Mätt, fet och snart flintskallig

När man diskuterar jämlikhet, lika lön och feminism kommer man alltid till slut enas om att det är mest synd om männen. Kollegan mitt emot mig vid lunchbordet uppmärksammar mig på något och jag håller sannerligen med.

 

Och historiskt har det alltid varit synd om medelålders män. Deras kriser är alltid intressant allmängods. Är det inte Strindberg så är det Knausgård. Visst har manligheten idag problem. Vad är en man? Vad gör en man? Det klart det är inte är lätt att vara titangubbe när man ska värma välling med ena handen. Sånt gjorde ju aldrig Strindberg. ”Det är synd om människorna” låter han Indras dotter säga i ”Ett drömspel”. Men han menade förstås männen.

 

Löneskillnaderna är de samma, makten i näringslivet är den samma och skitbråkiga killar tillåts fortfarande diktera villkor inom skola och förskola.

Trots det och hela den patriarkala maktordningen, kan vi alla enas om att det är mest synd om männen.

Och när jag slänger en blick på spegeln så är det självklart väldigt synd om mig också. Mätt, fet och snart flintskallig.

Publicerat av

Stefan Jansson

En kommentar till “Mätt, fet och snart flintskallig”

  1. Problemet med män är inte att de är mätta, feta och flintskalliga.
    Problemet är att de flesta män är idioter. Deras största nöje är att slå ihjäl andra människor.
    Ända sedan Gud skapade den misslyckade mansprototypen Adam har män krigat
    för att få makt till varje pris. Blanda ihop män och religion och man får en livsfarlig och
    förtryckande samling. Kvinnoförtryck i högsta grad.
    Själv är jag mätt och snart flintskallig men ej fet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *