Utan Björn stannar bion

På tal om omoderna saker. Det är få saker som är så omodernt i vårt samhälle som ideell arbete. Ändå är det en förutsättning i alla delar i vårt föreningsliv. För att föreningar i hela landet ska kunna fungera krävs det eldsjälar som drivs av idealism.

Se på våra idrottsföreningar. De föreningsbidrag föreningar får äts upp av dyra lokalhyror men ersätter knappast den månghövade ideellt arbetande skara som ständigt sluter upp och som alla ständigt kan lita på.

Se på våra kulturföreningar, körer, bygde- och hembygdsföreningar. I många byar hålls byn levande genom en aktiv förening och en samlingslokal som själva hjärtat.

Se på vår biograf som besöks av väldigt många människor årligen. Utan Björn Persson men knappast inte utan väldigt många ungdomar, entusiaster, pensionärer skulle inte filmrullarna rulla.

Vi behöver våra eldsjälar, entusiaster och idealister. Vi ska inte ta dem för givet bara. Vi ska ge dem kraft och uppskattning så de fortsätter. Vi klarar oss inte annars.

Solklart, SBB!

Bergslagens kommunalteknik (BKT) och Bergslagen miljö- och byggförvaltning (BMB) har sedan årsskiftet blivit ett och kallas Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB).

Namnbytet men även det gemensamma servicecentret i Pershyttan ska underlätta för bergslagsborna. Man behöver inte hålla på och krångla och kolla upp var man egentligen ska utan man vänder sig till ett ställe. Och dessutom heter allt samma sak: Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB). Ett namnbyte som kostat 100000 kronor. SBB finns det redan, menade någon, ett statligt schweiziskt järnvägsbolag eller Sveriges Bostadsrättsbildare.

Ursäkta en yngling men är det kanske inte så att forna Bergslagens miljö- och byggförvaltning(tidigare BMB numera SBB) haft som uppgift att bl.a. granska Bergslagens kommunalteknik (tidigare BKT numera SBB)? I praktiken kan man alltså utföra på förmiddagen och granska på eftermiddagen? Låter kanonbra. Eller är det inte olagligt?

Hur som helst och i vilket fall som helst, kräver händelsen en dagsvers:

 

BKT och BMB blev SBB

Att skilja dem och ringa rätt, vem kunde de?

En pling i hast till BMB

Helt fel, det var till BKT

och därför rätt och slätt allt kallas SBB

APT och DDT det tror jag alla vet

Nu kan även SBB i denna smet

Hällas, skakas, svingas

LOL – och fel det ringas

till schweiziskt järnvägsbolags förtret

Antiintellektuell charm

Kultur det är fult det. Dessutom hopplöst omodernt. I Lindesberg har det visserligen ständigt varit omodernt. Lindesberg är en idrottskommun. Om man får tro vårt kommunalråd Irja Gustavsson. Kulturmänniskor är som alla vet högfärdiga och kräsna. Lindesberg har också en klart antiintellektuell charm. Kultur passar någon annanstans och kultur har inget ändamål.

 

Enligt den rapport från Region Örebro finns faktiskt i Lindesbergs kommun 53 kulturlokaler(!). Jag vet inte var de ligger. Vi kan dessutom skryta med två kulturhus. Förmodligen har någon på regionen rökt något eller ätit nån svamp. Fast det klart, om vi tittar närmare ser vi Vretens kursgård, Björkhagaskolans matsal, samt eftersom listan är daterad, ett antal lokaler som numera inte finns. Då återkommer vi till ordet ändamål. Eller ändamålsenlig. Jag har spelat teater i merparten av kommunens gymnastiksalar, sporthallar, bygdegårdar, IOGT-NTO-lokaler, Folkets hus etc. Jag vet att det går. Och det är inte frågan om att fantasin sätter gränser, för fantasi saknas inte. Att många av våra körer i stan är husvilla beror inte på dålig fantasi. Hyrorna för lokaler i kommunal ägo är dessutom för hög.

Jag vet också att det är fullt möjligt för LIF Lindesbergs A-lag att möta Tyresö i en handbollsmatch i konferensrummet på kommunhusets nedre plan. Det går. Men det är inte ändamålsenligt. Och Irja Gustavsson skulle mycket riktigt kunna flytta sitt kontor till en handikappstoalett på Fröviskolan. Det går. Men det är för den skull inte ändamålsenligt.

 

Och när Irja Gustavsson på Nätverket Lindekulturs möte i september i fjol säger att frågan om Munkhyttans skola framtida öde har riktats till skolorna: ”Hur vill ni använda Munkhyttans skola?” Frågan som ställts till en underbemannad och överarbetad lärarkår får väl ses som rätt knasig. Ungefär som att ställa frågan till Trafikverket om de skulle vilja bygga om stationen i Lindesberg. Eller om Terry Evans skulle tycka det var ballt att vara hemlig gäst på ett femårskalas. Svaret blev att lärarna givetvis inte ville ha mer att göra så därför var de inte intresserade. Men ansvar för detta vilar inte på lärarna utan på den kommun som tänker kortare än vad trynet räcker. Tar kommunen ansvar för framtiden? Men det klart, de har ju sin antiintellektuella charm att tänka på.

 

Nu i juni 2017 kommer ”beredningsgruppen för kultur och fritidsfrågor”, en handfull personer, att lägga fram en kulturpolitisk plan. Vi väntar med spänning och säger samtidigt lycka till!