Konfirmationsminnen del 2 ( Konfirmationskort, klädsel, högmässa extra dop och nattvard)

 

 

 

Bloggen får fler besökare genom Faacebook

 Jag påpekar regelbundet här på bloggen hur viktig det är för ”författaren” att få kommentarer.

För att nå så många som möjligt tar jag Facebook till hjälp. Där kommer det på Hudikgruppens  ”Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall om du”……flera kommentarer som jag kopierar över till bloggen och svarar.

Konfirmationskort

När jag konfirmerade mig så beställde man ”konfirmationskort” på Missionsbokhandeln och delade ut till dem som ville ha. Själv hade jag en tjock bunt som med tiden har försvunnit, antagligen i en flytt någon gång. När började man med den sedvänjan och gör man det fortfarande tro?

Det var Kerstin Ersson som påminde mig om konfirmationskorten.

Jag beställde 100 kort på Gill Boktryckeri. Det blev ju ett viktigt ”visitkort” att dela ut.

Jag delade ut mina kort till alla som ville ha, så 100 kort räckte inte länge. Jag beställde 100 nya, men när det kom från tryckeriet, gick det trögt. Jag hade glömt vilka som redan fått.

”Löken jag har redan fått ett kort av dig. Det räcker med ett kort! Så viktig är du inte, att jag behöver två kort från dig”.

 Klädsel och skor

Ett hett ämne förr (innan kåpornas tid) var ju klädsel och skor. ”Alla” flickor skulle ha höga klackar och efter mycket tjat hemma fick jag köpa mina skor men det visade sig att det bara var jag som fått riktigt höga klackar. Jag som på den tiden ändå var längst och skulle gå ensam först i tåget, dom andra skulle gå två och två! Det hela slutade med att jag sålde mina skor till brorsans tjej och fick köpa ett par med ”taxklack” i stället. Kunde inte gå riktigt på skona heller så det bar sig inte bättre än att på väg hem från kyrkan på lördag klev jag snett och ena klacken gick av. Räddningen blev kontaktlim och klacken höll!

Eva Johnssons minne från konfirmationen gäller fotbeklädnaden för flickor.

När jag tittar på mitt konfirmationskort och de sex flickorna upptäcker jag ingen med hög klack. Däremot så har gossen längst ut till vänster svart slips, med alla andra gossar har en vit fluga.

Kyrkoherde Bratt i mitten.

Närvaro vid högmässorna

Vår konfirmations präst Weit Svensson i Rogsta Församling, hotade att stänga av mig, då jag inte kom på högmässa på en hel månad.
Pappa hörde ryktet o skällde ut honom att han inte tagit reda på varför?! Jag låg på barn avd. H-valls Sjukhus efter att jag fått hjärnhinneinflammation.
Fick konfirmera mig!

 Anita Blomdals konfirmationsminne, visar att högmässorna var viktiga.

 Extra dop och nattvard

 När vi närmade oss själva konfirmation upptäcktes att några i gruppen inte var döpta. Det skulle bli extra dop kommande högmässa.

Jag var döpt, så jag slapp gå fram till prästen och bli döpt vid 13 års ålder.

Den här högmässan blev extra pinsam, för prästen frågade om det i församlingen fanns några som samtidigt ville ta nattvarden.

Då rusade det fram några äldre fnittriga flickor för att ta nattvarden. Ute på kyrkbacken hördes från en av flickorna:

”När det bjuds på vin på söndag förmiddag vore det dumt att tacka nej!”

 

 

Urval av kommentarer på de tio första inläggen på bloggen.

Här är jag på väg till Ettan och Trean.

Mina förhoppningar när jag startade bloggen ”ibackspegelnmedhanson” var att den skulle generera kommentarer och egna minnen. Efter puffen i HT har antalet kommentarer ökat och nu hoppas jag att det kommer in några bilder också.

För er som inte orkar gå tillbaka i gamla kommentarer samlar jag här ett urval av de som kommit in.

Inlägg 10: Bygger egen rodel/bobbana och sårar känd trädsnidare.

Anders Lagerqvist skrev så här.  Sitter i Dublin och läser din blogg. Eftersom jag själv var med vid rodelbanebyggandet och nästa alltid träffade båtbyggare Albert så minns jag episoden.

Kerstin Ersson skrev så här. Nu blev jag påmind om barndomen igen. Hemma i Smälsk hade vi en brant backe där vi åkte skidor och byggde ”duttar” så vi kunde tävla vem som flög längst.

Inlägg 9: HIF blev min fotbollsklubb. Började som knatte i ”KULAN”.

Lars-Gösta Larsson första fotbollsminne.

Jag minns väl plantskolan och hur spännade det var att få spela matcherna i tröjor och allt.

Håkan Bengter berättar att han var granne med familjen Johansson. När jag berättar att ”Kulan”(Henry). hade en lillebror ”Lill-Kulan”(Rolf) som också var en duktig fotbollsspelare kommer Håkan med minnet när Rolf cyklade på Håkans bror Lennart så att han fick sy flera stygn i huvudet.Håkan mötte Rolf 35 år senare och ”Lill-Kulan” börjar genast tala om händelsen och hade svårt att förstå att det var brodern Lennart han cyklat på.

Inlägg 8: Kung Gustaf V dör och alla biografer stänger.

 Ulla Svanbergs biografminnen

Vem minns inte matinéerna! Veckan höjdpunkt! Jag var 9 år när jag så min första matiné. Barnen från Frostmofjälen såg jag flera gånger och grät lika ymnigt varje gång.

Bernt Nygren minns Gustaf V dödsdag så här.

Jag förbannade V-Gurra som behagade dö den dagen. Skulle se en matiné den söndagen.

Inlägg 7 Två veckor på epidemisjukhus för scharlakansfeber 1949.

Lars Wiberg minns sin sjukhusvistelse så här.

Jag blev också inlagd på sjukhus med blindtarmsinflammation och dom tog den. Det var inte det som gnolade i magen. Troligtvis stressrelaterat magont istället.

Tillbaka i klassen sen undrade alla vart jag hade varit???? Så var det med det……….

Inlägg 5 Hur vi roade oss på rasterna på Östra Skolan.

Det är det inlägg som fått flest kommentarer och lockat fram ett antal minnen.

Lars Wiberg minns kulspelet.

Hem från skolan och spela kula mot garageväggen på Lantmäraregatan. Ibland gick det en ruta i upphetsningen då det var en hundrapirra på gång.

Eva Johansson som blev bestulen på alla sina filmstjärnor. Hon visste vem det var men ingen vuxen brydde sig.

Kerstin Ersson minns Poesiboken och hur svårt det var att skriva i andras böcker.

Annkie Medin minns att hon också hade samma fröken i ettan och tvåan (Ida Bodell)  Tanken på Ida skrämmer henne fortfarande.

Håkan Bengter minns hur överläraren kom ut och skrek på två pojkar som bråkade. Respekten för en överlärare var tydligen stor på den tiden.

 

Årskurs 1 eller 2 för Ida Bodell