Är man en sur och grinig gubbe?

Har jag blivit en ”grinig gubbe” på äldre dar? Möjligen är det så, jag märkte redan under mina sista år på gymnasiet att toleransnivån sjönk betydligt. Jag hade så svårt med elever/spelare som inte gjorde sitt bästa och lyssnade på vad man sa för att bli bättre. Jag har i alla fall 30 år i branschen med ett antal SM guld i bagaget. Som tränare/ledare är uppgiften att ge verktyg till spelarna och försöka motivera dem att använda verktygen på rätt sätt.

Jag hade ett samtal idag med Ronnie om varför en del elever, som t.ex. Tobias Gustafsson och Emelie Frisk, når en väldigt hög nivå medans många andra bara försvinner ut i tystnaden. Egentligen kom vi väl inte fram till något absolut svar på den frågan men vi kunde konstatera att redan under vårt ledarskap brann vissa för det hela. De lyssnade och jobbade på och allt var förstås inte glasklart efter vår tid med dem men många av våra tankar föll på plats senare i deras karriärer.

Vi hade under vår tid i skolan många talanger men inte alla hade den brinnande viljan att hela tiden utvecklas utan valde att istället gå en bekvämare väg.

Ledarskap är inte enkelt och det ska det väl inte vara heller. Det finns bra ledare som lyssnar och utvecklar och ledare som tävlar och vill ha framgång. Jag har sett båda varianterna under mina år inom innebandyn.

Telges damer spelade två matcher i helgen och tycker själva att de är ganska nära.

Nära?

När det förlorar med 13-4 (Täby) och 11-3 (IKSU)!

Förlusterna i sig var förstås väntade men inte ska man tycka man är nära efter dessa siffror. Att intala sig att man är nöjd efter dessa två brakförluster är givetvis livsfarligt. Man kan förstås inte vara nöjd utan man ska vara skitförbannad.

Hur kan en domartabbe göra att man förlorar matchen med 11-3? ”Vi stannade upp och väntade på att domaren skulle blåsa”. Det var väl ett av de första mantran som jag försökte lära mina tjejer, ”spela tills domaren blåser”!

Däremot håller jag med om att man ska ta lärdom av matcherna och analysera vad som gick så snett. Med dagens teknik så är det inte svårt att kunna se vad som gått fel. ”Ahlan” har en klok inställning då hon vill lära av förlusterna och inte försöka bortförklara dem. Det gäller bara för henne som kapten att få med tjejerna att träna och fokusera hårdare, det finns inga genvägar.

Även Therese Gustafsson analys av matcherna är för mig godkända. Tuffare framför eget mål är det som gäller.

Täby som en guldkandidat? Nej det tycker jag inte! Laget har en första femma som i och för sig håller världsklass. Men jag tror inte det räcker att spela igenom ett SM-slutspel på den femman.

Moa Tschöp vilken lirare, dominerade totalt och allt hon gjorde såg så enkelt ut. Hon var ju riktigt bra när jag som ledare hade henne med i Stockholms stadslag, men vilken utveckling hon har gjort. Däremot är det tråkigt att se en så duktig spelare som Sofie Karlsson sitta och trampa på en testcykel matchen igenom. Möjligt att hon är skadad men varför i så fall vara ombytt och med på uppvärmningen.

Jag skjutsade min fru till Arlanda i lördags, för vidare resa till Brasilien, kul för henne. På vägen hem så blev det en sväng förbi Arenan och matchen i div 1 mellan Telge och Katrineholm. En match som jag inte ”orkade” se i sin helhet. Vilken skillnad på innebandy från fredagsmatchen. Några av tjejerna i laget har spelat SSL matcher och ska givetvis dominera inte ”bara” var en i laget, så var inte fallet i denna match. När jag gick efter andra var ställningen 8-7 till Katrineholm, som laget till sist vann med 13-10.

Behållning av matchen? Ja, Esmaralda Tällös zorromål till 5-4 och Hanna Härkönens pass till Fanny Lundgren till 7-4 i PP.

Vad mer? Klanen Aanerud har en del att jobba med. Framför allt få tjejerna att vara mera noggranna i sitt passningsspel. Nu gick det mycket på chans.

Katrineholm som lag då? De kan mycket väl vinna serien på sitt ”pang på rödbetan” spel. Satt och försökte se om det hade något spelsystem, möjligt att de hade men väl dolt för mig isf. Stina Karlsson på backen var väldigt duktig och Sandra Strömberg är ju alltid bra.

I övrigt i division 1 för damer så slog Gnesta Endre med 6-5 och segerorganisatör var Emelie Höglund med sina fyra poäng (2+2).

Nykvarn vann över Trosa Edanö med 4-1 och ser väl ut som det lag som har störst möjlighet att vinna serien.

Järna krossar Strängnäs med 16-3 där ”gamla” elitspelaren Nadja Nielikäinen blir poängbäst.

Telges herrar i ettan har det jobbigt. Ny förlust i helgen mot Farsta uddamålet (4-5). Det har hittills inte varit några stora förluster utan det har rört sig om ett eller två mål. Ibland kan förstås sådana förluster kännas tyngre än att förlora i matcher där man inte räckt till.

Krisstämpel, krismöten är tydligen på G. Jag tycker att man ska ge Dennis chansen, för mig är det spelarna som inte genomför sina åtagande till 100%. Dippar på x-antal minuter kan vara förödande för resultatet. Att inte vilja i alla moment under en match håller inte på nivå division 1.

I ”tvåan” var det väntat att Nykvarns Ungdom skulle rå på Nykvarns IF Att resultatet blev 12-2 förvånar inte heller. Jag har det svårt att se att Nykvarn, med den uppställningen de har i dagsläget, inte skulle vinna serien. Laget har framtiden för sig.

Att FBC Nyköping förlorade mot Katrineholm på hemmaplan är lite överraskande. Jag trodde att de skulle vara första utmanare till Nykvarn, men kanske är det Katrineholm som är det?

Eller varför inte Gnesta som tog sin tredje raka seger i vinsten mot Trosa Edanö i Frejahallen. Kan Gnesta i längden hota Nykvarn?

Publicerat av

Profilbild

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *