Internet har slutat att fungera!

Meddelandet nådde mig när jag slog på min dator på jobbet. Genast tänkte jag: ”Vad ska jag göra nu? Är det bara jag som vet om det? Hur ska jag förmedla detta till alla andra? Till hela mänskligheten?”

Och sedan mer sansat: ”Vad gör jag om Internet har slutat fungera, överhuvudtaget?”

Vi människor kommunicerar ju oavbrutet. Hela tiden. Av glädje, reflexmässigt. Tvångsmässigt.

Tiden går fort. Oftast utan att man ens har roligt. Tiden utan nät och mobil telefon känns hiskeligt långt borta. Om jag inte hade något att göra som barn cyklade jag runt Grönbosjön, oftast träffade jag någon på vägen. Ibland träffade jag inte en mänska. Om jag missade en buss fick jag ta nästa. Vänta fick jag göra ibland. Svårigheten med att ständigt vara nådd är också att ständigt vara beredd på kvicka omändrade planer. Och att aldrig bestämma någon egentlig tid när man ska ses.

Men det var ju inte så. Min oro var obefogad.  Inget nät hade ju slutat att fungera. Emellertid som vanligt med andra ord.

 

Skattesmitar-Tamborito i Panama

Dagens dagsvers har skrivits med anledning av de avslöjanden som gjorts i april om de så kallade Panama-pappren. (I korthet handlar det om riktigt förmögna människor som via Nordea erbjudits att via deras kontor i Luxemburg, med hjälp av den Panamabaserade advokatbyrån Mossack Fonseca, starta ett brevlådeföretag i Panama. Detta för att dölja stora summor pengar.) Jag kände mig nödd och tvungen att skriva en liten dagsvers på åldrad melodi som visande sig vara oerhört aktuell i sammanhanget. Jag kan sjunga den för er nån gång!

 

(Melodi: ”Pepita dansar (Tamborito i Panama)” av Evert Taube)

 

Vill du slippa skatten din

och fly från Moder Svea?

Lyd det bästa rådet då

och gå in till Nordea

Via kumpaner i Luxemburg

på ett propert bankkontor

Direkt till Mossack Fonseca

blir utdelningen stor!

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

O, ni förmöga landsmän!

O, säg mig var ni går?

För slippa betala för barnomsorg

och till tant Doris med grånat hår?

Säg mig, Percy Barnvik:

Hur tänkte du väl då?

Med postadress i fjärran land

i Panama – you know?

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

De första miljonerna smakar sött

som socker kan de vara –

och tio och femton, ja, de ger tröst

vid tjugo  – handelsvara

Med Panamahattar på skultarna

tror fan det, att ni ler

Med pengarna i paradis,

i glädjens kvarter!

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

Slammerbullar, någon?

Nu är det dags att prata om lite lokala maträtter. Min mamma gör ibland slammerbullar, efter recept från sin mamma. Min mamma är uppvuxen i Striberg så därför brukar min pappa säga att det är en lokal maträtt från Nora. När min mor jobbade i Högbergs Handel i Striberg i början av sextiotalet sålde man ”slammerfärs” över disk. Innehållet i en ordinär slammerfärs är ungefär detsamma som potatiskorv men där slutar likheterna. Färsen blandas och formas lite tunnare än pannbiffar och stekes i panna.

 

Detta är slammerbullar på mammas eget lilla vis:

 

2 kg blandfärs

3 kg skalad och finmald potatis

3 gula lökar

3 msk salt

½ msk vitpeppar

½ msk kryddpeppar

 

Serveras sedan till kokt potatis. De kan även stekas och sedan ätas kalla eller som smörgåsmat, enligt min egen uppgift. Nu till min stilla undran: gör någon fortfarande eller har någon ätit slammerbullar nyligen?

Småsnacka inget för Storbacka?

Den allmänna frågestunden vid kommunfullmäktige i Lindesberg ska tydligare regleras. ”Vi har otroligt generösa möjligheter jämfört med många andra kommuner”, säger Bengt Storbacka (S), fullmäktiges ordförande.

 

Däremot kommer inte detta sig av ett upplevt behov, däremot har det hänt att ”frågeställningar inte varit frågor” enligt NA 2016-05-04. Man kanske bara vill slippa frågor från en obehaglig allmänhet?

 

Helst ska frågor om fullmäktiges, kommunstyrelsen och nämndernas handläggning lämnas skriftigt fem dagar före sammanträdet. Detta för att det, enligt Storbacka ”ger bättre förutsättningar för ett genomarbetat svar.”

 

Frågan är om det kommer göra någon skillnad? Tyvärr är våra förtroendevalda i denna kommun, oavsett partifärg, inte kända för att vara verbala, vare sig det är skriftligt eller muntligt. Därför denna populärkulturella parallell till Claes Erikssons film ”Monopol” från 1996, där statsminsterkandidaten pratar med journalisten.

”Ge mig inga frågor som jag inte kan svara på” säger politikern.  ”Glöm det”, svarar journalisten. ”Varför då?” frågar politikern. Journalisten avslutar ” Vad ska jag ställa för frågor då?”

Bra att det byggs!

Kanske är det den plötsliga värmen, våren i sin knoppning, doften av vår och vidbrända köttstycken från villaträdgårdsgrillarna som gör att leendena blir så där lagom svajiga av fredagsmyschips och mousserande vin. Att vi ler mot varandra över ännu ej finputsade skiljehäckar med Prosecco-fryntliga miner.

 

Efter flera promenader igenom Lindesberg gläds jag över alla byggnationer. Det händer saker, vilket gör mig alldeles oerhört glad. Nya stationen och resecentrumet, husen på Ålkilsbacken, byggnationerna av nya cykelbanan över Brodalen, nya köpcentrumet på Orielfältet, nya Lindeskolans aula bl.a!

 

Som aldrig förr byggs det och det känns som det inte kommer byggas på ett bra tag efter detta. Eller så är det här bara ett rejält startskott?

Och att centrum får en ny station och resecentrum är verkligen inte en dag för tidigt. Det kommer bli alldeles utmärkt. Men en sak undrar jag, nu när man river brandstationen, vad blir det där istället? En plan yta med lite gräs som kommer fungera som parkeringsplats ett antal år?