Vilket lyft!

Sedan i höstas brottas svenska skolan med ytterligare bekymmer. Det handlar inte om minskade resurser, större elevgrupper eller dylikt. Det handlar om Lärarlönelyftet. Jag har tidigare omnämnt Förstelärarreformen och i gemen kallat den Furstelärarreformen. Redan den var knäpp och sådde all tänkbar split bland de annars rätt fredliga lärarna. Nu är det inkomstspridning som gäller för att göra läraryrket attraktivt. Det skapar också mycket riktigt en spridning. Lärarna söker sig till andra skolor när det godtyckliga lyftet delats ut till de ”särskilt pedagogiskt skickliga”.

Helt plötsligt har vi en gradering i fem klasser bland lärarna. På plats ett: förstelärarna. På plats två: de lärare som fått lärarlönelyftet. På plats tre: de som inte fått lärarlönelyftet. På plats fyra: de som inte har möjlighet, inte omfattas av lärarlönelyftet. På plats fem: vikarierna och de outbildade lärarna. Om vi dessutom lägger till de lektorstjänster som gör att man kan forska och undervisa samtidigt (rätt ovanligt men ändå) har vi sex graderingar.

Jag frågar mig: vad gott har kommit ur detta? Men det är förmodligen naivt tänkt. Det handlar ju om cash. Då bortser vi från godhet. Och från långsiktiga tankar kring omsorg om den personal som svenska skolan omöjligt klarar sig utan.

Publicerat av

Stefan Jansson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *