Häftat papper, trycksvärtsdoft

Tidningar läser jag helst i pappersform. Jag tycker helt enkelt det är roligare, bättre och mer njutbart att läsa tidning uppslagen på bordet än från en skärm. Och jag är inte betald av massaindustrin för att säga detta.

Jag läser vanligt inbundna böcker. E-böcker ger mig tyngande huvudvärk. Inget slår ett vackert inbundet halvfranskt band. Inget slår heller en dåligt limmad bokrygg.  Jag är passé, jag vet. Och snart försvinner sådana som jag.  Frågan är bara när.

När internet började slå på allvar och fick grepp över folk ute i stugorna, sa man genast att detta kommer påverka pappersåtgången. Så blev det ju inte då. Jag har haft många äldre kollegor som skrivit ut varenda mail för att på så sätt kunna läsa på papper i lugn och ro.

För mig är det känslomässigt, taktilt. En upplevelse där tidningen och boken utgör en själsligt absorberande och samtidigt ytterst privat plats. När jag läst en bok dyker ingen reklam upp för liknade böcker av samme författare upp i övre högermarginalen. Ingen vet, ingen ser mig, har en aning om vad jag läser. Ingen vet vad jag klickar på för att gå vidare.

Men frågan är när böcker och tidningar helt försvinner. Jag skulle tycka det vore mycket skönt om jag slipper vara med då.

En stark allmänkultur i Linde är viktig för kulturskolan

Kulturskolan i Lindesberg har framförallt verksamhet riktad till barn och ungdom. Kulturenhetens verksamhet riktar sig framförallt till barn och ungdom. Det är bra.

Kultur är inget tjusigt eller svårt. Eller förbannat ouppnåligt eller lyst för välbeställda eller trist som fan. Det är det vackraste vi har. Även om det kan vara allt det jag nämnde tidigare.

Men det är viktigt att påtala att en fungerande kulturskola kräver en fungerande och stark allmänkultur. Som vänder sig till barn, ungdom, vuxna och gamla och alla däremellan.

Allför sällan i dagens samhälle träffas människor över generationerna. Det är synd. Jag ömmar för sådana stora, breda projekt. Otvungna sammanhang för möten. Kreativa koalitioner.

En stark kulturskola kräver också föreningar, professionella utövare och aktiva i alla åldrar. Detta för att få till en trappeffekt, så man kan kliva vidare utan att behöva leta sig utanför kommunen. Behålla de kreativa krafterna inom kommunen.  Lindesbergs kommun har den kapaciteten. Vi har kompetensen. Vi behöver bara bli bättre på att se och uppmärksamma den.

Varför utvisades inte förre migrationsministern?

– Varför utvisar vi inte fler?

Frågan från Moderaternas migrationspolitiske talesman Johan Forsell  får inget svar. Inrikesminister Morgan Johansson (S) som före juli i år var Sveriges migrationsminister, framträdde i ett nyhetsprogram i juni.  Före debatten sändes ett reportage om en ung man från Afghanistan tillhörande den förföljda folkgruppen Hazarer, som gömde sig på okänd ort undan utvisningsbeslutet. Den utvisade har aldrig varit i Agfghanistan utan som flertalet hazarer har han flytt från exilen i Pakistan. Morgan Johansson kommenterade fallet med att han nog fick finna sig i att bli utvisad. Därefter en debatt med Johan Forsell (M) om varför Sverige misslyckats. Och varför vi inte lyckas utvisa fler. Jag fann mig själv en smula chockad. Och jag skämdes. Är det den debatt som förs?

I gårdagens Aktuellt kommenterade biskopen emerita Caroline Krook att polisen gripit utvisningsdömda i Svenska kyrkans lokaler. Svenska kyrkan har genom flyktingkrisen stått för kurage och mod i en ensidigt tandlös migrationsdebatt. Det handlar om människovärde, säger Caroline Krook. Och nånstans har ju tanken på människovärde dribblats bort. Flyktingar är bara brickor, slagträn för att vinna poltiska poäng. Politiska poäng som endast tas genom att tävla i vem som vill ta emot minst flyktingar och utvisa flest. Empati är förbannat omodernt. Och vinner möjligen inga framtida val.

Sedan i juli är Helene Fritzon Sveriges migrationsminister. Som för övrigt idag avbröt ett planerat möte med Norges migrationsminister på nån form av propagandabesök i Sverige.

Men efter debatten i juni funderade jag på om inte Morgan Johansson, numera inrikesminister, borde utvisas från Sverige. Eller om inte Johansson, född i Höganäs, boende i Stockholm, i rimlighetens namn borde tvångsförvisas till Kattarp, i Helsingsborgs kommun.

Som om inget hade hänt

Som om inget hade hänt. Här har ni mig åter. Just som alla trodde att sista ordet var sagt och Jansson kastat in handduken, satt tofflorna och lagt pennskrinet på hyllan, kommer han åter. Beredd kanske inte på stordåd men väl ord som kanske inte sagts i rättan tid, men som en väl kan säga är tur att de sägs överhuvudtaget.

Sommaren kom och sommaren passerade.I morse var vinden kall, och hösten liksom på väg. I eftermiddags sken solen åter varmt. Som om inget hade hänt.

Först trodde kommunen blint på reservvatten från Vättern. Sen helt om, reservvatten kan man ordna på eget sätt. Så nu tillbaka. Som om inget hade hänt.

Anna Kinberg Batra avgick. In klev Mikael Odenberg från sidan in i hetluften, beredd att ta över, tio år efter hans avgång som försvarsminister i Alliansregeringen. Som om inget hade hänt.

Utgrävningen inför bygget av Vårdcentrum och hyreslägenheterna i Bergsparken står tämligen still efter marksaneringen. Fåglar passerar över en väldig sandöken. Som om inget hade hänt.

Igår spelade vi sista föreställningen av ”Siggebohyttans Spektakler” på logen i Siggebohyttan. Fyra fullsatta föreställningar, nära nog 800 personer, med en fantastisk ensemble. Musik, kraft och glädje. Sedan rivning, återställning, städning. Idag tillbaka undervisande som vanligt. Precis som om inget hade hänt.