Privat område

I min hemby Grönbo gick vi barn in i varandras trädgårdar obekymrat. Vi ringde innan eller så gick vi bara in och undrade om man kunde leka. Båten la vi till vid ett ställe vid sjön som vi tyckte passade. Skogen var vår stora lekstuga. Kanske berodde det på att nästan alla föräldrar jobbade i skogen, för Domänverket och många hyrde sina hus av Domän. På somrarna åkte vi på en veckas semester i någon av Domänverkets stugor, som de hade någonstans i landet. Ofta var vi Skåne eller på Höga kusten i Hälsingland. Det låter som välordnat,  överorganiserat, Sovjetstyrt men detta var på 80-talet.

Det var innan skyltarna med privat område började komma upp. Båtar kan numera inte förtöjas vid vilket träd som helst. Och vissa vägar ska inte beträdas. Vägbommar och staket. Jag tror inte att det handlar om folkinvasioner till Grönbo, att massor av människor kommer ”våldsgåendes” på vägstumpar eller lägger aggressivt båten på en intet ont anande strandremsa eller betvingar stigar som någon surt betalat. Det handlar om att se om sitt hus.

På många sätt kan min hemby Grönbo liknas med Sverige och den numera cementerade migrationspolitiken. Vad för skyltar har inte satts upp om inte ”privat område”-skyltar? ”Min väg är min väg och ingen jäkel ska förtöja sin förbannade båt vid min ärvda björk.” Dessutom är det märkligt att nu, när gränser är stängda och strängt bevakade ryter och viner de högerpopulistiska vindarna värre än nånsin. Och man undrar varför? Nu när skylten ”Privat” är uppsatt i Grönbo såväl som i Sverige och ingen jävel kommer över bron.

Publicerat av

Stefan Jansson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *