Gynna din lokalaste bokhandel!

Även en avkrok behöver en bokhandel, så tänkte August Teofil Blomberg som redan 1856 grundande Blombergska bokhandeln i Lindesberg. Och den lever ännu kvar med outtröttliga bröderna Nelzén vid rodret. Nu nästan ensamma eftersom det bara finns Blombergska och Hällefors bokhandel kvar i norra länet.

När jag var liten köpte mamma alla Virginia Andrews och jag alla historieböcker jag kunde hitta på bokrean. Jag köpte ”Iliaden” och ”Kvartetten som sprängdes” i kartonnage. Jag köpte humorböcker med roliga historier och ”Årsbok från Grönköpings Veckoblad” som jag inte förstod ett förbannat dugg av. Vi lämnade alltid in förhandsbeställningar efter det att en illustrerad upplaga av Shakespeares samlade på originalspråk gick mig ur händerna. Jag såg fram emot bokreakatalogen redan efter nyår. Det är någonting som bestått med åren.

I dagens läge med näthandel och där vareviga stormarknad kan skryta med både falukorv, limpa, Leif GW:s senaste och Lagercrantz Millenium-bok från något stökigt bokbord, känns det tryggt med en riktig bokhandel. Med folk som man kan prata med. Som kan något och kan svara på frågor och dessutom är trevliga.

Vi behöver böcker! Alltjämt!

Nu var det länge sen böcker sattes med blytyper, men författaren George Brandes sa ”Ringa är makten hos det bly som blir till kulor jämfört med den som finns i det bly som blir till skrift”.

Därför: läs böcker och gynna din lokalaste bokhandel!

Furupanel och avocadofärgad bidé

När jag var barn på 80-talet var det inte så farligt att röka. Många rökte inne och askfaten tronade på köksborden. Hemma hos kompisars föräldrar hade alla eller de flesta furupanel. Ibland, ja, rätt ofta var panelen dessutom riktigt inrökt. Toaletterna hade mönstrade våtrumstapeter och allt var gammelrosa eller avocadofärgat. De flesta badrum var utrustade med bidéer. Jag fattade aldrig vad det var för nånting.

Avocadofärgen kunde också vara spridd ut i köket, på kyl, spis och frysskåp. Hemma hade vi vitvaror i nån slags kolasåsbrunt. Numera verkar just avocadofärgen vara utrotad från just toalettporslin och vitvaror. En gång var det hetaste man kunde tänka sig. Precis som rökning och bidéer.

När Lena Nyman sjöng om konsumtionshets och lyckobringade prylar i låten ”Fyrkanalig stereo” i HasseåTage- revyn ”Glaset i örat” 1974, sjunger hon: ”När man till sist har lyckats skaffa sig en fyrkanalig statuspryl, då har man kvar en annan lyckogrej: en avocadofärgad kyl”. Tillståndet kvarstår, lyckoskapande prylar finns det gott om, men föremålen skiftar i takt med tid.

 

Tro på mänskligheten?

Medmänsklighet verkar vara en bristvara nuförtiden. Misstankar och njugghet gror och vi ömmar enbart om vårt eget. Gränser stängs och vi låser grindar och bygger stängsel så vi slipper se när vi inte orkar mer.

Det är lätt att tappa all tilltro till mänskligheten. Människan som i alla tider handlat och många gånger handlat fel men även har förmåga att göra om och göra rätt. Till slut. Människan med sitt känsloregister, sitt förstånd och sin välutvecklade empati. När gick allt fel?

Maskklädda män på gator i Stockholm i helgen som ville ”skydda” Sverige från gatubarn, ”Folkets demonstration” och Medborgargarde i Nora.

Påhejade av anonyma bravorop begås nidingsdåd för att ”rättsväsendet har lämnat walkover”. Vi lyssnar och tror på rykten, falsarium med tvivelaktiga källor. Källor som inte ens undersöks och synas i sömmarna.

Vi borde lära oss att slå vakt om och akta sann, varm känsla, livsmod och hoppfull tro på människorna och på människans styrka och godhet. Och när allt är som mörkast måste vi fortsätta tro, på det goda. Och att det goda alltid är starkare. Det är vår förbaskade skyldighet.

 

Namnbyte förnöjer

Knappt har man lärt sig skillnad på BKT och BMB förrän man ska byta namn på dem. (Förkortningarna betyder Bergslagens kommunalteknik och Bergslagens miljö- och byggnämnd.) De nya namnen föreslås bli Samhällsbyggnadsförbundet och Samhällsbyggnadsnämnden. Jaha. Vad ska man säga om det?

Det föranleder hur som helst följande populärkulturella paralell: I Mel Brooks film ”Robin Hood – men in tights” från 1993 får häxan Latrine frågan av prins John varför hon heter just Latrine. ”Its taken” svarar hon och fortsätter: ”It used to be Shithouse”. ”Good change” svarar prins John.

Det namnbytet förstår man ju i alla fall.

Det är oklart vad BKT och BMB:s namnbyte egentligen kommer kosta. –” Vi efterlyser ekonomiska konsekvenser i förslaget”, säger Ewa-Leena Johansson (S), kommunstyrelsen i Ljusnarsberg i gårdagens NA. I maj eller juni detta år beräknas besluten fattas om förändringen i form av namnbytet och ”vissa justeringar av ansvarsområden”. Detta skall sedan träda i kraft 2017. Christer Lenke som är kommunchef i Lindesberg har svårt att se skillnaden på BKT och BMB. ”Jag själv ibland kan tveka vad som är en fråga för BMB eller BKT,” säger Lenke till NA 18 januari.

Personligen har jag väldigt svårt att se skillnad på kommunchefen Christer Lenke och Bengt Storbacka som sitter i kommunstyrelsen och även är ordförande för en nämnd inom Region Örebro län. Typ bara glasögon som skiljer. Jag föreslår därför att de skulle också kunna byta namn med varandra till Cengt Lerkacka och Bister Stonke.

Flera i Lindesbergs politiska ledning och förvaltning skulle sedan kunna följa deras exempel.

Irja Gustafsson skulle kunna byta namn till Arga Gustafsson för att inge ytterligare respekt och barn- och utbildningsnämndens ordförande Linda Svahn skulle få byta namn till Linde Barn och socialnämndsordföranden Susanne Karlsson skulle byta till Soc-Ann Karlsson.

Näringslivschefen Merit Israelsson kunde dessutom byta efternamn till Thor, för att på så sätt främja och stötta ett lokalt företag. Merit Thor.

Tipstack till Johan!