Grått nytt hår!

2016 är snart till ända. Vad hände egentligen? Eller rättare sagt vad hände inte? Saker som vi i vår vildaste fantasi inte trodde skulle hända, hände. De många, helt oräkneliga terrorattentaten som med ihållande kraft pressar och skrämmer, de än mer stängda gränserna, utgången i USA-valet.

Och just som man trott att det värsta som skulle kunna hända, har hänt, händer det ytterligare vidrigheter. Blir vi till sist avtrubbade, trötta, grånade och likgiltiga av alltsammans?

Vi som lever här just nu måste fortsätta med det. Ibland känns det tröstlöst. Och det är sannerligen lätt att tappa hoppet och tron på mänskligheten. Men vi måste tro på godhet, på ljus, även i mörker.

Med önskan om ett riktigt gott nytt 2017!

Frid och fröjd mellan C + S?

Sedan valet 2014 har S och C i samarbete majoritet att styra Lindesbergs kommun.

Anders Persson (C) hoppade av sina många politiska förtroendeuppdrag i oktober nu i år.

Ett beslut som mötts av en märklig  tystnad.

Persson skriver att detta sker på grund av de ideologiska skillnaderna ” som råder mellan mig och Socialdemokraterna, samt att jag inte vill vara delaktig i fler, enligt mig, dåliga beslut ur kommuninvånarnas synvinkel”. Vidare menar han att han inte som ensam centerpartist har haft svårt för samarbetet med S.  Men att var och en får tala för sig.

Är allt frid och fröjd mellan C och S? Det föranleder i vilket fall som helst följande dagsvers:

 

Det började som en skakning på nedre däck

Kanske samarbetsglansen fått sig en redig fläck?

Om mullret i leden når högre, vad gör de?

Fortsättningsvis kanske ensamma S får se (C )?

Eller har stormen bedarrat, allt kan härdas ut

Och stiltje i båten och ro, ja, just ro till slut

Eller är det blott en isbergstopp

Som syns vid Anders Perssons hopp?

Låt pensionärerna träna även i Lindesberg!

Pensionärer som tidigare varit anställda av Lindesbergs kommun har förmånen att träna på gym hos MAS hälsosatsning. Från midsommar ska det inte längre vara möjligt, enligt uppgift.

Kanske upptar de skinntorra pensionärerna luftrum och tar plats och utrymme, vad vet jag? Kanske skuffar de undan andra arbetsföra som har mer rätt till träningen än de gamla russinen? Kanske är pensionärerna otrevliga, saboterar så fort de kommer åt och misshandlar alla under 42? Pensionärerna kanske sprätter snus i taket, röker i hallen, spelar Rammstein på högsta volym och jämför svanktatueringar istället för att aktivt träna? En av pensionärerna kanske en gång tog fel i duschen och tvättade håret med bodylotion istället för schampo? Kanske är pensionärerna helt enkelt inte mogna nog och förstår inte hur de ska träna i så avancerade maskiner?

Problemet är väl inte att ett fåtal (läs ett 20-tal) tränar för att hålla igång. Problemet är väl att inte fler gör det. Låt pensionärerna träna även fortsättningsvis!

En god jul utan måsten

Julen är som få andra högtider fulla av måsten och tyngande traditioner. Den grytan ska göras, putsas, läggas i blöt eller dylikt. Huvudvärk och prestationsångest. Eller också inte alls.

Jag har alltid varit förtjust i julen. Jag grät alltid när den var slut, i min ensamhet, när jag var liten. Och det klart, det finns nån känsla av förhöjd verklighet ikring just julen. Jag har alltid tyckt om den känslan. Jag längtade genast till nästa jul. Jag lyssnade på en adventskalender från radio som jag hade på skiva. ”Kulänglarna” från 1984 med Klasse Möllberg och Pernilla Wahlgren. Den gick varm på skivtallriken även under sommaren.

Med familjen skapar man sina egna rytmer och traditioner. Men känslan av förtjusning kring julen har bestått. Och också en uppesittarkväll som tenderar att aldrig ta slut pga förberedelser och plock.

En löjligt liten och rätt konstig trätomte som följt mig ända sedan jag var hos min dagmamma tant Vera blickar ständigt på mig kring jul. Den måste alltid vara med på ett eller annat sätt.

Med hopp om en synnerligen fin och glad jul utan tyngande måsten! God jul!

 

 

Nytt på byggfronten från Lindehorisonten

Det byggs som aldrig förr i Lindesbergs stad. Sjöbrisen har fått vind i seglen. Gamla brandstationstomten bebyggs, men med vad? Ännu inte klart. Parken bakom Stadshotellet ska också bebyggas med bostäder. Det behövs.

ICA-Per är dessutom flitig, inte nog med att han aktivt dödade Norrtullstorget, i egenskap av självutnämnd stadsarkitekt vill han även flytta centrum. Alla är glada! Nog är det positivt med nyetableringar, handel i industriområdet men om det innebär ett ännu mer dött centrum kommer 90-talet snart ringa och vilja ha tillbaka sin idé om centrumutveckling.

Stationshuset har invigts och det ser ju bra ut, äntligen en station som tar emot och är välkomnade. Roger Sixtensson, LIBO (eller Falab eller båda två) skämtade och gav tillväxtchef Merit Israelsson en stinsspade för tåginvinkning vid invigningen. Nu väntar vi att Merit ska uppvakta Sixtensson med nattmössa och väckarklocka. Samt en miniräknare. Det kan behövas…

Kommunala bostadsbolaget LIBO säljer annars skog, Munkhyttans skola samt Industriminnet Stripa. I ivern att sälja Tellandska gården (fd. Lindesbergs museum) och byggnaderna kring Rådhustorget (Spruthuset och fd. Turistbyrån) äger kommunen ingen kulturhistorisk byggnad längre. Rätta mig om jag har fel! Möjligen räknas Kommunhuset snart som ett med tanke på de förhistoriska inventarierna (läs politikerna). Men vad ska vi med gammalt skit till? Sälj! Sälj så snart det går! Nu är det tillväxt som gäller!