Det lilla livet

Allt rusar ifrån mig. Ibland vill jag bara stanna och sluta ögonen och bevara bilden för mitt inre. Vissa ögonblick vill man kapsla in och behålla i minnet. Som H:s obekymrade hoppsa-steg hela vägen hem från skolan i går t.ex.

Eller H:s reaktion när dimman låg tjock över trädgården en morgon. ”Vad dammigt det är” som hon uttryckte det.

Då önskar man att man hade kunnat stoppa in ögonblicket i en snöglob och se på när man så önskar efteråt.

Alltför ofta förirrar sig tankar över vad man borde gjort eller i framtiden bör göra. Huvudet ockuperat av det förflutna eller det som komma skall. Men vad är egentligen större än nu? Ingenting är större än nu.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *