Kära Örebroare… eller jag menar länsbor…

Det fanns en tid, kanske är det vår egen, då den lokala tidningen alltid refererade till alla personer med lokal förankring som ”örebroaren”. Där melodier till melodifestivalen skrivna av någon som någon gång varit i närheten av Örebro, tveklöst blev Örebro-låten. Och genast blev vi med ens så stolta över att hen, som hade en kusin, vars tandläkare hade en vän som någon gång bytt glödlampa i kontrollrummet på en deltävling, hen kom just från Örebro. Vi blev så stolta över att någon, någon enda, också kom, eller åtminstone någon gång hade varit, i den här obetydliga skithålan.

 

Örebro län är ju inte enbart en stad utan även ett län, och det tycks så ofta glömmas bort. Framförallt glöms det bort av media och kulturinstitutioner. I Radio Örebro, vars inslag från norra länet, görs pliktskyldigt om ens alls, men ojämna intervall, vet man inte riktigt var gränserna för länet går. En gång som jag åhört refererades till Ramsberg ”som ligger norr om Örebro.” (Ligger norr om Örebro gör för övrigt Sundsvall, Mora, Falun ja kort sagt resten av landet…)

 

Vi har även en Länsmusik och en Länsteater vars namn förpliktar men som knappast har verksamhet för annat än Örebro. Turnéverksamhet gör sig icke besvär i alla fall inte inom Örebro län.

Murad Artin (V) tycker att Örebro läns museum är för anonymt i ett pressmeddelande till NA 2016-09-20. Jag håller med. Artin menar att läget mitt i slottsparken borde nyttjas bättre: ”Det gynnar ju örebroarna extra mycket”. Länsborna förväntas inte ens besöka Länsmuseet. Och självklart, vad har vi från norra länet för anledning att besöka Örebro läns museum?

 

Vad jag försöker säga är att länet är litet men rikt och varierat samt rymmer det mesta. I Örebro, som jag bott, studerat och jobbat i, finns mycket. Men vi får inte glömma resten av länet. Därtill är Örebro alldeles för litet. Vi får inte glömma bort det!

 

Med struptag om styret

Det tog ett tag, men sedan lärde jag mig cykla.

Sedan stödhjulen skruvades av har jag varit cykeln trogen. Med ömhet minns jag mina första cyklar med limpa-sadlar. Hur jag ofta cyklade runt sjön och till min bästa kompis Björn. Hur vi cyklade omkull och skrapade knäna och när mitt uppknutna skosnöre fastnade i pedalen.

I brist på eller tack vare ett saknat körkort har mitt grepp om styret varit konstant. Det är alltid, eller för det mesta skönt att cykla. Även om det också varit jobbiga saker som hänt och jag minns fortfarande starkt hur pedalen gick av och bromsen inte tog och räcket vid Prästbron var det som dämpade fallet. Hur ambulansen kom och hur akutkirurgen som skulle sy ihop mitt trasiga ansikte försäkrade att jag ”inte skulle se ut som en Brad Pitt efteråt, men det gjorde jag ju faktiskt inte innan heller.” Hur en god vän utbrast när hon fick se mina nya anletsdrag: ”vad fan, har du opererat dig harmynt?”.

 

Hur som helst, med struptag om styret styr jag vidare. Som om inget hänt.

Köp billigt och sälj dyrt!

Fastighetsbolaget Egeryds ska sälja ut samtliga fastigheter i Lindesberg uppger Lindenytt 2016-09-04. (Vilket är förvånade eftersom de numera enbart skriver om polisärenden och sport och ska byta namn till Sport- och Polisnytt.)

27 fastigheter är ju inte så mycket tänker säkert någon.

Fast det är i stort sett hela centrala Lindesberg. Kvarteret Ankan och Gäddan, det nykolorerade parkeringshuset, Tegelhuset på Bytesgatan, gamla Ågården, träkåkarna som innefattar Kingsgården, restaurang Fenix med flera. Med flera! Det känns onekligen som man står mitt på ett Monopol-spel och måste ducka när grannarna säljer husen och bygger hotell. För det var just det:  Egeryds äger ju hotellet också. Samt väldigt många andra både vackra och viktiga profilbyggnader i staden.

För att citera en icke namngiven politiker när Egeryds köpte gamla Turistbyrån och Spruthuset på Rådhustorget för inte ens tre år sedan. ”Vi ska vara tacksamma att Egeryds vill köpa och investera här.” Och kommunen var verkligen överlycklig att någon (läs Egeryds) köpte. Nu har knappast något hänt med varken nya idéer och investeringar. 250-300 miljoner går samtliga fastigheter på.

Men, det är allt är inget som gäller, samtliga fastigheter eller inte ett dugg. Vem som helst kan heller inte få köpa, lugnar Egeryds.

Lindesbergs kommun har en lång tradition av att sälja billigt och sedan köpa tillbaka. Till rejält tilltaget överpris givetvis. Jag vill inte nämna något särskilt men det börjar på A och slutar på renahallen.

Samtidigt ska kommunen eller Falab köpa Lindehov i Lindesberg. Fram för fler kommunala ishallar i Lindesberg! Vi har alldeles för få.