Internet har slutat att fungera!

Meddelandet nådde mig när jag slog på min dator på jobbet. Genast tänkte jag: ”Vad ska jag göra nu? Är det bara jag som vet om det? Hur ska jag förmedla detta till alla andra? Till hela mänskligheten?”

Och sedan mer sansat: ”Vad gör jag om Internet har slutat fungera, överhuvudtaget?”

Vi människor kommunicerar ju oavbrutet. Hela tiden. Av glädje, reflexmässigt. Tvångsmässigt.

Tiden går fort. Oftast utan att man ens har roligt. Tiden utan nät och mobil telefon känns hiskeligt långt borta. Om jag inte hade något att göra som barn cyklade jag runt Grönbosjön, oftast träffade jag någon på vägen. Ibland träffade jag inte en mänska. Om jag missade en buss fick jag ta nästa. Vänta fick jag göra ibland. Svårigheten med att ständigt vara nådd är också att ständigt vara beredd på kvicka omändrade planer. Och att aldrig bestämma någon egentlig tid när man ska ses.

Men det var ju inte så. Min oro var obefogad.  Inget nät hade ju slutat att fungera. Emellertid som vanligt med andra ord.

 

Publicerat av

Stefan Jansson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *