Antiintellektuell charm

Kultur det är fult det. Dessutom hopplöst omodernt. I Lindesberg har det visserligen ständigt varit omodernt. Lindesberg är en idrottskommun. Om man får tro vårt kommunalråd Irja Gustavsson. Kulturmänniskor är som alla vet högfärdiga och kräsna. Lindesberg har också en klart antiintellektuell charm. Kultur passar någon annanstans och kultur har inget ändamål.

 

Enligt den rapport från Region Örebro finns faktiskt i Lindesbergs kommun 53 kulturlokaler(!). Jag vet inte var de ligger. Vi kan dessutom skryta med två kulturhus. Förmodligen har någon på regionen rökt något eller ätit nån svamp. Fast det klart, om vi tittar närmare ser vi Vretens kursgård, Björkhagaskolans matsal, samt eftersom listan är daterad, ett antal lokaler som numera inte finns. Då återkommer vi till ordet ändamål. Eller ändamålsenlig. Jag har spelat teater i merparten av kommunens gymnastiksalar, sporthallar, bygdegårdar, IOGT-NTO-lokaler, Folkets hus etc. Jag vet att det går. Och det är inte frågan om att fantasin sätter gränser, för fantasi saknas inte. Att många av våra körer i stan är husvilla beror inte på dålig fantasi. Hyrorna för lokaler i kommunal ägo är dessutom för hög.

Jag vet också att det är fullt möjligt för LIF Lindesbergs A-lag att möta Tyresö i en handbollsmatch i konferensrummet på kommunhusets nedre plan. Det går. Men det är inte ändamålsenligt. Och Irja Gustavsson skulle mycket riktigt kunna flytta sitt kontor till en handikappstoalett på Fröviskolan. Det går. Men det är för den skull inte ändamålsenligt.

 

Och när Irja Gustavsson på Nätverket Lindekulturs möte i september i fjol säger att frågan om Munkhyttans skola framtida öde har riktats till skolorna: ”Hur vill ni använda Munkhyttans skola?” Frågan som ställts till en underbemannad och överarbetad lärarkår får väl ses som rätt knasig. Ungefär som att ställa frågan till Trafikverket om de skulle vilja bygga om stationen i Lindesberg. Eller om Terry Evans skulle tycka det var ballt att vara hemlig gäst på ett femårskalas. Svaret blev att lärarna givetvis inte ville ha mer att göra så därför var de inte intresserade. Men ansvar för detta vilar inte på lärarna utan på den kommun som tänker kortare än vad trynet räcker. Tar kommunen ansvar för framtiden? Men det klart, de har ju sin antiintellektuella charm att tänka på.

 

Nu i juni 2017 kommer ”beredningsgruppen för kultur och fritidsfrågor”, en handfull personer, att lägga fram en kulturpolitisk plan. Vi väntar med spänning och säger samtidigt lycka till!

Publicerat av

Stefan Jansson

3 reaktioner till “Antiintellektuell charm”

  1. Alltså .. handikapptoaletten måste väl ändå uppfylla kraven för att vara ända målsenlig… men det vore ju synd att ockupera den. Vi väljer en vanlig toa till kontor iställer, tycker Bea och Jea

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *