Lugnt och sansat sa Lilly

I Pilkrog skolas matsal hade vi gulmålad panel på väggarna och vävda flerfärgade gardiner som förhindrade lite av ljusinsläppet från de stora fönstren. Där satt affischer med kostcirkeln och den lite roligare matpyramiden där frukt, grönsaker och bröd hade ögon och såg skojigare ut.

 

Vid ingången bakom ett bord stod mattanten Lilly och härskade över sitt kungarike matsalen.

Lilly hade hårnätskeps, vit rock med skärp, troligen mörka byxor och träskor. Minns hennes bestämda ord ”Lugnt och sansat” när hon slevade upp spenat eller minestronesoppa och vi hade bråttom till borden.

Lilly la upp och Lilly var omutbar. Lite betydde sällan lite. Ingen mat fick slängas. När Sara inte åt upp fisken fick hon sitta kvar långt efter att Lilly hade diskat och åkt hem. När vi kom från gymnastiken såg vi hur Sara satt där ensam med tallriken framför sig med sorgsen fisk på. Vi slängde maten ute och lät henne gå. Vi friade hellre än fällde.

 

Magistern sa att det var exakt en kilometer till Fänsmossen där Lilly bodde, när vi pratade om längder och mått. Lilly cyklade till skolan och på eftermiddagsrasten såg vi henne på cykeln på väg hemåt.

Publicerat av

Stefan Jansson

2 reaktioner till “Lugnt och sansat sa Lilly”

  1. Skolan kunde heta Nickebo skola i slutet av 50-talet.
    Mattanten heta Gerda och flickan Inger.
    På lördagar (ja vi gick i skolan på lördagar) fick vi ibland något som vi kallade för "sandstorm", en sorts äppelkaka ,gjord på ströbröd varvat med äppelmos och väldigt lite vaniljsås till. Jag kan fortfarande känna hur "stormen" växte till orkan i munnen!
    Jag som bodde granne till skolan (jag hade ju så nära hem) fick sitta kvar efter att Gerda gått hem och räddades av städtanten Stina! Hon friade också hellre än fällde!
    Jag ryser fortfarande när jag tänker tillbaka på de lördagarna, och hoppas innerligt att inget barn utsätts för något liknande idag!

    1. Jag har också minnen från skolmåltiderna. Ibland var det riktigt bra mat men när det var blodpudding åt jag upp min bästa kompis portion. Hon hjälpte mig när det var pölsa (ve och fasa) som jag absolut inte kunde äta. Vi fick inte servera oss själva och heller inte lämna någon mat. Mattanterna hällde upp på tallriken. Detta var i realskolan i Örebro.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *