Det har varit en otrolig resa!

Jag fann mig själv sittande mitt emot henne på restaurangen. Jag satt och tittade på henne medan hon åt. Det var länge sedan vi pratade. Jag menar verkligen pratade. Ibland försöker vi prata men det slutar alltid med att någon somnar.

Maten är tråkig, intetsägande, blek, torr. Vattenkrasse, ringlad balsamicovinäger över. Genast lite gladare.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga. Kanske göra. Men först och främst säga. Det finns så mycket man säger som kanske inte betyder något. Saker man kanske inte menar och så är det allt det man inte säger, men borde säga.

Allt onödigt oväsentligt pladder som fyller omvärlden till bristningsgränsen. Tyckande, twittrande, upprapande av värdelösa fraser, tveklöst dåliga ordförråd. Ett evigt snack om resor, ”det har varit en fullständigt otrolig resa” och då avses inte en resa t.o.r till Täby centrum utan en enda uttjatat synonym för process, lärorik tid, förlopp. Likaså leverera som sägs med samma självklarhet om oxfilé som prestationer inom sport, artisteri, politik och för chefsekonomer på Nordea.

Tiden, den går. Tiden levererar inte. Eller också är det det den gör. Tiden levererar medan vi står still. Tiden går ju så obönhörligt och rusande. Och vi blir sittande, väntande på möjligheterna, väntar på stekta sparvar som ska flyga in i munnen på oss. Som den bleka tråkiga maten på tallriken framför oss.

Tänk om vi sitter här om 20 år. Jag tittar på dig medan du äter och jag tänker; det var länge sedan vi pratade.

Eller om vi till sist formulerar det vi vill ha sagt i en sliten fras: ”Vi har gjort en otrolig resa!”

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *