På lördag i Löa!

Under juni månad har jag mest förkommit sporadiskt här. Det beror på att min mesta tid har jag tillbringat i Löa, med underbara människor. Saken är den att på lördag är det premiär för föreställningen Smidda planer i Löa hytta.

 

Vi är en stor ensemble, vi är ungefär 50 personer som jobbar på och kring scenen för att göra Smidda planer till verklighet. Om vi dessutom lägger till det praktiska arbetet som scenbygge, kostymtillverkning, mat, parkering och skjutsning till hyttan är vi långt många fler. För vi kommer från hela Lindesbergs kommun, från Löa, Linde, Fellingsbro, Frövi, Vedevåg, Stråssa, Guldsmedshyttan men även från Ljusnarsberg och Örebro. Vi är i alla åldrar, yngst 6 år och äldst 80 år. Vi är levande exempel på det kreativa kraft som finns i Löabygden och i kommunen.

 

Mycket musik, fart, fläkt, kärlek, sång och oväntade vändningar. Och ett ovisst slut, det är publiken som varje föreställning bestämmer hur det hela slutar.

 

Jag hoppas vi ses!

Atlantångare i Bottenån

Sittande vid badplatsen vid Lövåsen blir jag både imponerad och förvånad över hur stora grandiosa båtar vissa personer har när de tar sig fram över Bottenån. Det är fint med stora båtar! Men i proportion blir det som att köra en Atlantångare eller finlandsfärja i ett nog så vackert men inte alltför stort dike. Längtar inte de stora båtarna ut till havet tänker jag?

 

I midsommardagens skugga kom följande dagsvers:

 

Lasse i badbaljan satt med sin båt

Grunnade tankfullt, sen brast han i gråt

”Råsvalen sträcker sig mellan Storå och travet

Men är likafullt som en loska mot havet”

 

Vid husets baksida fann han en pöl

Lasse fick båten strax på rätt köl

”Faller man däri, behövs ej galon

Som Lilla Lindessjön i proportion”

 

Vid fönsterbrädan av ekebergsmarmor

Lasse förtäljde en sanning för farmor

Han berättade allvarligt stilla för tanten:

”Inte ens Usken har djup som Atlanten”

 

Från flytkrokodilen vid Prästryggen, Lasse föll i

Räddades av en dam som där snabbt högg i

Men Lasse han blängde och gapa på käringen:

”Jag ville sjunka till botten av Väringen!”

 

Långt mycket senare, Lasse han sam

Med ryggsim och crawl han lätt tog sig fram

På badplats i Ramsberg han släppt forna krav:

”Med Ölsjön omkring sig behövs inget hav”

 

 

 

Lite turism har väl ingen dött av?

Under loppet av några veckor har flera personer, oberoende av varandra, frågat mig: ”Kommer det några turister till Lindesberg?”

Slentrianmässigt har jag svarat ”Nej” och lagt till ”inte så många som det borde”. Å andra sidan har jag inga siffror, ingen statistik bara känslan av att Linde, med alla sina fördelar, sin storlek och mångsidighet borde kunna locka fler turister.

 

Många frågar sig: vad finns att se i Lindesbergs kommun? Jag kan ge några uppslag om idéerna tryter.

 

Se detta av Lindesbergs kommun:

 

  • Stadskärnan, stadens medeltida torg med kyrka, tingshus, bank, stadshotell, Café Oscar (oslagbart läge).
  • Stripa gruva, prisbelönt som ”Bästa industriområde”, unik och orörd 1900-talshistoria. Nu också med bryggeri, utställningar mm.
  • Siggebohyttans bergsmansgård, träslottet från bergsmännens storhetstid med anor från 1790-talet.
  • Kindla, Bergslagens mesta vildmark, länets största naturreservat, vägslöst land att upptäcka med karta och kompass.
  • Nostalgibyn i Hosta (riksväg 249 mellan Frövi och Fellingsbro) tillbaka till 50-talet, upplev caféet, biografen, kioskerna, retrobutiken.

Sommar på riktigt

Sommarteater innebär ofta att spela på platser man sällan eller aldrig besökt. I många år har och somrar har jag spelat teater i många fantastiska bygdegårdar som bl.a: Resta, Näverkärret, Balsta, Vasselhyttan, Stripa och Sveaborg i Spannarboda.

När jag var 19 år spelade jag i Festspelen i Ramsberg, i kyrkan där. Även många år senare ville det liksom inte bli sommar om jag inte varit i Ramsberg. Med andra ord sommar blev det bara på riktigt i Ramsberg.

Nu, mitt uppe i repetitionerna av Bergslagsspelen 2016: ”Smidda planer” i Löa hytta slås man av det mytiska och vackra den vackra bergsmansbyn. För att inte tala om alla positiva och drivna människor som skapar sin ort.

Kombinationen sommar och teater är dock kanske som mest storslagen vid Greckens strand, antingen på lilla scenen i gamla sjöstugan eller i Kristallsalongen i gamla ladugården. Jag talar förstås om Stadra teater, vars epitet ”bergslagens vackraste spelplats” varken är skryt eller överdrift. Många återvänder år efter år, många har fortfarande inte varit där. Tillhör du den lyckliga skaran och fortfarande har ett besök att se fram emot, avundas jag dig.