena Skoog var nog 1973 eller så, Benny. Jag såg ingen kroppsdel på henne men jag vet att hon var där och uppträdde. Hon var exboxaren Bosse Högbergs flickvän då, har jag bestämt för mej.

Trappers minns jag att du o jag stod och såg, 66 eller 67, de uppträdde på scenen utanför varitén i pausen mellan showerna. De var från Umeå.