Två veckor på epidemisjuk för scharlakansfeber 1949

                                  Jag åkte i en betydligt modernare ambulans till lasarettet i Hudiksvall

Om barn av sjukdom eller annan orsak äro hindrade från att bevista skolan, bör sådant genast av målsman hos vederbörande lärare anmälas.

Denna text finns i min betygsbok. Där står det också att jag första terminen i årskurs 1 hade 27 dagars frånvaro på grund av sjukdom. De blev så mycket på grund av att jag fick scharlakansfeber, mig veterligen min enda barnsjudom.

Fram till slutet av 1960 talet blev man då inlagd på ett epidemisjukhus. Det blev en ångestfull upplevelse som fortfarande sitter djup i mig.

Jag har några minnesbilder från de dryga två veckorna på Hudiksvalls lasarett.

Jag har aldrig kunnat äta risgrynsgröt. Det var vad som fanns på menyn till frukost. Jag mutade sköterskan med en krona varje morgon och slapp på så sätt äta gröten.

När jag skrev ut från sjukhuset fick jag av sköterskan ett kuvert med 14 kronor.

Jag hade ju inte hunnit lära mig läsa ännu så jag bad att mina föräldrar skulle köpa alla serietidningar som fanns att köpa. 1949 fanns det inte så många, men jag fick några stycken som jag läste från pärm till pärm. När jag skulle lämna sjukhuset fick jag reda på att jag inte fick ta med mig mina tidningar för de var ju nedsmittade.

Jag tänker ofta på att där försvann en värdefull Kale Anka som skulle ha stått högt i kurs på seriebörsen idag.

Vi var fyra gossar som låg i samma rum med samma sjukdom. Jag kommer ihåg att vi hade ett rejält kuddkrig som orsakade att jag fick ett väl hårt straff.

Jag fick stanna två dagar extra på sjukhuset

Som vuxen har jag sedan aldrig legat mer än en eller två dagar på sjukhus, vilket jag är mycket tacksam för.

MOBBING (ordet kom på 1960-talet) på Östra Skolan.

VARVET  Thomas Julins hem är till vänster i bilden och flerfamiljhusen överst i bilden.

Jag, Thomas Julin och Eva Lövkvist planerar en klassträff för oss som hade Ragnar Julin i klass 4 på Östra Skolan. Jag har tillsammans med båda gått igenom klasskortet i ett försök att komma ihåg alla namnen. Eva är den som har bäst koll av oss tre.

–”Vem är det som står där till höger på klasskortet” frågar jag Thomas.

–” Han bodde också här uppe på Varvet. Vi var inte snälla mot honom. Han blev utsatt för det som vi idag benämner som Mobbing” svarade Thomas.

Då kom jag också ihåg vem det var. Plötsligt kom jag ihåg att jag tråkade honom för att han hade en damcykel. Dagen därpå kom han tillbaka till skolan och hade då spänt ett rep mellan sadeln och styrstången.

Det var hans eleganta sätt att lösa problemet, som gjorde att jag skämdes och fortfarande skäms för att jag gav mig på en klasskompis som kom från en familj som troligen inte hade ekonomiska möjligheter att köpa en pojkcykel till sonen.

Jag har alltid varit övertygad om att jag aldrig gett mig in i ett slagsmål utan försök vara ”slagfärdig” med orden i stället. På Facebook fick jag för en tid sedan kännedom att så inte var fallet. När jag skrev ett ursäkts brev fick jag följande svar.

Hej Lennart! Herre Gud detta var händelser som inträffade för 60 år sedan. Min morfar hade ett torp som låg i korsningen Kolonivägen och Bergsvägen, och på marken strax söder om morfars gård byggde mina föräldrar en villa. Jag hade en äldre bror född (1939) och har en syster född (1940). Jag var som barn rätt så retsam och duktig på att springa undan när det hettade till. Har fått återberättat många dråpliga händelser från mina första 5 – 7 år. Min far hade en segelbåt (Brio) som vintertid förvarades ute i Djuped bortom din faders blomsterdrivhus. Jag fick följa med min far dit under vårrustningsarbetet på båten och fann då tydligen på sätt att reta dig men ändå hålla mig undan från stryk. Vad jag retade dig för har jag ingen aning om. När sedan du vid något tillfälle passerade vårt hus så gav du mig en omgång. Jag vet att jag försökte få min bror att ge igen men han tyckte att jag fick skylla mig själv som var dum nog att utmana de som var äldre. Nåväl jag överlevde och 1952 flyttade mina föräldrar ut på landet och blev ”Gröna vågare”. 5 år senare när jag började läroverket var du lite av en legend där och jag var en stillsam och osynlig gosse.
Jag håller nu på med släktforskning och försöker skriva min släkts historia och då dyker sådana här minnen upp.
Du behöver inte skämmas för de snytingar du gav mig. Min mor tyckte att jag många gånger hade mig själv att skylla när jag retat någon och sedan åkte på däng vilket hände åtskilliga gånger men jag blev ganska bra på att fajtas senare i livet.
Med hälsningar

Jag har läst detta brev många gånger och tycker att det är en ära att ha fått ett sådan fint svar efter 60 år.

Hur vi roade oss på rasterna på Östra Skolan

Spela kula

Ett säkert vårtecken, när snön var borta och marken torr, var när vi började spela kula på rasterna.De två vanligaste spelformerna var pyramid med fyra eller tio kulor och GROP.  Den som ställde upp en pyramid satt på marken med benen brett isär och pyramiden framför sig. Det var alltid lika spännande att se hur många kulor som missade innan pyramiden rasade. Runt den som satt på marken samlades det många elever med eller utan kulor.

När vi spelade GROP, kunde flera elever vara med. I tur och ordning fick man försök få ner den närmast liggande kulan i gropen. Man fick fortsätta tills man missade och fick behålla de kulor man lyckades få ner i gropen.

När jag flyttade hemifrån hittade jag en hel skokartong full med kulor i olika färger. Upp i minnet kom direkt Sten Selanders fina dikt. (En av de få dikter jag kan utantill)

Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag. Jag hade väl femti, han hade fem. Vi spelte. Och han förlorade dem.

 Skifta bokmärken via en typ av ”dopp bok”.

 Ett annat minne är att vi bytte bokmärken via en smart ”anordning” som vi själva tillverkade av våra gamla skrivböcker. Bilderna låg bakom en flik som fälldes upp och man avgjorde själv om man ville byta. I ”dopp-boken” fanns också två ställen, där du fick lämna ifrån dig bokmärket när kan hamnade i den så kallade ”kassan”

Vad svårt det var att förklara detta spännande sätt att byta bokmärken med varandra! Ni som har haft en ”dopp-bok” känner säkert igen proceduren.

Hoppa Hage

Jag gillade den variant av ”Hoppa Hage som vi tillämpade på Östra Skolan. Det var en hage på sex eller åtta rutor. Varje deltagare hade en egen sten som foten på hoppbenet skulle knuffa framåt ruta för ruta. Stenen fick inte hamna på någon linje och när man kom till sista tomma rutan blev man ”ägare” av den rutan. Vinnare blev den som lyckades att samla på sig flest rutor.

 Guld och Silver

Det som slog ut allt annat på raserna var när vi var på fotbollsplan nedanför skolgården.  Eftersom planen var så stor spelade vi ofta mot ett mål. Regeln med tre hörnor = straff skapade stor spänning och dramatik.

En annan spelform jag också gillade var Guld och Silver. Där står alla utom straffläggaren står i målet. Den som räddar en straff blir nästa straffläggare. Om straffläggaren gör mål åker den ut som stod närmast där bollen gick in.

Detta var ett fantastiskt sätt att utöva spontan-fotboll ser jag nästa aldrig idag i vår välorganiserade ungdomsfotboll. Kanske är det därför det är så ont om bra straffläggare i dagen fotboll.

Syslöjd, träslöjd och bibliotek viktiga avbrott.

 Verksamhet utanför klassrummet

Under hela min skoltid har alla former av avbrott från stillasittandet i klassrummet varit av stor betydelse för en orolig elev som jag. Ragnar Nylin var vår lärare i de flesta ämnen, men slöjden var förlagd i en byggnad dryga 100 meterfrån skolan och med andra lärare.

Syslöjd

I årskurs 3 var syslöjd som gällde Jag gillade ämnet och tillverkade några meningsfulla alster. Först blev det en duk, där jag fick träna på korsstygn och därefter skapa fransar genom att riva trådar. Därefter blev det en påse för gymnastikkläderna och ett förkläde att ha i träslöjden. Betyg B på hösten och Ba på våren.

Träslöjd

I årskurs 4 fick jag prova på träslöjd. Jag förstod snabbt att här skulle jag inte bli lika framgångsrik. Under ett helt läsår lyckades jag endast tillverka två blompinnar, fyra tältpinnar och en skärbräda där hålet för upphängning blev ocentrerat. Betyg B

Biblioteket

Skolan hade ett begränsat bibliotek med en boklåda som förnyades med jämna mellanrum. Klassen fick därför möjlighet att bekanta oss med Biblioteket som låg på Storgatan 10 minuters promenad från skolan.

Första gången jag var där, lånade jag en mysteriebok av Enit Bloton. Jag trodde jag var tvungen att läsa böckerna och var beredd på förhör av den äldre bibliotikarien som förestod avdelningen för barn och ungdomsböcker. När jag förstod att så inte var fallet började jag ofta gå till biblioteket.

Min önskedröm var att jag skulle få hjälpa till att stämpla och sortera kort och böcker. Min klasskamrat Lasse Flöjt fick alltid hjälpa till när han var där. Trots att jag vissa veckor var på biblioteket alla dagar i veckan fick jag aldrig chansen.

Postskriptum

Efter studentexamen vikarierade jag 5 terminer på högstadiet vid Bergsåkers Skola utanför Sundsvall. En dag kom skolans rektor in i lärarrummet med följande propå.

— Märta som har tjänsten som bibliotekarie på skolan går i pension och vi behöver en ny!

— Jag har alltid drömt om att få ha hand om ett bibliotek!

— Hanson tjänsten är din! Jag lägger till 5 timmar på din tjänst kommande läsår!

Drömmen från 1953 gick i uppfyllelse!!!!!!

Gamla biblioteket med Hansonska Gropen i vänster nederkan.

Bad, gymnastik och friluftsdag på Östra Skolan

Bild från dagens gymnastiklokal
Dagens träningslokal

Badet på skolan.

Jag har ett minne av att det fanns en mindre badanläggning på skolan. Det har inte satt något djupare spår hos mig, men någon gång måste vi ha varit där. Framför mig ser jag en mycket liten bassäng med en dusch som man passerade igenom. Undrar vad tanken var med besöken? Skulle vi på något sätt vänja oss med bad eller var det för att då se till att vi blev ordentligt rengjorda?

Gymnastiklektionen

 Gymnastiksalen ser jag tydligare framför mig. Den var nog utrustad som sig bör i en större skola som Östra. Det konstiga är att det jag minns tydligast är när vi av någon anledning var tvungna att byta om till gymnastikkläder i klassrummet.

Bänkarna staplades på ett sätt som gjorde att det bildas ett antal omklädningsrum. Några var för flickorna och några för pojkarna. Vi pojkar byggde våra rum så att det fanns stora luckor där vi kunde kika in till flickorna.

Det tog väldigt lång tid att byta om till just den gymnastiklektion som sedan pågick högst 15 minuter.

Skidtävling

En friluftsdag under vintern skulle användas till skidtävling. De som hade skidor tog med dessa och de som ej hade egna fick låna av skolan. Skolan var ju välförsedd med skidor då Sundins Skidfabrik låg 300 meter från skolan upp för backen mot Varvet.

Jag har aldrig varit någon duktig skidåkare. Det gäller både längdåkning och utförsåkning. Jag kände heller inte till skidåkningen tävlingsregler och förstod inte vad åkarna bakom mig menade när de skrek ”UR SPÅR”. Jag ökade farten men snart var de ifatt igen och skrek ”UR SPÅR”. Så höll vi på tills de tog sig förbi vi ställen där det fanns plats för flera åkare på bredden.

När jag till slut kom i mål stod några åkare som vill tala allvar med mig. De tyckte jag var en stor idiot och min vägran att släpp förbi snabbare åkare hade försämrats deras åktid.

När jag försökte förklara varför jag inte fattat att jag skulle kliva åt sidan skrek en av åkarna ”HUR JÄVLA DUM FÅR MAN VARA?”

Thomas Julin min bästa kompis Östra Skolan

 

Konfirmander
Enda kortet från ungdomstiden

Av de 31 elever som finns på klasskortet från 1953 är det en gosse som jag fortfarande har kontakt med. Det är Thomas Julin som jag redan tidigt började umgås med. Vi gick ofta hem till varandra efter skolan. Thomas bodde i den Hallgrenska gården mitt emot Sundins Skidfabrik och hade närma hem. Jag hade längre skolväg från Hansons Handelsträdgård men Thomas tyckte att mitt hem var spännande därför att den var placerad mitt bland alla  växthusen

Jag frågade Thomas för något år sedan, om han mins hur och varför vi blev bästa kompisar.

–”Jag vet inte när och hur det började. Plötsligt började vi vara hos varandra efter skolan. Jag tror vi var mer hemma hos mig, eftersom jag hade närmare hem än du. Ring till min mor! Hon har en ”älsklingshistoira” om dig som hon gärna berättar så fort ditt namn kommer upp.

Jag ringde till Thomas mor som på nationaldagen den 6 juni 2013 blir 99 år.

–År det du som ringer Lennart? Vad glad jag blir att höra din röst. Du är den enda av Tomas klasskamrater som jag har något minne av. Du var en riktig buspojke! Jag kommer ihåg att en gång när jag kom in till pojkarnas rum så höll du på att kasta pil på väggen. Jag blev jättearg på dig och jag ”kastade ut” dig och du fick gå hem till dig. Nästa dag var du tillbaka igen och ringde på vår köksdörr.  Jag tittade strängt på dig och innan jag han säga något så tog du till orda. –Idag Carin skall jag vara snäll hela dagen.

Jag tyckte det var modigt av dig att komma tillbaka och därför godtog ja ditt löfte som en ursäkt. Jag tycker det är så trevligt att du och Thomas fortfarande träffas. Jag hoppas att du och jag också skall få träffas ännu en gång. Jag ser mycket dåligt nu för tiden, men din röst känner jag väl igen.

När jag ringer till Thomas och berättar om mitt härliga samtal med hans mor skrattar han i telefonen. Han liksom jag vet ju att det säkert var fler än jag som kastade pil i pojkrummet. Tomas och hans båda bröder Ove och Set-Ivan hade ett stort härligt gemensamt rum som var mycket lämpligt för vilda lekar.

När Thomas och jag var hemma hos mig var vi mer ute i växthusen än inne i villan där jag bodde med min farfar Edward och farmor Elin. En av våra favoritsysselsättningar var att försöka slå ett krocketklot så långt som möjligt i gångarna i växthuset med där det odlades rosor.

–”Jag var lite rädd för din stränga farfar men ”älskade” din farmor som serverade goda bullar med varm choklad.

Ett härligt beröm av Thomas av mina farföräldrar som jag alltid betraktat som mina föräldrar.

 

 

 

 

Årskurs 3+4 Östra Skolan

 

Första dagen i årskurs 3 för Ragnar Nylin. Foto Farmor Elin med sin LÅDKAMERA!

I ÅRSKURS 3 – 4 MED RAGNAR NYLIN

 I årskurs 3 och 4 fick jag den stränge folkskolläraren Ragnar Nylin.

Han ville ha ordning och reda i klassrummet och var en mycket duktig lärare. Från den tiden finns det lite fler minnen men ett alldeles speciell minne tror jag ingen i vår klass någonsin kommer att glömma.

FÖRSTA APRIL SKÄMTET SOM BLEV EN KATASTROF

Det var första april och vi tänkte att vi skulle skämta lite med Vår Magister.

Vi som skulle genomföra skämtet kände en viss osäkerhet kring hur Ragnar skulle uppfatta det enkla skämtet.

För att gardera oss så långt som möjligt bad vi Lars Flöjt, som var en plikttrogen elev och som hade det högsta anseendet hos Ragnar, genomföra skämtet.

Det var ett mycket oskyldigt Aprilskämt där Lars skulle säga till Magistern att någon hade skrivit ett meddelande på svarta tavlan.

När Ragnar vänder sig om står det på svarta tavlan: 

APPRIL APRIL DIN DUMMA SILL.

Det blev fullständig katastrof. Jag har aldrig sett vår magister så arg.

Stackars Lars fick sig en ordentlig avhyvling och det var inte långt till gråten.

Sedan gick Ragnar runt i klassrummet hela lektionen utan att säga ett ord. Han hade händerna bakpå ryggen och där snurrade han hela tiden ett gummiband från den ena handen till den andra. Det var hemska minuter och klassen trodde aldrig att lektionen skulle ta slut. Det flesta satt alldeles tysta men några började gråta.

Klass 4 1953 på Östra Skolan med Magister Ragnar Nylin

Händelsen sitter djupt i mig och jag började fundera på hur mycket av den som fortfarande satt kvar hos andra klasskamrater. Jag ringde till Eva Lövkvist (Granath) och frågade.

SÅ HÄR MINNS EVA LÖVKVIST (GRANAT) APRILSKÄMTET 

”Jag mins inte händelsen på samma sätt som du.

Det finns en förklaring till detta. Jag lurade nämligen själv vår magister Ragnar Nylin.

Jag sa till honom att jag hade födelsedag. Då tyckte magistern att klassen skulle sjunga för mig.

När sången var klar berättade jag att det inte var min födelsedag och ropade direkt – APRIL APRIL.

Magistern stod alldeles tyst,  men såg inte speciellt glad ut. Jag försod för senast att jag gjort något väldigt dumt.

För mig blev det extra obehagligt då vi bodde grannar med familjen Nylin” avslutar Eva sitt minne.

THOMAS JULINS MINNESBILD AV APRILSKÄMTET

Jag ringde till min barndomsvän och klasskamrat Thomas Juhlin och berättade och berättade om Evas minne och frågade om han minne av händelsen med Lars Flöjt.

”Jag har något svagt minne av det Eva berättar. Ditt och mitt minne stämmer helt utom det med svarta tavlan. Lars berättade om något spännande som hänt honom. 

Jag tror inte det hade blivit så stor reaktion av det om inte Lars avslutat med ramsan APRIL APRIL DIN DUMMA SILL!

Hade Lars bara sagt APRIL APRIL och struntat i DIN DUMMA SILL så hade inget hänt, även om vår magister var helt HUMORBEFRIAD” avrundade Thomas.

Jag själv har alltid haft svårt för Aprilskämt!

 

 

 

 

DET VAR EN GÅNG EN LITEN LÖK SOM BÖRJA GRO I HUDIKSVALL

MINNEN FRÅN SUNDSVALL OCH HUDIKSVALL

Den 17 september 1942 föddes jag i Hudiksvalls BB och i Hudiksvalls Tidning kunde man läsa: ”FÖDDE: En duktig gosse. Asta och Axel-Edward Hanson

BOR I SUNDSVALL 1944-1948

 

 På bilden syns både lagerträden och spårvangsspåren

 

MINNESBILDER FRÅN SUNDSVALL

 När jag var 2 år skildes mor och far och jag flyttade tillsammans med min mor Asta till farmor och farfar, som hade en blomsteraffär längst ner på Storgatan 3 i Sundsvall.

Elin och Edward hade några år tidigare överlåtit Handelsträdgården i Djuped och Blomsteraffären på Hamngatan i Hudiksvall till sitt enda barn, sonen Axel-Edward min far.

Utanför affären gick en av Sundsvalls två Spårvagnslinjer.

Det mest spännande jag visste var att lägga den stora femöringen på spåret för sedan kontrollera hur stor slanten blev tillplattad och fyra gånger så stor.

En annan händelse utanför affären sker när jag sågar ner ett av lagerträden, när jag ville prova min femårspresent, som var en verktygslåda för barn.

Farfar Edward var en mycket skicklig florist. När det var dags för den årliga julskyltningen gjorde fantastiska blomsterarrangemang. Ett år hängde det ett vackert utsmyckat flygplan i fönstret som alla stannade och beundrade.

 

 Julskyltning hos HANSONS BLOMMOR

 

När det var dags för mig att börja skolan sålde farfar och farmor affären till Georg Wahlin  som under många år varit chef för NK Blommer i Stockholm.

Min mor hade flyttat samman med en änkeman, som hon senare gifte sig med och fick  sonen Anders.

FLYTTAR HEM TILL HUDIKSVALL

Farmor och farfar flyttade tillbaka till Hudiksvall igen och jag fortsatte att bo tillsammans med mina farföräldrar i Hansons Handelsträdgård i Djuped nedanför Köpmanberget.

I SMÅSKOLAN HAR JAG IDA BODELL

Klasskort årskurs 1 i Östra Skolan. Lärare Ida Bodell

 1949 börjar jag skolan och har ganska nära till Östra Folkskolan. De två första åren hade jag Ida Bodell som lärare. Jag har inte speciellt många minnen från den tiden men det är ändå två händelser som stannat kvar.

På skolan gick också min 7 år äldre bror Roland. Han gick i årskurs 8 som vid den tiden var lika med sista årskursen. Jag ville ju inte att han skulle behöva skämmas för att han hade en lillebror i Ettan. De gånger jag såg honom på skolgården var jag noga med att inte låtsats som om vi kände varandra.

 

På väg till min första skoldag. Foto Farmor Elin med sin LÅDKAMERA

 UTKÖRD FRÅN KLASSRUMMET FÖRSTA VECKAN

Jag hade inte gått många dagar i första klass innan jag blev utvisad från klassrummet.

Jag kommer inte ihåg vad som föranledde att Fröken Ida utropade ”Har man sett på maken”

Det uttrycket hade jag hört min farmor säga ett antal gånger och också hört farfar svara ”Tre tanter dansar naken”.

Jag citerade min farfar med hög och tydlig röst. Många av mina klasskamrater började skratta, men inte Fröken Ida. Hon blev jättearg och körde ut mig i korridoren där jag fick stå tills det blev rast.

Nästa gång handlar det om årskurs 3 och 4 med Ragnar Nylin.