Helt ärligt besvärligt

Vissa saker som jag skrivit används bara en eller två gånger framför publik. Ibland är det rätt synd. Mycket åldras tyvärr inte med behag. Till en gammal Noel Coward-melodi ”World Weary” från revyn ”This year of grace” 1928 byggde jag en text om svårigheten och oviljan hos samtiden att greppa och engagera sig i annat än det närmaste sociala. Även fast den skrevs hösten 2015 känns den fortfarande aktuell.

 

Öppnar upp min tidning och ser

Jag knappast ler, bilder på kris och krig

Måste finnas några fler som samma ser,

och tänker ”Vad rör det mig?”

Knappast inte alls nåt nytt

Människor som åter flytt

Kan de inte hålla sams där igen, i Syrien

allvarligt, jag blir ju sur igen…

 

Helt ärligt

Besvärligt

Så länge man är vit och rik

Jag menar helt ärligt

Förfärligt

Att störa mig med sin tragik

 

Jag börjar sent idag, det är lugn och ro

ikväll på teve går ”Dobidoo”

Att störa vid mitt frukostbord

Med krig och farsoter och mord!

 

När jag hör någon debatt

Smidig som en katt,

jag sluter örat

jag nynnar på nån melodi

Avicci får det blir

Så jag slipper hör’at

 

(Jag menar)

Helt ärligt, besvärligt

Se istället mig på instagram

Och gilla bilden där jag cyklar bakåfram

 

Lagom sen till fikat vid tre

Blir jag åter sne, det talas om politik

Kan jag inte lämnas i fre’

Måste jag be, för att undvika polemik?

”Inte lätt i minoritet

Att slippa ifrån all förtret”

Fridolin och Lövin, Löfvén de singlar

Som höstlööf i skymningen

 

Helt ärligt

Besvärligt

För jag är faktiskt vit och rik

Jag menar helt ärligt

Förfärligt

Att störa mig med politik

 

Jag vill sitta still och på egen stol

Och tala om Martin Almgren från ”Idol”

Att störa vid mitt fikabord

Med krig och farsoter och mord!

 

När jag hör någon debatt

Smidig som en katt,

jag sluter örat

jag nynnar på nån melodi

Kvinnaböske får det blir

Så jag slipper hör’at

 

(Jag menar)

Helt ärligt, besvärligt

Gå med i min Facebook-grupp

Som heter ”vi som gillar scrapbooking i grupp”

 

 

Verkligheten är enklare på film

Jag gillar film. Jag ser ofta film. Det fungerar både rogivande och engagerande för mig. Speciellt filmer utan effekter som står i vägen för berättelsen. Jag har med 3D-glasögonen på pinat mig igenom filmer som inte borde lämnat manusstadiet utan hellre hamnat i papperskorgen. När man har en susning om vad film kostar att producera idag är det märkligt vilket sällsynt massa skitfilmer som produceras. Å andra sidan har skitfilmer alltid producerats.

På många sätt ter sig ju verkligheten, om vi nu kan tala om någon sådan, sig enklare och bättre på film. Allra helst om man är vet att allt till slut blir bra.

Det fanns en troskyldighet över äldre svenska filmer men också ett stort mått av sans. Och att vara rejäl, ärlig, hel och ren var det viktigaste egenskapen hos en människa. Ord som ”renhårig” användes dessutom ofta, både för att beskriva ärligt sinne och uppriktighet. Jag är uppvuxen till dansbandsmusik vilket gör att sentiment och banaliteter är något som doftar barndom och trygghet för mig. Därför har jag heller inga bekymmer med att se banala eller filmer med stort mått av sentimentalitet. Det känns som att vara hemma.

 

Frågor utan svar

Hemskt mycket blir sagt. Oftast för mycket. Mycket förblir osagt. Och bland får man inte svar på frågor man har. Det händer ofta i Lindesbergs kommun.

Här är några frågor som jag inte vet svaret på:

Vad kommer egentligen hända med brandstationstomten? Kommer LIBO/Falab eller vad de nu heter bygga ett hus med ettor (eftersom de inte har samma krav på bullernivå som övrigt lägenhetsbyggnader)?

I annat fall kanske lägenheterna duger som fågelbon åt stans kajor…

Liberalerna i Lindesberg vill att grundskolan ska ge alla ungdomar en bra start i livet! Åh fan – säger jag, men frågar i samma andetag – hur då?

Och att pensionärer inte ska få träna genom kommunala MAS hälsosatsning – hur blir det med det? Är de fåtal pensionerade som tränar en sådan belastning ekonomiskt eller handlar det enbart om onödig prestige?

Och hur blir det med nya vårdcentrum i Lindesberg? I över ett år har marken där det tänkta centrumet ska ta plats varit inhägnad, utan att något skett – i väntan på vadå?

Och det kommande kulturpolitiska programmet i Lindesberg blev snabbt ett kultur- och fritidspolitiskt program för att sedan bli ETT kultur- och ETT fritidsprogram för att sedan avancera till ett frågetecken. Nu vet INGEN vad som ska göras verkar det som…

Flugparken vars förändring skulle ske med medborgarförslag, ja, först hittades inte de inkomna medborgarförslagen och sedan hade de inte registrerats. Sedan, ja nu har förslagen i alla fall registrerats, men hur Flugparken kommer te sig i framtiden förblir ett STORT frågetecken.

 

 

På väg till Café Vivi

Mars månad brukar för mig betyda musikteaterprojekt med Estetiska programmet på Lindeskolan. I år är inget undantag. Vi har tagit en nackgrepp på nutiden i vår föreställning som heter ”Sport, svett och dårar”. Den utspelar sig på Vivians café och behandlar nutida företeelser, människor och kommunikationen dem emellan. Dessutom musik och dans till allt detta. Idag har vi mött publik för första gången och avverkat genrep och skolpremiär med fullsatt aula.

Vårt musikteaterprojekt är Lindeskolans mest publika evenemang och ett av Lindesbergs största evenemang med över femtio medverkande på och ikring scenen. Dessutom gör ju eleverna allt från att rita och sy kostym, arrangera, spela och sjunga, skriva manus och agera, koreografera och dansa. Bland annat!

I dessa intensiva dagar är jag alltid en aning matt, men oerhört stolt över elever, ensemblen, samspelet. Glad över ljudet av sorlande förväntansfull publik och förberedelsen och glädjen bakom scenen. Hoppas ni kommer och att vi ses på Café Vivi! Öppet ENDAST denna vecka t.o.m lördag.